Thursday, February 28, 2013

The Coincidence of Callie and Kayden - Jessica Sorensen


"In the existence of our lives, there is a single coincidence that brings us together and for a moment, our hearts beat as one."


Handling: Ibland kan ett enda ögonblick förändra nästan allting. Det kan hända när någon dör eller flyttar, kanske när man får ett syskon eller ett nytt jobb. Men det kan också hända tack vare ett litet sammanträffande ingen ens räknat med.

Callie tvingas kliva in på en fest precis innan hon flyttar till college. Där får hon se något hon aldrig riktigt räknat med och råkar samtidigt öppna någon annans ögon. Det här är historien om vad som händer efter den tillfälligheten, men också om att släppa taget om sitt förflutna.

Omdöme: När det gäller tonåringar och tonårs-problem finns det väl fyra "favoriter" inom ungdomsböckerna. Problem med föräldrarna (skilsmässa, nytt giftermål,  alkoholproblem, våld, en förälder som bara försvunnit - oftast pappan, osv) mobbning, sjukdom, eller någon man älskar som dött. De återkommer ganska ofta i mer realistiska ungdomsböcker. Till stor del är de också ofta ganska kliché, speciellt när det kommer till hur man överkommer problemen m.m.

The coincidence of Callie & Kayden har sina kliché-artade ställen men den har också många bra och genomtänkta/verklighetstrogna delar. Visserligen vet jag inte hur stabilt ett förhållande egentligen blir om båda parter har något starkt trauma i bagaget, men det är bara lite tonårskärlek, så det gör väl egentligen ingenting.

Något jag tror Sorensen verkligen satsat på är att få till Kaydens delar av boken (den växlar mellan Callie och Kaydens perspektiv) så att de är väldigt, väldigt grabbiga. T. ex är det inte direkt bara för att Callie har vackra ögon etc. som han faller för henne och det är inte heller det enda han tänker på. Men det går inte direkt till överdrift så jag stör mig ärligt talat inte på det, även om alla plötsliga "fuck" ibland drog mig ur historian (jag går på en engelskskola där svärord på engelska är ett ganska stort no-no). Uppskattar i alla fall ansträngningen med att skilja Callie och Kaydens berättarröster åt.

En idé jag verkligen gillade i boken var "The List" som Callies kompis Seth ger henne (min favoritkaraktär btw). Grejen med den är att hon ska göra en massa saker hon egentligen inte vågar, så att hon steg för steg kan börja slappna av och börja leva igen. Hon är nämligen lite udda och introvert, Seth är hennes första kompis sen hon var tolv.

Det enda jag verkligen störde mig på var hur i princip alla tjejkaraktärer fick alldeles för lika namn. Huvudpersonen heter ju som bekant Callie, men det finns också en Kellie, Carrie och Kelsie + en till jag inte kommer ihåg.

Om den något ökända cliffhangern: Ja, The Coincidence of Callie & Kayden slutar verkligen precis efter (eller till och med mitt i, beroende på hur man ser det) värsta kritiska händelsen, så är man väldigt inne i boken när man kommer dit känns det säkert väldigt hemskt. Tyvärr fick inte jag värsta nejnejnej! känslan, för det gick liiiiite för fort.

Betyg: Den var helt okej, ärligt talat. Trevlig att läsa och ganska mysig på sina ställen, men helt klart inte någon favorit heller. Omslaget däremot är otroligt snyggt. 3 av 5.

The Coincidence of Callie and Kayden av Jessica Sorensen

Monday, February 25, 2013

Dikt om lite ingenting



Det är en sådan där morgon
När alla andra bleknar bort
Och bara jag är kvar.




Jag tror att jag är ensam
Men alla andra finns
Det känns som jag vill skrika
Med ord jag inte minns.


Jag har faktiskt lyckats läsa ganska många böcker under lovet, i alla fall sex stycken, men det har inte hunnit bli särskilt mycket bloggande och jag tror att det kanske håller i sig ett tag. Under tiden försöker jag vara lite kreativ (med en sjuk massa disciplin) för jag skriver till SF-bokhandeln och Mix Förlags Science Fiction-tävling

Friday, February 22, 2013

The Ghost and the Goth - Stacey Kade



Handling: Alona Dare har alltid varit skolans drottning, en skitsnygg cheerleader med massvis av attityd. I princip alla elever i hela skolan skulle göra vad som helst för att få vara hennes kompis och hon njuter verkligen av sin popularitet. Men när Alona blir påkörd av en buss och vaknar upp som ett spöke inser hon att popularitet inte är allt i världen, speciellt inte som alla utom möjligen hennes bästa kompis egentligen tycker att hon är/var en bitch.

Spöklivet är inte heller särskilt roligt, sedan ingen kan se eller höra henne. Det var i alla fall vad hon trodde, tills Will Killian, dyker upp och skrattar åt henne. När hon inser att han är hennes enda chans till kontakt med de levandes värld igen så är hon inte sen att utnyttja det. Men det visar sig att Will faktiskt har egna problem som i alltför rask takt börjar bunta ihop sig med Alonas.

Omdöme: Jag tror att jag skrev att jag ville läsa mer om punkare/emo/goth-killar i min recension av Tammara Webber's Easy. Det var alltså ingen direkt chock att jag plockade upp den här (eller ja, jag läste en ebok, men ni fattar). Jag tror att snarare än utseendet, även om det också är ganska najs, så är det personligheten som sådana kärleksintressen har jag gillar. Den där ganska tuffa, jag-bryr-mig-inte-attityden ihop med en sarkastisk humor och ett gott hjärta innerst inne. Beskrivningen stämmer lätt in på Will, även om han själv inte beskriver sig som gothare.

Alona å andra sidan är, hur man än ser på saken, lite utav en bitch. Om boken hade handlat om deras vanliga liv i skolan osv så hade man nog blivit riktigt irriterad efter ett tag, men som spöke är det perfekt. Eftersom ingen utom Will och ett par virriga spöken kan höra vad hon säger blir hennes bitch-tendencies mer som en lite vass humor och man får tid att se den mer sårbara personen bakom allt det hårda. Samtidigt är hon en person som verkligen ser till att hon får vad hon vill ha, vilket som är ganska häftigt.

De här två passar ärligt talat väldigt bra tillsammans nu när Alona inte längre behöver bry sig om popularitet och utseende (vilket hon förstås gör ändå). Speciellt i början, när de inte tycker om varandra alls, så har de väldigt roliga samtal och diskussioner. Och senare när de börjar bli vänner så är de bara gulliga - ett ord som jag tycker sammanfattar boken ganska bra, fast det låter konstigt. Men den var faktiskt gullig, rolig och sådär lagom spännande.

Stacey Kades spökvärld är också väldigt trevligt uppbyggd, jag gillar mängden av udda personligheter som får hänga omkring barnbarn eller älskade gamla stolar osv. Inget är heller alltför komplicerat, vilket som är bra, allt kommer i en naturlig takt.

Betyg: En riktigt fräsch och rolig kärleksbok med ett uppfriskande om än motvilligt tonårspar. Jag trodde att den skulle bli väldigt kliché (jag menar, se bara på titeln) men Kade har lyckats riktigt bra med två omaka karaktärer som man inte kan låta bli att gilla och en del spännande spök-action. 4.5 av 5.

The Ghost and the Goth av Stacey Kade.

Wednesday, February 20, 2013

Forgotten - Cat Patrick



Handling: Klockan 04.33 varje dag så töms London Lanes minne. Hon glömmer allting som hänt tidigare under dagen; vilka kläder hon hade, vad hon lärde sig i skolan, alla samtal hon haft. Men på det stora hela har hon ändå klarat av att leva ett någorlunda normalt liv, tack vare det faktum att hon kan minnas framtiden. Hon för dessutom en loggbok för varje dag, så att hon påminner sig själv om de viktigaste delarna av det förflutna.

En dag händer dock något märkligt - London möter en kille som hon inte kan minnas från framtiden alls, men hon träffar honom ändå nästan varje dag. Samtidigt som hon träffar honom dyker dessutom ett mystiskt framtidsminne upp som hon aldrig sett tidigare. Men vad betyder det egentligen?

Omdöme: Jag såg att den här boken har fått väldigt blandade betyg på Goodreads. Ungefär 50/50 mellan ca 2 stjärnor och alla fem. Jag skulle gissa att det hela beror lite på hur trovärdig man kräver att storyn ska vara (alltså inte då "det måste kunna hända i verkligheten!" utan mer man måste kunna förklara det osv, osv) Forgotten har nämligen en del små luckor som borde ha förklarats bättre, t. ex varför Londons minne fungerar som det gör och hur det gick till. Visst, om man tänker på det som om det hänt på riktigt skulle man kanske aldrig få veta, men i en bok känns det som om det borde ha blivit uppklarat.

Angående omslaget så finns det ganska många olika versioner och min bok såg inte ut så här, men den här covern reflekterade verkligen historian bra med det bortglömda förflutna och den mer framstående framtiden.  När det gäller London som karaktär kan jag ju börja med en sak: jag älskar hennes hår (precis som Luke), för jag har alltid varit svag för rött hår... men hon har en bra berättarröst, vilket som är anledningen till att man inte stör sig alltför mycket på de gångerna hon fattar dåliga beslut, något som jag ofta gör i den här typen av böcker. Jag gillar också konceptet med att hon "minns" framtiden osv, det var ganska häftigt. Luke förbättrade också det hela ett snäpp, för det var väldigt gulligt när hon blev förälskad i honom på nytt igen varje dag. Det var nästan som om mitt eget hjärta också bultade lite hårdare varje gång hon fick se honom "för första gången".

Luke som karaktär gillar jag, för han är gullig, javisst, för all del, nästan en drömkille. Men han känns också trovärdig, som om jag lika gärna skulle kunna träffa någon som han när som helst om jag bara har lite tur. Sen finns ju Londons bästa kompis, Jamie, som hon bråkar med i största delen av boken. Och ja (MINDRE SPOILER!) hon löste ju problemet med läraren till slut, men de hade ju värsta bråket över det. Jag hade inte försökt stoppa det sådär som London gjorde eller ha berättat om vad som väntade, utan låtit det ha sin gilla gång. Men jag vet inte, jag kanske bara är okänslig? (Slut på spolier.)

Jag tycker att Londons "note's" var lite otydliga, för de var skrivna som "det här måste du komma ihåg att göra!" men de var väl egentligen minnen/en summering av gårdagen? Väldigt luddigt, det där... Sen måste jag säga att jag vill klaga lite på sista fjärdedelen av boken. Först blev det konstigt ospännande-fast-det-skulle-vara-spännande (om det bara är framtidsvisioner blir det ju inte direkt action, det händer ju inte på riktigt ens i boken...) och sen tog det bara slut och man fattade inte vad som hände med framtidsvisionen. Ändrades den eller? Vad händer med Luke och London i framtiden? Annars gillar jag att det bara är en bok, det hade nog blivit för mycket som en serie.

Betyg: Jag gillar faktiskt den här boken, även om den är lite ologisk på vissa ställen och klimaxet kändes mer som uppbyggnaden till actionen än den faktiska actionen (lite antiklimax med andra ord, men det störde inte direkt). London och Luke är riktigt gulliga tillsammans och det blir aldrig segt eller något. 4.5 av 5.

Rekommenderas till folk som gillar YA men som är lite trötta på när det är för mycket "Paranormal" i Romance:n. Rekommenderas inte till folk som är petiga med trovärdigheten.


Forgotten av Cat Patrick. Forgotten. Svenska översättningen: När jag vaknar finns du inte

Monday, February 18, 2013

Njaa, Stephenie Meyer...

Läste någonstans ett löst rykte om att Stephanie Meyer ska skriva två någorlunda fristående fortsättningar till The Host (vilket jag tror är en bra nyhet.) Men när jag skulle kolla upp det hela lite närmare på hennes hemsida så fick jag istället syn på något annat som störde mig lite.

The Host ska ju (som bekant) bli film och jag vet att det har varit en hel del missnöje med castingen. Jag har inte heller tyckt att alla skådespelarna riktigt passat till rollerna eller deras utseende, men jag tvivlar inte på att majoriteten av de kommer att sköta rollerna väldigt bra. Någon annan som dock hade lite funderingar om castingen var Stephanie Meyer själv, som på sin hemsida skrev så här om Jack Abel som ska spela Ian:

"Ian has been masterfully brought to life by the talented Jake Abel, with all of his complex choices and emotional evolutions. (It's really too bad Jake is so very unattractive, right? But his audition was amazing, and we decided to overlook his shortcomings in favor of his skill.)"


För de som inte känner igen honom så spelade han Luke Castellan i Percy Jackson & The Olympians: The Lightning Thief (som förövrigt ska få en uppföljare nu i år!). Nu är min bild av Ian visserligen svarthårig och har lysande blå ögon, typ, men jag tycker ändå att han ger ifrån sig rätt känsla.

Oavsett vad jag tycker om hur personen passar till rollen eller inte så ska man (enligt mig) inte hålla på och diskutera om huruvida skådespelaren är attraktiv eller inte. Speciellt inte som författare, eftersom det då är stor chans att många ser det och att det dessutom kan förändra folks bild av honom. Herregud, "It's really too bad Jake is unattractive"? Vem är hon att bestämma det egentligen? Och kul för honom om han läser det också.

Det här blev då en liten rant, men jag tycker ändå att författare bör vara "role-models" till någon grad. (Personligen tycker jag, oavsett om han är attraktiv eller inte, att han passar väldigt bra som Ian utifrån vad jag sett. Kolla till exempel atmosfären här? Äntligen en roll jag faktiskt blev nöjd med!)



Saturday, February 16, 2013

Vår Katastrofala Historia - Jess Rothenberg



Handling: Brie dör - bokstavligt talat - av brustet hjärta, och när hon vaknar upp på den himmelska pizzerian "A Little Slice of Heaven" bestämmer hon sig för att aldrig någonsin förlåta sin gamla pojkvän.

Men det funkar tydligen inte att bara stiga ner på jorden och hämnas lite som man behagar. Och varför har ingen sagt att det skulle finnas snygga killar även i himlen? Eller att döden är allt annat än en stilla "vila i frid"?

Omdöme: Jag gillar faktiskt tanken på att man kan dö av brustet hjärta, sådär drastiskt så att det verkligen går mitt itu och delas i två lika stora delar. Klart coolare än en helt vanlig hjärtinfarkt. Brie dör i alla fall när hennes pojkvän gör slut med de kalla orden "Jag älskar dig inte". Bara faller ihop över middagsbordet, helt enkelt. Sen vandrar hon runt lite på sin begravning innan hon dyker upp i himmelen - eller stora bortom, som det kallas - i form av sin familjs favoritpizzeria, A Slice of Heaven.

Stora Bortom passar ärligt talat väldigt bra ihop med min bild av himmelen. Det är inte en massa fluffiga moln och nakna människor osv, utan det påminner ganska mycket om livet på jorden - med ett par fördelar. Till exempel kan man lätt komma tillbaka till de levandes värld så man kan följa livet hos ens nära och kära. Det här blir dock lite av ett problem för Brie eftersom hon upptäcker att även de man älskar allra mest kan ha haft hemligheter. Men är hämnden verkligen så ljuv trots allt?

Min favoritkaraktär är helt klart Patrick - den coola 80-tals killen som Brie träffar på A Slice of Heaven. Han är rolig, lite nördig men också snäll och jag gillar verkligen jackan. Bries hund Hamloaf är också lite utav en favorit, i all sin fjärt-gläfsande härlighet. När det gäller Brie själv hamnar jag i lite av ett dilemma. Jag gillar verkligen hennes berättarröst, men hon fattar väldigt ofta beslut jag inte alls kan hålla med om.
     Ärligt talat var det också det som gör mitt omdöme lite luddigt: boken öppnar riktigt bra, men i mitten går jag och Brie isär väldigt mycket och jag kan därför inte riktigt koncentrera mig på boken särskilt bra. Sen i slutet räddar sig hela boken dock och jag tycker om den igen. Jag menar, allt löste sig till det bästa och en massa saker förklarar sig och öh - Patrick är VÄLDIGT gullig.

Betyg: Vår Katastrofala Historia är en rolig ungdomsbok full med värme och kärlek men som också handlar om att ingen är perfekt. Rekommenderas till de som gillar "vanliga"böcker fast med några små övernaturliga inslag. 3.5 av 5. (Alternativt 4, jag har inte riktigt kunnat bestämma mig.)

Vår Katastrofala Historia av Jess Rothenberg

Wednesday, February 13, 2013

Du glömde säga hej då - Sarah Dessen


Handling: McLean är expert på att flytta och börja om på nytt. Hennes pappa jobbar som kockkonsult och under de senaste två åren har de flyttat fyra gånger. I varje stad har McLean dessutom skaffat sig en ny personlighet, alla varianter av sitt mellannamn Elisabeth. När McLean och hennes pappa flyttar till Lakeview är hon beredd att börja om från början igen, men utan att hon vet riktigt hur eller varför lockar staden fram hennes riktiga jag.

Men vem är McLean egentligen? Tillsammans med sina nyfunna vänner tvingas hon ta tag i sitt liv, men det är mycket som är på gång. Efter sina föräldrarsskilsmässa har McLean och hennes mamma ett minst sagt ansträngande förhållande och hon är inte säker på om hon verkligen vill ändra på det. Samtidigt har hon sin tankspridda pappa att ta hand om och hans nya restaurang är ett kaos. Sen finns förstås den där söta killen Dave i grannhuset, men klarar McLean verkligen av ett förhållande i röran som är hennes liv?

Omdöme: Äntligen har det hänt. Jag har sett Dessen böcker i händerna på ca 85% av tjejerna i min klass det senaste året. Och det känns verkligen konstigt, för många av de läser knappt några böcker alls, men här hade vi en författare som nästan alla utom jag verkar ha läst av. Nu har det i alla fall blivit en ändring på det.

Jag gillar verkligen idén med McLean och alla hennes olika personligheter, men det står inte så mycket om dem i boken. Istället handlar den om att hitta hem och att våga vara sig själv. McLean har därför väldigt färgstarka kompisar med klara personligheter, vilket som bara är roligt. Dave är såklart en av mina favoriter, för även om han kanske inte världens mest underbara eller speciella så är han ju helt klart värsta drömmen i jämförelse med de flesta killar man själv känner. Han var  smart, rolig och gullig.

Början på Du Glömde Säga Hej Då är lite seg, men det var inte oöverkomligt. Slutet var i och för sig inte heller någon favorit, tyckte det gick lite för fort och blev lite luddigt, men mitten var ju värt det. Idén med den lilla modellstaden som McLean och hennes kompisar bygger tillsammans är också gullig. Jag skulle nog inte ha något emot att få vara med och jobba på något sånt själv. Annars älskar jag McLeans namn, hon är döpt efter en basketscoach hennes pappa avgudade. Coolt, tycker jag i alla fall.

Jag förstår verkligen vad folk menar när de säger att Sarah Dessen skriver "feelgood-böcker" och jag håller med. Du Glömde Säga Hej Då är mysig och man följer lätt med McLean och hennes "resa" mot att hitta sig själv. Boken handlar också lite om osäkerhet och små saker som stör nästan utan man märker det men som man lätt kan fixa, egentligen. Men också om  andra chanser.

Betyg: Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken annat än som mysig, för det var den. Rekommenderas till de flesta (ärligt talat) tjejer som vill läsa en kärleksstory som utspelar sig i vardagen. 4 av 5.

Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Saturday, February 9, 2013

"Kretsen" - The Raven Boys på svenska

Jag surfade runt lite igår medan jag hade tråkigt och råkade stöta på Maggie Stiefvaters hemsida. Hon är en av mina favoritförfattare, så det var egentligen inte så konstigt. I vilket fall som helst kollade jag på hemsidan för hennes senaste serie, The Raven Boys, och fick syn på en ny liten bild på "Foreign Editions". TRB ska nämligen översättas till svenska!

Jag är nog (tyvärr) inte överdrivet nöjd med varken namnet eller omslaget - varför är det blått? Tyckte mycket bättre om det engelska, som är mer stilrent och vitt. Men det är i alla fall Carina Jansson som översätter boken och hon gjorde ett väldigt bra jobb med Stiefvaters andra serie, Mercy Falls vargar, så den blir förhoppningsvis bra på svenska också. Kretsen kommer släppas någon gång i mars 2013 av B. Wahlströms.


Det engelska och det svenska omslaget. 
Tycker ni inte att det svenska ser lite tomt ut  över fågeln?


Läs mer om Kretsen här. Eller min recension på The Raven Boys här.

Friday, February 8, 2013

Beautiful Creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl




Handling: Sextonåriga Ethan Wates bor i Gatlin - en lugn liten sydstatsstad där nästan ingenting händer. Som hans pappa säger finns det bara två sorters människor i Gatlin, "de som måste stanna eller som är för dumma för att dra." Ethans familj har bott i stan i flera generationer, men det hindrar inte honom. Väggarna på hans rum är täckta av kartor och han drömmer om att få se världen. Han känner inte att han hör hemma i dystra lilla Gatlin med dess tråkiga invånare, det måste finnas mer än det.

Så börjar Lena Duchannes i hans skola, något som kommer lite som en chock för Ethan. Han har nämligen drömt om henne varje natt i flera månader. Ethan dras omedelbart till Lena, men hon verkar snarare vilja fly från honom. Vad är det egentligen hon döljer? Och vad var det egentligen som hände i Gatlin 1865 när nordstatarna attackerade staden?

Omdöme: Det första som verkligen förtrollade mig med den här boken - och som fick mig att nästan hoppa upp och ner av glädje ett par gånger - var det faktum att den är skriven ur killens synvinkel. Tack så himla mycket, jag har väntat på en bra sådan bok ända sedan jag läste Twilight-serien.
     Nu menar jag inte att dra en massa liknelser mellan serierna, för de påminner inte alls särskilt mycket om varandra. Och där har vi en annan sak jag verkligen gillade nästan innan jag läste boken - det står ingen jämförelse med varken Twilight eller Hungerspelen på omslaget! Inget: gillar du Twilight lär du älska Beautiful Creatures osv. Det har blivit väldigt uttjatat, så riktigt bra beslut av Semic, förlaget som ger ut boken på svenska.

Jag gillar verkligen Ethan som huvudkaraktär och inte bara för att han är kille, utan för det "driv" han har i det mesta han gör. Han får liksom historian att röra sig framåt på ett uppfriskande och spännande sätt. Han tvekar t. ex inte att åka flotte över ett träsk med alligatorer eller smyga sig in i galne gubben Ravenwoods spökhus. Gällande hans och Lenas relation tycker jag bäst om deras tysta konversationer genom tankarna. De var både gulliga och roliga.
   
I största allmänhet var Beautiful Creatures: Mörka Drömmmar, Livsfarlig Kärlek spännande, rolig och ibland lite sorglig. Den är visserligen ganska tjock för genren (skulle jag tro i alla fall, den är ca hundra sidor tjockare än Twilight till exempel) men låt inte det avskräcka dig, den här helt klart värd den lilla extra tiden tar kommer ta att läsa - eller så sträckläser man den som jag gjorde.
     Filmen som baseras på boken kommer dessutom ut på bio om ett par dagar, vilket som blir roligt. Ethan stämmer inte överrens med min bild av honom, men Lena passar bra i alla fall och jag ska helt klart se den när jag får tid!

Betyg: Beautiful Creatures är på stor väg att bli en av mina favoritserier och jag längtar efter att få läsa tvåan. Rekommenderas starkt till alla som gillar Paranormal Romance YA och tonåringar som gillar att läsa om kärlek i allmänhet. Den följer inte heller den smått överanvända mallen som många liknande böcker gör, så det blev en uppfriskande läsning. 5 av 5.


Beautiful Creatures: mörka drömmar, livsfarlig kärlek

Tuesday, February 5, 2013

Februariförkylning med lite Harry Potter

Ursäkta att det varit så tyst härifrån bloggen ett tag (om ni nu märkt det), jag har nämligen planerat en massa recensioner m.m men blev sjuk för ett par dagar sen. Så jag har mest suttit framför TV:n och slötittat på en massa favoritfilmer och sovit. Nu börjar jag i alla fall bli bättre, så snart lär det dyka upp något mer konkret ifrån mig!

Ur lite mer  bokig synvinkel tänkte jag berätta om en liten vana jag fått när jag är sjuk - eller snarare lite lagom sjuk, sådär. I början när jag är t. ex riktigt förkyld får jag huvudvärk av att ens sitta i närheten av en dator och kan till och med börja må lite illa när jag försöker läsa. Men allteftersom jag blir friskare släpper det där lite i taget. Då brukar jag alltid börja läsa Harry Potter.

Nu den här gången har jag hittills läst hela de första två och lite mer än en fjärdedel av trean. Anledning till val av bok? Dels är HP-serien skriven väldigt bra, för de flesta händelserna är precis lagom långa. Du behöver t. ex inte genomlida ett halvt kapitel för en kort fight, utan blir du trött kanske du bara behöver läsa en spännande sida till, sen kan du lugnt lägga ifrån dig boken ett tag och sova lite. Sedan är ju "Harry Potters magiska värld" så underbart mysig och påminner åtminstone mig om när man var riktigt liten - mina föräldrar har läst samtliga böcker för oss barn högt, så jag hade hela familjen med mig på min första Harry Potter-resa.

Hursomhelst, en liten snabb fråga (om någon orkar svara) har ni några böcker ni "alltid" läser när ni är sjuka? Eller en speciell film? Förlåt om det här inlägget är fullt av stavfel är konstiga meningar, men såå frisk är jag inte än och ärligt talat orkar jag inte läsa igenom allt en gång till. Ha det gott!