Saturday, January 30, 2016

Jul- och födelsedagsböcker

Det här är ett så otroligt klassiskt haul-inlägg (att visa vilka böcker osv man fått i present) men jag lyckades faktiskt ändå glömma bort det. Ända tills bästa Gabriella frågade efter det, vilket jag förstås är tacksam för! Så... här kommer böckerna jag fått under vintersäsongen.

Och som en liten sidenote: Jag fyllde arton för snart en månad sedan?! Helt galet!

I alla fall!:


Mina julklappsböcker ovan! 

Carrie Hope Fletchers All I Know Now (älskar henne som bloggare, så varför inte?! har dock tappat bort dustjacketen så den ser lite pyjamasaktig ut)

Simona Ahrnstedts En enda hemlighet - Alltså bästa Simona! Slukade den i ett nafs, så klart. Fattar egentligen inte varför jag väntat nästan ett år sedan den kom ut?

Tove Janssons Sommarboken - hört så mycket fint om denna! Och älskar ju Tove Jansson, så blev glad när jag hittade den under omslagspappret. 


Sedan födelsedag!:

Rainbow Rowells Carry On
Maggie Stiefvaters Blue Lily, Lily Blue
Salla Simukkas Svart som ebenholts (äntligen!)

En anteckningsbok med Mårran på, och matchande, supergulligt
Muminfamiljs bokmärke (vi var i Finland över nyår, haha).


Extra plus: Miniatyrmakaren, som jag fick som rec-ex! 
Supertaggad på den.


Ännu en liten sidenote? Kan tänka mig att de flesta bokälskare inte är jättestora fans av ishockey (det finns ju inte någon direkt koppling) men jag råkar vara född i en solklar hockeyfamilj och klassar nog hockeytittande och läsning som nästan jämbördiga intressen, så vill bara commemorate ett av årets toppögonblick på bloggen.

Jag var nämligen i Helsingfors och såg två JVM-matcher över nyår. Så galet härligt!


Thursday, January 28, 2016

Djupa ro - Lisa Bjärbo

Ludde sjönk ner bredvid mig på sängkanten.
  "Jonte är död."
  Hans röst bröts.
  "De hittade honom igår. Vi måste åka hem."

De var ett kompisgäng på fem stycken, i en liten småstad. Precis som de flesta småstadsbor ville de ingenting hellre än att få komma därifrån. David följer med Ludde till Norge för att rensa fisk och tjäna pengar, tjejerna åt varsitt håll... bara Jonathan blir kvar, han som är ett år yngre. När han dör skakar det om deras gemenskap i grundvalarna och väcker många frågor. Kände någon av dem honom egentligen? Hur ska de fortsätta vara kompisar nu när en är borta? Och sorgligt nog - är det egentligen så mycket som har förändrats?


Omdöme: Lisa Bjärbos nya bok. Peppen jag hade?! Tyvärr är för mycket hajp kanske inte alltid bra, för hos just mig nådde den inte riktigt upp till ribban. Språket är förstås fantastiskt på Bjärbo-vis, likaså dialogerna och jag älskar ju de detaljer hon väljer att lyfta fram hos sina karaktärer.

Men Djupa Ro handlar om sorg, att tackla ett dödsfall inom ett kompisgäng i en liten småstadshåla alla andra lämnat bakom sig. Och i alla recensioner jag läst om boken satt folk och grinade med den i händerna. Men jag, som gråter till nästan ALLT (Disney, dokumentärer, korta youtubeklipp från serier jag aldrig tittat på...) blev knappt tårögd någonstans. Vilket var en liten sorg i sig självt?

Det var något som inte riktigt berörde, helt enkelt. Antagligen hade det något att göra med att Jonathan, till skillnad från de andra, aldrig blev en riktig person för mig. Mer en schablonbild av den lite stela som är halvt utanför gänget och sen ingenting mer. Alla personer är väl "lite mer"? Annas hamnar de liksom inte i sådana kompisgäng.

Men bortsett från den lilla detaljen så är det förstås en riktigt, riktigt bra bok. Jag älskade väldigt många utav de klockrena stunderna mellan barndomskamraterna, och kemin de hade. David och Ludde på studsmattan, skämten om ketchup... på den punkten gick typ allt hem.

Betyg: Den blev kanske en fyra av fem för mig, men en sexa på många andras skala. Oavsett vilket så är en fyra aldrig dåligt och jag rekommenderar den verkligen. Fint, svenskt och så otroligt superskriven dialog!

Djupa Ro

Tuesday, January 26, 2016

Arytmi - Fredrik Frängsmyr

Doktorns blick vilade tungt på Vincent.
  "Så vad är det du säger egentligen? Vad är din diagnos?"
  "Du är döende."
  Surrealistiskt. Det overkligaste med att höra overkliga saker är att de låter precis som allting man hör.
  "Vad får dig att bli upphetsad?"

Vincent är på toppen av allt. Han har drömkarriären, drömfamiljen, ska snart flytta till ett nytt drömhus... så har det alltid varit. Ända tills han får höra av en dyr doktor att hans hjärta håller på att stanna. Då får Vincent för första gången uppleva hur det är att falla istället för att stiga. Och det går snabbt.

Omdöme: Den här recensionen har varit flera månader in the making (förlåt Fredrik! förlåt boken!) men nu kommer den, till sist. För lite bakgrundsinfo var Fredrik Frängsmyr en av fem bloggare på Debutantbloggen 2015. Om ni är nyfikna på honom kan ni klicka er in dit och läsa alla hans inlägg (hela 52 stycken). Jag följer Debutantbloggen sedan något år tillbaka, så jag kände igen omslaget därifrån... och blev nyfiken på själva boken.

Nu är vuxenthrillers inte något jag brukar läsa (än mindre svenska) men det fanns en hel del jag gillade här. Kanske inte nödvändigtvis den supersnygga förföriska och livsfarliga skurkkvinnan (och allt sex som kom med henne) eller alla actionscener, ni vet det där man förväntar sig i Bond-stuk.

Men jag tyckte om hur familjen fanns med i bilden. Även om (eller kanske till och med för att?) den ibland blev försummad. Jag gillade även verkligen utgångsläget, med en dalande puls som måste höjas - och definitivt frågorna om livet. Vad lever man för? Vad händer om man kliver ur maskineriet och går sin egen väg? Vad är egentligen viktigast?

Faktiskt tyckte jag om storyn väldigt mycket. Problemet var väl bara att Arytmi på sina ställen blev som en fyra timmar lång actionfilm (där regissören lämnat kameran på av misstag, ungefär) och en del partier blev alldeles för utdragna och sänkte tempot för mycket. Kanske hade man inte behövt följa med Vincent på allt det nya (med allt det gamla vid sidan av) i så mycket detalj. Helhetsintrycket drogs nog tyvärr ner på grund av det, och jag tycker det är synd på storyn att det blev så. Tänk om det bara kortats lite, lite!

Jag tänkte sluta på en positiv punkt, för det finns nämligen något jag verkligen älskade med Arytmi. Nämligen hur Frängsmyr tog vår värld och gjorde om den till sin egen. Hundravåningshus, palmer, nattklubbar och organiserad brottslighet i Hollywood-klass? Klart det finns i Stockholm! Han lyckades väldigt, väldigt bra med det och alla de partierna kändes så otroligt fantasifulla och färgglada. Älsk!

Betyg: Från Arytmi kan man plocka lite som man vill. Lite spänning, lite vardag, lite action, lite filosofi... välj och vraka! En spännande debut som skapar förhoppningar för mer. (Men då kanske tajtare redigerat?)

Arytmi 

Monday, January 4, 2016

Gott nytt år! + tips om tävling

Hej igen!

Hösten/vintern av 2015 blev inte direkt mitt bloggår. Jag har faktiskt knappt bloggat alls, och helt ärligt läst väldigt lite också, det kanske hör ihop.

Men nu är det ett nytt år och jag börjar känna mig taggad igen. Vill ju verkligen blogga! Och har en hel del fina rec-ex (och andra böcker) att recensera. Vi får se hur det går, förhoppningsvis BRA.

Som det är nu tänkte jag bara börja med att tipsa er om en tävling: Rebecca på Bokintresse har en födelsedagstävling där man kan vinna fina bokpaket från Mörkerdottirs förlag här. Var med, vet ja!


Hoppas ni inte är besvikna över den uteblivna, klassiska årssummeringen (som jag gjort varje år hittills, med bästa böcker hit och dit) men det tror jag nog inte. Snarare jag som sitter och vill peta i det men inte riktigt orkar.

Vilka var era bästa läsupplevelser från 2015? Själv tror jag nog Night Film och All the Bright Places