Top Ten Tuesday - Böcker jag är tacksam över

Det har varit tyst här ett tag, eller hur? Sanning att säga har jag egentligen lovat mig själv att INTE blogga (ett endaste dugg) förrän november var över, så att jag hunnit lägga NaNoWriMo och den värsta skolruschen bakom mig, och kan fokusera på att kicka igång med alla inlägg som fått lega och gro (så att jag inte bara skriver två inlägg, sen låter det gå en månad, skriver två inlägg, etc, igen).

Men sen såg jag vad veckans TTT är enligt Petras bokblogg (innan jag klickade in på faktiska The Broke and the Bookish och insåg att det egentligen handlade om saker som inte hade något med böcker att göra... oops!) och blev jättesugen på att göra det.

Böcker jag är tacksam över. Sug på den ett tag, tycker jag! Det var en väldigt mysig tanke.

10. Maggie Stiefvater, speciellt "Frost" och "The Scorpio Races"


Jag har skrivit ett helt eget inlägg om hur mycket jag tycker om Frost (och därför inte vill läsa uppföljarna) så det kanske kommer som gammalt. Men jag blev nog lite golvad då. Det jag älskar med Stiefvaters böcker är dels språket: mystiskt, lite poetiskt. Sen också stämningen och miljöerna, mysigt men vemodigt, ibland lite skrämmande. Småstäder och övernaturlighet omgiven av dimma... viss sagokänsla. Älskar det!

(Samma sak i kompisen Brenna Yovanoffs Fiendish)


9. Jane Austen, speciellt "Stolthet och Fördom" och "Mansfield Park"

De där älskade klassikerna, alltså! Första gången jag läste om Elizabeth Bennet och Mr Darcy var jag tio år gammal och satt i baksätet på bilen med en ficklampa. Pappa undrade om jag borde läsa sådant och mamma sa "det är bara tebjudningar" - och det var väldigt mycket tebjudningar för en tioåring men jag slukade det ändå. (Visserligen slukade jag nästan allt på den tiden).

Från Austen lärde jag mig att klassiker kan vara roliga de också, att sarkasm är underbart, och att kärlek inte behöver betyda en massa kyssar (vilket var min uppfattning på den tiden). Men också att man kan läsa vissa böcker om och om igen, tillsammans med miljontals andra oavsett var, oavsett när.

8. Simona Ahrnstedt, speciellt allt? Och hennes blogg

Finns det någon härligare svensk författare än Simona Ahrnstedt? Jag menar, det finns det säkert, men hon är fantastisk. Jag följer hennes blogg slaviskt, älskar hur hon kan förmedla så väl en historisk epok som den snabba finansvärlden på ett sätt som verkligen transporterar en dit. Och hur hon bryr sig mycket om viktiga saker.

Finns inte så mycket mer att säga än kärlek! Det jag tagit med mig från Simonas böcker är att allt går om man vill, att tjejer är urstarka, och att man aldrig kan få för mycket vardagsglamour (eller TV-serier. Fast där ligger jag i lä...)

7. Roald Dahl, speciellt "Matilda" och "Kalle och Chokladfabriken"

Det här är böcker jag lyssnat på mamma och pappa läsa högt för mig och min syster, som förstås är hysteriskt konstiga och roliga (har jag för mig) och, tror jag, inspirerande när man är liten. Tänker man att man är en liten Matilda eller Kalle, så går det nog bra till slut. Dessutom har jag sett båda som fenomenala West End-musikaler, hur bra som helst!

6. "Det blåser på månen" av Eric Linklater

Den här boken har gått från min mormor till min mamma till mig, så den är lite speciell. Finns så mycket jag har tagit med mig från den, allra mest en del skratt och tårar.


5. Stephenie Meyer (faktiskt), speciellt "The Host" och (faktiskt) "Twilight"

Böckerna som tog hela världen med storm! (Oavsett inställning). Jag drogs definitivt med i hetsen och därmed också gemenskapen som i mina ögon ledde till att YA-genren blev till det den blev, vilket jag alltid kommer att vara tacksam för. The Host är dessutom fortfarande en av mina favoriter, som jag läser om regelbundet.

4. "Jag ger dig solen" av Jandy Nelson

Den här är lite utav en bubblare. Till skillnad från de andra har de inte lästs om och om igen, men den enda gången räckte. Vilken fenomenal bok! Så mycket känslor, magi, bara... fantastiskt.

Vad jag är tacksam för? Att få läsa en bok som verkligen får en att skratta, gråta och känna med personerna. Som verkligen skär i hjärtat och har ett språk som flyger ur sidorna. En sådan bok vill jag också skriva.


3. "Lasse Majas detektivbyrå"-serien av Martin Widmark

Jag har de tio första (och enligt mig de bästa) ur serien hemma. För en liten läslus som kaxigt tog sig an vuxenböcker hade jag nog glömt lite glädjen i det enkla, spännande. När jag fick Hotellmysteriet i julklapp satt jag (vågar ni gissa?) i bilen med en ficklampa och sträckläste. Samma sak med alla de andra. Böckerna inspirerade även mig och kompisar till att starta egna små deckarbyråer (fast mest på lek, så klart).

2. Astrid Lindgren, speciellt "Ronja Rövardotter" och "Bröderna Lejonhjärta"

Allas vår Astrid. Blir så glad varje gång jag ser henne på tjugolapparna nuförtiden. Måste nog säga att jag älskar nästan precis allt med hennes böcker, de fyller en med värme fantasi och glädje.

1. "Harry Potter"-serien av J.K. Rowling

Jag tror att nästan hela vår generation har med den här serien någonstans på topp 10 listan? Den har fört med sig så mycket magi, drömmar, spänning, tröst och kärlek till så många människor. Själv har jag suttit uppkrupen i säng eller soffa med pappa/mamma och storebror (på slutet även lillasyster) och lyssnat på hela serien. Ord för ord. Vi följde Harrys resa tillsammans, på det mysigaste sättet som fanns.

Det är inte helt säkert att jag har J.K. Rowling att tacka för att jag började älska böcker, men de var helt klart ett utav de viktigaste stegen på vägen. Bara wow.

November = NaNoWriMo (?)

Nu, mina vänner, är vi inne i en utav mina absoluta favorit OCH hatmånader - november. Älskar det, för att det är NaNoWriMo och det känns som om man faktiskt gör något. Hatar det, för att... man är stressad, sover dåligt, får otroligt mycket att göra, hinner med ingenting... och så är det ibland svårt att se ljuset i änden på tunneln (jullovet).

Det brukar kännas ungefär som om man sakta drunknar hela månaden ut. (Säger jag nu när jag sitter på en två och en halv lång håltimme med två deadlines som ska in vid midnatt, Test Week vecka 47 och en samtalskurs på två timmar som slutar 17.45 idag, alltså är jag mer än lovligt negativt).

Men det finns som sagt många, många härliga saker också.

Ett utav dem: Jag har dragit en vinnare i utlottningen! (JIPPIEEEE!)


True Random Number Generator har talat och vinnaren är den som skrev den sjätte kommentaren.... alltså Agnes!

Grattis! Och förlåt för att det tog mig fem dagar att göra själva lottningen. Jag skickar ett mejl till dig så löser vi adress och sådant.

Hoppas du får en riktigt mysig lässtund med Kami och gänget.




Annars då? Jag har sett The Intern (med Robert DeNiro och Anne Hathaway, väldigt smart och rolig, för att inte tala om mysig) och Saving Mr. Banks (om Walt Disney, spelad av Tom Hanks, och P.C. Travers, författaren till Mary Poppins, kan det bli bättre? jättefin film i varje fall).

Jag skriver också NaNoWriMo för hand (!!!) i år, vilket känns som självmord men är något jag velat prova väldigt länge. (Hint: Jag kommer nog INTE "vinna" i år, men det gör inget, jag vill bara få en spark i baken för att komma igång).

Sen har jag några recensioner att skriva (Släppa taget, Arytmi och Lollo hittills), plugg att plöja mig igenom, och mejl att svara på (jag tänker på dig Gabriella! Intervjufrågor formuleras för fullt, även om det går långsamt).

Hur är eran höst? Jag hoppas svaret är "toppen", men om inte så är det okej, det också.

(DET ÄR SNART JUL, EVERYBODY!)

Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

"Jag får gissa. Han har dragit in dig i nåt trassel", sa Henry. 
  "Inte än, men jag är rätt säker på att det han planerar i kväll kommer att leda till trassel", sa jag.
  "Nej, det är försent. Du har redan engagerat dig. Du befinner dig på planeten Digby nu. Du är redan indragen."

När Zoe flyttar ut med mamman till River Heights "en urtråkig håla" med lika liten och tråkig skola, är det endast tillfälligt. Hon planerar att så fort som möjligt flytta tillbaka hem till pappan och styvmamman för att gå på Prentiss, en matarskola till Princeton, universitetet hennes pappa gick på. Men livet i River Heights blir inte så tråkigt som hon föreställt sig - det är svårt att ha tråkigt när Philip Digby vill ha en med sig på sina äventyr.

Omdöme: Det är dags att inte freaka ut är en sådan där härlig bok som står ut. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, storyn en blandning mellan skum och fantastisk och den står och fingrar på underbara klichéer precis lagom länge. Läsupplevelsen blir helt enkelt bättre och bättre ju längre man kommer.

Berättelsen är på många sätt ett deckar/spionäventyr, på en skala som är stor och liten på samma gång, och allting hänger på Digby, som man aldrig riktigt vågar lita på. (Eller ja, fram till slutet alltså. Då kände jag mig ganska trygg med hans galenskaper.) Jag tycker om att det inte var förutsägbart, att man så klart visste var en vanlig detektiv skulle ta det hela, men inte hade någon aning om vad Digbys plan egentligen var. Det lyckades baka in flera mysterier i varandra utan att jag först kunde se vad de hade för koppling.

Men det jag gillar bäst med boken, och kommer komma ihåg i efterhand, är Zoe och Digbys relation. Ingen av dem är karaktärer jag skulle vara alltför intresserade av var för sig (Zoe är så mycket contemporary typisk YA-tjej, Digby så... Digby ;)) men när man sätter dem tillsammans... POOF! Magi. Jag älskar att läsa om hur de bråkar och nästan skaver mot varandra, hur de hela tiden försöker läsa av men ofta missförstår, och hur självklart det känns. En utav de mest minnesvärda vänskapsrelationerna jag läst om någonsin, tror jag.

Betyg: Jag följer med strömmen och säger "en toppendebut!" för det är det. Inte perfekt, men excentrisk med en egen touch och otroligt charmig. Full med både karaktärer och intrig jag gärna spenderar många fler timmar med. Längtar till att se vart nästa bok tar duon!

Det är dags att inte freaka ut

Bor du i Stockholm eller omnejd?

Kom då till Rabén & Sjögrens författarträff på torsdag! Tyvärr är det begränsat antal platser, men jag rekommenderar definitivt att man mejlar osa@rabensjogren.se och frågar om det fortfarande finns möjlighet att komma.

Jag menar, kolla på den där lineupen med författare! Nu är det förstås väldigt kort varsel eftersom det är redan på torsdag men det vore roligt om så många som möjligt kommer.

Hoppas vi ses där! 

The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald

"Can't repeat the past?" he cried incredulously. "Why of course you can!"

  He looked around him wildly, as if the past were lurking here in the shadow of his house, just out of reach of his hand.

Nick Carraway flyttar från västra USA till östra för att prova på något nytt i karriärväg. Huset han flyttar in i ligger mittemot kusinen Daisys (tvärsöver en stor vik) och bredvid... Gatsby. Han känner honom inte ännu, men vem känner inte till honom? Legenden, myten... men vem är egentligen mannen? Nick dras in mitt i en tragisk kärlekshistoria - flera, faktiskt - eller, som man också kan se det: rika människors fantasier.


Omdöme: Jag är nog en av få människor som inte sett filmen med DiCaprio från förra året, men nu har jag åtminstone läst boken. Inledningsvis hade jag en hel del fördomar om både intrigen och skrivsättet men i slutändan blev det nog en liten förälskelse även för min del.

Det jag tycker om mest av allt är hur en så pass episk berättelse (om man får säga så) samtidigt kan vara så simpel. Den är så kort, så studsig, och ändå känns den så lång och fyllig. Fitzgerald gick in med kaxigheten hos en tidlös tegelstensklassiker och gick ut... med känslan av just det. Fast i behändig storlek.

Jag tycker också att det är otroligt häftigt hur både storyn och karaktärerna lyckas vara ihåliga och komplexa på samma gång. Fitzgerald lyckas så väl med att beskriva den amerikanska drömmen och tomheten i ordet "success" och i människan själv. Att han dessutom lyckas göra allt det på en oerhört liten spelplan - ja, jag är imponerad.

Betyg: Den här boken kommer jag komma tillbaka till många gånger i jakt på inspirationskickar. Det finns så mycket intressant att titta på, både i innehåll och form. Väl värd sin klassikerstatus och härliga - om än korta - lässtund.

The Great Gatsby

Utlottning av Outtalat!

Häromveckan damp en söt liten pocketbok ner hemma hos mig, nämligen Sarah Rees Brennans Outtalat. När jag öppnade den märkte jag att hela de två första sidorna består av citat från olika bloggare - däribland mig!

För att fira detta (och för att jag nu råkar ha tre exemplar av boken hemma, en inbunden och en pocket av den svenska, och en inbunden engelsk version) tänker jag lotta ut ett inbundet ex av boken!

Det är alltså det längst till höger man kan tävla om (oläst exemplar, så klart). Allt man behöver göra för att vara med är att kommentera inlägget och ha en mejladress jag kan höra av mig till ifall du vunnit. På grund av fraktkostnader måste du tyvärr bo i Sverige men annars finns det inga krav.

Man får gärna nämna utlottningen på sin egen blogg eller liknande så att fler ser den, men det är inte något måste. Som en liten bonus kommer här ett smakprov på vad jag och de andra bokbloggarna skrivit om boken: (Hela min recension hittar ni här.)

Tävlingen är öppen till och med den 31:a oktober, då jag drar en vinnare!

Isskeppet - Peter Bergting

"Något för oss att lösa!"
  "Eller inte? Varför kan vi inte bara låta dem ta hand om det själva?" frågade Emmi. "Några av landets tyngsta magiker, i vissa fall bokstavligt talat, är lärare på skolan. De borde kunna hantera det."
  Orville log. "Litar du på att de kan ta hand om det? Kom ihåg hur det gick sist."

Emmi hoppas få spendera nästa termin på Trolldomsakademien som det är tänkt - ordentligt och fokuserat på studierna. Men när veckorna inleds med ett mystiskt flygande skepp, lärare som försöker smussla med hemligheter och rykten om ett mysterium... så vill  vännerna Orville och Miranda förstås inget hellre än att anta nästa äventyr. Det gick trots allt bra förra gången.

Omdöme: Det här är ändå en himla härlig mellanåldersserie. Jag tycker om skolan i dess ostrukturerade, knasiga form och berättelserna den ger upphov till. Att eleverna smyger iväg och försöker lösa underliga mysterier känns helt naturligt. Det är de små sakerna som gör det, som dansmagi, flygande dronter och mystiska ravinmonster i glömda rum. Man vill nästan besöka skolan själv!

I typisk sequel-stil flöt karaktärerna iväg från varandra under bokens lopp - deras olika värderingar och utgångspunkter skaver då och då mot varandra. Jag kan rent allmänt tycka att det blir lite tjatigt, speciellt som det mest handlar om kommunikationsfel, men samtidigt kom det fram en del intressanta saker. Inflikningen om mobbning (att det ibland kan vara oavsiktligt) tyckte jag verkligen om. Det känns som ett ämne som passar för mellanåldern, och framkom diskret, utan att bli föreläsande eller övertydligt.

Berättelsen var kanske en aning seg (med målgruppen i åtanke) någonstans mellan början och mitt, men sedan tog det fart. Klassiskt deckarjobb blandat med spännande fantasyfaror blandar sig väldigt bra och får en att hela tiden vilja läsa vidare. Har man läst och gillat ettan ska det inte vara något problem även om man inte är en så van läsare.

Betyg: Funderar ni på en snäll och rolig fantasyserie för de som börjat komma igång med kapitelböcker kan jag definitivt rekommendera den här! Fin mångfald bland karaktärerna, underhållande och snabbläst, och fina illustrationer som pricken över i:et.

Isskeppet

Så mycket spännande så lite tid (Book Haul)

Jag har en låååång lista på ännu olästa rec-ex hemma för tillfället som droppat in hos mig någon gång under de senaste månaderna. Tänkte visa upp dem (för de är väldigt fina allihopa!) i väntan på att kunna sätta tänderna i dem. (Det känns tyvärr som att det kan dröja... för tillfället hinner jag nästan bara läsa om helgerna.)

Först ut kommer:

Röd drottning av Victoria Aveyard

Monstrumologen av Rick Yancey

Trolldomsakademien: Isskeppet av Peter Bergting

After: När vi tvekade och

After: När vi föll av Anna Todd

Sedan har vi:

Det är dags att inte freaka ut av Stephanie Tromly

Släppa taget av Katarina von Bredow

Tre avtryck av himlen av CH Wahlund

Sista riket av Brandon Sanderson

Lollo av Linna Johansson

Arytmi av Fredrik Frängsmyr

Dockskelettet av Holly Black

Utav dessa har jag påbörjat Arytmi, men den ligger lite på is medan jag läser Röd drottning som ska diskuteras i bloggbokcirkel nu på söndag. 

Visst är de fina allihop? Kliar i mig av att läsa några av dem typ NU (!!!). Speciellt en rosablå bok jag nämnt tidigare, som jag tänkt läsa så fort jag fick den men nu sparar lite på. Och den högst upp till vänster. Och Bredows. Det mesta faktiskt.

Och anledningen till att jag har så mycket intressant liggande oläst hemma "och samlar damm"? Jo, dessa:

Kristin Lavransdotter: Brudkronan av Sigrid Undset

Como Agua Para Chocolate av Laura Esquivel

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald

Det här är alla väldigt intressanta böcker de också, men sådana som läses till mina IB-kurser (Svenska A Litteratur, Spanska B, Engelska A Language & Literature) och därför ska analyseras, diskuteras och skrivas uppsatser om. För att inte tala om att vi plöjer igenom dem i rask takt! 

Detta är också en anledning till att bloggen varit lite stillastående på sista tiden. Men jag ska försöka bättra mig på den punkten ;) Har ni förresten någon fråga om IB; kurserna vi läser och vad vi gör, så är det bara att fråga på! (Tänker då speciellt blivande gymnasieelever, men även andra förstås)

Så här ser för övrigt mitt ex utav Kristins Lavransdotter ut! Är lite frustrerande att inte kunna anteckna i boken (som är skolans) men post-it metoden funkar fint!

Hade en tio minuter lång "föreläsning" / presentation (IOP-övning kallade vi det, Internal Oral Presentation) igår där jag analyserade feministiska undertoner i romanen (temat var valfritt). Det var nervöst men faktiskt väldigt roligt.

Är man intresserad av en nordisk klassiker som behandlar feministiska frågor är det här nog en av de bästa romanerna att läsa. Så länge man är beredd på att vilja banka vett i huvudpersonerna då och då och inte är rädd för en massa drama, vill säga!

I vilket fall som helst en väldigt tacksam roman att diskutera och jobba med i klassmiljö :)

Would You Rather Book Tag

Alba från Boklyckan har taggat mig att göra "Would You Rather Book Tag", så let's begin! (Tack för taggen!)

Would you rather only read trilogies or only read stand-alones?

Definitivt stand-alones! Är så otroligt trött på trilogier just nu och har helt ärligt varit det ända sedan vågen efter Twilight och Hunger Games kom. ALLA serier var trilogier, helt enkelt för att det var ett "vinnande koncept" och det var så TRÖTTSAMT. Hur många trilogier kan ni komma på, på rak arm, som kunde ha kortats ner till två böcker, till exempel? Hur många tvåor kan ni komma på som bara var transportsträckor? Nej, jag älskar stand-alones. Och duologier. Det är fina grejer det!

Would you rather shop at Barnes and Nobles or Amazon?

Amazon tror jag. Barnes & Nobles är A) otrooooligt dyrt eftersom de har nästan allt i hardback och B) visserligen en cool kedja, men inte lika härlig som brittiska Waterstones eller Foyles. Dessutom är det så smidigt att shoppa online :)

Would you rather books were made into TV-shows or movies?

Åååh, svårt! Beror på boken tror jag, för vissa tycker jag nog inte räcker till en TV-serie (möjligen en säsong då, men kan vara svårt att hålla intresset uppe hela vägen) medan andra skulle vara helt perfekta. Vill verkligen leva tillräckligt för att se serieversioner utav både Sagan om Ringen och Harry Potter! 

Would you rather be a professional author or reviewer?

Författare är ju mitt drömyrke alla kategorier och har varit sedan jag var fem och lärde mig läsa, så det är enkelt att svara på :D

Would you rather be a librarian or bookseller?

Vill verkligen jobba i en bokhandel när jag studerar (om det går) och tror jag skulle trivas bättre där än på bibliotek, men båda är otroligt härliga. (Om någon bokhandlare råkar se det här och vill ha en 17 snart 18-årig extrajobbare så är det bara att höra av sig, haha ;))

Would you rather read ebooks or physical books?

Fysiska böcker! Älskar att kunna bläddra i böcker, och att ställa dem i hyllan, haha. Men jag läser en hel del e-böcker på väg till och från skolan också, eftersom det är smidigt att ha när man pendlar.

Jag taggar ingen den här gången eftersom jag inte vet/orkar/hinner kolla upp vem som gjort den, men vill ni göra det så do it!

Den blomstertid nu kommer - Marie-Chantal Long

Drömmer jag en mardröm? tänker Fred. Vafan gör jag här? Det här är helt fel. Helt fel. Backa filmen liksom. Backa.
  Den blomstertid nu kommer... Backa tillbaka dit. Till sången. Till aulan. Till skolavslutningen. Till innan vi tog bilen och stack iväg. Till innan vi krockade. Till innan vi kidnappade en liten fransos som gråter. Till innan. Tänker Fred och mår illa.

Ibland sätter ett litet misstag igång en brutal dominoeffekt som inte går att stoppa. Livet går i kras ett steg i taget tills man inte vet var man ska ta vägen längre. Fred ville bara ha lite mer pengar, kanske till något nytt spel, eller annat roligt under sommarlovet. Istället spenderar han de soliga veckorna svettig - men inte från värmen utan från skräcken. Tänk om någon vet att det var han?

Omdöme: Något väldigt häftigt med just den här boken är typen av spänning. Det hela inleds förstås med en bilkrasch och boken handlar om både rån och kidnappning, men egentligen händer det nästan ingenting. Ändå sitter man och "biter naglarna" och på vissa sidor svettades jag nästan lika mycket som Fred. Long lyckades otroligt väl med att skildra hur just väntan kan skapa en otroligt intensiv psykologisk spänning.

Språket var enkelt och luftigt vilket jag uppskattade. Historien hade lätt kunnat bli lite för "tung" annars, nu blev den svårare att lägga ifrån sig. Dialogerna satt inte alltid klockrent (har svårt för vresigt och nervöst tonårssvammel där "va", "typ" och "liksom" vävs in för ofta) men det var ingenting som störde. Sedan kanske inte allt alltid stämde grammatiskt, men jag valde att tolka det som om man släppts in direkt i Freds huvud, vilket gjorde det enklare att sympatisera med och förstå honom. Tack vare det kunde jag vara med i processen till och med på punkterna jag var solklart emot personligen.

Annat? Jag tyckte om vinkeln med Wahid och hans familj. Att Long skrev en "varierad" bok med karaktärer från olika bakgrunder och kulturer utan att göra det för stereotypt, speciellt med "bad guys". Ökad förståelse för sådant man inte förstår och annars lätt kan tycka är läskigt får alltid ett plus i kanten.

Betyg: Intressant och spännande med mycket små medel = en luftig nagelbitar som lämnar frågor. Vad är egentligen rätt och fel, vem bestämmer det och hur mycket spelar det roll? Älskar dilemmat som ställs och (det öppna) slutet.

Den blomstertid nu kommer

Hälsningar från havets botten - Christina Lindström

När hon väl börjar sjunga strimlar hon publiken. Hon gör ungefär som hon gör med mig i tre enkla steg: 1) Får oss att älska henne. 2) Krossar dem. 3) Lämnar oss allihop som urvridna trasor. Det är så hon gör. Hon darrar och blir lyft och ger allt och sedan lämnar hon oss alla som ett bylte av känslor.

Fille är en helt normal sjuttonåring. Han har visserligen inte träffat sin mamma på flera år, har en pappa med lite väl mycket av barnasinnet i behåll men det är väl som det ska vara. Kompisarna funkar, skolan funkar, livet funkar... tills Hanna Drugge kommer tillbaka in i hans liv. Tjejen han varit kär i sedan första dagen i ettan. Som försvunnit och nu är tillbaka. Helt plötsligt känns allt inte så normalt längre.


Omdöme: Vi kan väl börja den här recensionen med att prata lite om det här med karaktärer och relationer? För alltså, shit vad Christina Lindström är duktig på det! (Så där lagom akademiskt men väldigt överlyckligt konstaterat). Ungdomsböcker med litet eller inget fokus på vänner och familj är verkligen alltför vanliga och när jag läser om Fille och hans pappa och farmor vill jag mest hoppa runt med boken och överlyckligt skrika Men JAAAA! Det är SÅ HÄR det ska se ut!

Boken ska kanske enligt baksidan handla om Fille och Hanna. Men jag vill hela tiden mest av allt bara veta hur det ska gå där hemma. Lindström lyckas med att inte bara ge "ett fint fokus" på familjen som jag brukar skriva om böcker som har härliga familjeskildringar, utan att med små detaljer göra det så verkligt och sårbart och bara underbart. Speciellt känslan med att "tvingas välja sida" och vilja älska (och älskas) av båda och hålla båda glada kände jag igen så mycket. Men helt ärligt var persongalleriet i boken överlag så fantastiskt. Fäste mig vid så många karaktärer och de glimtar man fick se av var dem var just för tillfället (Louise, Edwin, Jonte och hans "underbara" familj haha). Kändes också väldigt svenskt?

Om jag ska lugna mig lite med lovsången till de verklighetstrogna karaktärerna så ska jag väl erkänna att jag till en början var tveksam till boken. (Till synes) sunkiga killar ur första personperspektiv som är helt sålda på mystiska tjejer som "spelar svåra" har aldrig varit min grej. (Nej, jag läste inte ut Var är Alaska? för tre år sedan). Men som ni kanske märkt har jag svängt helt om i just det här fallet. Måste läsa Lindströms nästa ungdomsbok!

Betyg: Vill man lära sig om (eller bara njuta av) hur man skapar älskvärt imperfekta, sårbara, arga, ledsna, kaxiga, glada, verkliga karaktärer så rekommenderas den här till 100%. Igenkänningsfaktorn var hela tiden så hög för till synes minimala saker. Underbart.

Några tillägg: Ja, jag inser att jag (för en gångs skull) skrev en hel recension utan att ens nämna något om kärleksintresset eller paret i fråga, men det gäller att prioritera. Also, följer ni Christina Lindström på Debutantbloggen? Tyckte om henne redan då men tycker om henne så mycket mer nu, när jag också kan säga att jag verkligen, verkligen gillar hennes bok. Ska ge mig på bilderboksversionen av Brott och straff också, tror jag. Tycker hon förtjänar lite hybris. 

Hälsningar från havets botten

Ett vingslag - Madelene Schoug

Det blir alldeles tyst bland träden. Allt som hörs är grenar som sakta rör sig i takt med vinden. Det ger ett kusligt men ändå lugnande sus ifrån sig. När chocken efter nyheten lagt sig reser sig en man upp.
  - Jag ska göra allt som står i min makt för att hjälpa dig. Nea är som en dotter för mig med och grifferna ska få veta vem de har att göra med!

När vingern Nea faller ner från sin faders rygg under en flygtur ser det illa ut - det finns griffer nere på marken redo att kidnappa henne. Lyckligtvis räddas hon utav en dolbfamilj, men det vet inte hennes pappa om. Brister i kommunikation leder till att Nea stannar hos dolberna medan pappan drar ut med ett stort vingerfölje... för att konfrontera grifferna på hemmaplan.


Omdöme: Det här är ett egenpublicerat verk, vilket många har fördomar mot (av förklarliga skäl). Oftast är det tre fallgropar självutgivna manus kan trilla ner i: språk som inte håller måttet, omslag som ser billigt/opassande ut eller en tråkig/ologisk handling. Tyvärr föll även Ett vingslag offer för ett av dem tre enligt min mening.

Jag tycker verkligen om världen Schoug byggt upp med sina dolber på marken och vingers i luften (för att inte tala om de där grifferna, jag visste aldrig riktigt var jag hade dem!), historien var toppen med bra tempo och fina vändningar, karaktärerna hade potential... men allt föll på språket. Schoug hade en tendens att skriva läsaren på näsan och förklara allt för mycket. Jag släpptes aldrig riktigt in i berättelsen utan fick allt bara platt serverat för mig. Trots att ledtrådar fanns för läsaren att gissa sig till t.ex. hur en karaktär mådde och varför så fick hen istället en hel sida lång förklaring av just det. Blev tyvärr väldigt, väldigt tradigt i längden även om historien fick mig att vilja läsa vidare.

Betyg: Trots att Ett vingslag i slutändan inte blev något för mig skulle jag gärna vilja läsa en fortsättning på Neas historia, eller något annat av Schoug. Så länge det är ordentligt genomarbetat av någon duktig redaktör eller liknande.

Ett vingslag

Näst på tur

Mitt sällskap i läsfåtöljen framöver! Myser bara jag tittar på den. 

(Annars kan den intresserade få veta att jag har en massa recensioner att skriva först. Egentligen.)

Prinsessan Ja! - Patrik Stigsson

Hej Davvad.
Jag behöver din hjälp.
Ät det röda blåbäret.
Hälsningar Prinsessan Ja! i slottet Ullinor

Davvad är känd för sin nyfikenhet. Något dåligt i Grybbingdalen, där man helst ska vara lugn och bara odla ordentligt. Hans kompis Polp drömmer hellre om musik än frukt och passar inte heller in. En dag hittar de en flaskpost från Prinsessan Ja! som behöver hjälp. Kan det vara deras väg ut ur dalen?

Omdöme: Den här boken överraskade mig definitivt positivt! När jag först fick hem den och såg kombinationen med det lite barnsliga omslaget (+ titeln) och den stora textmassan (det är en kapitelbok) kände jag mig väldigt tveksam. Hur skulle det gå ihop egentligen?

Någonstans läste jag att Prinsessan Ja! är en perfekt högläsningsbok. Jag kan bara hålla med! Då föll den på plats för mig. Den är lagom lång och lätt för att räcka länge och omslaget är säkert något barn tilltalas av. Spännande också. Språket känns lite som en rolig sagoberättare och jag uppskattar att jag, även om den var för barn, själv kunde läsa texten utan att tycka det var för barnsligt eller liknande.

Det enda jag egentligen kan klaga på är just det där omslaget (jag vet, det kommer tillbaka hela tiden). Men om den nu är menad som en längre och mer detaljerad högläsningsbok för mindre barn borde det stått tydligt på omslaget. Jag tror nämligen att den missar både de läsarna (jag hade nog inte plockat upp en bok med så mycket text om jag var förälder) och de lite äldre barnen som börjat läsa själva. Det ser nog "för barnsligt" ut för dem.

Liten bonus också kring språket: Stigsson är nog den första författare jag läst som klarat av att inkorporera egna slangord i boken. Grybbingarna säger bl.a. "bli inte citron" och "du har verkligen ett honungshjärta" och det låter helt naturligt! Många bästsäljare klarar inte det.

Betyg: Vill ni ha en längre bok att läsa högt för era barn ur så rekommenderar jag verkligen Prinsessan Ja! Den kombinerar snäll mysighet med ett äventyr av modernare sagoanda.

Prinsessan Ja!

Extraordinary Means Tag

Blev taggad redan i juni av bästa Elvira, men bättre sent än aldrig, eller hur?

1. I would give up the internet for a month for a signed first edition of this book.

Pratar vi då om framtida böcker som man får åratal före alla andra eller gamla böcker som är värda en förmögenhet? Är inte så jätteintresserad av det senare och kommer inte på någon bok jag bara måste ha, så säger nog George R. R. Martins nästa Game of Thrones-bok. Skulle vara ganska häftigt att vara en av typ tio personer som vet vad som kommer hända även om jag inte är ett fan.

2. I would give up pizza for a year if it meant I could sit next to this author on a long plane ride.

Tänker vara otroligt mainstream och säga J.K. Rowling. She's practically a goddess. Och sitter hon på ett flyg kan hon ju inte direkt "fly" från mig när jag blir för fangirly, haha.

3. I would sit through a thousand hours of commercials if it would ensure that Hollywood made this book into a movie.

Fangirl hade nog blivit ganska mysig (fast kanske småtråkig??) film att titta på typ när man är ledsen. Men annars skulle Vicious vara uberdubersupercool! Lite annan vinkel på superhjältar. Dock tror jag inte att jag skulle vilja slösa bort 1000 timmar av mitt liv bara för en ca två timmar lång film(?).

4. I would never read a new book again if it meant I could live inside this book.

Hahaha varför ens ställa frågan? Känns som att Harry Potter är det mest uppenbara svaret någonsin! (Förutsatt att man själv är häxa/trollkarl och inte mugglare förstås). Jag var (och är) ett av de där barnen som på största allvar väntade sig ett brev från Hogwarts när jag fyllde elva.

(Fast alltså, hur skulle jag klara lektionerna om jag aldrig mer fick läsa en bok? Heeeelllo Dreadful/F)

5. I would let my google search history be made public if it meant I could be best friends with this author.

SIMONA AHRNSTEDT! Hands down. Har följt hennes blogg nästan obsessively i flera år nu och älskar både henne och hennes böcker. Skulle älska att luncha/fika med henne på typ weekly basis och få prata böcker och romance och katter och mat och pinterest och att Mary inte borde sparkats från SYTYCD. Eller vad som helst egentligen.

Bild härifrån. 

6. I would donate everything I own to goodwill if it meant I could date this book character in real life.

Alltså BOKkaraktär är lite svårt. De flesta jag har swoonat över genom tiderna brukar A) blekna med tiden eller B) redan vara i ett jättehappy jättegulligt relationship. Men jag hade en supercrush på Seth Clearwater från Twilight när jag var yngre och han är ju både typ världens gulligaste solstråle och varulv (how cool? skulle aldrig behöva frysa mer!) så, jaa?

P.g.a. flera månader efter alla andra hade jag egentligen inte tänkt tagga någon (superdrygt att kolla vilka som gjort den och inte?) men jag kör ett gäng och har ni inte gjort den än så kan ni väl göra det? :)

Kimberly från Aldrigbaraord - Emma från Hundraböcker - ? från Bokmonstret

Du är aldrig ensam - Sarah Dessen

"Varför är du så fixerad vid att köra mig någonstans?" frågade jag.
  "Därför att jag är ridderlig", sa han.
  Haha, just det, tänkte jag. Det kan man ju kalla det. "Riddarna är utdöda."
  "Och det kommer du också att vara om du fortsätter att gå här." Han suckade. "Hoppa in."
  Och svårare än så var det inte.

Rubys mamma har aldrig varit "som alla andra". Hon är paranoid, vresig, lat, har aldrig delat ut godnatt kramar eller hjälpt till med läxor. Men trots det skulle  Ruby aldrig kunnat tro att mamman faktiskt skulle överge henne - och att socialen skulle slussa henne vidare till ett lyxliv hos systern och svågern. Ett lyxliv hon inte vill ha, gulliga snälla grannkillar till trots.


Omdöme: Vad är väl en sommar utan Dessen? Rabén & Sjögren har ju släppt en Dessen-bok per sommar i ett par år nu, och de är alltid lika välkomna. Det finns nog ingen bättre mysläsning att utnyttja i solen (själv läste jag den på stranden).

Du är aldrig ensam är en "typisk" Dessen-bok. Har man läst ett par känner man igen mönstret, men det är ändå inget jag tröttnar på. Hon gör det alltid så fint med dialoger och symboliska händelser som får en att känna att allting blir nog bra ändå, här i livet. Det finns hopp, helt enkelt.

Karaktärerna är fina, både kärleksintresset, vännerna och familjen. Det är en sak jag älskar med Dessen, att hon aldrig glömmer bort familjen. Och jag menar Jamie? Superhärlig!

En annan sak jag tyckte om? Hur fint den berättade att alla har det svårt på sitt egna sätt och att det visserligen kan vara svårt att se ibland när man är upptagen med sina egna problem - men att det kan vara väldigt, väldigt givande att titta lite längre, lite djupare för att visa hur mycket man bryr sig om sina nära och kära.

Betyg: Nu är sommaren snart över och jag hoppas det betyder att ni redan läst Du är aldrig ensam eller någon annan av Dessens böcker, men om inte, vad väntar ni på? Mysläsning deluxe!

Du är aldrig ensam

Vill ni ha något att titta på?

Internets underbarn http://t.co/9PXs8802kE Om Aaron Swartz och att våga försöka förändra världen. Så jävla sorgligt och stort och viktigt.

—  21 juli 2015

Jag vet att det kanske inte är jättevanligt att titta på dokumentärer (och kanske inte alltid låter så roligt) men just den här rekommenderar jag. Verkligen.

Inte bara för att det finns en hel del både skrämmande och fantastiska saker med i Aaron Swartz historia, utan också för att den är väldigt inspirerande. Vad kan du göra? Vad gör du?

Vad tycker du? Vad är viktigt?

Och så tycker jag att det är viktigt att man inte glömmer bort att saker som Swartz självmord faktiskt händer och att vi kanske kan göra mer än vad vi faktiskt gör. (Och det är helt ärligt en väldigt bra dokumentär också. Intressant, fin att titta på, berörande, snyggt klippt, etc. etc.)

 Måste ju dock varna för att jag inte är påläst om Swartz sen tidigare så om den är vinklad på något speciellt vis har jag inte någon aning om det. Men det förändrar ändå inte att jag tycker att frågorna är viktiga.

Turns out people all over the world are pretty perplexed as to why our government would want to mess with the @BBC.

— J.K. Rowling (@jk_rowling) 17 juli 2015

Ingen som följer J.K. Rowling på Twitter kan väl missat

hur engagerad hon är i sin kamp för att #BackTheBBC

Also - tittar ni in ibland på svt.play och kollar utbudet? De har ju faktiskt allt möjligt, inte bara Sherlock och Morden i Midsommer. Kort filmer. Dokumentärer. Tycker det är passande att faktiskt använda sig av Public Service nu i debattstormen om att BBC (som jag förstår det) kan riskera att kommersialiseras.

Enklav - Ann Aguirre

Twist nickade mot mig. "Det här är din nya partner. Silke har rankat henne på första plats i sin grupp."
  "Jaså?" Tåligs röst lät egendomlig.
  Jag mötte hans blick och höjde på hakan. Han får inte tro att jag är rädd för honom. "Ja. Jag fick tio av tio på kastprovet."
  Han granskade mig med en föraktfull blick. "Du är klen."
  "Och du är snabb att döma."

Ovan jord är New York närmast ödelagt, härjat av pesten. Under jord gömmer sig människor i tunnelbanan. De har glömt solljus, seder och bruk. Lever på egna regler där de äldste bestämmer allt och rädslan härjar. Spadertvå har kämpat för att få bli jägarinna istället för avlare. Men hennes nya liv (och nya partner) blir inte som hon tänkt sig.

Omdöme: Det här är en sådan där bok man har "seen around" väldigt väldigt länge. Lokala bibblans engelska exemplar har jag till exempel vägt i handen flera gånger, men alltid tänkt naah, det blir nog något annat. Men redan så där trettio sidor in var nästan det enda jag kunde tänka varför har jag inte läst den här förut?! 

Av någon anledning förväntade jag mig zombier bekämpade med stål av rädda ungdomar i storstadsmiljö. Ni vet, de där som lämnats kvar utan förklaring, eftersom alla vuxna dog för si så där fem år sedan. Det är en berättelse jag verkligen tröttnat på. I verklighetens Enklav däremot möts man av en välutvecklad dystopi (då syftar jag på ordagrann bemärkelse och inte genre) med tuffa men samtidigt älskvärda karaktärer och ett rafflande driv.

Jag tycker verkligen om Spadertvå och Tålig. Älskar hur de försöker anpassa sig till varandra och samhället, hur båda går igenom personlig utveckling under bokens gång och att man kan se hur de formats och av vad. Jag är också väldigt nyfiken på vad som händer i nästa del och vad Aguirre tänker göra med sin dystopiska värld. En sak kan jag vara ganska säker på: det kommer bli spännande, och det kommer att bli bra.

Betyg: Rekommenderas! Spännande läsning för de som älskar YA dystopier, överlevnadsberättelser och hjältinnor som kan hold their own i en fight. Lite kärlek kan det förstås också bjudas på. Och någon sorts zombier?

Enklav

Till alla contemporary YA-romaner någonsin:

THIS IS KEY. 

Ja, jag skulle ju vara tillbaka "snart", men det såg vi ju alla hur bra det gick? Imorgon hoppas jag på att ha skrivit klart en recension på Enklav och sedan kanske allt rullar på igen? Får se hur det går :)

In the mean time har jag något annat spännande ni kan roa er med: Chansen att vinna en författarcoach i sex månader! Wow!

Deadlinen är 31 juli och allt ni behöver göra är att skriva ett synopsis (typ detaljerad sammanfattning av ert manus) och sedan de fem första sidorna. Låter det intressant? (Klart det gör!) Klicka er då in hit för vidare instruktioner. 

Jetlaggad men snart tillbaka!

Finns inte så mycket mer att säga än rubriken, men bloggen blir nog lite tyst några dagar. Jag känner mig i ärlighetens namn som en pollenallergisk huvudvärkstenderad zombie just nu.

Men så fort jag sovit mig tillbaka till rätt tidsschema ska jag ta itu med recensioner och rec-ex, kommentarer och mejl. Hoppas att alla haft och har en superhärlig sommar (speciellt under värmeböljan i helgen!) och läst mååååånga böcker.

När vi möttes - Anna Todd

"Jag gillar verkligen inte den där killen", säger Noah, och jag nickar.
  "Inte jag heller", viskar jag.
  Men jag vet att jag ljuger.

Tessa är så mycket "fin flicka" man kan vara utan pengar. Väluppfostrad, ordentlig, artig, ambitiös, proper... med en svärmorsdröm till pojkvän och en drivande (smått hysterisk) mamma. Hela hennes liv har bestått av förberedelser för college, så när hon faktiskt kommer till det eftertraktade WCU är det dags för en ny dröm. Eller en ny hon? Med en rumskamrat som osar tatueringar och otyg dras hon in i en ny verklighet... som innefattar Hardin. Brittisk otrevligt och superhet bad boy. Deras personligheter krockar om och om igen, och slår inte bara gnistor, utan dundrar av åska och blixtar.
  

Omdöme: Intressant backstory till den här boken är att Anna Todd började skriva historien på en app som kallas Wattpad, där användare världen över lägger upp historier. Från början skrev hon fanfiction om Harry Styles från One Direction men sedan blev det den här historien, som lett till en världssuccé i bokform. Det är Underbara Helvete med en hint av 50 Shades of Grey och Twilight.

Det är helt klart inte kvalitélitteratur man hittar i After-serien (jag blev lite förvånad att det var just Norstedts som gav ut den) men samtidigt är det antagligen det som ger den sådan appeal. Översättningen gick inte riktigt hem hos mig, men amerikanskt ungdomsspråk i första person gör sällan det. Ska man gå igenon minus tycker jag också att Tessa är en aning skenhelig och schablonartad i minst halva boken och att Hardin är den stereotypiska bad boyn... ja, hela vägen. Men gör det något?

Nej! Det här är en bok som ska vara underhållande att läsa, där dramat är tjockt, passionen brännhet och sidorna snabbläddrade. Ett hett alternativt till alla de som sitter och plöjer TV-serier som Gossip Girl och The Vampire Diaries. Jag vet väldigt många kompisar som inte läser särskilt mycket som skulle älska den här (och kommer få låna den snarast).

Jag har vissa problem med att både Tessa och Hardin uppvisar tecken på att vara kontrollerande (ja, ni som gick i taket för Travis ur Underbara Helvete lär få mer att drivas till vansinne över), sådana karaktärer skrev jag för längesen om här. Men helt ärligt? När jag läste slutet blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa om stora delar av boken igen och nu vill jag verkligen läsa tvåan.

Betyg: Det märks att När vi möttes först skrevs som en följetong - den är uppdelad i många små episoder med cliffhangers och mycket drama. Perfekt för de som bara läser en bit i taget, men jag varnar för att man lätt fastnar i sträckläsning i varje fall.

När vi möttes

Paris, Lola och jag - Moa Eriksson Sandberg

Vi hittar på en sång som vi sjunger: Vi gillar stora, höga, långa torn. Cha cha cha!
  När vi sjunger det sista skakar vi på armarna och överkroppen. Förklädet ser sig generat omkring. Tänk om vi står bredvid en grupp svenska turister som förstår allt? säger hon.
  Ja, tääänk på det, säger Lola.
  Vi gillar stora, höga, långa torn! Cha cha cha!

Paris. Klotter, gatukiss, rosor, romantik, gubbar, mörklockiga pojkar, pirr i kroppen och nakenhet. En bästa kompis och hennes mamma. En annan mamma där hemma i Sverige som inte tänker på en. En semester där man vill komma bort och bli någon annan mer vågad en stund.


Omdöme: Jamen, så här får man jättegärna berätta en historia! I korta avsnitt, som ett pärlband av stunder och tankar, där man verkligen känner sig i huvudet på Josefin. Där man får känna uppvaknande sexualitet, jobbiga relationer och underbara relationer, om vartannat. Där allt är en lek men samtidigt så otroligt mycket på allvar.

Bokens huvudpersoner går i sexan, vilket var yngre än jag först trott, men det förenklar inte berättarstilen på något sätt så att det känns barnsligt. Istället har de korta avsnitten (tio till tjugo rader per sida) gjort att det blir vuxet men lättläst på ett sätt jag tror tjejer (och killar) i den åldern kan ta till sig alldeles utmärkt. Vissa underliggande tankar kanske går dem förbi, men det tycker jag inte gör något.

Tack vare berättarstilen påminner det mig väldigt mycket om Sandra Beijers Det handlar om dig, men i ett format som passade mig bättre. Snabbläst men långsjudande, med väldigt fint språk. Mycket sexuella tankar, vilket jag är ganska säker går hem hos mellanåldern, men också mycket fint.

Betyg: Det här känns som ett väldigt säkert kort om man letar efter present till någon tjej i åldrarna ca 10-15 (killar och yngre/äldre får man nog känna av efter individ). Roligt, med ungt men vuxet språk som berättats på ett otroligt angenämt sätt. Med fina illustrationer!

Paris, Lola och jag

Vit som snö - Salla Simukka

Den grå trasan som knutits för Lumikkis mun smakade värre för varje minut. De grova, hårt knutna repen skavde mot vristerna och handlederna. Syndakojan gjorde skäl för sitt namn...

(OBS! Spoilers från tidigare delar kan förekomma) Efter vårens dramatiska händelser och föräldrarnas efterföljande överbeskyddande attityd har Lumikki åkt till Prag för att få andas ut, vara själv. Men det som börjar som en lugn och stillsam semester bestående av stadsåskådning och promenader blir snabbt till något helt annat. I Prag gömmer det sig nämligen en flicka som påstår sig vara Lumikkis syster och många, många hemligheter. Några av dem farliga. Lumikki blir mot sin vilja indragen i stridens hetta, igen.


Omdöme: Jag tyckte ju väldigt mycket om förra delen och kastade mig över den här mer eller mindre direkt. Är den bra? Definitivt. Lika bra som föregångaren? Både ja och nej.

Problemet med Vit som snö är att storyn tar längre tid att kicka igång än i Röd som blod. Här snubblar man inte genast in i händelsen och riktningen tar sin tid att bli tydlig. Lite för lång tid, nästan. Det är inte så att jag någonsin funderade på att lägga ifrån mig serien, men jag saknade det där snabba gripande. Men eftersom resten av boken levererade har jag inte så mycket att klaga på.

Jag älskar hur man sakta men säkert kommer närmare Lumikki i varje bok när Simukka snitslar ut ledtrådar och minnen på ett omsorgsfullt sätt. Det känns verkligen att man är på väg mot något sorts crescendo och jag ser verkligen fram emot att se hur trådarna kommer strålas samman och säcken knytas ihop i nästa bok.

Betyg: Vill du ha nordisk ungdomsthriller med djup och grepp och spänning? (Svar: Ja!) Då ska du läsa serien och Lumikki Andersson. (Ville säga varsågod där, men det kändes lite väl, ni får ju jättegärna ha egen vilja och eget tycke också).

Vit som snö 

"Man" eller "en"?

Ville bara skriva lite kort om något som jag lyckats missa debatt om (antar att det måste skett någon form av debatt?) men märkt av mer nu på senare tid:

Att man byter ut ordet "man" mot "en", alltså; Att en byter ut ordet "man" mot "en". 

Rätt uppenbarligen har det med feminism att göra, att bryta sig loss ur patriarkala strukturer (you know the drill). Att det inte längre är självklart att det ska vara "människa" utan lika gärna skulle kunnat vara "kvinniska", eller mer tillämpbart, att en hypotetisk person inte nödvändigtvis behöver vara av manligt kön.

Jag har lite svårt för just den här förändringen. Jag tror på anledningen till varför den är så otroligt viktig, absolut. Men rent språkligt och rytmiskt sticker det mig än så länge i ögat och låter dialektalt och talspråkligt. Tror förstås stenhårt på att jag till slut kommer vänja mig, och förhoppningsvis resten av Sverige också, men det är nog en bit dit... 

Samtidigt har jag sett vissa använda beteckningen på ursnyggt sätt. Så jag vet inte riktigt.

(Själv tänker jag alltid på att man/en visserligen säger "människa" men samtidigt benämner denna art som en "hon". Anledning till detta?)

Stjärnstenen - Jo Salmson

- Lycka till idag! ropar Nipa bortifrån vaktkuren. 
  Gamle Kvanne linkar fram för att öppna den lilla dörren vid sidan om porten åt henne.
  - Det är väl trettio år sedan sist, säger han allvarligt. Det är på tiden att vi får en ny stjärntolkare i Hammar. Vi håller tummarna för att du klarar dig lika fint som din far.

Nea är utvald att ta ett speciellt prov för att se om hon har Gåvan. Då ska hon få bli mäster Fenels lärling och hjälpa till att varsla Hammars befolkning om faror hon ser i Stjärnstenen. Samtidigt verkar inte alla tycka om att hon, som är barn till en drakryttare, ska få en så pass mäktig position. Klankrigare rövar i skogarna och drakarna syns inte till... En gåva som Neas behövs!

Omdöme: Jag gick något fördomsfullt in i den här boken, eftersom det märktes på språket att det var för yngre läsare. Vissa saker hintades tidigt på ett sätt som jag nu tycker är väldigt tydligt, men som jag antagligen inte alls skulle uppfattat för några år sedan. Men vad jag upptäckte? Serveras man en tillräckligt bra berättad historia glömmer man allt det där.

Det är framförallt tempot jag verkligen tycker om i Stjärnstenen. Man kommer väldigt snabbt in i berättelsen och sedan går resten av bara farten. Jag läste ut den på bara en eftermiddag, eftersom Salmson verkligen lyckades med att ha ett ständigt framåtdriv. Man ville veta vad som skulle hända! Och precis så ska böcker vara, speciellt för barn och ungdomar. Att spontankänslan när jag började närma mig slutet var när kommer nästa? ger också en stjärna i kanten.

Eftersom fantasy är en genre jag växte upp med, men inte besöker lika ofta längre, tyckte jag att det var jättekul här att få smaka på en svensk variant. Magi, drakar, medeltida byar... det är så himla mysigt! För att inte tala om att hitta en karta på första sidan... Det väcker förstås en hel del förväntningar, men de tyckte jag att Stjärnstenen uppfyllde med bravur.

Betyg: Riktigt bra fantasy för unga! Rekommenderas som inköp till sommarläsning eller julklapp senare i år (det gäller att vara tidig ;)). Spännande fängslande läsning som väcker lust till mera.

Stjärnstenen

Röd som blod - Salla Simukka

Hon såg rödbruna fläckar på mörkrummets golv. Hon tittade på ett hörn av en sedel som hade samma rödbruna färg, och med detsamma visste hon vad det var för något i mörkrummet som inte stämde.
  Lukten av gammalt blod.

Pengar och död hör ofta ihop. Det är allmänt känt. Att inblandning i andra människors affärer bara kan betyda problem är Lumikki Anderssons egna uppfattning. Hon håller sig för sig själv och trivs på det sättet, men ibland räcker det med en enda träff, ett enda ögonkast, ett sammanträffande... och så är man väldigt, väldigt involverad. I något farligt som har med ett illegalt nätverk, bedragare, hejdukar och död att göra.
Tur att Lumikki kan ta hand om sig själv.


Omdöme: Den här finländska ungdomsthrillern var en rejäl snackis för några månader sedan. Jag har varit sen att hoppa på hajpen, men nu förstår jag verkligen vad det är alla snackat om.

Simukka väver sin berättelse skickligt med hjälp av olika berättarperspektiv, små luckor som till slut öppnar upp för en helhet. Att läsa Röd som blod känns lite som att sitta med Julkalendern när man var liten och försöka pussla ihop detaljerna som gömmer sig bakom varje lucka för att slutligen kunna gissa sig till slutet. Det är samma spänning och lite barnsliga glädje som jag upplevde när jag läste.

Förutom det intressanta scenariot och spännande (men stiliga, det är inte rakt pang på, utan ibland till och med trolskt och gåtfullt) tycker jag om Lumikki. Visserligen är hon väldigt avtrubbad, eller om man ska säga konstant misstänksam, men det märks också att Simukka jobbat ordentligt med hennes bakgrund och att mer förklaringar kommer komma allteftersom. Sedan gillar jag att hon är självständig, normbrytande och en aning badass.

Betyg: Kanske inte det somrigaste man kan hitta, men en berättelse som lyckas få mig (f)rysa i 25 plusgraders junisol är helt klart läsvärd. Spännande, fängslande och inte alltför lång. Rekommenderas till, ja, ungefär alla någonstans i åldern tolv och uppåt. (Och är det inte vansinnigt skönt med något som inte osar Hollywood och USA?)

Röd som blod

Det är du, inte jag - Nora Strömman

"Kan du ta in den här, lilla gumman", kunde Björn säga och lät den tomma pilsnerburken dingla mellan sina håriga fingrar.
  "Jag vill inte bli kallad lilla gumman", sa jag och stirrade motvilligt på pilsnerburken.
  "Jaha, okej", sa Björn och lät riktigt förstående en stund. "Då kallar jag dig stora gumman i stället", sa han sedan och skrockade glatt. 

Linn ska åka till Rhodos med sina bästa vänner. Men till skillnad från dem har hon inte rika föräldrar som betalar allting för henne - hon får mönstra som matros på pappans arbetskamrats skepp några veckor. Jobbet är inte alltför hårt, havet är fint och på Gotland möter hon en väldigt mysig kille.... ändå blir inte allt en dans på rosor. Hur mycket är pengar, och resan, värt egentligen?

Omdöme: Det här är en tunn och snabbläst bok med ett ganska rakt språk och en vass berättarröst. På bara några få sidor lyckas den med att visa både det fula och vackra med världen och att vara tonåring. Vissa delar går också rakt till hjärtat.

Linn är så otroligt utsatt i sin position. Som tonåring tror man ofta att man vet allt, och just det finns i överflöd hos Linn, det kaxiga och tuffa. Ändå är det så otroligt mycket hon inte känner till och egentligen inte ska behöva göra. Eftersom grupptryck är så påtagligt i hennes ålder känner hon sig tvungen att göra "vad som helst" för att få pengar till Rhodos. Det, i kombination med beskrivningen av Björn, gör att man som läsare redan från början vet vad som ska hända och det var så fruktansvärt obehagligt att läsa om allt som ledde upp till det. Strömman lyckades verkligen med att överföra olusten och ilskan till läsaren.

Men som det sig bör med en bra ungdomsbok är inte allt svart. Mycket kanske är svårt och jobbigt, men inte nattsvart. Det finns kompisar och killar, lyckliga sammanträffanden och framgångar som väger upp misstagen och olyckorna. Livet går vidare.

Som läsare håller jag inte alltid med Linn i besluten hon tar, men sedan är hon också väldigt hands on i alla situationer. Försöker ta tjuren vid hornen även när hon inte kan. Jag gillar verkligen att hon vågar vara ful och snygg om vartannat, stark och sårbar, arg och älsklig. Det känns så mänskligt och bär verkligen berättelsen.

Betyg: Vill man ha en verklighetsförankrad bok om sommar, tonår och killar där allt inte alltid är sockersött och fint rekommenderar jag den här. Den är snabbläst, inte särskilt avancerad, rapp och ja - den väcker en del upprörda (men även fina) känslor.

Det är du, inte jag