Wanderdust var ju boken jag fick "köpa" gratis från amazon, vilket jag är otroligt nöjd över. (Skaffa bara en Kindle account så kan du köpa den gratis du med!) Hade ingenting att läsa just då och hade ingen direkt lust att be biblioteket köpa in den (jag tvingar så många engelska YA-böcker på dem att de är riktigt trötta på mig vid det här laget xD). Urban fantasy/romance YA böcker av den här mer okända typen (som finns i hundratals bland engelska och amerikanska författare, ofta runt 40 år gamla kvinnor) brukar ha en varierande kvalité och inte alltför varierande plot. Men jag brukar tycka att det är ganska mysigt, speciellt med de underbara out-of-this-world-killarna.
Om: Wanderdust har hyllats av bl a Stephenie Meyer - som skrev Twilight - och handlar om Sera, en tjej som spenderar mestadelen av sin tid med att försöka få uppmärksamhet från sin pappa. Underliga saker börjar samtidigt hända, till exempel den skumma Lady in Black som tycks kunna tortera Sera med blicken, ett porträtt av en underbart snygg pojke som av någon anledning skickas hem till henne och det faktum att hon verkade ha rest till Chicago under lunchrasten - Chicago tjugo år tidigare. Hennes pappa tröttnar på hennes upptåg och skickar henne till hennes moster i tidigare nämnda stad och hon börjar i en ny skola. Hon blir förföljd av ett underligt gäng och möter också killen från porträttet, Max Bishop och frågorna hopar sig, samtidigt som Sera börjar inse att hon inte är fullt så normal som hon alltid trott.
Opinions: Och ja, Bishop var mysig (även om det inte var särskilt mycket smexiga scener dem emellan) och jag tyckte om Sera för det mesta. Men för att vara ännu en bok ur den här genren så tycker jag inte riktigt att skrivsättet (eller ploten heller, för den delen) håller. I många viktiga delar av boken missar hon miljöbeskrivningar och många andra viktiga saker totalt och man blir förvirrad över situationen och händelserna. Uppenbarligen ser hon och Sera mycket mer än de vill visa oss, för slutsatser dras utan att läsaren - enligt min uppfattning i alla fall - fattat vad som har hänt, vart det har hänt, vem mer som var involverad (speciellt när det gällde främlingar man inte mött tidigare) och varför Sera plötsligt reagerade eller tänkte som hon gjorde.
Uppladdningen inför climaxet, då allt skulle bli som mest spännande, var väldigt förvirrande. Sera verkade ha hitchike:at på värsta stora uppdraget som ingen speciell person gett henne och som hon inte förklarat närmare tidigare i boken. Hon verkar bara anta en massa olika saker och komma till någon sorts plan som inte nämns och det hela är väldigt förvirrande. Vad som är värre är det faktum att det här uppdraget kommer helt och hållet out-of-the-blue. Sera är mitt i en mer eller mindre vanlig dag och inget speciellt händer som kan ligga som logisk grund för den plötsligt kick-offen då hon ska ge sig ut på ett antagligen livsfarligt äventyr. Sen springer hon runt och känner sig jagad av en massa människor, men samtidigt ganska badass och det är meningen att det ska vara lite som Katniss i Hungerspelen när det gäller intresset och spänningen.
Problemet är bara det att det mesta går alltför snabbt, inte är särskilt följdriktigt och som tidigare nämnt - hon missar otroligt mycket detaljer som får det hela att kännas fjantigt, korkat, ganska ondöigt och inte särskilt medryckande eller dramatiskt alls.
Wanderdust var väl en mysig bok att fördriva tiden med, men inte någon favorit från min sida. Den ingår också i en trilogi, men jag har ingen direkt lust att läsa fortsättningen. Någon annan som läst den och uppfattar den annorlunda, kanske gillar den?
No comments:
Post a Comment