"Du, bara"-promotionfilmen!

Igår kom den här superfina trailern ut:

Det är promotionfilmen inför en framtida filmadaption av Anna Ahlunds roman Du, bara. Just nu söker hon och Emmanuel Junglander finansiärer (stora som små) för att kunna ro projektet iland. De har också börjat casting inför filmen, om ni råkar känna någon skådespelartalang ni tror skulle kunna passa.

Jag älskade boken och älskar Uppsala (skulle inte säga att jag har hemlängtan riktigt än, men blir helt klart varm och glad av att få se alla kända miljöer i "filmformat" redan på trailerstadiet!) så jag hoppas verkligen filmen blir gjord!

Vill läsa mer kan ni göra det här.

Vill ni swisha valfri summa så är det här numret som gäller: 

123 100 28 98

Om inte annat: njut av trailern! 

När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

Isak håller fortfarande Esters hand. De flämtar häftigt, svett rinner nerför deras ryggar. Röken svävar ut över sjön. 
  - Ska vi ringa brandkåren?
  Han ser på röken. 
  - Nä. De fixar det.
  Så släpper han hennes hand, lägger armen om henne istället. 
  - Kom, jag följer dig till bussen.

Det är sommaren då två unga människor möter den första stora kärleken, går upp i den och glömmer allt annat. Men det är också sommaren då en ung pojke blir brutalt slagen och dör en sen kväll vid sjön. En sommar som förändrar allt och lämnar djupa sår i alla den berör.


Omdöme: Jag är väl mer än lovligt sen till festen (hej hej anglicism) när det kommer till den här augustvinnaren från 2015. Faktiskt fick jag den redan innan den kom ut i form av en tjock bunt utskrivna A4 sidor, som jag inte hann läsa förrän boken kom ut, och när den väl gjort det kändes det dumt att inte läsa det färdiga resultatet snarare än min oredigerade bunt. Det tog sin tid, men nu har jag också läst den!

Det bästa sättet att beskriva läsupplevelsen på är väl att säga att jag blev golvad. Dels är jag väldigt förtjust i den avskalade och nästan prosalyriska stilen, hur dialogen får stå för sig själv på ett kargt sätt. Dels är det så mycket hemskt som sker på ett så välberättat och plågsamt verklighetstroget sätt, när man följer karaktärerna från en oskyldig början till rått slut.

Boken har två huvudhandlingar, varav den ena handlar om mordet och påminner mycket om en verklig motsvarighet i mordet på John Hron. Själva offret skymtar knappt i berättelsen, fokuset är på de som begår våldshandlingen, och det är så skickligt berättat. Jag kommer aldrig kunna förlika mig med det som gjort men kan samtidigt inte låta bli att känna sympati med karaktärerna. Se det de varit, det de är och det som kunde blivit, vad som ledde till våldet. Det går inte att förstå, men ändå följer man med på den resan. Hundarna i berättelsen bidrog mycket till den anknytningen för mig.

Något jag fastnade för när jag tänker tillbaka på boken är hur vi ser på olika nivåer av destruktivitet. Mordet är en sådan skoningslös grymhet man inte kan väja för, men även i den andra sidohandlingen förekommer olika nyanser av... våld. Nynazistiska strömningar är också närvarande i hela deras samhälle. Schiefauer värderar ingenting i boken, så det är upp till läsaren att fundera och ta ställning och påverkas av det som sker.

Måste också säga att det fanns en sida i den här boken där mamman till en av mördarna försöker hitta fotfästet igen efter att sonen häktats som var så jäkla fin och gripande att jag helst vill rama in den. Schiefauers skildring är fenomenal, den går rätt in i hjärtat och vrider åt helt hänsynslöst.

Betyg: Förtjänar helt klart all hyllning och kritikerrosning den fått, jag är verkligen glad att jag äntligen läst den. Har man svårt för typen av lyriskt språk kanske det inte blir en fullträff (man kanske inte ens tycker om den eller karaktärerna på samma sätt?) men åh så viktig och bra och svår.

Länk till: Bokus & Adlibris 

Allt jag inte sa - Yrsa Walldén

"Vill du ha en?" frågar du och håller fram ditt nyköpta cigarettpaket när jag kommer ut.
  "Nej, jag röker inte", säger jag och du tar upp en cigarett själv och tänder den.
  "Inte jag heller", säger du och drar ett djupt bloss och blåser ut röken ovanför mitt huvud. "I alla fall inte om min mamma frågar."
  Jag skrattar och du ler så dina vita framtänder syns och på vägen tillbaka till parken frågar du mig vad jag heter. 

Nytt: livet i Falun, egna lägenheten, utbildningen i manus för tv och film, breddgraden, vännerna. Kärleken. För allt är bara du, du, du.


Omdöme: En sådan där bok där huvudnumret nog ändå är språket, som är sådär förbenat fint. Påminner mig väldigt mycket om Sandra Beijers Det handlar om dig - det är korta, korta kapitel, väldigt koncentrerat berättande i första person riktat till ett specifikt du, och språket har den där lyriska karaktären. Man vill bara bläddra vidare hela tiden.

Allt jag inte sa behandlar en del av ung vuxen-livet som ofta hamnar i skymundan inom sagda genre, nämligen universitetet och flytten hemifrån som detta ofta innebär. Huvudpersonen flyttar från Malmö till Falun (som Uppsalabo tyckte jag att det var så roligt att Falun kallades Norrland av jaget, som aldrig varit längre norrut än till Stockholm, pga jag tänker ju inte alls på Stockholm som norr om något alls ungefär). Hon har något slags plan om att bli ett nytt, bättre jag, men inte på något överdrivet sätt, utan sådär som jag tror många hoppas, att en ny miljö ska göra en till en starkare och intressantare person ungefär.

Men allt är förstås inte roligt, även om en egen lägenhet är riktigt häftigt. Ibland vill man kanske ha stödet hemifrån, ibland vet man inte riktigt vem man är, ibland går man sönder av längtan. Jaget blir kär i Dena på introduktionen till programmet och hela boken är riktad till henne. Det bidrar förstås till det finstämda och tajta i berättelsen, men blir också lite... trångt. Jaget får inte riktigt plats att lyfta, kan jag tycka.

Jag gillar verkligen att läsa om hur det är att flytta till en ny stad och bli tvungen att definiera sig själv på nytt. Huvudpersonen är inte alltid helt sympatisk utan agerar och tänker ofta själviskt, men det är också en del av charmen. Att göra en hel del misstag, men att inse att det är mänskligt, och att det mesta löser sig ändå. Och historien med Dena är himla fin på sitt sätt, den också.

Betyg: Gillar! Språket är en upplevelse i sig, men jagets resa med identitet och egna förmågor, samt möten med vänskap, förälskelse, förtvivlan och kärlek bidrar också till en otroligt fin helhet. En coming of age-historia som knappast är världsomvälvande men just därför genuin och läsvärd.

Allt jag inte sa

Det är försent att vilja hoppa av - Stephanie Tromly

"Det här är Bullet Times ställe", sa Digby. "Jag hittade det."
  "Jag visste att du styrde in oss på ett av dina uppdrag. Vänta. Är det här crackkvarten som männen i kostym skulle ha hyrt för att ha nånstans att låsa in Sally? Det var konstigt." Jag såg mig omkring. "Jag får inte direkt några läskiga vibbar här..."
  "Hör hur du låter", sa Digby. "Inget skrämmer väl dig?"

Nio månader har gått sen Digby lämnade stan och Zoe har nu fått det där "normala" livet hon drömde om. Två bästisar och en snygg pojkvän från fotbollslaget, kan det bli bättre? Men så kommer Digby tillbaka för att fortsätta utreda sin syster Sallys försvinnande och hela hennes värld vänds upp och ner igen.


Omdöme: Är så svag för den här serien! Den är så otroligt underhållande (snudd på Hollywood-känsla på det bästa sättet) med massor av action och väldigt egna karaktärer. Zoe och Digby har så bra kemi och deras relation är riktigt rolig att läsa om, särskilt delarna när de går varandra på nerverna. Älskar sådana där hat-älsk-relationer där man vet att båda verkligen finns där för varandra.

Språket är inte helt hundra vilket jag tyvärr tror beror på översättningen och möjligen sättet boken är skriven på. Det är väldigt mycket oneliners och "coola" repliker, vilket brukar göra sig väldigt bra på engelska... och rätt dåligt på svenska. Vi har liksom inte språk för det där coola riktigt? Man anar effekten i texten att det som sagts var dramatiskt/effektfullt/fräckt men istället för att uppleva det så själv sitter man och gissar hur det var skrivet på originalspråk.

Men inte ens stundtals styltigt språk kan få mig att ogilla "planet Digby" och det hindrade mig definitivt inte från att plöja boken i två sittningar. Jag blev väl kanske trött på Zoes dryga pojkvän (eller underhållen, det var dubbelsidigt) men jag ÄLSKAR de motvilliga och konstiga vänskapsrelationerna och sättet Zoe och Digby bara kastar sig in i allehanda faror på. Liksom illegala hembrännare, skumma miljardärer och råa knarklangare? Why not!!

Vissa trådar från första boken har fått en tydligare form nu i tvåan och väcker en hel del frågor inför nästa del i serien. Problemen som tidigare var "fristående" och något separerade från Zoe och Digby själva blir med ens mycket mer angelägna och personliga. Slutet på boken känns ungefär som ett öppet sår vilket bådar gott inför nästa del i serien.

Betyg: Ja!!! 100x om för fartfylld och underhållande ung vuxen/ungdomsserie med karaktärer som vågar vara lite konstiga och utstickande på gott och ont.

Det är försent att vilja hoppa av 

Saker ingen ser - Anna Ahlund

Johannes ser bort mot Karin Boye-tavlan och gör en liten teckning av hennes ansikte med några drag i nederkanten av pappret.
  "Kanske", säger han.
  Sebastian böjer sig fram och ser på hans skiss.
  "Så vem ska du kyssa i år?" säger han.
  Johannes ler och suger på piercingen han har i underläppen.  Han trycker pennudden lite hårdare mot pappret för att få till svärtan i Boyes hår.
  "Det är ditt nyårslöfte, inte mitt." 

Ett år är en lång tid för gymnasieelever, då nästan allt kan hända. Gänget på Byllis (och Linn och hennes bror Aron i utkanten) får kämpa med individuella förändringar och motgångar, men också uppleva himla, himla mycket fint.

Omdöme: Efter att ha blivit dunderförälskad i Du, bara och Anna Ahlunds instagram förra året är det nog inte så konstigt att Saker ingen ser varit en av de böcker jag sett mest fram emot i år. Det är liksom hångel, ungdomar, bortblåst heteronormativitet och så mycket pirrande tonårskänslor, i Uppsala (!!!).

Jag älskar konceptet och uppbyggnaden som gör att man får följa karaktärerna ett helt år på ett sätt som känns naturligt. Det finns ju alltid långa block av tråkighet i ens liv när inget särskilt händer men i "vanliga" böcker får man oftast inte den känslan. Karaktärerna är nästan för coola för att gå på toaletten, typ. I Saker ingen ser vet man att det händer massor mellan avsnitten, men man kan också gissa att det är vanligt tråkigt skolarbete/vardag/liv som man kanske inte saknar för mycket. Dessutom gör det att man får känna in karaktärerna mer för att se vad de fokuserar på i början av året jämfört med slutet av året.

Karaktärerna är förstås också det bästa med boken. De är många, ett helt kompisgäng plus två till, vilket kanske kan bli knepigt om man har svårt att hålla isär personer. Men jag gillar att de är så pass olika att man kan välja favoriter att hålla lite extra på och så pass mänskliga att man alltid hittar något att gilla. Att nästan alla är engagerade i något kreativt är också underbart (jag älskar att läsa om karaktärer som målar och fotograferar och spelar musik och läser! osv osv!) samt att det finns en och annan som inte gör det.

Samtidigt är Saker ingen ser inte riktigt lika mycket av en favorit som Du, bara. Det är svårt att sätta fingret på exakt varför men för mig berodde det nog på två saker. För det första är det mycket hångel och sex (vilket Anna Ahlund skriver SÅ BRA) som jag ibland inte tycker fyller någon funktion utan finns "bara för att". Det driver liksom varken storyn eller karaktärsutveckling/relationer. Och sedan hade jag svårt för klimax-delen i Johannes och Yodits historia, jag tycker att Johannes situation och tillstånd blev utnyttjat för dramatik på ett sätt som skavde lite för ett så pass allvarligt ämne. Men hanteringen efteråt var väldigt fin så det blev väl plus/minus noll.

Betyg: Älskar man att verkligen grotta ner sig i ett gäng och deras värld (i detta fall estetgymnasiet Byllis!) så storrekommenderar jag Saker ingen ser. Samma sak om man gillar att läsa om hångel, kärlek, identitet, queera personer i en bok med den där "bara nååååågra sidor till!"-känslan.

Saker ingen ser

Du känner mig så väl - David Levithan & Nina LaCour

Marks panik avtar och övergår i lättnad. Han suckar och drar med handen över ansiktet. När han tittar på mig igen är han beredd att lyssna.
  "Kan vi bli vänner?" frågar jag.
  Han lägger huvudet på sned.
  "Ursäkta?" 

Pridefestivalen drar in över San Fransisco den nästsista veckan av High School. Det blir en chans för Mark och Ryan att få vara sig själva utan att gömma sig, och en chans för Katie att äntligen träffa drömtjejen Violet. Men det är sällan saker och ting blir som man tänkt sig.

Mark och Katie kände inte varandra innan veckans början - men snart kan de knappt föreställa sig ett liv där de inte var vänner.


Omdöme: Jag kan bara börja med att säga att Levithans bok Nick & Norah's Infinite Playlist (med Rachel Cohn) är en av mina favoritböcker som hängt med ett tag. Så nu när han parat ihop sig med en annan författare jag verkligen tyckt om, och kört med samma koncept av alternerande kapitelberättare, var jag redo för att bli helt såld.

Men även om Du känner mig så väl är bra (för det är den, med vuxenblivande och vänskap och kärlek och allt!) så är det ingen fullträff. Ibland kommer Nick & Norah känslan in, den där bubbliga och typiskt tonåriga, och beskrivningarna av Pride-stämningen är fantastiska. Men samtidigt tyckte jag att själva berättandet var lite för konstruerat, det blev ingen berättelse man helt och fullt klev in i.

Hade det varit en film hade jag nog garvat över en del spänningsskapande moment, som hemlighetsmakeriet kring "den magiska festen". Mark och Katie gör en pakt att inte berätta för någon vad som hände så länge ingen frågar direkt. På så vis får inte läsaren heller veta vad som hänt, med undantag för beskrivningen av en Instagrambild som spridit sig. Men sen så återberättar de festen för varandra några dagar senare, som om de helt glömt bort vad som hänt, och det kändes lite billigt.

Likaså blev jag irriterad på Katies definierande karaktärsdrag: hennes tendens att fly från jobbiga situationer. Det blev liksom väldigt tydligt en plot-device som mest fanns till för att röra till allting och skapa möjlighet för karaktärsutveckling. På sätt och vis tycker jag det blir lite nedlåtande mot människor som faktiskt lider av ångest, för Katie beter sig själviskt och meddelar ingen om att hon inte klarar av situationen ens via sms, utan lämnar dem bara i sticket, gång på gång.

Men tillbaka till plussidan! Drivet är väldigt bra, och trots genomförandet så gillar jag verkligen hur Levithan och LaCour kan bygga upp stämningen inför den magiska festen och pride i allmänhet. Boken har många fina stunder och samtal och den handlar ju om en väldigt rörig tid i livet, vuxenblivande. Alla karaktärer, utom föräldrarna, hade dessutom någon form av hbtq+-tillhörighet!

Betyg: All in all en väldigt fin bok! Levithan och LaCour slätar inte över svårigheterna med att vara queer, men visar samtidigt hur stort och underbart livet och kärleken kan vara. Tröstande och exalterande på samma gång.

Du känner mig så väl

When Dimple Met Rishi - Sandhya Menon

She looked too sincere to be messing with him. He felt the beginnings of doubt begin to creep in. "You are Dimple Shah, right? From Fresno? The daughter of Vijay and Leena Shah?"
  Her eyes widened and she stepped back. "You know an awful lot about me."
  Oh great. Now he was freaking her out again. He should just say it. "That's because we... we're supposed to be getting married."

Dimple och Rishi åker på ett sommarläger för unga datorprogrammerare. Hon är där för att uppfylla sin dröm om karriärlivet - han är där för att träffa sin blivande fru. Problemet är att deras önskningarna (och personligheter) krockar totalt. Rishi är traditionalist. Dimple raka motsatsen.

Omdöme: Den här boken finns alltså som e-bok för 10 kr på Bokus, så fynda på! Det är en sån där gullig kärleksroman som passar perfekt för sträckläsning på stranden eller i hängmattan. Större delen av tiden jag läste hade jag ett leende lika stort som tjejen på omslaget och jag skrattade definitivt högt ett par gånger.

Vartannat kapitel är skrivet ur Dimples perspektiv och vartannat ur Rishis. De ger båda varsin inblick i en indisk-amerikansk vardag, vilket jag verkligen gillade. Dimple håller nämligen hårt på den amerikanska delen av sin nationalitet medan Rishi väljer att framhäva sin indiska. Det skapar en frontalkrock mellan dem när de först träffas (Dimple har ju PRECIS lyckats övertala sin mamma att se henne som något annat än en framtida brud, medan Rishi är SÅ förväntansfull över att få påbörja de första stegen mot ett traditionellt, arrangerat äktenskap) men det öppnar också upp för ömsesidig karaktärsutveckling.

På det stora hela tycker jag att When Dimple Met Rishi är urgullig. Den har lite Bollywood-film-känsla men är samtidigt väldigt amerikansk och jag tror att den skulle kunna göra sig väldigt bra som tonårsfilm. Förutom romansen gillade jag verkligen Dimples relation med sina föräldrar (speciellt mamman), den var fint skildrad och sådär jobbig som föräldrarelationer ofta är.

Det enda minuset är väl att jag ibland tyckte att författarens feministiska/pk-punkter blev väldigt påklistrade istället för naturliga, och speciellt i Dimples fall ofta ganska skenheliga. Är man en sådan som ofta stör sig på karaktärer och tycker de är irriterande finns också en liiiiten risk att Dimple blir en jobbig bekantskap, men mig störde det som tur var inte förrän möjligen efteråt.

Betyg: En rolig, fartfylld och lite pirrigt kärleksfylld tonårsbok (för alla åldrar!) som är perfekt för sommarläsning. Är man ett fan av Bollywood-filmer så är den, i alla fall om man ska tro Goodreads, ett måste! Men den funkar förstås lika bra för alla som bara gillar en härlig ungdomsbok om kärlek med många tillfällen för skratt.

When Dimple Met Rishi

The Drowning of Arthur Braxton - Caroline Smailes

That's when she sings again, louder this time. I stay very still, I can't move. 
  She stops. She stares at me. 
  "Why aren't you moving?" she asks.
  I don't speak.
  "Why aren't you drowning, like the others?" she asks.

Arthur är mobbad i skolan, har en frånvarande pappa, och är allmänt trött på livet. Men allt förändras när han kliver in i det stängda badhuset The Oracle och hittar en naken kvinna simmande i en av bassängerna. De magiska källorna som rinner igenom badhuset skyddar inte bara henne, utan en mängd udda figurer, däribland Delphina. Den vackraste person Arthur någonsin sett. Men under all magi i The Oracle gömmer sig också ett mörkt förflutet som hotar att komma upp till ytan.

Omdöme: Det bästa sättet att beskriva The Drowning of Arthur Braxton på är nog "udda och unik". Den har fått lite utav en kult-following i Storbrittanien och jag tror det är en sådan bok som antingen verkligen fascinerar, blir en storfavorit, eller som man helt enkelt inte förstår sig på.

Jag är kanske inte upp-över-öronen förälskad i boken, men den är verkligen speciell. Dels både hatar jag och älskar hur Smailes valt att berätta Arthurs delar av boken på genuin nordbrittisk engelska (med tillkommande slang, så som "maybes", "owt" och "nowt") och dels är jag ganska såld på den gåtfulla strukturen. Berättelsen är både formmässigt och innehållsmässigt ett mysterium och uppmuntrar under läsningens gång smått besatthet av att försöka ta reda på hur allt verkligen hänger ihop.

Ex: Vad betyder de små "missing people"-inslagen i början av alla Arthurs delar? Vem är egentligen Lauren? Vad har the flood för betydelse för storyn? Vilka personer representerar resten av elementen, utöver Arthur och Delphina? Vad betyder det? Och VART ÄR ALLT PÅ VÄG???!

Det är en modern, ärlig och närapå brutal uppväxtskildring full av magi, som växlar mellan förtrollande lätthet och ett mörker som påminner mig om gamla sagor. Vackert, men hotfullt. Det som verkligen fascinerade mig var hur Smailes hela tiden fick mig att undra vems historia det egentligen var hon berättade – och slutet är en perfekt blandning av en käftsmäll och ett happily ever after. (Ja, jag grät, jag erkänner).

Betyg: En av de mest innovativa och fängslande ung vuxen-böcker jag läst på länge, i all sin underlighet! Jag rekommenderar den verkligen till alla som vill prova något lite ovanligt, och som gillar böcker med trolska och mörka stämningar.

The Drowning of Arthur Braxton

Olyckornas tid - Moïra Fowley-Doyle

"Vi måste hitta henne, Cara", säger Sam. "Allvarligt talat."
  "Jag vet", viskar jag. Jag är så glad att han också förstår det. Behovet av att prata med Elsie är så starkt, det fyller alla mina sinnen. "Vi måste hitta henne snart."

Oktober är olyckornas tid för familjen Morris. De gömmer sig i lager av kläder, lindar in möbler i bubbelplast och stoppar undan elektriska föremål. Allt för att försöka skydda sig mot oundvikliga blåmärken, brutna benen och krossade hjärtan. Men det här året ska bli ett av dem värsta. Allt börjar med en flicka från Caras barndom, som plötsligt tycks ha försvunnit, med en vak av hemligheter bakom sig. Vad händer när de kommer upp till ytan?

Omdöme: Alltså wow vad häftigt med en genuint irländsk YA paranomal bok! Älskade verkligen att få ett icke-amerikanskt perspektiv på saker och ting, och att få suga åt sig den där trolska, förhäxande stämningen som Fowley-Doyle lyckats skapa.

Till en början verkade det här som en vanlig YA-historia, med den udda bästa kompisen, outsiders gänget, den söta killen, och så det paranormala hotet. Väldigt high school över alltsammans. Men sen gjorde Fowley-Doyle något helt annat av komponenterna, och jag kan inte låta bli att älska det. Hur dynamiska huvudpersonerna och deras relationer är. Hur fantasin och det övernaturliga flyter samman med verkligheten i de märkliga gråzonerna som skapas inuti hemligheter.

Cara, Alice, Bea och Sam hade ett eget sätt att se på världen som man gärna dras med i. Det är som om de berättar en berättelse för sig själva om allt som händer, inuti själva handlingen, på ett mer mystiskt och häxlikt poetiskt, men samtidigt hemlighetsfullt sätt. På så sätt blir de där gråzonerna lite av ett pussel - precis som personerna. Tillsammans med Cara (och ibland före henne) får man bit för bit av allas hemligheter och kan pussla ihop historien och sanningen om olyckssäsongen.

Jag tyckte det blev himla fint gjort! Och jag tyckte det var lite intressant att slippa den amerikanska snällhetscensuren också. Tonåringarna var fria att dricka alkohol och röka, kyssa tjejer som killar, på ett sätt som inte är lika vanligt i den amerikanska tonårslitteraturen. Det gjordes ingen större grej av det och det blev varken förskönat eller svartmålat.

Betyg: En lite "svårare" och trolsk paranormal young adult historia som lämnar mycket att tolka och ta ställning till som läsare. Men samtidigt otroligt inbjudande, egen, och lockande! Man vill veta hur det utvecklar sig för Cara och de andra, vad den här olyckssäsongen gör med dem och vad som egentligen lurar där under ytan.

Olyckornas tid 

Tala är guld - Cammie McGovern

"Man betalar inte människor för att vara ens vän, Amy. Jag gillar inte tanken."
  Amy drev på hårdare. "UNGDOMAR BEHÖVER JOBB. JAG HAR ETT SOM DE KAN GÖRA."

Amy har cerebral pares, vilket bland annat betyder att hon inte kan prata utan en Pathway-maskin. Hon har aldrig haft jämnåriga vänner, så sista året i High School bestämmer hon sig för att helt enkelt anlita några. Matthew är en av dem. Han har tvångssyndrom, men vill inte erkänna det för sig själv. Det här är historian om deras osannolika men fantastiska vänskap.


Omdöme: Alltså WOW VILKEN BOK!!! är allt jag kan säga. Den golvade mig totalt, från första till sista mening. Matthews och Amys röster (och mejlkonversationer) sitter så jäkla bra och jag ville bara prata om dem med alla jag träffade, vilket antagligen var irriterande för mina vänner och min familj, men den liknar faktiskt inte någon annan YA-bok jag läst.

Utifrån premissen kände jag mest att så mycket kunde gå fel. Att det skulle bli ytligt, eller för Hollywood. Men McGovern låter både Amy och Matthew bli riktiga personer med både stora och små problem, och skapar en historia som är grundad i tonårslivet, inte i deras respektive funktionsnedsättningar. Faktiskt gör det mig lite nyfiken på varför McGovern valt att skriva just den här berättelsen, för hon lyckades verkligen SÅ BRA.

Det mest fantastiska med den här boken (och sortens bok i allmänhet, när de träffar rätt) är att de verkligen öppnar ens ögon och vidgar vyerna. Det kanske inte är den bästa bok man läst, men helt klart minnesvärd. Jag kunde inte sluta tänka på Matthew och Amy mellan lässtunder, och ja - historien tog verkligen inte alltid vägen dit jag trodde, utan överraskade och höll en på tårna.

Betyg: Det kommer väl inte som någon överraskning, men LÄS LÄS LÄS! räcker nog för att sammanfatta. Ni behöver inte älska (även om jag förstås hoppas att ni gör det) men läs i alla fall! Riktigt häftig bok.

Tala är guld

Du, bara - Anna Ahlund

"Du spelar Nick Drake", säger jag och vänder mig mot disken.
  Det glittrar till i Franks ögon. Jag drar händerna över armarna, försöker torka av dem, men det gör bara att jag blir blöt om handflatorna också.
  Frank lägger huvudet på sned.
  "Var det därför du kom in? För att berätta att jag spelar Nick Drake?"

John och hans syster Caroline spenderar sommaren själva i lägenheten inne i stan. Caroline jobbar, John väntar ut lovet och antagningsbeskedet från fotbollsgymnasiet. Allt är lugnt, tills Caroline kommer hem med Frank från butiken bredvid hennes, Frank med mörkt hår och elektriska ögon. Som båda syskonen vill ha.

Omdöme: Åååh vilken fin och härlig bok! Jag har velat läsa Du, bara ända sen Anna Ahlund blev en av 2016:s debutantbloggare, så när jag väl fick tag på den läste jag den i en enda sittning. (Med lite lyckorusch-fnitter-pauser ibland för att allt bara var så tonårskärlekshärligt).

Boken är verkligen fylld med kärlek och allt det som fyller ett tonårsliv. Orosmoment, osäkerhet, oövervinnerlighet, tårar och skratt, närhet och kärlek. Jag blir lite glad bara av att hålla i den. Framförallt älskar jag att allt är så vardagligt, både karaktärerna och situationen, och att det är det som gör det så himla bra. Kanske känner jag mig så nära personerna just för att boken utspelar sig i Uppsala (där jag går i skolan), eller så var det Ahlunds skrivsätt, för det kändes verkligen som om John och Frank var verkliga personer.

När jag några dagar efter att ha läst boken hörde någon prata om en Frank på ett kafé var min första tanke att det var den Frank, för jag glömde bort att han var en bokkaraktär och inte en kompis kompis eller liknande. (Och visst måste väl Frank gå på Katte? Han känns verkligen som en Katedralist, ända ut i fingertopparna!)

Nu skulle jag kunna tjata om hur fantastiskt enkla dialogerna är (faktiskt skriver jag kanske något separat om det) men det jag verkligen vill lyfta är bokens syn på kärlek. Ahlund har sagt att hon skrivit en berättelse där kärlekens rätt att existera inte ska vara konflikten, dvs. där ingen behöver "komma ut" eller ifrågasättas för sin kärlek till någon annan, oavsett kön eller situation. Och jag fattade inte hur välbehövligt det var förrän jag läste Du, bara. För jag har läst en hel del "komma ut"-böcker där allting slutar i acceptans osv... men det har gjort mig lite låst till strävan efter just acceptans, som ju egentligen ska vara förutsättningslös. Och jag insåg medan jag läste att jag hela tiden satt och spände mig inför den där konflikten när Johns syster skulle inse att han hade känslor för Frank. Eller när Franks mamma skulle inse att han hade känslor för John. Men det kom aldrig. Och det var en otrolig lättnad.

Betyg: Läs, läs, läs! En otroligt fin berättelse både för hyllan och hjärtat som är en mer än värdig hängmattekompanjon i sommar. Hälsa John, Elli och Frank från mig!

M - Varken mer eller mindre av Petra Backström

Vi har exet som jag fortfarande ligger med
vi har stalkern som aldrig ger sig
vi har kompisens pappa som stöter på mig
och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för
Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?
Men man vet ju så lite innan allt har hänt.

Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

Omdöme: En av två ung vuxen-debuter jag läst från Rabén & Sjögren i år! Gillar verkligen att de lyfter fram böcker av unga författare med lite vassare toner och kaxigare karaktärer som känns autentiska. 

Maj är kaotisk samtidigt som hon vill ha allting helt och hållet under kontroll. Även om hennes väldigt privilegierade tillvaro där hon driver runt i Stockholm utan att egentligen bry sig om jobb och framtid är lite främmande för mig (inte det privilegierade, men det ekonomiskt säkra driftandet) så tror jag att just det där kaotiska vilsna är väldigt lätt att känna igen sig i under de övre tonåren. Vem har egentligen en plan? Och hur vet man vem man vill vara och hur man ska vara sådan?

Majs personlighet och ton som berättare beskrivs ofta som unik och lite taggig, enligt förlaget "en huvudperson som är omöjlig att värja sig för och ett språk som slår knockout". Just därför var jag till att börja med orolig för att det skulle ta för mycket plats och bli tjatigt, speciellt eftersom Majs tillvaro egentligen är ganska enformig. Det är bara från en kille till en annan, runt runt, mellan de där fyra.

Men för att vara ärlig så växte både språket, personerna och storyn för mig ju längre in i boken jag kom (vilket var motsatsen till vad jag trodde) och i slutet var jag helt full av myskänslor. Allra härligast tror jag dock boken är för stockholmare, för den droppar en hel del geografiska markörer som säkert är menade att skapa igenkänning. Insiderklubb ungefär?

Betyg: Fin, rapp och lättläst ungvuxen-bok med härligt kaxig huvudperson! En tripp in i Majs huvud sitter inte helt fel så här på våren när man behöver lite energi, och jag fäste mig överraskande mycket för flera av bipersonerna (det finns något sympativänligt i det ofrivilligt patetiska som människa, känner jag). Ser fram emot mer av Bakström!

M - Varken mer eller mindre

Släppa taget - Katarina von Bredow

Tydligen är jag inte hopplöst bortgjord. Tydligen gillar han mig trots sjukt skrattanfall som nästan blev ett gråtanfall. Tydligen tycker han att det är helt okej att man bär sig lika galet åt som Willy Wonka. Vill jag ens vara med en kille som kan gilla en sådan som jag?
  Ja, det vill jag. Om killen är Elliot. 

Elsa går i nian i samma klass som sin tvillingsyster Stella. De som alltid varit väldigt lika, både när det kommer till utseende, kompisar och skolval (estetiskt). Men medan Stella är en energisk, social skådespelerska är Elsa en tystare målare. Skillnaderna är ingenting de tänkt på, men bara växer när dramaläraren Vincent kommer in i bilden och utmanar dem. Och när Elsa blir kär.


Omdöme: Den här boken riktar sig (skulle jag gissa) till ungdomar mellan 12-15 år, men funkar absolut till både yngre och äldre. Att läsa om kärlek "och sånt" är ju spännande när man är sisådär tio, och jag vet att den kan gå snabbt hem hos de som är lite äldre. Jag råkade nämligen lämna en kompis ensam på rummet med Släppa taget ca tjugo minuter och när jag kom tillbaka låg hon i sängen och läste och ropade "DE ÄR SÅ GULLIGA!". Sedan lånade hon boken och läste ut den redan samma dag.

Släppa taget handlar inte bara om den första fnittriga, halvt besatta förälskelsen (även om jag uppskattade hur gulligt pinsamt men mysigt de delarna var beskrivna!) utan även om andra centrala ungdomsteman, som att hitta sig själv, att våga ta steget ifrån sin familj för att skapa egna värderingar, och förstås att göra en del misstag.

Allt är berättat på det där fina Bredow-sättet, där det inte märks så mycket att man får en historia berättad för sig, utan man snarare kliver rakt in i den. Bredow är inte en utav vår tids mesta ungdomsförfattare för intet. Men just lättheten är vad som gör att den är så lätt att bara plocka upp och sträckläsa, oavsett vilken läsvana man har. Fint!

Betyg: Letar man efter action kanske man får leta vidare, men vill man ha en gullig och varm vardagsberättelse med en hel del kärlek (både till killar, familj och konsten) så rekommenderar jag Släppa taget. En snabb och mysig läsning!

Du är aldrig ensam - Sarah Dessen

"Varför är du så fixerad vid att köra mig någonstans?" frågade jag.
  "Därför att jag är ridderlig", sa han.
  Haha, just det, tänkte jag. Det kan man ju kalla det. "Riddarna är utdöda."
  "Och det kommer du också att vara om du fortsätter att gå här." Han suckade. "Hoppa in."
  Och svårare än så var det inte.

Rubys mamma har aldrig varit "som alla andra". Hon är paranoid, vresig, lat, har aldrig delat ut godnatt kramar eller hjälpt till med läxor. Men trots det skulle  Ruby aldrig kunnat tro att mamman faktiskt skulle överge henne - och att socialen skulle slussa henne vidare till ett lyxliv hos systern och svågern. Ett lyxliv hon inte vill ha, gulliga snälla grannkillar till trots.


Omdöme: Vad är väl en sommar utan Dessen? Rabén & Sjögren har ju släppt en Dessen-bok per sommar i ett par år nu, och de är alltid lika välkomna. Det finns nog ingen bättre mysläsning att utnyttja i solen (själv läste jag den på stranden).

Du är aldrig ensam är en "typisk" Dessen-bok. Har man läst ett par känner man igen mönstret, men det är ändå inget jag tröttnar på. Hon gör det alltid så fint med dialoger och symboliska händelser som får en att känna att allting blir nog bra ändå, här i livet. Det finns hopp, helt enkelt.

Karaktärerna är fina, både kärleksintresset, vännerna och familjen. Det är en sak jag älskar med Dessen, att hon aldrig glömmer bort familjen. Och jag menar Jamie? Superhärlig!

En annan sak jag tyckte om? Hur fint den berättade att alla har det svårt på sitt egna sätt och att det visserligen kan vara svårt att se ibland när man är upptagen med sina egna problem - men att det kan vara väldigt, väldigt givande att titta lite längre, lite djupare för att visa hur mycket man bryr sig om sina nära och kära.

Betyg: Nu är sommaren snart över och jag hoppas det betyder att ni redan läst Du är aldrig ensam eller någon annan av Dessens böcker, men om inte, vad väntar ni på? Mysläsning deluxe!

Du är aldrig ensam

När vi möttes - Anna Todd

"Jag gillar verkligen inte den där killen", säger Noah, och jag nickar.
  "Inte jag heller", viskar jag.
  Men jag vet att jag ljuger.

Tessa är så mycket "fin flicka" man kan vara utan pengar. Väluppfostrad, ordentlig, artig, ambitiös, proper... med en svärmorsdröm till pojkvän och en drivande (smått hysterisk) mamma. Hela hennes liv har bestått av förberedelser för college, så när hon faktiskt kommer till det eftertraktade WCU är det dags för en ny dröm. Eller en ny hon? Med en rumskamrat som osar tatueringar och otyg dras hon in i en ny verklighet... som innefattar Hardin. Brittisk otrevligt och superhet bad boy. Deras personligheter krockar om och om igen, och slår inte bara gnistor, utan dundrar av åska och blixtar.
  

Omdöme: Intressant backstory till den här boken är att Anna Todd började skriva historien på en app som kallas Wattpad, där användare världen över lägger upp historier. Från början skrev hon fanfiction om Harry Styles från One Direction men sedan blev det den här historien, som lett till en världssuccé i bokform. Det är Underbara Helvete med en hint av 50 Shades of Grey och Twilight.

Det är helt klart inte kvalitélitteratur man hittar i After-serien (jag blev lite förvånad att det var just Norstedts som gav ut den) men samtidigt är det antagligen det som ger den sådan appeal. Översättningen gick inte riktigt hem hos mig, men amerikanskt ungdomsspråk i första person gör sällan det. Ska man gå igenon minus tycker jag också att Tessa är en aning skenhelig och schablonartad i minst halva boken och att Hardin är den stereotypiska bad boyn... ja, hela vägen. Men gör det något?

Nej! Det här är en bok som ska vara underhållande att läsa, där dramat är tjockt, passionen brännhet och sidorna snabbläddrade. Ett hett alternativt till alla de som sitter och plöjer TV-serier som Gossip Girl och The Vampire Diaries. Jag vet väldigt många kompisar som inte läser särskilt mycket som skulle älska den här (och kommer få låna den snarast).

Jag har vissa problem med att både Tessa och Hardin uppvisar tecken på att vara kontrollerande (ja, ni som gick i taket för Travis ur Underbara Helvete lär få mer att drivas till vansinne över), sådana karaktärer skrev jag för längesen om här. Men helt ärligt? När jag läste slutet blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa om stora delar av boken igen och nu vill jag verkligen läsa tvåan.

Betyg: Det märks att När vi möttes först skrevs som en följetong - den är uppdelad i många små episoder med cliffhangers och mycket drama. Perfekt för de som bara läser en bit i taget, men jag varnar för att man lätt fastnar i sträckläsning i varje fall.

När vi möttes

Det är du, inte jag - Nora Strömman

"Kan du ta in den här, lilla gumman", kunde Björn säga och lät den tomma pilsnerburken dingla mellan sina håriga fingrar.
  "Jag vill inte bli kallad lilla gumman", sa jag och stirrade motvilligt på pilsnerburken.
  "Jaha, okej", sa Björn och lät riktigt förstående en stund. "Då kallar jag dig stora gumman i stället", sa han sedan och skrockade glatt. 

Linn ska åka till Rhodos med sina bästa vänner. Men till skillnad från dem har hon inte rika föräldrar som betalar allting för henne - hon får mönstra som matros på pappans arbetskamrats skepp några veckor. Jobbet är inte alltför hårt, havet är fint och på Gotland möter hon en väldigt mysig kille.... ändå blir inte allt en dans på rosor. Hur mycket är pengar, och resan, värt egentligen?

Omdöme: Det här är en tunn och snabbläst bok med ett ganska rakt språk och en vass berättarröst. På bara några få sidor lyckas den med att visa både det fula och vackra med världen och att vara tonåring. Vissa delar går också rakt till hjärtat.

Linn är så otroligt utsatt i sin position. Som tonåring tror man ofta att man vet allt, och just det finns i överflöd hos Linn, det kaxiga och tuffa. Ändå är det så otroligt mycket hon inte känner till och egentligen inte ska behöva göra. Eftersom grupptryck är så påtagligt i hennes ålder känner hon sig tvungen att göra "vad som helst" för att få pengar till Rhodos. Det, i kombination med beskrivningen av Björn, gör att man som läsare redan från början vet vad som ska hända och det var så fruktansvärt obehagligt att läsa om allt som ledde upp till det. Strömman lyckades verkligen med att överföra olusten och ilskan till läsaren.

Men som det sig bör med en bra ungdomsbok är inte allt svart. Mycket kanske är svårt och jobbigt, men inte nattsvart. Det finns kompisar och killar, lyckliga sammanträffanden och framgångar som väger upp misstagen och olyckorna. Livet går vidare.

Som läsare håller jag inte alltid med Linn i besluten hon tar, men sedan är hon också väldigt hands on i alla situationer. Försöker ta tjuren vid hornen även när hon inte kan. Jag gillar verkligen att hon vågar vara ful och snygg om vartannat, stark och sårbar, arg och älsklig. Det känns så mänskligt och bär verkligen berättelsen.

Betyg: Vill man ha en verklighetsförankrad bok om sommar, tonår och killar där allt inte alltid är sockersött och fint rekommenderar jag den här. Den är snabbläst, inte särskilt avancerad, rapp och ja - den väcker en del upprörda (men även fina) känslor.

Det är du, inte jag

Du föll och jag för dig - Lina Stoltz

- Tjena.
  Två blå ögon som inte nöjde sig med att landa i hennes, utan som sögs som en virvlande tromb genom bröstet ända ner i maggropen.
  En blick som gick rakt igenom henne och som på mikrodelen av en sekund rubbade henne totalt ur hennes stillsamma, bekväma omloppsbana. 
  En jordskredsblick.

Frida och Jakob känner inte varandra, egentligen. Men när hon en dag stöter på honom i skolkorridoren ändras allt. Plötsligt vill hon ingenting hellre än att få vara med honom. Hela tiden. Men Jakob har en brokig livsstil som kanske inte går ihop med hennes...


Omdöme: Jag måste säga att jag är positivt överraskad av den här boken. Den har ett väldigt lättillgängligt språk som går snabbt att läsa och en berättarstil som verkligen släpper in en i historien. Visserligen är det enkelt berättat, men just här tycker jag verkligen att det funkar. Det blir en bok som man med lätthet kan sträckläsa på en dag.

Det är ingenting blixtrande fenomenalt, men ger helt klart en mysig lässtund. Jag tycker om hur nära karaktärerna man känner sig och hur den verkligen lyckas fånga den där svenska känslan - på sätt och vis skulle det kunna vara några av mina klasskamrater Lina Stoltz skrivit om. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig en Jakob och en Frida i verkligheten. Och visst är det trevligt som omväxling till de något klichéartade ouppnåeliga amerikanska storierna ibland?

Boken är berättad från både Frida och Jakobs perspektiv och det är också något jag tycker väldigt mycket om. Från baksidestexten hintas det väldigt mycket om Jakob som bad boy och då är det skönt att få se hans perspektiv på det hela. Speciellt hans mer känslosamma delar var fina. Sen det där med att allt inte alltid är fint och bra - det gillas.

Betyg: En mysig bok om svenska tonåringar, den stora första kärleken och livets oförutsägbara vändningar. Perfekt för sommarläsning och rekommenderas speciellt till dig som inte läser så mycket men vill ha något mysigt om kärlek till stranden :)

Du föll och jag för dig

Kickar - Staffan Cederborg

Perrongen är full av folk. Hennes hand på hans axel; den glider neråt och tar runt hans arm. Han tittar frågande på henne. Det är teater nu: hon vet att han vet att hon har ringt polisen. De ska bara spela sina roller klart. Nu måste han improvisera för att få skådespeleriet dit han vill. 
  "Det kommer en ordningsvakt och tar hand om dig", säger hon.
  "Varför då?" säger han. 
  "Jag tänkte att du kanske behövde hjälp." 

Joel sitter biljettlös på ett pendeltåg från Nynäshamn till Stockholm. Kvar i Visby har han lämnat en mamma på sjukhus, en misshandlad styvfar, två svikna "flickvänner" och en kompisrelation som spårat ur. Frågan är bara hur mycket av det hela som är hans fel.


Omdöme: Jag är lite kluven inför den här boken. Känslan när jag läste ut den var att den var bra (jag gav den 4 utav 5 stjärnor på Goodreads) för när jag läst hela var det inget snack om den saken. Början och slutet har superbra tempo och är spännande samtidigt som det berör. Speciellt sista tredjedelen är hur bra som helst!

Kickar ser väldigt "grabbig" ut (och då menar jag att målgruppen verkar vara killar) och ibland kändes det som lite mycket enkelspårig action ("pranks"/hyss) och hångel. Men den är också mycket, mycket mer. Förutom det man förväntar sig från baksidestexten (tonårskriminalitet, inbrott och droger) finns det ett mycket viktigare ämne i det hela. Och jag tycker Cederborg har gjort ett riktigt, riktigt bra jobb med hur han skildrat det. Tänker dock inte avslöja så mycket mer, utan snarare säga; läs den!

Karaktärsmässigt tycker jag att Kaspar är väldigt spännande, så där att jag faktiskt blir lite nyfiken på att få läsa om honom som huvudperson. Annars tycker jag väldigt mycket om Cornelia; främst hennes sunda, coola värderingar som förstärker det tuffa smarta.

Betyg: Spännande bok om ett viktigt ämne, en något mörk, men ändå på något sätt hoppfull blandning av action och känslor. Sista tredjedelen bara måste sträckläsas! En bok jag rekommenderar till killar och tjejer runt femton (men som förstås fungerar även för äldre och yngre).

Kickar 

Anna och den franska kyssen - Stephanie Perkins

"Alla är här utom St. Clair", säger Meredith. Hon ser sig om i matsalen. "Men han brukar vara sen."
  "Han är alltid sen", rättar Josh.
  Jag harklar mig. "Jag tror att det var honom jag hälsade på igår. I korridoren."
  "Snyggt hår och brittiskt uttal?" frågar Meredith.
  "Eh. Ja, jag tror det." Jag försöker låta neutral på rösten.
  Josh flinar. "Alla är såååå kära i St. Clair."
  "Äsch, lägg av", säger Meredith.
  "Inte jag", säger Rashmi och tittar upp för första gången, som om hon vill avgöra om jag kommer bli kär i hennes pojkvän eller inte. 
  Josh släpper hennes hand och suckar överdrivet. "Men jag är. Jag ska fråga om han vill gå på avslutningsbalen med mig. Det är vårt år i år, det är jag säker på."


Omdöme: Anna och den franska kyssen är en sådan där kärleksbok man ska ha läst. Sockersöt på ett sätt man njuter av, med underbar fransk atmosfär och en hel del humor. Det handlar om Anna som tvingas bo ett år på en fransk-amerikansk internatskola i Paris och först mest saknar kompisarna där hemma... men som så klart fått uppleva ett av de mest spännande åren i sitt liv i slutändan.

Det som gör den här boken så himla bra är St. Clair. (Jag ska inte ljuga). Lite därför valde jag citatet däruppe - man smälter helt enkelt för honom när man läser. Han är så otroligt fin och gullig (även om han förstås också kan vara osäker och göra korkade saker) och hans relation till Anna är precis likadan.

Liiiiite utdragen tycker jag att berättelsens konflikt blir efter mitten, men aldrig seg. Snarare så att man sitter och hejar på Anna till tusen, för jag förstår varför hon är så försiktig. Det är jättejobbigt att inte veta säkert om den andra gillar en tillbaka!

Betyg: Urgullig kärleksbok (som dessutom utspelar sig i Paris och handlar om en brittisk kille med världens finaste hår!) som har allt man letar efter för mysig sommarläsning. Rekommenderas!

(Äldre recension finns här. Och en sista grej: har ni sett hur sjukt fin ryggen på Modernistas inbundna upplaga är? Jag har tagit av dustcovern för att jag tycker det enkla silvervita med eiffeltornet är så mycket snyggare!
Går förstås inte att göra rättvisa på bild, men...)

Anna och den franska kyssen

All the Bright Places - Jennifer Niven

I stop under a streetlight. I drop the fast talk and the charm. "I want to know why you were up there. And I want to know that you're okay."
  "If I tell you, will you go home?"
  "Yes."
 "And never bring it up again?"
 "That depends on your answers."

Theodore Finch och Violet Markey träffas för första gången uppe vid skolans klocktorn. Båda har burit runt på tanken att hoppa väldigt länge - men ingen av dem gör det. Istället kommer båda ner, om än inte tillsammans, och även om det sista Violet vill är att behöva dras med "Theodor Freak"... så är det kanske just det hon behöver?

Omdöme: ÅÅÅH vad underbar den här boken är! Så fin och viktig och underbar! Ny favorit.

Det bästa med den här boken (spoilers, markera för att läsa) är att den ser så oskyldig och fin ut. Innehållet är så otroligt gulligt och BAM! chockfaktorn blir på något sätt enorm eftersom man hela tiden tror att det på något sätt kommer bli bra till slut. Hoppas verkligen att slutet inte blir allmän kännedom á la "The Fault in Our Stars" så att budskapet verkligen träffar så som det gjorde mig. (Slut på spoiler.) I efterhand märker man verkligen hur Niven skrivit för att uppmärksamma ämnet (och på rätt sätt) men skenbart använt sig av contemporarymallen och lyckats väldigt, väldigt bra med det.

Niven lyckas verkligen med sina karaktärer och dialogen fick mig hela tiden att le. Det är lite som en väldigt mysig bergochdalbana med ett kraftfullt slut. Dessutom fanns det en del minnesvärda citat i boken som jag kommer att ta med mig.

Betyg: Finns inte mycket mer att säga än att jag R-E-K-O-M-M-E-N-D-E-R-A-R. Läs den! Den är precis lika underbar på insidan som utsidan (om inte mer) och förtjänar verkligen hajpen som kom när den släpptes. Enligt mig alltså.

All the Bright Places