Det är försent att vilja hoppa av - Stephanie Tromly

"Det här är Bullet Times ställe", sa Digby. "Jag hittade det."
  "Jag visste att du styrde in oss på ett av dina uppdrag. Vänta. Är det här crackkvarten som männen i kostym skulle ha hyrt för att ha nånstans att låsa in Sally? Det var konstigt." Jag såg mig omkring. "Jag får inte direkt några läskiga vibbar här..."
  "Hör hur du låter", sa Digby. "Inget skrämmer väl dig?"

Nio månader har gått sen Digby lämnade stan och Zoe har nu fått det där "normala" livet hon drömde om. Två bästisar och en snygg pojkvän från fotbollslaget, kan det bli bättre? Men så kommer Digby tillbaka för att fortsätta utreda sin syster Sallys försvinnande och hela hennes värld vänds upp och ner igen.


Omdöme: Är så svag för den här serien! Den är så otroligt underhållande (snudd på Hollywood-känsla på det bästa sättet) med massor av action och väldigt egna karaktärer. Zoe och Digby har så bra kemi och deras relation är riktigt rolig att läsa om, särskilt delarna när de går varandra på nerverna. Älskar sådana där hat-älsk-relationer där man vet att båda verkligen finns där för varandra.

Språket är inte helt hundra vilket jag tyvärr tror beror på översättningen och möjligen sättet boken är skriven på. Det är väldigt mycket oneliners och "coola" repliker, vilket brukar göra sig väldigt bra på engelska... och rätt dåligt på svenska. Vi har liksom inte språk för det där coola riktigt? Man anar effekten i texten att det som sagts var dramatiskt/effektfullt/fräckt men istället för att uppleva det så själv sitter man och gissar hur det var skrivet på originalspråk.

Men inte ens stundtals styltigt språk kan få mig att ogilla "planet Digby" och det hindrade mig definitivt inte från att plöja boken i två sittningar. Jag blev väl kanske trött på Zoes dryga pojkvän (eller underhållen, det var dubbelsidigt) men jag ÄLSKAR de motvilliga och konstiga vänskapsrelationerna och sättet Zoe och Digby bara kastar sig in i allehanda faror på. Liksom illegala hembrännare, skumma miljardärer och råa knarklangare? Why not!!

Vissa trådar från första boken har fått en tydligare form nu i tvåan och väcker en hel del frågor inför nästa del i serien. Problemen som tidigare var "fristående" och något separerade från Zoe och Digby själva blir med ens mycket mer angelägna och personliga. Slutet på boken känns ungefär som ett öppet sår vilket bådar gott inför nästa del i serien.

Betyg: Ja!!! 100x om för fartfylld och underhållande ung vuxen/ungdomsserie med karaktärer som vågar vara lite konstiga och utstickande på gott och ont.

Det är försent att vilja hoppa av 

Workshop med Billy Bob Buttons

I tisdags var jag med på en workshop biblioteket i Knivsta anordnade. Allt jag visste var att det hette "Skriva på engelska" och ärligt talat var jag bara med för att en bibliotekarie mejlade mig och min kompis sedan övertalade mig. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det. Trodde det skulle vara en tråkig kurs med någon engelskalärare som inte har någon superduper engelska eller som vill sitta och rabbla grammatik (jag går i en engelsk skola så jag är ganska bra på det vid det här laget). Men nej, det var en livslevande och tydligen ganska känd engelsk författare!

Billy Bob Buttons är en pseudonym, egentligen heter han Edward Hugh Trayer och han bor i Knivsta, samma ort som mig. Han kan ytterst lite svenska och trots att han bor här är hans böcker inte översatta till svenska (men däremot finns de i bl. a tyska och franska.) Varje månad åker han till England en vecka för författarbesök och för att prata med förlaget. Förra månaden till exempel, hann han med elva stycken besök i skolor (elva stycken! Hur hinner han med det och möten med förläggaren på sju dagar?!) Han skriver middlegrade böcker om fantasy eller spänning som är väldigt populära i engelsktalande länder. Några exempel är Felicity Brady-serien, The Legend of Gullfoss och Tor-serien med Tor Assasin Hunter i spetsen, som han vann  People's Book Prize Award för.

Workshopen handlade om "How to plan (and write) a fantasy/action story for kids/teenagers"

Den var visserligen bara tre timmar lång, men det är något han gör ofta och det märktes, han var väldigt effektiv. Alla deltagare fick en anteckningsbok och en penna där vi kunde skriva ner tips och planera vår story. Sen ska vi få skicka dem till honom så ska han korrekturläsa och ge konstruktiv kritik, osv. 

Jag tyckte att det var väldigt lärorikt och jättebra av biblioteket att anordna. Tycker ärligt talat att stadsbiblioteket i Uppsala borde hoppa på, med en så framgångsrik och erfaren författare så pass nära. Jag sitter och filar lite på min egen historia just nu, men även om man hört en del av de här förut tänkte jag att jag kunde dela med mig av hans främsta tips:

Skriva action:

• Variera verben - det är urttråkigt att läsa "and he ran, and he ran, and he ran" hela tiden, speciellt för barn.
• "Speed up the pace" - viktigt när man skriver spänning och fantasy för yngre läsare. Det ska gå snabbare ju mer spännande det är, utan att bli hafsigt. Hans främsta tips var att börja kapitlet med lite beskrivningar och längre meningar och sedan korta av dem ju mer spännande det blir. 
• Ingen dialog under action - det förstör flytet enormt. Okej med rop och korta meningar, det kan höja stämningen, men inga samtal. Ingen vill se James Bond stanna upp och konversera med skurken mitt i en jakt. 
• "The perfect setting" - speciellt för barn blir det mycket mer spännande om omgivningen stämmer överens med händelsen. En fäktningsscen blir läskigare på en kyrkogård än på IKEA.
• "Ticking Bomb" - den här tekniken går ut på att något katastrofalt kommer hända om inte protagonisten (hjälten) gör något fort. T. ex blir hela Midgård slavar om inte Frodo förstör Ringen. Deadlines ökar stämningen något otroligt, när klockan tickar. BBB använder "the ticking bomb" mycket, han räknar ofta ner tiden/avståndet till fienden lite smått i någon actionscen. Man blir själv nästan stressad då och dras in i boken!
• "Reason and development" - ha inget onödigt action i boken. Alla actionscener ska dels vara logiska; de får inte bara fajtas helt randomly utan anledning, det hakar läsare lätt upp sig på och tycker är onödigt (som när Tris sköt en viss person i Divergent t. ex, vet att många hakade upp sig på det.) Det ska också utveckla/tillföra något till historian. Man kan låta hjälten slåss mot en ond underhuggare och sedan fråga ut den personen och få information, eller hitta en ledtråd genom actionscenen. 
• PLANERING - alla actionscener och också hela boken blir bättre om de planeras långt i förväg. Då kan du också lämna små ledtrådar till vad som kommer hända och varför, eller hur karaktären kommer reagera. Har du t. ex en hjälte som är höjdrädd kan det vara bra att meddela det innan, så "känner" läsaren honom/henne redan tillräckligt bra för att veta om hur svår fajten på taket blir.

Om karaktärer:

• "Make the reader LOVE your character" - detta är enligt BBB det viktigaste och en av anledningarna till att J.K Rowling är så underbart bra. Man måste sälja karaktärerna till läsarna, de ska bry sig om dem, annars spelar det ingen roll hur bra själva handlingen är. Ge hen små personliga kännetecken, svagheter och styrkor, smeknamn, låt läsarna lära känna karaktärerna!
• Känn din karaktär - du som författare ska veta ALLT om din/a karaktärer. Sitt och planera dem innan du börja skriva. Hur ser hon ut, var kommer hon ifrån, vad är hennes favoritglass? Vet du allt om karaktären blir texten konsekvent och de små men viktiga detaljerna kommer mycket lättare. Det här är något både Roald Dahl och J.K Rowling pratat om.
• Liknelser och metaforer - jättebra när man skriver för barn, speciellt när man beskriver fantasyvarelser. De vet ju inte hur din karaktär ser ut, men det här är ett roligt sätt för dem att ta reda på det. "Hon var smal och benig som ett skelett" t. ex. Undvik att använda för svåra liknelser barnen inte känner  till och att använda existerande karaktärer. De ska inte få bilden av någon annan person när de läser om just Din karaktär.
• En del av familjen - när du skrivit klart boken ska huvudpersonen kännas som en medlem av din familj. Då vet du att du lagt ner den där tiden på karaktärsutvecklingen och planeringen. Visste ni att J.K Rowling planerade sina karaktärer i fyra år innan hon började skriva böckerna till exempel?
• Undvik perfektion - din hjälte får inte vara helt perfekt, för då blir han tråkig. För att läsaren ska kunna känna igen sig i eller känna med karaktären måste han också ha lite brister. På samma sätt för antagonisten (skurken) inte bara vara ond. Då blir han eller hon lätt förutsägbar och undvik förutsägbara karaktärer och handlingar!

Tänkte avrunda med att snacka lite om Billy Bob Buttons kommande bok som släpps i September, I think  I murdered Miss. Så här står det på baksidan av boken:

"My name is Simon Spittle and I think - no, I know, I murdered Miss Belcher. I don t carry a gun. Or a knife. Or even a toothpick, but yesterday, in French, I wished for her to be run over by a bus and, later that very day, she was. A big, red double-decker with yellow wheels and a picture of a clown on the bonnet. A Billy Smart's Circus bus."

Vi fick höra honom läsa första kapitlet om Simon som har aspberger, hans kompis Isabella och den stora frågan. Kan Simon döda folk bara genom att önska det? Det lät jättespännande i alla fall, ser fram emot att läsa den i höst!

En väldigt mörk bild, men min mobil klarar inte bättre 

med ljus bakom och vi hann inte flytta på oss.

Tack så mycket Knivsta Bibliotek och Billy Bob Buttons för en produktiv och lärorik eftermiddag!