Det är försent att vilja hoppa av - Stephanie Tromly

"Det här är Bullet Times ställe", sa Digby. "Jag hittade det."
  "Jag visste att du styrde in oss på ett av dina uppdrag. Vänta. Är det här crackkvarten som männen i kostym skulle ha hyrt för att ha nånstans att låsa in Sally? Det var konstigt." Jag såg mig omkring. "Jag får inte direkt några läskiga vibbar här..."
  "Hör hur du låter", sa Digby. "Inget skrämmer väl dig?"

Nio månader har gått sen Digby lämnade stan och Zoe har nu fått det där "normala" livet hon drömde om. Två bästisar och en snygg pojkvän från fotbollslaget, kan det bli bättre? Men så kommer Digby tillbaka för att fortsätta utreda sin syster Sallys försvinnande och hela hennes värld vänds upp och ner igen.


Omdöme: Är så svag för den här serien! Den är så otroligt underhållande (snudd på Hollywood-känsla på det bästa sättet) med massor av action och väldigt egna karaktärer. Zoe och Digby har så bra kemi och deras relation är riktigt rolig att läsa om, särskilt delarna när de går varandra på nerverna. Älskar sådana där hat-älsk-relationer där man vet att båda verkligen finns där för varandra.

Språket är inte helt hundra vilket jag tyvärr tror beror på översättningen och möjligen sättet boken är skriven på. Det är väldigt mycket oneliners och "coola" repliker, vilket brukar göra sig väldigt bra på engelska... och rätt dåligt på svenska. Vi har liksom inte språk för det där coola riktigt? Man anar effekten i texten att det som sagts var dramatiskt/effektfullt/fräckt men istället för att uppleva det så själv sitter man och gissar hur det var skrivet på originalspråk.

Men inte ens stundtals styltigt språk kan få mig att ogilla "planet Digby" och det hindrade mig definitivt inte från att plöja boken i två sittningar. Jag blev väl kanske trött på Zoes dryga pojkvän (eller underhållen, det var dubbelsidigt) men jag ÄLSKAR de motvilliga och konstiga vänskapsrelationerna och sättet Zoe och Digby bara kastar sig in i allehanda faror på. Liksom illegala hembrännare, skumma miljardärer och råa knarklangare? Why not!!

Vissa trådar från första boken har fått en tydligare form nu i tvåan och väcker en hel del frågor inför nästa del i serien. Problemen som tidigare var "fristående" och något separerade från Zoe och Digby själva blir med ens mycket mer angelägna och personliga. Slutet på boken känns ungefär som ett öppet sår vilket bådar gott inför nästa del i serien.

Betyg: Ja!!! 100x om för fartfylld och underhållande ung vuxen/ungdomsserie med karaktärer som vågar vara lite konstiga och utstickande på gott och ont.

Det är försent att vilja hoppa av 

Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

"Jag får gissa. Han har dragit in dig i nåt trassel", sa Henry. 
  "Inte än, men jag är rätt säker på att det han planerar i kväll kommer att leda till trassel", sa jag.
  "Nej, det är försent. Du har redan engagerat dig. Du befinner dig på planeten Digby nu. Du är redan indragen."

När Zoe flyttar ut med mamman till River Heights "en urtråkig håla" med lika liten och tråkig skola, är det endast tillfälligt. Hon planerar att så fort som möjligt flytta tillbaka hem till pappan och styvmamman för att gå på Prentiss, en matarskola till Princeton, universitetet hennes pappa gick på. Men livet i River Heights blir inte så tråkigt som hon föreställt sig - det är svårt att ha tråkigt när Philip Digby vill ha en med sig på sina äventyr.

Omdöme: Det är dags att inte freaka ut är en sådan där härlig bok som står ut. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, storyn en blandning mellan skum och fantastisk och den står och fingrar på underbara klichéer precis lagom länge. Läsupplevelsen blir helt enkelt bättre och bättre ju längre man kommer.

Berättelsen är på många sätt ett deckar/spionäventyr, på en skala som är stor och liten på samma gång, och allting hänger på Digby, som man aldrig riktigt vågar lita på. (Eller ja, fram till slutet alltså. Då kände jag mig ganska trygg med hans galenskaper.) Jag tycker om att det inte var förutsägbart, att man så klart visste var en vanlig detektiv skulle ta det hela, men inte hade någon aning om vad Digbys plan egentligen var. Det lyckades baka in flera mysterier i varandra utan att jag först kunde se vad de hade för koppling.

Men det jag gillar bäst med boken, och kommer komma ihåg i efterhand, är Zoe och Digbys relation. Ingen av dem är karaktärer jag skulle vara alltför intresserade av var för sig (Zoe är så mycket contemporary typisk YA-tjej, Digby så... Digby ;)) men när man sätter dem tillsammans... POOF! Magi. Jag älskar att läsa om hur de bråkar och nästan skaver mot varandra, hur de hela tiden försöker läsa av men ofta missförstår, och hur självklart det känns. En utav de mest minnesvärda vänskapsrelationerna jag läst om någonsin, tror jag.

Betyg: Jag följer med strömmen och säger "en toppendebut!" för det är det. Inte perfekt, men excentrisk med en egen touch och otroligt charmig. Full med både karaktärer och intrig jag gärna spenderar många fler timmar med. Längtar till att se vart nästa bok tar duon!

Det är dags att inte freaka ut