Det blir alldeles tyst bland träden. Allt som hörs är grenar som sakta rör sig i takt med vinden. Det ger ett kusligt men ändå lugnande sus ifrån sig. När chocken efter nyheten lagt sig reser sig en man upp.
- Jag ska göra allt som står i min makt för att hjälpa dig. Nea är som en dotter för mig med och grifferna ska få veta vem de har att göra med!
När vingern Nea faller ner från sin faders rygg under en flygtur ser det illa ut - det finns griffer nere på marken redo att kidnappa henne. Lyckligtvis räddas hon utav en dolbfamilj, men det vet inte hennes pappa om. Brister i kommunikation leder till att Nea stannar hos dolberna medan pappan drar ut med ett stort vingerfölje... för att konfrontera grifferna på hemmaplan.
Omdöme: Det här är ett egenpublicerat verk, vilket många har fördomar mot (av förklarliga skäl). Oftast är det tre fallgropar självutgivna manus kan trilla ner i: språk som inte håller måttet, omslag som ser billigt/opassande ut eller en tråkig/ologisk handling. Tyvärr föll även Ett vingslag offer för ett av dem tre enligt min mening.
Jag tycker verkligen om världen Schoug byggt upp med sina dolber på marken och vingers i luften (för att inte tala om de där grifferna, jag visste aldrig riktigt var jag hade dem!), historien var toppen med bra tempo och fina vändningar, karaktärerna hade potential... men allt föll på språket. Schoug hade en tendens att skriva läsaren på näsan och förklara allt för mycket. Jag släpptes aldrig riktigt in i berättelsen utan fick allt bara platt serverat för mig. Trots att ledtrådar fanns för läsaren att gissa sig till t.ex. hur en karaktär mådde och varför så fick hen istället en hel sida lång förklaring av just det. Blev tyvärr väldigt, väldigt tradigt i längden även om historien fick mig att vilja läsa vidare.
Betyg: Trots att Ett vingslag i slutändan inte blev något för mig skulle jag gärna vilja läsa en fortsättning på Neas historia, eller något annat av Schoug. Så länge det är ordentligt genomarbetat av någon duktig redaktör eller liknande.
Ett vingslag
