Friday, August 28, 2015

Hälsningar från havets botten - Christina Lindström

När hon väl börjar sjunga strimlar hon publiken. Hon gör ungefär som hon gör med mig i tre enkla steg: 1) Får oss att älska henne. 2) Krossar dem. 3) Lämnar oss allihop som urvridna trasor. Det är så hon gör. Hon darrar och blir lyft och ger allt och sedan lämnar hon oss alla som ett bylte av känslor.

Fille är en helt normal sjuttonåring. Han har visserligen inte träffat sin mamma på flera år, har en pappa med lite väl mycket av barnasinnet i behåll men det är väl som det ska vara. Kompisarna funkar, skolan funkar, livet funkar... tills Hanna Drugge kommer tillbaka in i hans liv. Tjejen han varit kär i sedan första dagen i ettan. Som försvunnit och nu är tillbaka. Helt plötsligt känns allt inte så normalt längre.


Omdöme: Vi kan väl börja den här recensionen med att prata lite om det här med karaktärer och relationer? För alltså, shit vad Christina Lindström är duktig på det! (Så där lagom akademiskt men väldigt överlyckligt konstaterat). Ungdomsböcker med litet eller inget fokus på vänner och familj är verkligen alltför vanliga och när jag läser om Fille och hans pappa och farmor vill jag mest hoppa runt med boken och överlyckligt skrika Men JAAAA! Det är SÅ HÄR det ska se ut!

Boken ska kanske enligt baksidan handla om Fille och Hanna. Men jag vill hela tiden mest av allt bara veta hur det ska gå där hemma. Lindström lyckas med att inte bara ge "ett fint fokus" på familjen som jag brukar skriva om böcker som har härliga familjeskildringar, utan att med små detaljer göra det så verkligt och sårbart och bara underbart. Speciellt känslan med att "tvingas välja sida" och vilja älska (och älskas) av båda och hålla båda glada kände jag igen så mycket. Men helt ärligt var persongalleriet i boken överlag så fantastiskt. Fäste mig vid så många karaktärer och de glimtar man fick se av var dem var just för tillfället (Louise, Edwin, Jonte och hans "underbara" familj haha). Kändes också väldigt svenskt?

Om jag ska lugna mig lite med lovsången till de verklighetstrogna karaktärerna så ska jag väl erkänna att jag till en början var tveksam till boken. (Till synes) sunkiga killar ur första personperspektiv som är helt sålda på mystiska tjejer som "spelar svåra" har aldrig varit min grej. (Nej, jag läste inte ut Var är Alaska? för tre år sedan). Men som ni kanske märkt har jag svängt helt om i just det här fallet. Måste läsa Lindströms nästa ungdomsbok!

Betyg: Vill man lära sig om (eller bara njuta av) hur man skapar älskvärt imperfekta, sårbara, arga, ledsna, kaxiga, glada, verkliga karaktärer så rekommenderas den här till 100%. Igenkänningsfaktorn var hela tiden så hög för till synes minimala saker. Underbart.


Några tillägg: Ja, jag inser att jag (för en gångs skull) skrev en hel recension utan att ens nämna något om kärleksintresset eller paret i fråga, men det gäller att prioritera. Also, följer ni Christina Lindström på Debutantbloggen? Tyckte om henne redan då men tycker om henne så mycket mer nu, när jag också kan säga att jag verkligen, verkligen gillar hennes bok. Ska ge mig på bilderboksversionen av Brott och straff också, tror jag. Tycker hon förtjänar lite hybris. 

Wednesday, August 26, 2015

Ett vingslag - Madelene Schoug

Det blir alldeles tyst bland träden. Allt som hörs är grenar som sakta rör sig i takt med vinden. Det ger ett kusligt men ändå lugnande sus ifrån sig. När chocken efter nyheten lagt sig reser sig en man upp.
  - Jag ska göra allt som står i min makt för att hjälpa dig. Nea är som en dotter för mig med och grifferna ska få veta vem de har att göra med!

När vingern Nea faller ner från sin faders rygg under en flygtur ser det illa ut - det finns griffer nere på marken redo att kidnappa henne. Lyckligtvis räddas hon utav en dolbfamilj, men det vet inte hennes pappa om. Brister i kommunikation leder till att Nea stannar hos dolberna medan pappan drar ut med ett stort vingerfölje... för att konfrontera grifferna på hemmaplan.


Omdöme: Det här är ett egenpublicerat verk, vilket många har fördomar mot (av förklarliga skäl). Oftast är det tre fallgropar självutgivna manus kan trilla ner i: språk som inte håller måttet, omslag som ser billigt/opassande ut eller en tråkig/ologisk handling. Tyvärr föll även Ett vingslag offer för ett av dem tre enligt min mening.

Jag tycker verkligen om världen Schoug byggt upp med sina dolber på marken och vingers i luften (för att inte tala om de där grifferna, jag visste aldrig riktigt var jag hade dem!), historien var toppen med bra tempo och fina vändningar, karaktärerna hade potential... men allt föll på språket. Schoug hade en tendens att skriva läsaren på näsan och förklara allt för mycket. Jag släpptes aldrig riktigt in i berättelsen utan fick allt bara platt serverat för mig. Trots att ledtrådar fanns för läsaren att gissa sig till t.ex. hur en karaktär mådde och varför så fick hen istället en hel sida lång förklaring av just det. Blev tyvärr väldigt, väldigt tradigt i längden även om historien fick mig att vilja läsa vidare.

Betyg: Trots att Ett vingslag i slutändan inte blev något för mig skulle jag gärna vilja läsa en fortsättning på Neas historia, eller något annat av Schoug. Så länge det är ordentligt genomarbetat av någon duktig redaktör eller liknande.

Ett vingslag

Tuesday, August 25, 2015

Näst på tur


Mitt sällskap i läsfåtöljen framöver! Myser bara jag tittar på den. 

(Annars kan den intresserade få veta att jag har en massa recensioner att skriva först. Egentligen.)

Tuesday, August 18, 2015

Prinsessan Ja! - Patrik Stigsson

Hej Davvad.
Jag behöver din hjälp.
Ät det röda blåbäret.
Hälsningar Prinsessan Ja! i slottet Ullinor

Davvad är känd för sin nyfikenhet. Något dåligt i Grybbingdalen, där man helst ska vara lugn och bara odla ordentligt. Hans kompis Polp drömmer hellre om musik än frukt och passar inte heller in. En dag hittar de en flaskpost från Prinsessan Ja! som behöver hjälp. Kan det vara deras väg ut ur dalen?

Omdöme: Den här boken överraskade mig definitivt positivt! När jag först fick hem den och såg kombinationen med det lite barnsliga omslaget (+ titeln) och den stora textmassan (det är en kapitelbok) kände jag mig väldigt tveksam. Hur skulle det gå ihop egentligen?

Någonstans läste jag att Prinsessan Ja! är en perfekt högläsningsbok. Jag kan bara hålla med! Då föll den på plats för mig. Den är lagom lång och lätt för att räcka länge och omslaget är säkert något barn tilltalas av. Spännande också. Språket känns lite som en rolig sagoberättare och jag uppskattar att jag, även om den var för barn, själv kunde läsa texten utan att tycka det var för barnsligt eller liknande.

Det enda jag egentligen kan klaga på är just det där omslaget (jag vet, det kommer tillbaka hela tiden). Men om den nu är menad som en längre och mer detaljerad högläsningsbok för mindre barn borde det stått tydligt på omslaget. Jag tror nämligen att den missar både de läsarna (jag hade nog inte plockat upp en bok med så mycket text om jag var förälder) och de lite äldre barnen som börjat läsa själva. Det ser nog "för barnsligt" ut för dem.

Liten bonus också kring språket: Stigsson är nog den första författare jag läst som klarat av att inkorporera egna slangord i boken. Grybbingarna säger bl.a. "bli inte citron" och "du har verkligen ett honungshjärta" och det låter helt naturligt! Många bästsäljare klarar inte det.

Betyg: Vill ni ha en längre bok att läsa högt för era barn ur så rekommenderar jag verkligen Prinsessan Ja! Den kombinerar snäll mysighet med ett äventyr av modernare sagoanda.

Prinsessan Ja!

Saturday, August 15, 2015

Extraordinary Means Tag

Blev taggad redan i juni av bästa Elvira, men bättre sent än aldrig, eller hur?

1. I would give up the internet for a month for a signed first edition of this book.

Pratar vi då om framtida böcker som man får åratal före alla andra eller gamla böcker som är värda en förmögenhet? Är inte så jätteintresserad av det senare och kommer inte på någon bok jag bara måste ha, så säger nog George R. R. Martins nästa Game of Thrones-bok. Skulle vara ganska häftigt att vara en av typ tio personer som vet vad som kommer hända även om jag inte är ett fan.


2. I would give up pizza for a year if it meant I could sit next to this author on a long plane ride.

Tänker vara otroligt mainstream och säga J.K. Rowling. She's practically a goddess. Och sitter hon på ett flyg kan hon ju inte direkt "fly" från mig när jag blir för fangirly, haha.



3. I would sit through a thousand hours of commercials if it would ensure that Hollywood made this book into a movie.

Fangirl hade nog blivit ganska mysig (fast kanske småtråkig??) film att titta på typ när man är ledsen. Men annars skulle Vicious vara uberdubersupercool! Lite annan vinkel på superhjältar. Dock tror jag inte att jag skulle vilja slösa bort 1000 timmar av mitt liv bara för en ca två timmar lång film(?).

4. I would never read a new book again if it meant I could live inside this book.

Hahaha varför ens ställa frågan? Känns som att Harry Potter är det mest uppenbara svaret någonsin! (Förutsatt att man själv är häxa/trollkarl och inte mugglare förstås). Jag var (och är) ett av de där barnen som på största allvar väntade sig ett brev från Hogwarts när jag fyllde elva.

(Fast alltså, hur skulle jag klara lektionerna om jag aldrig mer fick läsa en bok? Heeeelllo Dreadful/F)





5. I would let my google search history be made public if it meant I could be best friends with this author.

SIMONA AHRNSTEDT! Hands down. Har följt hennes blogg nästan obsessively i flera år nu och älskar både henne och hennes böcker. Skulle älska att luncha/fika med henne på typ weekly basis och få prata böcker och romance och katter och mat och pinterest och att Mary inte borde sparkats från SYTYCD. Eller vad som helst egentligen.

Bild härifrån. 
6. I would donate everything I own to goodwill if it meant I could date this book character in real life.

Alltså BOKkaraktär är lite svårt. De flesta jag har swoonat över genom tiderna brukar A) blekna med tiden eller B) redan vara i ett jättehappy jättegulligt relationship. Men jag hade en supercrush på Seth Clearwater från Twilight när jag var yngre och han är ju både typ världens gulligaste solstråle och varulv (how cool? skulle aldrig behöva frysa mer!) så, jaa?


P.g.a. flera månader efter alla andra hade jag egentligen inte tänkt tagga någon (superdrygt att kolla vilka som gjort den och inte?) men jag kör ett gäng och har ni inte gjort den än så kan ni väl göra det? :)

Kimberly från Aldrigbaraord - Emma från Hundraböcker - ? från Bokmonstret

Thursday, August 6, 2015

Du är aldrig ensam - Sarah Dessen

"Varför är du så fixerad vid att köra mig någonstans?" frågade jag.
  "Därför att jag är ridderlig", sa han.
  Haha, just det, tänkte jag. Det kan man ju kalla det. "Riddarna är utdöda."
  "Och det kommer du också att vara om du fortsätter att gå här." Han suckade. "Hoppa in."
  Och svårare än så var det inte.

Rubys mamma har aldrig varit "som alla andra". Hon är paranoid, vresig, lat, har aldrig delat ut godnatt kramar eller hjälpt till med läxor. Men trots det skulle  Ruby aldrig kunnat tro att mamman faktiskt skulle överge henne - och att socialen skulle slussa henne vidare till ett lyxliv hos systern och svågern. Ett lyxliv hon inte vill ha, gulliga snälla grannkillar till trots.


Omdöme: Vad är väl en sommar utan Dessen? Rabén & Sjögren har ju släppt en Dessen-bok per sommar i ett par år nu, och de är alltid lika välkomna. Det finns nog ingen bättre mysläsning att utnyttja i solen (själv läste jag den på stranden).

Du är aldrig ensam är en "typisk" Dessen-bok. Har man läst ett par känner man igen mönstret, men det är ändå inget jag tröttnar på. Hon gör det alltid så fint med dialoger och symboliska händelser som får en att känna att allting blir nog bra ändå, här i livet. Det finns hopp, helt enkelt.

Karaktärerna är fina, både kärleksintresset, vännerna och familjen. Det är en sak jag älskar med Dessen, att hon aldrig glömmer bort familjen. Och jag menar Jamie? Superhärlig!

En annan sak jag tyckte om? Hur fint den berättade att alla har det svårt på sitt egna sätt och att det visserligen kan vara svårt att se ibland när man är upptagen med sina egna problem - men att det kan vara väldigt, väldigt givande att titta lite längre, lite djupare för att visa hur mycket man bryr sig om sina nära och kära.

Betyg: Nu är sommaren snart över och jag hoppas det betyder att ni redan läst Du är aldrig ensam eller någon annan av Dessens böcker, men om inte, vad väntar ni på? Mysläsning deluxe!

Du är aldrig ensam