Vinterbestyr är, i min mening, bättre än hans första Livgård novell Sista Kvädet. Den här novellen påminner lite om en blandning mellan en klassisk saga (den gamla rysliga sorten) och fantasyberättelsen vi känner igen från Blodsarvet. Vi får följa två furstsöner från Islandet, furstens favorit Runs och den mindre och svagare yngstingen Uve. Det festas för fullt i Islandet, men sönerna skickas dag efter dag ut på uppdrag, s.k. "vinterbestyr" där de överraskas av ett oväntat motstånd. Frågan är bara: vem vill skada dem?
Jag tycker verkligen om den här sortens "saga", men också att Uve, trots att han är en underdog, är så lugn igenom hela berättelsen. Man känner verkligen att han är en Isvarg, och de har alltid varit mina favoriter bland folket i Livgård. Berättelsen rör sig med ett lagom tempo, blir mer spännande allteftersom och slutar på ett briljant sätt. Roligast är kanske de tydliga kopplingarna till både Blodsarvet och Sista Kvädet. Synnerligen rekommenderad läsning ifall ni är ute och letar efter noveller.
