The Drowning of Arthur Braxton - Caroline Smailes

That's when she sings again, louder this time. I stay very still, I can't move. 
  She stops. She stares at me. 
  "Why aren't you moving?" she asks.
  I don't speak.
  "Why aren't you drowning, like the others?" she asks.

Arthur är mobbad i skolan, har en frånvarande pappa, och är allmänt trött på livet. Men allt förändras när han kliver in i det stängda badhuset The Oracle och hittar en naken kvinna simmande i en av bassängerna. De magiska källorna som rinner igenom badhuset skyddar inte bara henne, utan en mängd udda figurer, däribland Delphina. Den vackraste person Arthur någonsin sett. Men under all magi i The Oracle gömmer sig också ett mörkt förflutet som hotar att komma upp till ytan.

Omdöme: Det bästa sättet att beskriva The Drowning of Arthur Braxton på är nog "udda och unik". Den har fått lite utav en kult-following i Storbrittanien och jag tror det är en sådan bok som antingen verkligen fascinerar, blir en storfavorit, eller som man helt enkelt inte förstår sig på.

Jag är kanske inte upp-över-öronen förälskad i boken, men den är verkligen speciell. Dels både hatar jag och älskar hur Smailes valt att berätta Arthurs delar av boken på genuin nordbrittisk engelska (med tillkommande slang, så som "maybes", "owt" och "nowt") och dels är jag ganska såld på den gåtfulla strukturen. Berättelsen är både formmässigt och innehållsmässigt ett mysterium och uppmuntrar under läsningens gång smått besatthet av att försöka ta reda på hur allt verkligen hänger ihop.

Ex: Vad betyder de små "missing people"-inslagen i början av alla Arthurs delar? Vem är egentligen Lauren? Vad har the flood för betydelse för storyn? Vilka personer representerar resten av elementen, utöver Arthur och Delphina? Vad betyder det? Och VART ÄR ALLT PÅ VÄG???!

Det är en modern, ärlig och närapå brutal uppväxtskildring full av magi, som växlar mellan förtrollande lätthet och ett mörker som påminner mig om gamla sagor. Vackert, men hotfullt. Det som verkligen fascinerade mig var hur Smailes hela tiden fick mig att undra vems historia det egentligen var hon berättade – och slutet är en perfekt blandning av en käftsmäll och ett happily ever after. (Ja, jag grät, jag erkänner).

Betyg: En av de mest innovativa och fängslande ung vuxen-böcker jag läst på länge, i all sin underlighet! Jag rekommenderar den verkligen till alla som vill prova något lite ovanligt, och som gillar böcker med trolska och mörka stämningar.

The Drowning of Arthur Braxton

Book Haul: februari 2017

Så: Jag firar så klart in det nya året med böcker! Det är två rec-ex, och så två böcker jag köpte med ett presentkort i julas.

Först ut på rec-ex sidan är Anna Arvidssons Ordbrodösen som jag längtar galet efter att läsa! Förutom ett suuuperfint omslag älskar jag också konceptet med ordbrodöserna, en lång tradition av kvinnor med kraft att kunna kontrollera andra människor med hjälp av skrivna ord. 

Sedan är det Veronica Roths nya fantasybok Dödens märken. Jag vet inte alltför mycket om den, även om jag hört lite kontroversiella diskussioner, men tänkte att jag ska läsa utan att ta reda på för mycket och se vad jag själv tycker. Förhoppningsvis blir det lika bra som Divergent-serien!

Och de två böckerna jag köpte var The Princess Bride (i en ursnygg illustrerad utgåva efter att ha "återupptäckt" filmen och blivit alldeles kär i historien) och The Drowning of Arthur Braxton. Princess Bride har jag redan läst, med blandade känslor, då det finns mycket jag verkligen gillar, men också saker jag är mer tveksam till. Åh så svårt!

The Drowning of Arthur Braxton vet jag inte alltför mycket om, men har varit sugen på att läsa den sen jag såg youtubern Luke Cutforths kickstarter-kampanj där han samlade in donationer för filmen, som han ska regissera. Videorna om projektet var för lockande för att jag skulle kunna låta bli!