Från Holmes till Sherlock - Mattias Boström

Ständigt denna Sherlock Holmes.

Jag har aldrig varit särskilt mycket för faktaböcker (med undantag för en manisk hundperiod när jag slukade i princip hela Hundhyllan på biblioteket och några böcker om grekisk mytologi) men nu när jag fyllde år fick jag en jättejättefin bok av min bror. Den omtalade svenska Sherlock Holmes-boken (som på sätt och vis inte har särskilt mycket med Holmes själv att göra, utan omgivningens syn på honom genom olika tidsperioder.) En riktigt bra present, om jag får säga det själv.

För egen del har jag både varit ett stort fan av böckerna själv (Sir Arthur Conan Doyle skriver trots allt mästerligt) och ett ännu större fan av TV-serien på BBC med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman. Jag trodde mitt intresse låg i Sherlock Holmes delen av Sherlock Holmes. Men tydligen går det hur bra som helst att läsa och förkovra mig om vad som pågick "bakom kulisserna", före och efter Sir Conan Doyle skapat sin folkkära detektiv.

Ett stort plus till Boström: att lyckas skriva en faktabok som är spännande (så att man vill fortsätta läsa för att se med Sherlock Holmes-franchisen så väl som människorna som arbetar kring ämnet) och intressant är en viktig egenskap som gör en bra bok. På vissa ställen tänkte jag knappt på att det inte var en skönlitterär bok jag läste och ändå lärde jag mig en hel del.

Personerna i boken framhävdes och blev levande, men förskönades inte på något sätt. Stundtals tyckte man väldigt mycket om någon, bara för att sedan tycka att han eller hon är dum i huvudet. Det är verkliga människor man läser om. Bäst gillade jag vad som hände under Sir Arthurs levnadstid, bröderna Conan Doyle var stundtals olidliga att läsa om, så dumma de kunde vara. Fast mysigast i boken verkade ändå Nigel Bruce vara!

På minussidan har jag bara två klagomål, det ena hade jag egentligen inget problem med utan märkte bara av en enda gång. Det var hoppandet mellan personer, som fungerade, men när de hoppade från en liten kille som kallades Kit till en Chris tjugo år senare fick jag fundera över vem det var en stund. För någon som inte läser boken i ett svep (eller nästan i alla fall) blir det nog jobbigt. Men jag tyckte om mångfalden av karaktärer, så det tycker jag inte man ska bry sig om. En lista med viktiga personer hade dock kunnat hjälpa!

Men framförallt fick jag problem med den allra sista delen i boken. I den övergick Boström från det objektiva tredjepersonsperspektivet till en massa "jag" och "vi". Alla sammanhang där Sherlockianer ingick förvandlades till ett "vi" - vilket som för mig gjorde att det upplevdes som hans personliga åsikter snarare än efterforskningar. Det blev lite utav en biografi om Mattias Boström. Eller snarare: som ett väldigt långt blogginlägg. Jag förstår förstås att han är en av världens ledare Sherlock Holmes-experter (kolla bara på all research, herrejösses!) men det är inte honom jag är intresserad av att läsa om. Jag bryr mig inte om hur hans "nördiga jag fick leva ut i excesser" och han har inte beskrivit någon annan person med det språket, varför sig själv?

Och precis i slutet blev det nästan drygt att läsa när han skulle rada upp hur dagens Sherlockianer visar sin uppskattning till detektiven. Det blev en himla massa fanart, fanvids, fanfics vilket jag upplevde som onödigt med svengelska. Som "uppväxt" med de här begreppen tyckte jag det var onödigt och det kändes som om författaren mest ville briljera med sina kunskaper i ämnet, dvs hur modern han är. För äldre Holmesianer blir det nog istället bara förvirrade. Varför inte bara skriva att de knåpade ihop egna videor och ritade bilder till detektivens ära?

Betyg: Allt som allt är det här en riktigt, riktigt bra faktabok. Den är intressant och rymmer så otroligt många detaljer, jag är jätteimponerad! Läsvärd, helt klart. (Speciellt om man är en s.k. "sherlockian" eller tycker om att läsa om människor från hundra år sedan. Sir Conan Doyle kände enormt många viktiga människor från sin tid.)

Från Holmes till Sherlock

PSST! Får ni chansen att titta på den inbundna boken under dustcovern - gör det! Så himla fin!

Legend - Marie Lu

"Du och jag kanske har samma fiende?" - Day till June

Handling: I ett framtida Los Angeles undre värld ställs två motsatser emot varandra i en katt och råttalek. Den duktiga, rika och lovande June letar efter republikens mest eftersökta brottsling. Ingen vet hur den andra ser ut. Men är de verkligen så olika som de tror?

Omdöme: På omslaget till Legend har en tidning skrivit "Legend inte bara överlever hajpen, den överträffar den!", något jag kanske inte riktigt håller med om. Det var en riktigt bra bok, men inte en ny storfavorit. Däremot har jag hört att tvåan ska vara bättre så jag ser verkligen fram emot den!

June och Day är inte de mest framstående karaktärerna personlighetsmässigt. De passar bra till den här typen av bok men är inte direkt minnesvärda. Day var väl en större favorit, men det var marginellt. Däremot får June pluspoäng för sitt första kapitel, älskar idén med hur hon klättrade på byggnaden, jättesmart sätt att dra in läsaren i berättelsen.

Boken var spännande (om än lite förutsägbar) och June och Day beskrev två av de antagligen mest intressanta delarna av samhället. Det enda stora minuset med boken var kärleken. Jag vet, jag vet, kärlek är inte allt i böcker, det kan vara annat i fokus. Men i just Legend tycker jag det är en viktig del, och jag tycker att Lu misslyckats med den. Inte bara för att den är lite hastig och inte alltför trovärdig, för det kan jag ha överseende med. För mig föll det på att kärleken inte var något man kunde känna genom texten och karaktärernas tankar. Inte förrän Day bokstavligen tänkte: som jag förälskat mig i visste jag som läsare att han gått från att tycka att hon var vacker till att känna något för henne. Minuspoäng!

Betyg: En på det hela taget bra och spännande berättelse som rekommenderas till de som gillar YA-dystopier riktade främst mot ungdomar. Lite barnsligare än Divergent, men åt det hållet.

Legend

Lögnen på Femte Våningen - Do Van Ranst

Mammor är farliga med knivar (orignaltitel)

Varning för en lite väl negativ recension! Jag var inte på bra humör när jag skrev den :/

Handling: Jeff är tolv år och bor tillsammans med sin knivälskande mamma och sin utvecklingsstörda syster Iene. Han trivs med sitt liv där han och mamman tar hand om Iene och han då och då går och snackar skit med Süleyman från elvte våningen. Problemet är bara att hela hans verklighet hotas av Harry, mammans nya pojkvän. Vad skulle han säga om han visste att Jeffs mamma dödat Jeffs pappa? 

Omdöme: Det här är på sätt och vis en recension som är svår för mig att skriva. Jag är inte bra på att såga böcker och brukar försöka komma fram till åtminstone några saker jag gillar, och försöka framhäva även dem, eftersom jag vet att vissa läsare tar recensionerna som en sorts ekvivalent till professionell kritik av böckerna och inte mina personliga åsikter (vilket det faktiskt är). Så, en varning: det här är mina personliga åsikter.

Jag kan ju börja med att säga så här: jag tyckte inte om den här boken. Jag hade svårt att komma in i den, svårt att fortsätta läsa, och svårt att bry mig om karaktärerna. Den är väldigt kort, c.a. 180 sidor, och riktad till barn i 10-12 års ålder. Jag tyckte språket var ganska dött och karaktärerna, om inte döda och inte platta, åtminstone fjärran och stundtals svåra att ta till sig.

Jag är sexton år gammal och har slukat böcker sedan femårsåldern. Jag har läst tunga, tråkiga tegelstenar, så väl som färgglada, pigga och roliga ungdomsböcker. Har jag svårt att kämpa mig igenom en bok på hundraåttio sidor, riktad till tioåringar, är det ganska illa.

Sanningen är den att jag läste första fjärdedelen med ett stort flyt. Efter mitten la jag ifrån mig den i över en månad. Efter det läste jag tio sidor, skummade sedan femton sidor, och lyckades på något sätt läsa klart slutet genom ren och skär viljekraft. Jag kan se Jeff och hans mamma och hans kompis turken Süleyman och hans syster Iene - och tycka att de är intressanta. Men de släpper bara stundtals in mig i livet på femte våningen. Och jag ser ingenting av mysteriet jag utlovats från baksidestexten.

Jag har tjatat om det här förut, men jag tänker fortsätta tjata om det lite till: den här boken vann pris för bästa ungdomsbok i Belgien. Jag undrar hur? Hur många andra ungdomsböcker har skjutits åt sidan för att den här boken ska rekommenderas till barn och ungdomar för att främja deras läsning? Vem eller vilka var det som röstade fram den? Ungdomarna själva eller vuxna?

Samtidigt förstår jag förstås att det finns både barn, ungdomar och vuxna som tycker den är riktigt bra. Jag har t. ex. läst många andra positiva recensioner på den. Var bok har sin läsare. Eller om man ska säga att var läsare har sin bok.

Positiva saker med boken: en stor mångfald med karaktärer, ett scenario jag tycker man ska utforska i ungdomslitteraturen och trovärdig miljöskildring. Många detaljer, ett fascinerande flaskfält och ett till en början fängslande språk.

Är det okej att skriva negativa recensioner? Vad tycker ni?

Lögnen på femte våningen

Enkät om Bokåret 2013

En bok jag inte kunde släppa:
The Ghost and the Goth av Stacey Kade, Drömgångare av Samantha Shannon och Audrey av Robin Benway

En bok som fick mig att gråta:
Om jag ska vara ärlig är det väldigt få böcker jag inte gråter till (jag gråter nämligen till nästintill ALLT i bok- och filmväg) så nästintill alla böcker från i år platsar. Sorgligast var väl The Fault in Our Stars av John Green, som var en omläsning.

En bok som fick mig att skratta:
Det här är nog svårare, men tror faktiskt det var The Ghost and the Goth och Audrey. Jag skrattar inte så mycket till böcker, åtminstone inte så att jag kommer ihåg det efteråt.

En bok som lärde mig något nytt: Alla böcker lär en väl någonting, men i En Varm Vinter av Christina Wahldén lärde jag mig en massa om Australien.

En karaktär jag minns:
Alexia Maccon, f.d. Tarabotti från Själlös av Gail Carriger är en av de mest färgsprakande och minnesvärda karaktären jag någonsin läst om. Hon är inte någon man glömmer i första taget inte.

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Tja, jag börjar bli lite för gammal för honom nu, men jag skulle väldigt gärna vilja träffa Melanie's lillebror Jamie från Stephenie Meyers The Host. Fick jag chansen att smyga ner i grottorna och träffa honom (och gärna Wanda och Ian också) skulle jag gärna göra det. Och lyssna på historier!

En karaktär som jag vill säga ett och annat till:Läsar man mycket YA Romance så finns det nog ett flertal... finns väldigt många dumma hjältinnor i den genren. Gänget från Evermore av Alyson Noël är jag t. ex. inte särskilt förtjust i. 

En bok jag vill flytta in i:
I början av året läste jag om ett par Harry Potter-böcker, så ja... behöver jag säga något mer?

En mening/ett citat som jag strök under:
När jag antecknar citat så glömmer jag oftast bort dem så fort jag recenserat boken (tyvärr). Kommer därför inte ihåg något speciellt, men hittade det här bland mina anteckningar: "all the compliments we couldn't unsnarl". Jag tror det var meningen i sin helhet som talade till mig och inte bara fragmentet, men det kommer i alla fall från Body & Soul av Stacey Kade.

En bok jag spillde kaffe/mat/glass/solkräm på: Jag tror faktiskt inte jag gjort något sådant i år, det är trots allt något man försöker undvika!

I övrigt kan jag avslöja att jag läst c.a. 10 böcker färre än förra året, vilket jag först blev besviken över. Sedan påpekade min pappa att jag också skrivit mer, vilket han har rätt i, så helt urusel har jag inte varit på bokfronten! Det har varit ganska mycket omläsningar och en tydlig ökning av svenska böcker procentuellt i jämförelse med förra året (antagligen p.g.a. att jag köpte mindre böcker i år). Vill också passa på att tacka Emma från bloggen Hundra Böcker för vad hon skrev om Bokpandan, blev verkligen jätteglad!

Gott nytt år allesammans! 

Enkät från Rabén & Sjögrenbloggen

Vinterbestyr (Henrik Larsson)

Jag fick ännu en novell av Henrik Larsson häromdagen! Han är (som ni kanske vet) min favorit när det kommer till svenska fantasyförfattare, även om jag hittills inte hunnit läsa sista delen i trilogin Blodsarvet än. Detta beror främst på att det är en ganska komplicerad serie karaktärs- och händelsemässigt, så innan jag ger mig på Profetens Tid tänkte jag läsa om de två första böckerna. Här är min recension på Krigarhjärta.

Vinterbestyr är, i min mening, bättre än hans första Livgård novell Sista Kvädet. Den här novellen påminner lite om en blandning mellan en klassisk saga (den gamla rysliga sorten) och fantasyberättelsen vi känner igen från Blodsarvet. Vi får följa två furstsöner från Islandet, furstens favorit Runs och den mindre och svagare yngstingen Uve. Det festas för fullt i Islandet, men sönerna skickas dag efter dag ut på uppdrag, s.k. "vinterbestyr" där de överraskas av ett oväntat motstånd. Frågan är bara: vem vill skada dem?

Jag tycker verkligen om den här sortens "saga", men också att Uve, trots att han är en underdog, är så lugn igenom hela berättelsen. Man känner verkligen att han är en Isvarg, och de har alltid varit mina favoriter bland folket i Livgård. Berättelsen rör sig med ett lagom tempo, blir mer spännande allteftersom och slutar på ett briljant sätt. Roligast är kanske de tydliga kopplingarna till både Blodsarvet och Sista Kvädet. Synnerligen rekommenderad läsning ifall ni är ute och letar efter noveller. 

Här kan ni köpa Vinterbestyr för 19 kr på CDON

Tips: Barnboksakademins Krönikor

Precis innan jul satt jag och ströläste lite olika bok- och författarbloggar och snubblade in på Barnboksakademins hemsida genom en länk. För att vara helt ärlig tyckte jag inte att de lät jättespännande direkt, de där krönikorna. Men jag läste den som länkats. Och sen en till. Och så fortsatte det.

Krönikorna är skrivna av olika svenska barn- och ungdomsförfattare, och även om jag inte gillade allihop så fanns det många jag tyckte var både intressanta, roliga och träffsäkra. Till exempel blev jag helt paff när jag läste Mårten Melins En dikt kan säga mer än tusen bilder. Jag satt mest och skumläste och skulle egentligen inte gjort övningen i krönikan, men när han skrev "Nej, läs inte vidare med detsamma. Gör det nu", så kom jag i alla fall fram till en mening. Världen är orättvis. Gissa om den dök upp som första exempel i krönikan? Det är sådana saker som får en att vilja läsa vidare, när man överraskas och känner sig personligt tilltalad av texten. Supersmart.

Jag rekommenderar alla bokintresserade att surfa in en stund till hemsidan och kanske ögna igenom ett par krönikor. Innehållet är helt klart intressant och handlar om barn, samhället, läsning och skrivning. Med mera. Läs och inspireras!

TBR under jullovet

Under hösten har jag haft en hög med olästa böcker som successivt växt sig större ju närmare jul vi kommit. Det har varit en blandning av recensionsexemplar, presenter och böcker jag köpt till mig själv. Nu när jag äntligen är ledig och inte har läxor och prov att fokusera på tänkte jag ta tag i den högen. Mysiga lässtunder väntar, med andra ord. Här är de allra flesta böckerna, eller åtminstone de jag tror jag kommer läsa:

Böckerna är, från höger till vänster i mittenraden:

• Geekhood: Close Encounters with the Girl Kind - det här är en bok jag köpte i London i somras och som jag läst ungefär halvvägs i innan jag plockade upp en annan bok och glömde bort den. Handlar om en nördig kille som spelar Dungeons & Dragons (vilket jag också gör ;)) och stöter på kärleken för första gången. Älskar omslaget!
• The Brightest Star in the Sky - måste göra en confession här: jag har aldrig någonsin läst en Marian Keyes bok förut. There, I said it. Min kompis älskar henne dock och de här engelska omslaget var så. himla. fina. så blev jätteglad när jag fick dem i konfirmationspresent i somras. Har ingen aning om vad den handlar om dock ;)
• The Mystery of Mercy Close - återigen, superfint omslag, det får en verkligen att vilja läsa boken! Jag hoppas verkligen att jag också gillar Keyes böcker.
• Dies the Fire - det här är en vuxenbok med postapokalyptisk handling som öppnade jättespännande, men som jag p.g.a. konfirmation och skolan la ifrån mig. Ser fram emot att läsa klart den dock, en kompis till mig köpte den åt mig när vi var på The English Bookshop eftersom det är en av hans favoritböcker. Älskar även här omslaget, kvalitén är helmysig!
• Etiquette & Espionage - den här boken har jag inte hunnit läsa än på grund av ren och skär lathet. Älskar Gail Carriger och älskade förhandstitten av boken så köpte även den i London men har inte orkat läsa den än. Det ska det dock bli ändring på nu! Det är en steampunk bok om en spionskola, om jag inte misstar mig helt. 

Bakre raden och till sist den liggande boken:

• Han åt mitt hjärta - jag har skrivit om den här boken förut, fick den som rec-ex tidigare i år. Handlar om svenska varulvar som (enligt baksidan) käkar Sverigedemokrater. Spännande, och urgulligt format, ser ni hur liten den är?
• Legend - den här har jag också nämnt tidigare, även den ett rec-ex, och jag tror ni alla vet vad den handlar om. En YA-dystopi som berättas ur två perspektiv i alla fall. Den här lånade jag ut till en kompis när jag själv var halvvägs igenom boken och har därför inte läst klart den. Inte riktigt lika imponerad av den som de flesta andra bokbloggarna dock. Hittills vill säga.
• Lögnen på femte våningen - ytterligare ett rec-ex som kanske inte riktigt passar min stil. Vill förstås ändå läsa ut den (den är inte särskilt lång) så tänkte att det får bli dags nu.
• The Hidden Kingdom - det är lite synd att den här boken ligger ner egentligen, för den är nästan överdrivet snygg. Får ta en ny bild när jag ska recensera den helt enkelt. Den här boken köpte jag för tre år sedan när jag var i London för första gången och det har aldrig riktigt blivit av att läsa den än. Men fin är den!

Svart Passion - Annika Banfield

"Hur vaknar man från en mardröm om man inte sover?"

Handling: Mathilda går första året på gymnasiet, drömmer om snyggingen Mattheo och vet inte riktigt hur hon ska hantera den ganska töntiga Emil. Hennes värld kretsar främst mellan dessa killar, sin bästa kompis Johanna, och sina föräldrars nya respektive. Vad hon inte vet är dock att hon just blivit en av de största pusselbitarna i tusenåriga planer smidda i mörka vrår...

Omdöme: Precis i början fanns det väldigt mycket jag störde mig på rent språkligt i boken som det bara kliade i mig att få ändra på. Det var egentligen mest småsaker som enormt överdriven användning av "!?" i dialogerna (ofta på fel ställe) och även massvis med "skall" i vardagliga samtal. Det kanske är något man gör i Göteborg, men jag stördes i alla fall av det. Sen var det också en enorm namedropping i början där fjorton karaktärer nämndes vid namn på de första fem sidorna och bara åtta av de hade någon större roll i boken.

När man väl släppte allt det här blev boken mycket bättre. Det var roligt att läsa om en dramatisk "landet kan gå under!"-historia i Sverige, men ibland blev det lite väl mycket klichéer och instalove. Sen förstår jag kanske inte riktigt hur vampyrerna kan planerat sin väg till makten i tusen år och valt just Sverige att börja med, och så långsamt dessutom.

Favoritkaraktär var Rhindo redan från början,  så det blev en glad överraskning det där på slutet, jag gillade verkligen bakgrundshistorien. Jag tycker om multidimensionella karaktärer som varken är enbart onda eller goda och att Banfield lyckades porträttera detta trots att Rhindo inte fick så mycket plats var riktigt bra. Mathilda och Johanna betedde sig idiotiskt titt som tätt och tog uppenbarligt dåliga beslut och tog ingenting alls på allvar. Mathilda tyckte jag dock om för merparten av boken trots allt, även om hon var ganska orealistisk som karaktär.

Andra plus med boken var de korta kapitlena. Jag tycker att det är en jättebra sak att tänka på i ungdomsböcker, det hjälper läsaren. Sen fick jag också en jättefin bok som var signerad med en dikt i början, jättetrevligt! Kastade mig verkligen in i läsningen efter det.

Det jag hade störst problem med i boken (förutom alla "?!") var nog romansen: (spoiler, markera för att läsa!) jag förstår att Mathilda föll för Mattheo, för jag menar, snygg och beskyddande sefyr? Ja tack! Men Mattheo var ju flera hundra år gammal, vad var oddsen för att han skulle förälska sig i henne så där plötsligt? Jag tyckte det var lite orealistiskt. (Slut på spoiler)

Omdöme: En underhållande bok som håller kvar ens intresse hela vägen igenom. Framförallt en unik skildring av den typiska amerikanska vampyrromanen satt i en svensk miljö. Första delen av en serie och jag ser redan fram emot att läsa fortsättningen - hur ska berättelsen egentligen fortsätta härifrån? Hoppas på nya skurkar!

Svart Passion

Prao-vecka på Modernista Förlag

Jag har (som ni kanske vet) prao:at hos Modernista Förlag i en vecka nu under hösten. Tanken var att jag skulle skriva ett inlägg om det redan förra helgen, men sen kom skolan (och en himla massa prov) i vägen. Nu har det dock blivit dags!

Jag kan bara börja med att berätta att jag hade en supergrym vecka där på förlaget. Det var roligt, intressant, lärorikt och alla var så snälla och trevliga. Jag fick verkligen se och göra allt det jag velat, plus lite till. Får ni någon gång chansen att praoa hos ett förlag och är bokintresserade så tycker jag verkligen att ni ska göra det!

Så här fint såg det ut under torsdagsbazaaren.

Det finns massor av olika jobb på förlaget; folk som jobbar med avtal, ekonomi, formgivning, korrekturläsning, lagret, författarna, typning och ja... en himla massa saker helt enkelt. Jag fick inte prova på allt det där, men en hel del. I början var jag mest och sorterade böcker, satt med och tittade på de andra medan de arbetade, samt scannade in böcker. Men jag fick också ordna med en del post och gå ärenden (vilket som var lite krångligt, för jag hittar inte alls på Söder!) och det coolaste av allt: jag fick läsa ett manus skrivet av två amerikanska ungdomsförfattare, varav en är ganska känd, som inte ens kommit ut i USA än. Tror inte det passade Modernistas utgivning direkt, men det var en superhäftig sak att få göra.

Under veckan jag var där lärde jag mig massvis om utgivning och bokbranschen som jag inte visste tidigare. Det var jätteintressant att sitta med och lyssna medan de visade och förklarade delar av sina specifika arbetsområden och de svarade alltid på alla mina frågor. Jag hade jättemånga roliga och lärorika samtal om böcker i allmänhet och fick lite insidernews, haha ;)

Vill verkligen tacka för en fantastisk vecka, det var underbart! 

Har ni någon mer fråga om prao:en är det bara att kommentera! :)

Bazaar hos förlagen på Söder i Stockholm (Passa på att fynda!)

Idag hade jag min första praodag på Modernista Förlag (som var jättetrevligt, rapport kommer i slutet av veckan!) och fick då höra talas om söderförlagens årliga julbasar. Den är nu på torsdag klockan 10-20 har tio oberoende bokförlag på Söder "öppet hus" då kommer sälja böcker från utgivningen direkt från lagret till extra låga priser (som jag förstått det.)

Så passa på, kom och se hur det ser ut på ett förlag! Och fynda billiga julklappar! 

Förlagen som håller i basaren är:

Leopard förlag, S:t Paulsgatan 11  - Främst vuxenböcker, både fack- och skönlitteratur
Alfabeta Bokförlag + Arkitektur förlag, Fiskargatan 8  - Vuxenböcker, både fack- och skönlitteratur, samt barn- och ungdomsböcker
Ordfront förlag, Galago och En bok för alla, Högbergsgatan 18  - Vuxenböcker, fack- och skönlitteratur, serier, och barn- och ungdomsböcker (klicka på de olika hemsidorna för att se deras utgivning; eller åk dit och se efter själva!)
Modernista, Kvarngatan 10 - Vuxen och ungdomsböcker, fack- och skönlitteratur
ETC, Björngårdsgatan 15 - TROR det bara är vuxenböcker
Karneval, Mäster Pers gränd 2C - Främst fackböcker, men även skönlitteratur och barn- och ungdom.
Tranan, Wollmar Yxkullsgatan 5B - Främst skönlitteratur från bl. a. Asien, Afrika och Latinamerika men även barnböcker.


Kommer ni till Modernista innan klockan fem så kanske jag är där, vi ses då! :)