I stop under a streetlight. I drop the fast talk and the charm. "I want to know why you were up there. And I want to know that you're okay."
"If I tell you, will you go home?"
"Yes."
"And never bring it up again?"
"That depends on your answers."
Theodore Finch och Violet Markey träffas för första gången uppe vid skolans klocktorn. Båda har burit runt på tanken att hoppa väldigt länge - men ingen av dem gör det. Istället kommer båda ner, om än inte tillsammans, och även om det sista Violet vill är att behöva dras med "Theodor Freak"... så är det kanske just det hon behöver?
Omdöme: ÅÅÅH vad underbar den här boken är! Så fin och viktig och underbar! Ny favorit.
Det bästa med den här boken (spoilers, markera för att läsa) är att den ser så oskyldig och fin ut. Innehållet är så otroligt gulligt och BAM! chockfaktorn blir på något sätt enorm eftersom man hela tiden tror att det på något sätt kommer bli bra till slut. Hoppas verkligen att slutet inte blir allmän kännedom á la "The Fault in Our Stars" så att budskapet verkligen träffar så som det gjorde mig. (Slut på spoiler.) I efterhand märker man verkligen hur Niven skrivit för att uppmärksamma ämnet (och på rätt sätt) men skenbart använt sig av contemporarymallen och lyckats väldigt, väldigt bra med det.
Niven lyckas verkligen med sina karaktärer och dialogen fick mig hela tiden att le. Det är lite som en väldigt mysig bergochdalbana med ett kraftfullt slut. Dessutom fanns det en del minnesvärda citat i boken som jag kommer att ta med mig.
Betyg: Finns inte mycket mer att säga än att jag R-E-K-O-M-M-E-N-D-E-R-A-R. Läs den! Den är precis lika underbar på insidan som utsidan (om inte mer) och förtjänar verkligen hajpen som kom när den släpptes. Enligt mig alltså.
All the Bright Places
Showing posts with label contemporary. Show all posts
Showing posts with label contemporary. Show all posts
Friday, March 27, 2015
Friday, May 2, 2014
The Distance Between Us - Kasie West
I turn my head so he doesn't see my smile and secretly curse him for making me feel special.
Caymen och hennes mamma bor i en liten lägenhet ovanför en affär full med porslinsdockor. Trots att stan de bor i är full av rika människor med stora plånböcker och stora hus för prydnadssaker, så går det inte så jättebra med ekonomin. De är inte fattiga, inte än åtminstone, men Caymen är rädd att det kommer hända.
Hon har uppfostrats hela sitt liv till att misstro de rika sedan hennes rikemansson till pappa övergav mamman när hon blev gravid. Men de illasinnade skämten om allehanda krösusar tycks försvinna ur bilden när Caymen träffar Xander. Det hjälper inte hur mycket hon intalar sig att han knappast ser henne som mer än en leksak... han smyger sig in i hennes liv, och kanske till och med hennes hjärta.
Han öppnar också dörren för hemligheter, och får Caymen att inse att människorna i hennes närhet inte alltid varit ärliga mot henne.
Omdöme: Himla himla mysig bok. Tror faktiskt inte att det fanns någonting jag inte tyckte om med den, allt var så charmigt. Dialogerna var klockrena, Caymen briljant, och man bara mös av alla detaljer. Den lyckades också med bedriften att kännas kort och snabbläst trots att den är 300 sidor lång. Jag läste den som e-bok och hade gissat på hälften!
Jag tycker West har gjort ett bra jobb med karaktärerna, de är detaljerade och mångsidiga. Det är trots allt ofta de små sakerna som gör en person, och alla deras quirks som får det att kännas som om karaktärerna är ens vänner. Nu var det mer än en månad sedan jag läste boken, och i vanliga fall minns jag knappt karaktärernas namn efter så lång tid, men det finns många detaljer från The Distance Between Us som gjorde intryck på mig. Caymens sarkasm är förstås rätt given, men också hur Xander alltid smakade på Caymens drinkar innan hon drack (som ett internt skämt), Henrys förkärlek till hemska smeknamn, hur det kom sig att Tic fick sitt namn... de blev liksom tredimensionella. Speciellt drink-grejen gillade jag.
Tack vare Caymens förträffliga sarkasm blev ingen dialog tråkig. När Xander var inkluderad berodde det nog lika mycket på honom själv, han var rolig på ett gulligt sätt. Rätt clueless, men alltid redo att visa sig från sin bästa sida. Jag gillade att Caymen stod upp för sig (även om hon ofta var rätt förvirrad) och att det här inte var typen av bok där tjejen bara smälter för den snygga rika killen.
Betyg: En lättsam bok som man läser ut på ett nafs - den har ett högt tempo, älskvärda karaktärer och högklassig sarkasm. Nästintill fullpott?
The Distance Between Us
Caymen och hennes mamma bor i en liten lägenhet ovanför en affär full med porslinsdockor. Trots att stan de bor i är full av rika människor med stora plånböcker och stora hus för prydnadssaker, så går det inte så jättebra med ekonomin. De är inte fattiga, inte än åtminstone, men Caymen är rädd att det kommer hända.
Hon har uppfostrats hela sitt liv till att misstro de rika sedan hennes rikemansson till pappa övergav mamman när hon blev gravid. Men de illasinnade skämten om allehanda krösusar tycks försvinna ur bilden när Caymen träffar Xander. Det hjälper inte hur mycket hon intalar sig att han knappast ser henne som mer än en leksak... han smyger sig in i hennes liv, och kanske till och med hennes hjärta.
Han öppnar också dörren för hemligheter, och får Caymen att inse att människorna i hennes närhet inte alltid varit ärliga mot henne.
Omdöme: Himla himla mysig bok. Tror faktiskt inte att det fanns någonting jag inte tyckte om med den, allt var så charmigt. Dialogerna var klockrena, Caymen briljant, och man bara mös av alla detaljer. Den lyckades också med bedriften att kännas kort och snabbläst trots att den är 300 sidor lång. Jag läste den som e-bok och hade gissat på hälften!
Jag tycker West har gjort ett bra jobb med karaktärerna, de är detaljerade och mångsidiga. Det är trots allt ofta de små sakerna som gör en person, och alla deras quirks som får det att kännas som om karaktärerna är ens vänner. Nu var det mer än en månad sedan jag läste boken, och i vanliga fall minns jag knappt karaktärernas namn efter så lång tid, men det finns många detaljer från The Distance Between Us som gjorde intryck på mig. Caymens sarkasm är förstås rätt given, men också hur Xander alltid smakade på Caymens drinkar innan hon drack (som ett internt skämt), Henrys förkärlek till hemska smeknamn, hur det kom sig att Tic fick sitt namn... de blev liksom tredimensionella. Speciellt drink-grejen gillade jag.
Tack vare Caymens förträffliga sarkasm blev ingen dialog tråkig. När Xander var inkluderad berodde det nog lika mycket på honom själv, han var rolig på ett gulligt sätt. Rätt clueless, men alltid redo att visa sig från sin bästa sida. Jag gillade att Caymen stod upp för sig (även om hon ofta var rätt förvirrad) och att det här inte var typen av bok där tjejen bara smälter för den snygga rika killen.
Betyg: En lättsam bok som man läser ut på ett nafs - den har ett högt tempo, älskvärda karaktärer och högklassig sarkasm. Nästintill fullpott?
The Distance Between Us
Sunday, April 20, 2014
My Life Next Door - Huntley Fitzpatrick

The Garretts were my bedtime story, long before I ever thought I’d be part of the story myself.
Samantha Reeds mamma är stor politiker. Sval, elegant och en folkets kvinna. Åtminstone på utsidan. Hemma spenderar hon stor del av sin fritid på att klaga på grannarna: en en typisk lägre-medelklassfamilj med många fler barn än genomsnittet, skrikig miljö och ovårdad gräsmatta.
Trots mammans uppenbara motvilja har Sam själv alltid iakttagit sina tokiga grannar. En dag verkar en av dem märka henne tillbaka. Frågan är bara vad som kommer hända när hon tar steget från sin egen värld... in i deras?
Omdöme: Det här var en riktigt mysig contemporary, precis vad man letar efter i en härlig skildring av tonårskärlek. Jag vet inte hur vanligt det är med en rik tjej som möter fattig kille, men motsatsen är helt klart vanligare. Den här versionen passade mig dock bra. Sam och Jase är trovärdiga karaktärer med personligheter som effektivt drar en in i boken, och det är ju alltid viktigt.
Ett stort plus med boken är det fina fokuset på familjen. Sam har, trots pråligt hus och massor av pengar, en del problem hemma. Relationen mellan henne och mamman är stapplande och stel, främst för att de inte riktigt verkar känna varandra, utan krampaktigt håller fast vid fasader. De gömmer sig för varandra istället för att visa vad de båda faktiskt står för och vill. När mammans skumma pojkvän kommer in i bilden blir det inte direkt bättre, men eftersom han gör mamman lycklig vet Sam inte hur hon ska reagera på förhållandet. Då flyr hon hellre till Garrets, som förstås är väldigt kärleksfulla och bjuder in Sam med öppna armar. Skildringen av familjen var riktigt lyckad, för de kändes goa utan att överdriva, och speciellt Jases ena lillebror var väldigt roligt.
My Life Next Door handlar mycket om förändring och hur man hanterar det. Allt och alla i ens närhet förändras ju förr eller senare, inklusive en själv och ens vanor. Ibland kan det vara jobbigt, speciellt om det kommer som en överraskning. Sams liv förändras på en sommar, tack vare många olika faktorer, några positiva och några mindre bra. Jag tyckte om att få följa hennes utveckling, snedsteg som uppgångar. Att Jase alltid fanns i bakgrunden som en übermysig stöttepelare gjorde det ju inte direkt sämre. Gud, vilken mysig kille, på riktigt!
I sista slutsträckan av romanen hände något väldigt oväntat och jag skulle kalla det extremt, men egentligen kan det väl hända utan problem. Det var en sådan där enorm sak som förändrade allt och rörde till det rejält för karaktärerna. När jag kom över hur osannolikt det kändes uppskattade jag resan det gav till boken. Det allra största budskapet i My Life Next Door är att våga kämpa för det som är rätt, för de du älskar, och för det du tror på. Jag tyckte att det var väldigt fint.
Betyg: Gillar man contemporary rekommenderar jag verkligen den här. Det var en enda lång bok av ååååååååh! Tror inte att jag kan ge den så mycket bättre betyg än det.
My Life Next Door
Subscribe to:
Posts (Atom)

