Friday, March 11, 2016

Enkel biljett till nattens ände - Johan Frick

Käraste barn, sa min fader, du har fått en gåva och den ska du förvalta. Bege dig till Nouveau Versailles, gå rymdfartsakademin och ta examen så får du snart ett bra jobb och kan skicka hem pengar till dina fattiga föräldrar. Käraste barn, sa min moder, lyssna inte på din dumme far. Nouveau Versailles kommer att äta upp dig och spotta ut benen. Nej, du ska bege dig till Nueva Tortuga, som vissa kallar piraternas stad, och där ska du söka din lycka. Där kan en ensam kvinna vara fri och leva efter eget sinne. 
  (...)
  Jag borde ha lyssnat på henne, men det gjorde jag inte. Jag litade på min dumme far.

- Ur Det stora svarta


Omdöme: När förlaget skickade Enkel biljett till nattens ände till mig beskrev dem den som en "blivande klassiker". Det kan man ju aldrig veta säkert, men jag är helt övertygad att Johan Frick hade det i sig att skriva en, och när den sista berättelsen tog slut kändes det väldigt sorgligt att han inte fick möjlighet att utvidga sitt fantastiska rymdnoir-universum längre än med Enkel biljett till nattens ände.

Just världsbildningen var jag otroligt imponerad av, vilket förstås är poängen när det kommer till science fiction. Det finns så mycket stämning laddad i miljöerna och personerna som bor i "den nya världen" som stämmer an med saker från vår egen värld men samtidigt är något helt eget. Jag älskar också hur Frick skriver så att man riktigt kan känna musiken i berättelserna. För att inte tala om bilderna som väcks - "tusenskönor och skuggpojkar", gulskjortor, privatdetektiver och gangsters... Allt i jazzig rymdnoir!

När jag läste början av den allra första novellen/delen i samlingen var jag inte helt fast. Jag hade lite svårt att sätta mig in i den nya världen med xenotech och allt vad det innebar, och just de karaktärerna var inte mina favoriter. Men allteftersom vidgades Fricks värld, med nya karaktärer, miljöer och scenarion, och jag blev helt kär. I novellerna nystas Nouvea Versailles historia upp baklänges och öppnar upp världen för läsaren på ett otroligt skickligt sätt som får en att hela tiden längta efter mer, mer, mer! De var också väldigt emotionellt fina på sina ställen.

Betyg: Jag fick rec-ex:et som e-bok men köpte sedan även hem den i fysiskt format. Det är något med stämningen och känsloladdningen i samlingen som gör den svår att lägga ifrån sig, till och med när man läst färdigt den. Jag har en känsla av att jag kommer bläddra i den många gånger, nu när jag har den i bokhyllan.

Tuesday, March 8, 2016

Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie


Whoops! Laddade upp en helt annan recension för en halvtimme sedan, innan jag kom på att det är internationella kvinnodagen idag och att det ju så klart vore roligt och passande att skriva om något mer feministiskt. Så det blir en helomvändning.

I min skola (Katedralskolan i Uppsala, underbar!) finns det ett fantastiskt engagemang för feminism och jämställdhet. Hela den här veckan anordnar till exempel föreningarna Feminister på Katte och People of Colour Katedral en Feministfestival. 

Just idag har elevkåren även haft visning av Fröken Frimans krig, det har funnits frågesporter och en mindre utställning i glasentrén. Så dagen har spenderats till att hylla kvinnor och icke-män, men även till att titta tillbaka på feminismens (och kvinnornas) historia.

Men det är (förstås) inte bara min skola som har gjort suveräna satsningar på den fronten. Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskedsorden, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers Förlag tog även ett superinitiativ i vintras:

De delade ut Alla borde vara feminister gratis till ALLA åk 2 elever på gymnasiet i hela Sverige. 

Hur fantastiskt är inte det? Jag hoppas att det öppnade upp till många intressanta klassamtal landet över. 

Boken är väldigt liten och kort (56 sidor ungefär) och baserad på ett TED-talk-föredrag Chimamanda Ngozi Adichie höll 2012 om feminism. Den handlar om hennes egna erfarenhet kring feminism (när hon var liten och det förknippades med terrorism, eller när hon är på restaurang i sitt hemland och inte blir tilltalad ifall det finns en man med i sällskapet, till exempel) på ett intelligent, intressant och varmt sätt. Rekommenderas!

Den här dagen får mig även att tänka på En bön för de stulna som jag precis läst färdigt, om Ladydi som växer upp i Mexiko, där flickor "görs fula" för att de inte ska stjälas som sexslavar. Den var otroligt, otroligt bra. Recension kommer förhoppningsvis snart.