Att man byter ut ordet "man" mot "en", alltså; Att en byter ut ordet "man" mot "en".
Rätt uppenbarligen har det med feminism att göra, att bryta sig loss ur patriarkala strukturer (you know the drill). Att det inte längre är självklart att det ska vara "människa" utan lika gärna skulle kunnat vara "kvinniska", eller mer tillämpbart, att en hypotetisk person inte nödvändigtvis behöver vara av manligt kön.
Jag har lite svårt för just den här förändringen. Jag tror på anledningen till varför den är så otroligt viktig, absolut. Men rent språkligt och rytmiskt sticker det mig än så länge i ögat och låter dialektalt och talspråkligt. Tror förstås stenhårt på att jag till slut kommer vänja mig, och förhoppningsvis resten av Sverige också, men det är nog en bit dit...
Samtidigt har jag sett vissa använda beteckningen på ursnyggt sätt. Så jag vet inte riktigt.
(Själv tänker jag alltid på att man/en visserligen säger "människa" men samtidigt benämner denna art som en "hon". Anledning till detta?)
