Att man byter ut ordet "man" mot "en", alltså; Att en byter ut ordet "man" mot "en".
Rätt uppenbarligen har det med feminism att göra, att bryta sig loss ur patriarkala strukturer (you know the drill). Att det inte längre är självklart att det ska vara "människa" utan lika gärna skulle kunnat vara "kvinniska", eller mer tillämpbart, att en hypotetisk person inte nödvändigtvis behöver vara av manligt kön.
Jag har lite svårt för just den här förändringen. Jag tror på anledningen till varför den är så otroligt viktig, absolut. Men rent språkligt och rytmiskt sticker det mig än så länge i ögat och låter dialektalt och talspråkligt. Tror förstås stenhårt på att jag till slut kommer vänja mig, och förhoppningsvis resten av Sverige också, men det är nog en bit dit...
Samtidigt har jag sett vissa använda beteckningen på ursnyggt sätt. Så jag vet inte riktigt.
(Själv tänker jag alltid på att man/en visserligen säger "människa" men samtidigt benämner denna art som en "hon". Anledning till detta?)
Intressant! Själv använder jag mig av "man" eftersom det är det jag är van vid, även någon gång har jag kommit på mig själv med att bli irriterad över det och försöka byta ut det till "en". Jag kan väl inte direkt säga att jag har lyckats :P Precis som du säger kommer det nog ta ett tag för alla att vänja sig. Lite som de/dem/dom som vår generation har att brottas med kanske nästa generation har lärt sig använda "en" istället för "man" :)
ReplyDeleteJa, det är ju verkligen en vanesak! Det där med de/dem tänker jag också på, men då är jag nog snarare lite bakåtsträvare ;) De och dem är i min bok så mycket finare än dom!
DeleteJag gillar tanken bakom "en", även om användandet av "man" inte är något som stör mig personligen. Tycker inte heller att "en" alltid låter naturligt. Egentligen är det väl inte så språkligt fint att använda sig av varken "man" eller "en" eftersom det blir så oklart vem det handlar om då. Så försöker nog mer vänja mig av vid "man"/"en" över huvud taget, förutom i talspråk och typ chattspråk, för där har jag inte riktigt orkat bry mig än.
ReplyDeleteVisst är det så! Fast allmänna begrepp är ganska bekväma ibland, så det tror jag att åtminstone jag har svårt att lägga mig av med :)
DeleteTänkte på det här om dagen när jag lyssnade på Clara Henrys sommarprat, tror inte hon använde man en endaste gång utan böt ut det till en istället. Och visst lät det väldigt mycket som om hon pratade med dialekt, men samtidigt förstörde det inte rytmen, men i texter tycker jag att det blir lite svårare. Det är lite som att läsa en bok med dom istället för de, det har inte samma flyt. Sen tycker jag det är bra att uppmärksamma att det är så, men jag tror inte att jag kommer kunna få in det på ett naturligt sätt i mitt språk tills jag märkt att lite fler använder det.
ReplyDeleteShit. Detta är verkligen ett sjukt viktigt problem att lösa. Alla kvinnor blir väldigt motarbetade med all denna gömda patriarkala struktur... eller så är detta bara ett påhitt från en liten del av en väldigt högljudd vänsterrörelse där fakta och logik har noll värde!
ReplyDelete