Vill ni ha något att titta på?

Internets underbarn http://t.co/9PXs8802kE Om Aaron Swartz och att våga försöka förändra världen. Så jävla sorgligt och stort och viktigt.

—  21 juli 2015

Jag vet att det kanske inte är jättevanligt att titta på dokumentärer (och kanske inte alltid låter så roligt) men just den här rekommenderar jag. Verkligen.

Inte bara för att det finns en hel del både skrämmande och fantastiska saker med i Aaron Swartz historia, utan också för att den är väldigt inspirerande. Vad kan du göra? Vad gör du?

Vad tycker du? Vad är viktigt?

Och så tycker jag att det är viktigt att man inte glömmer bort att saker som Swartz självmord faktiskt händer och att vi kanske kan göra mer än vad vi faktiskt gör. (Och det är helt ärligt en väldigt bra dokumentär också. Intressant, fin att titta på, berörande, snyggt klippt, etc. etc.)

 Måste ju dock varna för att jag inte är påläst om Swartz sen tidigare så om den är vinklad på något speciellt vis har jag inte någon aning om det. Men det förändrar ändå inte att jag tycker att frågorna är viktiga.

Turns out people all over the world are pretty perplexed as to why our government would want to mess with the @BBC.

— J.K. Rowling (@jk_rowling) 17 juli 2015

Ingen som följer J.K. Rowling på Twitter kan väl missat

hur engagerad hon är i sin kamp för att #BackTheBBC

Also - tittar ni in ibland på svt.play och kollar utbudet? De har ju faktiskt allt möjligt, inte bara Sherlock och Morden i Midsommer. Kort filmer. Dokumentärer. Tycker det är passande att faktiskt använda sig av Public Service nu i debattstormen om att BBC (som jag förstår det) kan riskera att kommersialiseras.

Enklav - Ann Aguirre

Twist nickade mot mig. "Det här är din nya partner. Silke har rankat henne på första plats i sin grupp."
  "Jaså?" Tåligs röst lät egendomlig.
  Jag mötte hans blick och höjde på hakan. Han får inte tro att jag är rädd för honom. "Ja. Jag fick tio av tio på kastprovet."
  Han granskade mig med en föraktfull blick. "Du är klen."
  "Och du är snabb att döma."

Ovan jord är New York närmast ödelagt, härjat av pesten. Under jord gömmer sig människor i tunnelbanan. De har glömt solljus, seder och bruk. Lever på egna regler där de äldste bestämmer allt och rädslan härjar. Spadertvå har kämpat för att få bli jägarinna istället för avlare. Men hennes nya liv (och nya partner) blir inte som hon tänkt sig.

Omdöme: Det här är en sådan där bok man har "seen around" väldigt väldigt länge. Lokala bibblans engelska exemplar har jag till exempel vägt i handen flera gånger, men alltid tänkt naah, det blir nog något annat. Men redan så där trettio sidor in var nästan det enda jag kunde tänka varför har jag inte läst den här förut?! 

Av någon anledning förväntade jag mig zombier bekämpade med stål av rädda ungdomar i storstadsmiljö. Ni vet, de där som lämnats kvar utan förklaring, eftersom alla vuxna dog för si så där fem år sedan. Det är en berättelse jag verkligen tröttnat på. I verklighetens Enklav däremot möts man av en välutvecklad dystopi (då syftar jag på ordagrann bemärkelse och inte genre) med tuffa men samtidigt älskvärda karaktärer och ett rafflande driv.

Jag tycker verkligen om Spadertvå och Tålig. Älskar hur de försöker anpassa sig till varandra och samhället, hur båda går igenom personlig utveckling under bokens gång och att man kan se hur de formats och av vad. Jag är också väldigt nyfiken på vad som händer i nästa del och vad Aguirre tänker göra med sin dystopiska värld. En sak kan jag vara ganska säker på: det kommer bli spännande, och det kommer att bli bra.

Betyg: Rekommenderas! Spännande läsning för de som älskar YA dystopier, överlevnadsberättelser och hjältinnor som kan hold their own i en fight. Lite kärlek kan det förstås också bjudas på. Och någon sorts zombier?

Enklav

Till alla contemporary YA-romaner någonsin:

THIS IS KEY. 

Ja, jag skulle ju vara tillbaka "snart", men det såg vi ju alla hur bra det gick? Imorgon hoppas jag på att ha skrivit klart en recension på Enklav och sedan kanske allt rullar på igen? Får se hur det går :)

In the mean time har jag något annat spännande ni kan roa er med: Chansen att vinna en författarcoach i sex månader! Wow!

Deadlinen är 31 juli och allt ni behöver göra är att skriva ett synopsis (typ detaljerad sammanfattning av ert manus) och sedan de fem första sidorna. Låter det intressant? (Klart det gör!) Klicka er då in hit för vidare instruktioner. 

Jetlaggad men snart tillbaka!

Finns inte så mycket mer att säga än rubriken, men bloggen blir nog lite tyst några dagar. Jag känner mig i ärlighetens namn som en pollenallergisk huvudvärkstenderad zombie just nu.

Men så fort jag sovit mig tillbaka till rätt tidsschema ska jag ta itu med recensioner och rec-ex, kommentarer och mejl. Hoppas att alla haft och har en superhärlig sommar (speciellt under värmeböljan i helgen!) och läst mååååånga böcker.

När vi möttes - Anna Todd

"Jag gillar verkligen inte den där killen", säger Noah, och jag nickar.
  "Inte jag heller", viskar jag.
  Men jag vet att jag ljuger.

Tessa är så mycket "fin flicka" man kan vara utan pengar. Väluppfostrad, ordentlig, artig, ambitiös, proper... med en svärmorsdröm till pojkvän och en drivande (smått hysterisk) mamma. Hela hennes liv har bestått av förberedelser för college, så när hon faktiskt kommer till det eftertraktade WCU är det dags för en ny dröm. Eller en ny hon? Med en rumskamrat som osar tatueringar och otyg dras hon in i en ny verklighet... som innefattar Hardin. Brittisk otrevligt och superhet bad boy. Deras personligheter krockar om och om igen, och slår inte bara gnistor, utan dundrar av åska och blixtar.
  

Omdöme: Intressant backstory till den här boken är att Anna Todd började skriva historien på en app som kallas Wattpad, där användare världen över lägger upp historier. Från början skrev hon fanfiction om Harry Styles från One Direction men sedan blev det den här historien, som lett till en världssuccé i bokform. Det är Underbara Helvete med en hint av 50 Shades of Grey och Twilight.

Det är helt klart inte kvalitélitteratur man hittar i After-serien (jag blev lite förvånad att det var just Norstedts som gav ut den) men samtidigt är det antagligen det som ger den sådan appeal. Översättningen gick inte riktigt hem hos mig, men amerikanskt ungdomsspråk i första person gör sällan det. Ska man gå igenon minus tycker jag också att Tessa är en aning skenhelig och schablonartad i minst halva boken och att Hardin är den stereotypiska bad boyn... ja, hela vägen. Men gör det något?

Nej! Det här är en bok som ska vara underhållande att läsa, där dramat är tjockt, passionen brännhet och sidorna snabbläddrade. Ett hett alternativt till alla de som sitter och plöjer TV-serier som Gossip Girl och The Vampire Diaries. Jag vet väldigt många kompisar som inte läser särskilt mycket som skulle älska den här (och kommer få låna den snarast).

Jag har vissa problem med att både Tessa och Hardin uppvisar tecken på att vara kontrollerande (ja, ni som gick i taket för Travis ur Underbara Helvete lär få mer att drivas till vansinne över), sådana karaktärer skrev jag för längesen om här. Men helt ärligt? När jag läste slutet blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa om stora delar av boken igen och nu vill jag verkligen läsa tvåan.

Betyg: Det märks att När vi möttes först skrevs som en följetong - den är uppdelad i många små episoder med cliffhangers och mycket drama. Perfekt för de som bara läser en bit i taget, men jag varnar för att man lätt fastnar i sträckläsning i varje fall.

När vi möttes

Paris, Lola och jag - Moa Eriksson Sandberg

Vi hittar på en sång som vi sjunger: Vi gillar stora, höga, långa torn. Cha cha cha!
  När vi sjunger det sista skakar vi på armarna och överkroppen. Förklädet ser sig generat omkring. Tänk om vi står bredvid en grupp svenska turister som förstår allt? säger hon.
  Ja, tääänk på det, säger Lola.
  Vi gillar stora, höga, långa torn! Cha cha cha!

Paris. Klotter, gatukiss, rosor, romantik, gubbar, mörklockiga pojkar, pirr i kroppen och nakenhet. En bästa kompis och hennes mamma. En annan mamma där hemma i Sverige som inte tänker på en. En semester där man vill komma bort och bli någon annan mer vågad en stund.


Omdöme: Jamen, så här får man jättegärna berätta en historia! I korta avsnitt, som ett pärlband av stunder och tankar, där man verkligen känner sig i huvudet på Josefin. Där man får känna uppvaknande sexualitet, jobbiga relationer och underbara relationer, om vartannat. Där allt är en lek men samtidigt så otroligt mycket på allvar.

Bokens huvudpersoner går i sexan, vilket var yngre än jag först trott, men det förenklar inte berättarstilen på något sätt så att det känns barnsligt. Istället har de korta avsnitten (tio till tjugo rader per sida) gjort att det blir vuxet men lättläst på ett sätt jag tror tjejer (och killar) i den åldern kan ta till sig alldeles utmärkt. Vissa underliggande tankar kanske går dem förbi, men det tycker jag inte gör något.

Tack vare berättarstilen påminner det mig väldigt mycket om Sandra Beijers Det handlar om dig, men i ett format som passade mig bättre. Snabbläst men långsjudande, med väldigt fint språk. Mycket sexuella tankar, vilket jag är ganska säker går hem hos mellanåldern, men också mycket fint.

Betyg: Det här känns som ett väldigt säkert kort om man letar efter present till någon tjej i åldrarna ca 10-15 (killar och yngre/äldre får man nog känna av efter individ). Roligt, med ungt men vuxet språk som berättats på ett otroligt angenämt sätt. Med fina illustrationer!

Paris, Lola och jag

Vit som snö - Salla Simukka

Den grå trasan som knutits för Lumikkis mun smakade värre för varje minut. De grova, hårt knutna repen skavde mot vristerna och handlederna. Syndakojan gjorde skäl för sitt namn...

(OBS! Spoilers från tidigare delar kan förekomma) Efter vårens dramatiska händelser och föräldrarnas efterföljande överbeskyddande attityd har Lumikki åkt till Prag för att få andas ut, vara själv. Men det som börjar som en lugn och stillsam semester bestående av stadsåskådning och promenader blir snabbt till något helt annat. I Prag gömmer det sig nämligen en flicka som påstår sig vara Lumikkis syster och många, många hemligheter. Några av dem farliga. Lumikki blir mot sin vilja indragen i stridens hetta, igen.


Omdöme: Jag tyckte ju väldigt mycket om förra delen och kastade mig över den här mer eller mindre direkt. Är den bra? Definitivt. Lika bra som föregångaren? Både ja och nej.

Problemet med Vit som snö är att storyn tar längre tid att kicka igång än i Röd som blod. Här snubblar man inte genast in i händelsen och riktningen tar sin tid att bli tydlig. Lite för lång tid, nästan. Det är inte så att jag någonsin funderade på att lägga ifrån mig serien, men jag saknade det där snabba gripande. Men eftersom resten av boken levererade har jag inte så mycket att klaga på.

Jag älskar hur man sakta men säkert kommer närmare Lumikki i varje bok när Simukka snitslar ut ledtrådar och minnen på ett omsorgsfullt sätt. Det känns verkligen att man är på väg mot något sorts crescendo och jag ser verkligen fram emot att se hur trådarna kommer strålas samman och säcken knytas ihop i nästa bok.

Betyg: Vill du ha nordisk ungdomsthriller med djup och grepp och spänning? (Svar: Ja!) Då ska du läsa serien och Lumikki Andersson. (Ville säga varsågod där, men det kändes lite väl, ni får ju jättegärna ha egen vilja och eget tycke också).

Vit som snö 

"Man" eller "en"?

Ville bara skriva lite kort om något som jag lyckats missa debatt om (antar att det måste skett någon form av debatt?) men märkt av mer nu på senare tid:

Att man byter ut ordet "man" mot "en", alltså; Att en byter ut ordet "man" mot "en". 

Rätt uppenbarligen har det med feminism att göra, att bryta sig loss ur patriarkala strukturer (you know the drill). Att det inte längre är självklart att det ska vara "människa" utan lika gärna skulle kunnat vara "kvinniska", eller mer tillämpbart, att en hypotetisk person inte nödvändigtvis behöver vara av manligt kön.

Jag har lite svårt för just den här förändringen. Jag tror på anledningen till varför den är så otroligt viktig, absolut. Men rent språkligt och rytmiskt sticker det mig än så länge i ögat och låter dialektalt och talspråkligt. Tror förstås stenhårt på att jag till slut kommer vänja mig, och förhoppningsvis resten av Sverige också, men det är nog en bit dit... 

Samtidigt har jag sett vissa använda beteckningen på ursnyggt sätt. Så jag vet inte riktigt.

(Själv tänker jag alltid på att man/en visserligen säger "människa" men samtidigt benämner denna art som en "hon". Anledning till detta?)

Stjärnstenen - Jo Salmson

- Lycka till idag! ropar Nipa bortifrån vaktkuren. 
  Gamle Kvanne linkar fram för att öppna den lilla dörren vid sidan om porten åt henne.
  - Det är väl trettio år sedan sist, säger han allvarligt. Det är på tiden att vi får en ny stjärntolkare i Hammar. Vi håller tummarna för att du klarar dig lika fint som din far.

Nea är utvald att ta ett speciellt prov för att se om hon har Gåvan. Då ska hon få bli mäster Fenels lärling och hjälpa till att varsla Hammars befolkning om faror hon ser i Stjärnstenen. Samtidigt verkar inte alla tycka om att hon, som är barn till en drakryttare, ska få en så pass mäktig position. Klankrigare rövar i skogarna och drakarna syns inte till... En gåva som Neas behövs!

Omdöme: Jag gick något fördomsfullt in i den här boken, eftersom det märktes på språket att det var för yngre läsare. Vissa saker hintades tidigt på ett sätt som jag nu tycker är väldigt tydligt, men som jag antagligen inte alls skulle uppfattat för några år sedan. Men vad jag upptäckte? Serveras man en tillräckligt bra berättad historia glömmer man allt det där.

Det är framförallt tempot jag verkligen tycker om i Stjärnstenen. Man kommer väldigt snabbt in i berättelsen och sedan går resten av bara farten. Jag läste ut den på bara en eftermiddag, eftersom Salmson verkligen lyckades med att ha ett ständigt framåtdriv. Man ville veta vad som skulle hända! Och precis så ska böcker vara, speciellt för barn och ungdomar. Att spontankänslan när jag började närma mig slutet var när kommer nästa? ger också en stjärna i kanten.

Eftersom fantasy är en genre jag växte upp med, men inte besöker lika ofta längre, tyckte jag att det var jättekul här att få smaka på en svensk variant. Magi, drakar, medeltida byar... det är så himla mysigt! För att inte tala om att hitta en karta på första sidan... Det väcker förstås en hel del förväntningar, men de tyckte jag att Stjärnstenen uppfyllde med bravur.

Betyg: Riktigt bra fantasy för unga! Rekommenderas som inköp till sommarläsning eller julklapp senare i år (det gäller att vara tidig ;)). Spännande fängslande läsning som väcker lust till mera.

Stjärnstenen

Röd som blod - Salla Simukka

Hon såg rödbruna fläckar på mörkrummets golv. Hon tittade på ett hörn av en sedel som hade samma rödbruna färg, och med detsamma visste hon vad det var för något i mörkrummet som inte stämde.
  Lukten av gammalt blod.

Pengar och död hör ofta ihop. Det är allmänt känt. Att inblandning i andra människors affärer bara kan betyda problem är Lumikki Anderssons egna uppfattning. Hon håller sig för sig själv och trivs på det sättet, men ibland räcker det med en enda träff, ett enda ögonkast, ett sammanträffande... och så är man väldigt, väldigt involverad. I något farligt som har med ett illegalt nätverk, bedragare, hejdukar och död att göra.
Tur att Lumikki kan ta hand om sig själv.


Omdöme: Den här finländska ungdomsthrillern var en rejäl snackis för några månader sedan. Jag har varit sen att hoppa på hajpen, men nu förstår jag verkligen vad det är alla snackat om.

Simukka väver sin berättelse skickligt med hjälp av olika berättarperspektiv, små luckor som till slut öppnar upp för en helhet. Att läsa Röd som blod känns lite som att sitta med Julkalendern när man var liten och försöka pussla ihop detaljerna som gömmer sig bakom varje lucka för att slutligen kunna gissa sig till slutet. Det är samma spänning och lite barnsliga glädje som jag upplevde när jag läste.

Förutom det intressanta scenariot och spännande (men stiliga, det är inte rakt pang på, utan ibland till och med trolskt och gåtfullt) tycker jag om Lumikki. Visserligen är hon väldigt avtrubbad, eller om man ska säga konstant misstänksam, men det märks också att Simukka jobbat ordentligt med hennes bakgrund och att mer förklaringar kommer komma allteftersom. Sedan gillar jag att hon är självständig, normbrytande och en aning badass.

Betyg: Kanske inte det somrigaste man kan hitta, men en berättelse som lyckas få mig (f)rysa i 25 plusgraders junisol är helt klart läsvärd. Spännande, fängslande och inte alltför lång. Rekommenderas till, ja, ungefär alla någonstans i åldern tolv och uppåt. (Och är det inte vansinnigt skönt med något som inte osar Hollywood och USA?)

Röd som blod