Lukten av gammalt blod.
Pengar och död hör ofta ihop. Det är allmänt känt. Att inblandning i andra människors affärer bara kan betyda problem är Lumikki Anderssons egna uppfattning. Hon håller sig för sig själv och trivs på det sättet, men ibland räcker det med en enda träff, ett enda ögonkast, ett sammanträffande... och så är man väldigt, väldigt involverad. I något farligt som har med ett illegalt nätverk, bedragare, hejdukar och död att göra.
Tur att Lumikki kan ta hand om sig själv.
Omdöme: Den här finländska ungdomsthrillern var en rejäl snackis för några månader sedan. Jag har varit sen att hoppa på hajpen, men nu förstår jag verkligen vad det är alla snackat om.
Simukka väver sin berättelse skickligt med hjälp av olika berättarperspektiv, små luckor som till slut öppnar upp för en helhet. Att läsa Röd som blod känns lite som att sitta med Julkalendern när man var liten och försöka pussla ihop detaljerna som gömmer sig bakom varje lucka för att slutligen kunna gissa sig till slutet. Det är samma spänning och lite barnsliga glädje som jag upplevde när jag läste.
Förutom det intressanta scenariot och spännande (men stiliga, det är inte rakt pang på, utan ibland till och med trolskt och gåtfullt) tycker jag om Lumikki. Visserligen är hon väldigt avtrubbad, eller om man ska säga konstant misstänksam, men det märks också att Simukka jobbat ordentligt med hennes bakgrund och att mer förklaringar kommer komma allteftersom. Sedan gillar jag att hon är självständig, normbrytande och en aning badass.
Betyg: Kanske inte det somrigaste man kan hitta, men en berättelse som lyckas få mig (f)rysa i 25 plusgraders junisol är helt klart läsvärd. Spännande, fängslande och inte alltför lång. Rekommenderas till, ja, ungefär alla någonstans i åldern tolv och uppåt. (Och är det inte vansinnigt skönt med något som inte osar Hollywood och USA?)
Röd som blod
No comments:
Post a Comment