Lögnen på Femte Våningen - Do Van Ranst

Mammor är farliga med knivar (orignaltitel)

Varning för en lite väl negativ recension! Jag var inte på bra humör när jag skrev den :/

Handling: Jeff är tolv år och bor tillsammans med sin knivälskande mamma och sin utvecklingsstörda syster Iene. Han trivs med sitt liv där han och mamman tar hand om Iene och han då och då går och snackar skit med Süleyman från elvte våningen. Problemet är bara att hela hans verklighet hotas av Harry, mammans nya pojkvän. Vad skulle han säga om han visste att Jeffs mamma dödat Jeffs pappa? 

Omdöme: Det här är på sätt och vis en recension som är svår för mig att skriva. Jag är inte bra på att såga böcker och brukar försöka komma fram till åtminstone några saker jag gillar, och försöka framhäva även dem, eftersom jag vet att vissa läsare tar recensionerna som en sorts ekvivalent till professionell kritik av böckerna och inte mina personliga åsikter (vilket det faktiskt är). Så, en varning: det här är mina personliga åsikter.

Jag kan ju börja med att säga så här: jag tyckte inte om den här boken. Jag hade svårt att komma in i den, svårt att fortsätta läsa, och svårt att bry mig om karaktärerna. Den är väldigt kort, c.a. 180 sidor, och riktad till barn i 10-12 års ålder. Jag tyckte språket var ganska dött och karaktärerna, om inte döda och inte platta, åtminstone fjärran och stundtals svåra att ta till sig.

Jag är sexton år gammal och har slukat böcker sedan femårsåldern. Jag har läst tunga, tråkiga tegelstenar, så väl som färgglada, pigga och roliga ungdomsböcker. Har jag svårt att kämpa mig igenom en bok på hundraåttio sidor, riktad till tioåringar, är det ganska illa.

Sanningen är den att jag läste första fjärdedelen med ett stort flyt. Efter mitten la jag ifrån mig den i över en månad. Efter det läste jag tio sidor, skummade sedan femton sidor, och lyckades på något sätt läsa klart slutet genom ren och skär viljekraft. Jag kan se Jeff och hans mamma och hans kompis turken Süleyman och hans syster Iene - och tycka att de är intressanta. Men de släpper bara stundtals in mig i livet på femte våningen. Och jag ser ingenting av mysteriet jag utlovats från baksidestexten.

Jag har tjatat om det här förut, men jag tänker fortsätta tjata om det lite till: den här boken vann pris för bästa ungdomsbok i Belgien. Jag undrar hur? Hur många andra ungdomsböcker har skjutits åt sidan för att den här boken ska rekommenderas till barn och ungdomar för att främja deras läsning? Vem eller vilka var det som röstade fram den? Ungdomarna själva eller vuxna?

Samtidigt förstår jag förstås att det finns både barn, ungdomar och vuxna som tycker den är riktigt bra. Jag har t. ex. läst många andra positiva recensioner på den. Var bok har sin läsare. Eller om man ska säga att var läsare har sin bok.

Positiva saker med boken: en stor mångfald med karaktärer, ett scenario jag tycker man ska utforska i ungdomslitteraturen och trovärdig miljöskildring. Många detaljer, ett fascinerande flaskfält och ett till en början fängslande språk.

Är det okej att skriva negativa recensioner? Vad tycker ni?

Lögnen på femte våningen

Liten ditten och datten och allt möjligt (Böcker och Prao)

Jag har lite saker att säga, men inte tillräckligt mycket ork för att skriva något smart och välplanerat inlägg så jag tänkte blanda ihop allt i ett litet "diverse" inlägg istället, om det går för sig.

Först och främst... jag har fått PRAOPLATS! Vecka 49 har nämligen niorna på min skola prao och under över alla under, förlaget jag helst ville prao:a hos sa ja! Första veckan i december kommer jag därför praktisera på Modernista Förlag i Stockholm. Riktigt, riktigt spännade/underbart/roligt, längtar dit!

Sen tänkte jag ha en liten "book haul" lite snabbt. Har nämligen fått tre böcker den senaste månaden och den fjärde, Berövad av Liz Coley, är på väg. Jag ser verkligen fram emot att läsa den, har smygkikat på andras recensioner de senaste dagarna och blev riktigt sugen. Böckerna jag redan fått är:

Lögnen på femte våningen är belgisk, vilket som är lite spännande. Oftast läser jag ju nämligen bara engelska och amerikanska författare, så något annat europeiskt blir intressant. Den vann också pris som bästa ungdomsbok för något år sedan så det verkar lovande. Jag känner dock att jag behöver lite paus från skolarbetet innan jag kan ta tag i den, för från det jag läst hittills verkar det vara en ganska poetisk "läsa-mellan-raderna"-sorts bok, av den sorten man ska njuta av i lugn och ro och verkligen ha tid att ta in detaljerna. Man missar så himla mycket fina saker annars.

Legend är ju otroligt hajpad, så den är jag 99.9% säker på att jag kommer gilla. Drömgångare däremot (som jag läser nu) var jag lite osäker på först. Jag har inte hört så mycket om den och litar i allmänhet inte på författare som kallas "den nya J.K. Rowling" (Stephenie Meyer-nivån är uppnåelig, men Rowling är som Tolkien - dit kommer man bara inte hur som helst) men det var ju helt onödigt. Herregud, så jäkla bra den är! Jag är på sidan sjuttio nu och vill helst bara sluka den! Ser fram emot en sömnlös natt vid det här laget och det kommer den antagligen att vara värd ;)

Sist men inte minst, så tänkte jag ta och recensera Magnus Nordins Avgrundens Änglar imorgon. Det var ett bra tag sen jag läste den så det har varit lite svårt att formulera sig men nu känner jag mig säker på den igen. Och var det någon som hann se/lyssna på David Levithan när han var här i Stockholm? Han är ju en av mina favoritförfattare, så jag blev så himla ledsen när jag upptäckte att jag inte kommer kunna se honom!

Ha det gott så länge!