Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

"Jag får gissa. Han har dragit in dig i nåt trassel", sa Henry. 
  "Inte än, men jag är rätt säker på att det han planerar i kväll kommer att leda till trassel", sa jag.
  "Nej, det är försent. Du har redan engagerat dig. Du befinner dig på planeten Digby nu. Du är redan indragen."

När Zoe flyttar ut med mamman till River Heights "en urtråkig håla" med lika liten och tråkig skola, är det endast tillfälligt. Hon planerar att så fort som möjligt flytta tillbaka hem till pappan och styvmamman för att gå på Prentiss, en matarskola till Princeton, universitetet hennes pappa gick på. Men livet i River Heights blir inte så tråkigt som hon föreställt sig - det är svårt att ha tråkigt när Philip Digby vill ha en med sig på sina äventyr.

Omdöme: Det är dags att inte freaka ut är en sådan där härlig bok som står ut. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, storyn en blandning mellan skum och fantastisk och den står och fingrar på underbara klichéer precis lagom länge. Läsupplevelsen blir helt enkelt bättre och bättre ju längre man kommer.

Berättelsen är på många sätt ett deckar/spionäventyr, på en skala som är stor och liten på samma gång, och allting hänger på Digby, som man aldrig riktigt vågar lita på. (Eller ja, fram till slutet alltså. Då kände jag mig ganska trygg med hans galenskaper.) Jag tycker om att det inte var förutsägbart, att man så klart visste var en vanlig detektiv skulle ta det hela, men inte hade någon aning om vad Digbys plan egentligen var. Det lyckades baka in flera mysterier i varandra utan att jag först kunde se vad de hade för koppling.

Men det jag gillar bäst med boken, och kommer komma ihåg i efterhand, är Zoe och Digbys relation. Ingen av dem är karaktärer jag skulle vara alltför intresserade av var för sig (Zoe är så mycket contemporary typisk YA-tjej, Digby så... Digby ;)) men när man sätter dem tillsammans... POOF! Magi. Jag älskar att läsa om hur de bråkar och nästan skaver mot varandra, hur de hela tiden försöker läsa av men ofta missförstår, och hur självklart det känns. En utav de mest minnesvärda vänskapsrelationerna jag läst om någonsin, tror jag.

Betyg: Jag följer med strömmen och säger "en toppendebut!" för det är det. Inte perfekt, men excentrisk med en egen touch och otroligt charmig. Full med både karaktärer och intrig jag gärna spenderar många fler timmar med. Längtar till att se vart nästa bok tar duon!

Det är dags att inte freaka ut

Enklav - Ann Aguirre

Twist nickade mot mig. "Det här är din nya partner. Silke har rankat henne på första plats i sin grupp."
  "Jaså?" Tåligs röst lät egendomlig.
  Jag mötte hans blick och höjde på hakan. Han får inte tro att jag är rädd för honom. "Ja. Jag fick tio av tio på kastprovet."
  Han granskade mig med en föraktfull blick. "Du är klen."
  "Och du är snabb att döma."

Ovan jord är New York närmast ödelagt, härjat av pesten. Under jord gömmer sig människor i tunnelbanan. De har glömt solljus, seder och bruk. Lever på egna regler där de äldste bestämmer allt och rädslan härjar. Spadertvå har kämpat för att få bli jägarinna istället för avlare. Men hennes nya liv (och nya partner) blir inte som hon tänkt sig.

Omdöme: Det här är en sådan där bok man har "seen around" väldigt väldigt länge. Lokala bibblans engelska exemplar har jag till exempel vägt i handen flera gånger, men alltid tänkt naah, det blir nog något annat. Men redan så där trettio sidor in var nästan det enda jag kunde tänka varför har jag inte läst den här förut?! 

Av någon anledning förväntade jag mig zombier bekämpade med stål av rädda ungdomar i storstadsmiljö. Ni vet, de där som lämnats kvar utan förklaring, eftersom alla vuxna dog för si så där fem år sedan. Det är en berättelse jag verkligen tröttnat på. I verklighetens Enklav däremot möts man av en välutvecklad dystopi (då syftar jag på ordagrann bemärkelse och inte genre) med tuffa men samtidigt älskvärda karaktärer och ett rafflande driv.

Jag tycker verkligen om Spadertvå och Tålig. Älskar hur de försöker anpassa sig till varandra och samhället, hur båda går igenom personlig utveckling under bokens gång och att man kan se hur de formats och av vad. Jag är också väldigt nyfiken på vad som händer i nästa del och vad Aguirre tänker göra med sin dystopiska värld. En sak kan jag vara ganska säker på: det kommer bli spännande, och det kommer att bli bra.

Betyg: Rekommenderas! Spännande läsning för de som älskar YA dystopier, överlevnadsberättelser och hjältinnor som kan hold their own i en fight. Lite kärlek kan det förstås också bjudas på. Och någon sorts zombier?

Enklav

Stjärnstenen - Jo Salmson

- Lycka till idag! ropar Nipa bortifrån vaktkuren. 
  Gamle Kvanne linkar fram för att öppna den lilla dörren vid sidan om porten åt henne.
  - Det är väl trettio år sedan sist, säger han allvarligt. Det är på tiden att vi får en ny stjärntolkare i Hammar. Vi håller tummarna för att du klarar dig lika fint som din far.

Nea är utvald att ta ett speciellt prov för att se om hon har Gåvan. Då ska hon få bli mäster Fenels lärling och hjälpa till att varsla Hammars befolkning om faror hon ser i Stjärnstenen. Samtidigt verkar inte alla tycka om att hon, som är barn till en drakryttare, ska få en så pass mäktig position. Klankrigare rövar i skogarna och drakarna syns inte till... En gåva som Neas behövs!

Omdöme: Jag gick något fördomsfullt in i den här boken, eftersom det märktes på språket att det var för yngre läsare. Vissa saker hintades tidigt på ett sätt som jag nu tycker är väldigt tydligt, men som jag antagligen inte alls skulle uppfattat för några år sedan. Men vad jag upptäckte? Serveras man en tillräckligt bra berättad historia glömmer man allt det där.

Det är framförallt tempot jag verkligen tycker om i Stjärnstenen. Man kommer väldigt snabbt in i berättelsen och sedan går resten av bara farten. Jag läste ut den på bara en eftermiddag, eftersom Salmson verkligen lyckades med att ha ett ständigt framåtdriv. Man ville veta vad som skulle hända! Och precis så ska böcker vara, speciellt för barn och ungdomar. Att spontankänslan när jag började närma mig slutet var när kommer nästa? ger också en stjärna i kanten.

Eftersom fantasy är en genre jag växte upp med, men inte besöker lika ofta längre, tyckte jag att det var jättekul här att få smaka på en svensk variant. Magi, drakar, medeltida byar... det är så himla mysigt! För att inte tala om att hitta en karta på första sidan... Det väcker förstås en hel del förväntningar, men de tyckte jag att Stjärnstenen uppfyllde med bravur.

Betyg: Riktigt bra fantasy för unga! Rekommenderas som inköp till sommarläsning eller julklapp senare i år (det gäller att vara tidig ;)). Spännande fängslande läsning som väcker lust till mera.

Stjärnstenen

Röd som blod - Salla Simukka

Hon såg rödbruna fläckar på mörkrummets golv. Hon tittade på ett hörn av en sedel som hade samma rödbruna färg, och med detsamma visste hon vad det var för något i mörkrummet som inte stämde.
  Lukten av gammalt blod.

Pengar och död hör ofta ihop. Det är allmänt känt. Att inblandning i andra människors affärer bara kan betyda problem är Lumikki Anderssons egna uppfattning. Hon håller sig för sig själv och trivs på det sättet, men ibland räcker det med en enda träff, ett enda ögonkast, ett sammanträffande... och så är man väldigt, väldigt involverad. I något farligt som har med ett illegalt nätverk, bedragare, hejdukar och död att göra.
Tur att Lumikki kan ta hand om sig själv.


Omdöme: Den här finländska ungdomsthrillern var en rejäl snackis för några månader sedan. Jag har varit sen att hoppa på hajpen, men nu förstår jag verkligen vad det är alla snackat om.

Simukka väver sin berättelse skickligt med hjälp av olika berättarperspektiv, små luckor som till slut öppnar upp för en helhet. Att läsa Röd som blod känns lite som att sitta med Julkalendern när man var liten och försöka pussla ihop detaljerna som gömmer sig bakom varje lucka för att slutligen kunna gissa sig till slutet. Det är samma spänning och lite barnsliga glädje som jag upplevde när jag läste.

Förutom det intressanta scenariot och spännande (men stiliga, det är inte rakt pang på, utan ibland till och med trolskt och gåtfullt) tycker jag om Lumikki. Visserligen är hon väldigt avtrubbad, eller om man ska säga konstant misstänksam, men det märks också att Simukka jobbat ordentligt med hennes bakgrund och att mer förklaringar kommer komma allteftersom. Sedan gillar jag att hon är självständig, normbrytande och en aning badass.

Betyg: Kanske inte det somrigaste man kan hitta, men en berättelse som lyckas få mig (f)rysa i 25 plusgraders junisol är helt klart läsvärd. Spännande, fängslande och inte alltför lång. Rekommenderas till, ja, ungefär alla någonstans i åldern tolv och uppåt. (Och är det inte vansinnigt skönt med något som inte osar Hollywood och USA?)

Röd som blod

Vicious - V.E. Schwab

The moments that define lives aren't always obvious. They don't scream LEDGE, and nine times out of ten there's no rope to duck under, no line to cross, no blood pact, no official letter on fancy paper. They aren't always protracted, heavy with meaning. Between one sip and the next, Victor made the biggest mistake of his life, and it was made of nothing more than one line. Three small words.
  "I'll go first."

Victor och Eli var rumskamrater och bästa vänner i College. Tio år senare rymmer Victor från fängelset med ett enda mål -- att hämnas åren han förlorat på grund av Eli. Allt han har att gå på är ett kornigt fotografi ur en tidning med rubriken "hjälte" men det är inte tillräckligt för att stoppa honom. Han ska hitta Eli. Och döda honom.

Omdöme: Jag ÄLSKAR superhjältar, så Vicious kändes som given för mig. En välskriven modern superhjälteroman? Ur skurkens perspektiv? Ja tack!

Schwab har verkligen lyckats med att förena allt det en bra superhjältehistoria ska ha (gruppsamhörighet, känsla av oövervinnelighet som förvandlas till storm och desperation under en stark upptakt till klimax) och har dessutom fått till en del mörker som passar väldigt bra i bokform. Den naggande oron för att något är fel tickar på mer och mer för varje sida och ju mer man faller för karaktärerna desto rafflande blir det.

Vicious är skriven med krokig kronologi där Schwab hoppar fram och tillbaka i tiden, avslöjar lite här och lite där, och höjer hela tiden spänningen. Precis i början var det kanske lite förvirrande men jag tyckte verkligen om hur snyggt gjort det var! Det märks verkligen att Schwab kan berätta.

Betyg: Älskar du superhjältar, eller bara är ute efter något spännande med litet mörker? Då storrekomenderar jag Vicious! Läs, läs, läs! Den har allt från komplexa karaktärer och originellt berättande till snygga vändningar och ett konstant pulshöjande.

Vicious

Avgrundens Änglar - Magnus Nordin

"Vi är Avgrundens änglar, en oberoende auktionsgrupp. Vi kämpar för rättvisa och upprättelse åt de unga och utsatta som samhället misslyckats med att skydda."

Louise Hjelm är kriminalinspektör i staden. Det blir hennes sak att lösa fallen med de försvunna unga kvinnorna. För de är flera. Ett olöst fall kastar en mörk skugga över staden och polisen har inga spår, inga ledtrådar.

Men det är fler som engagerar sig i övergreppsbrotten och försvinnandena. Gymnasieläraren Molly Zetterholm tar saken i egna händer när hon samlar några unga människor kring sig. Genom aktioner skipar rättvisa på sitt sätt. Alice är en av Mollys änglar. Hon är på flykt och i Mollys aktionsgrupp finner hon en fristad. (Från Bonnier & Carlsens hemsida)

Omdöme: Jag fick ju den här boken på Bonnier Carlsens bloggträff  i våras. Då var den inte redigerad ännu, så en del slarvfel hade ju slunkit med och det är inte säkert att min version av boken är densamma som den som säljs nu. Några scener hit och dit kan vara ändrade, men jag hoppas att det inte spelar någon roll för recensionen.

Jäklar, vilken bra bok! Den var spännande hela vägen igenom och det faktum att den inte var jättelång gjorde den bara bättre. Jag tror den kan passa till en väldigt bred målgrupp av tonåringar, både killar och tjejer, för den är ganska "uni-sex" och dessutom tillräckligt koncentrerad och kort för att passa även dem som inte är bokslukare. Definitivt ett tips till högstadielärare i framtiden när det gäller böcker att läsa i klassrummet.

Boken tar upp ett aktuellt ämne på ett spännande sätt, vilket jag tycker är bra. Det finns många snyftarhistorier om grooming m.m. eller berättelser från offer,  som förstås är riktigt bra, men jag gillar att man får se en ny vinkel på det hela. Och gubben var så himla vidrig, usch, jag fick hela tiden rysningar när jag läste om honom. Det är äckligt att veta att sådana människor finns på riktigt.

Det enda jag inte riktigt förstod var en detalj på slutet. (Spoiler! Markera för att läsa) Det Avgrundens Änglar gjorde är ju olagligt i Sverige, det stod ju på flera ställen i texten. Polisen försökte ju till och med ta fast dem. Så hur kunde de fortsätta med sitt uppdrag efter att de "togs fast" efter all action med gubben? Borde det inte vara uppenbart för polisen vilka som är i farten? Eller väljer de bara att blunda för det "för den goda sakens skull"?(Slut på spolier)

Betyg: Avgrundens Änglar var en riktigt härlig nagelbitare som jag slukade i ett nafs. Rekommenderas till tonåringar runt femtonårsåldern. 4.5 av 5.

Avgrundens änglar