Friday, August 18, 2017

Book Haul: Augusti 2017

För några dagar sen satt jag och slökollade Instagram och såg att Anna Ahlund pysslade ihop paket med Saker ingen ser till bokbloggare och tänkte *hoppas, hoppas, hoppas!* att ett av de paketen hamnar hos mig. Och vad hittade jag i brevlådan i går om inte just ett guldglittrigt paket med en av årets mest efterlängtade böcker?!

Med i paketet var en klubba, en lapp med en Boye-quote och en tepåse! Från instragram vet jag att det har med olika karaktärer att göra och jag älskar verkligen sådana detaljer. 

Jag har läst sisådär hundra sidor änsålänge (även om recensionsdag inte är förrän 2 september även om släppdatum var igår, buhu) och det är både häftigt och konstigt att läsa något som utspelar sig i ens egen miljö? För allt är verkligen PRECIS som i verkligheten förutom att Ahlunds egna skola, Sibylla Allmänestetiska Läroverk, Byllis, finns sida vid sida med t.ex. min skola, Katte.

När jag läste Du, bara var bombsäker på att Frank gick på just Katte. Och nu finns föräldrar som är katedralister, spännande nyårskyssar med katedralister (förvånar mig inte ett dugg att en katteelev hittat på att hon ska kyssa främlingar varje nyår).


Och jag får en väldigt udda känsla av att jag lika gärna kunnat finnas i "kulisserna" för allt som händer? Uppsala-andan är fångad så väl att det känns som om det kanske går runt en del av mina klasskompisar där i bakgrunden.


För att undvika en 40 sidor lång utläggning om Anna Ahlund och Uppsala och ÅÅH VAD JAG TYCKER OM DE HÄR BÖCKERNA!! kan jag ju avsluta med att tipsa om hennes instagram: där får man se härliga sneakpeaks på skrivprocessen, fler muminkoppar än man trodde fanns (nästan i alla fall) och en massa pyssel. Bland annat.


Sist men inte minst, en väldigt rörig bild (jag tänker inte ALLS visuellt, så de flesta okej bilder i book hauls är ett mirakel) på mina två senaste köp: Låt den rätte komma in och den första Outlander-boken.

Ajvide Lindqvist har jag inte läst tidigare men hans böcker har getts ut i "nya" (jag är lite efter, haha) pocketutgåvor med så otroligt fina omslag, som dessutom är billiga, så jag slog till. Och jag gillade verkligen den här, så jag ska nog köpa hem någon av hans andra också inom kort. Någon rekommendation?

Outlander köpte jag pga gillade verkligen serien men jag har för dåligt tålamod för att sitta still och titta mig igenom hela (speciellt med en massa blodiga inälvs- och våldtäktsscener) så jag tänkte se om det blir bättre i bokform, för jag vill veta vart allt tar vägen!

Sunday, August 13, 2017

Korta eller långa inlägg?

Jag har funderat en hel del över det här med läsvänliga inlägg på bloggar. Rent generellt kan jag ju känna att en kort och luftig text ofta är mer inbjudande att läsa på en skärm än långa och tradiga (den sorten som aldrig tycks ta slut). Då kanske man bara skummar igenom det mest intressanta.

Så jag brukar tänka "FÖRSÖK skriv kort i alla fall!", särskilt när jag skriver recensioner. Men samtidigt vill jag ju att alla mina tankar/åsikter ska komma fram, så det blir lite nyans och substans i recensionen mer än "jag gillar!". Det är en ganska svår balansgång. Oftast blir det långt ändå.

Hur känner ni? Vad föredrar ni att läsa/skriva?



Bjuder på en bild av Häggvikseken! Lite trolsk, va? 
Den har ett hålrum i stammen, stort nog för fem personer att stå i samtidigt.
Skyddade bra mot regn ;) 

Monday, July 31, 2017

Du känner mig så väl - David Levithan & Nina LaCour

Marks panik avtar och övergår i lättnad. Han suckar och drar med handen över ansiktet. När han tittar på mig igen är han beredd att lyssna.
  "Kan vi bli vänner?" frågar jag.
  Han lägger huvudet på sned.
  "Ursäkta?" 

Pridefestivalen drar in över San Fransisco den nästsista veckan av High School. Det blir en chans för Mark och Ryan att få vara sig själva utan att gömma sig, och en chans för Katie att äntligen träffa drömtjejen Violet. Men det är sällan saker och ting blir som man tänkt sig.

Mark och Katie kände inte varandra innan veckans början - men snart kan de knappt föreställa sig ett liv där de inte var vänner.


Omdöme: Jag kan bara börja med att säga att Levithans bok Nick & Norah's Infinite Playlist (med Rachel Cohn) är en av mina favoritböcker som hängt med ett tag. Så nu när han parat ihop sig med en annan författare jag verkligen tyckt om, och kört med samma koncept av alternerande kapitelberättare, var jag redo för att bli helt såld.

Men även om Du känner mig så väl är bra (för det är den, med vuxenblivande och vänskap och kärlek och allt!) så är det ingen fullträff. Ibland kommer Nick & Norah känslan in, den där bubbliga och typiskt tonåriga, och beskrivningarna av Pride-stämningen är fantastiska. Men samtidigt tyckte jag att själva berättandet var lite för konstruerat, det blev ingen berättelse man helt och fullt klev in i.

Hade det varit en film hade jag nog garvat över en del spänningsskapande moment, som hemlighetsmakeriet kring "den magiska festen". Mark och Katie gör en pakt att inte berätta för någon vad som hände så länge ingen frågar direkt. På så vis får inte läsaren heller veta vad som hänt, med undantag för beskrivningen av en Instagrambild som spridit sig. Men sen så återberättar de festen för varandra några dagar senare, som om de helt glömt bort vad som hänt, och det kändes lite billigt.

Likaså blev jag irriterad på Katies definierande karaktärsdrag: hennes tendens att fly från jobbiga situationer. Det blev liksom väldigt tydligt en plot-device som mest fanns till för att röra till allting och skapa möjlighet för karaktärsutveckling. På sätt och vis tycker jag det blir lite nedlåtande mot människor som faktiskt lider av ångest, för Katie beter sig själviskt och meddelar ingen om att hon inte klarar av situationen ens via sms, utan lämnar dem bara i sticket, gång på gång.

Men tillbaka till plussidan! Drivet är väldigt bra, och trots genomförandet så gillar jag verkligen hur Levithan och LaCour kan bygga upp stämningen inför den magiska festen och pride i allmänhet. Boken har många fina stunder och samtal och den handlar ju om en väldigt rörig tid i livet, vuxenblivande. Alla karaktärer, utom föräldrarna, hade dessutom någon form av hbtq+-tillhörighet!

Betyg: All in all en väldigt fin bok! Levithan och LaCour slätar inte över svårigheterna med att vara queer, men visar samtidigt hur stort och underbart livet och kärleken kan vara. Tröstande och exalterande på samma gång.

Du känner mig så väl

Thursday, July 27, 2017

Klappsnapparna och skoltjuven - Per Simonsson & Stefan Roos

- Vad är det här för ställe? viskade jag.
- Berätta inte för Madame. Men du har traskat rätt in i en räknekvarn.
- En räknekvarn? Vad är det?
- En skola. Det där är en skola, Charlie. 

Charlie vill börja i skolan med alla de andra barnen. Men det vill inte Madame Bovén eller Kurre. Klappsnapparna hör inte hemma i skolan, utan lär sig att tjuva på egen hand. Så vad gör Charlie? Jo, börjar skolan förstås! I smyg.

Omdöme: Ja, nu blir det en liten helomvändning mitt i sommaren med en vinterbok istället för strandbok. Jag längtar inte direkt tillbaka till vintern, men boken var mysig att läsa ändå!

Klappsnapparna och skoltjuven är fjärde boken i en serie inspirerad av julkalendern (och filmen) Tjuvarnas jul. Den passar med andra ord perfekt för alla de som gillade tv-versionen av Charlie och Klappsnapparnas äventyr. Den fångar dessutom den där tidskänslan perfekt med de fina illustrationerna och det lyxiga formatet (boken luktar svagt av krita, vilket jag älskar).

Med just den här boken har jag en känsla av att serien tar en ny vändning, där Charlie får möta andra perspektiv än just tjuvarnas. Är det verkligen rätt att stjäla, så länge de man stjäl från är rikare än man själv? Det blir intressant att se vad skolan kommer innebära för Charlie i fortsättningen, men jag vågar nog lita på att hon kommer fortsätta med sina roliga upptåg oavsett!

Betyg: En lättläst kapitelbok (typ LasseMajas svårighetsgrad med mycket luft) med superfina och roliga illustrationer av Lars Rudebjer. Charlie är en otroligt charmig huvudperson och hela konceptet med klappsnappare och svarthjälmar är så spännande i sig självt. Rekommenderas både som högläsningsbok och (kanske framförallt) en första "läsa själv"-bok!

Klappsnapparna och skoltjuven

Monday, July 24, 2017

Vattnet drar - Madeleine Bäck

"Stenen." Viktor bryr sig inte om att han avbryter. "Visst. Jag tar ner madonnan. Men först stenen."
  Calle ler, men inte med ögonen.
  "Annars vadå?" säger han. "Dödar du oss alla, eller?"
  "Jag kan inte svara på det."

Allt börjar med stenen Viktor hittar under inbrottet i Ovansjö kyrka. Den som är varm och len i hans hand, som viskar saker till honom om kraft och styrka. Saker och ting vaknar till liv i Gästrikland, och ställer till det för dem som bor där. Viktor och hans gäng. Beata och hennes bästa kompis Celia. Krister och Tjäder på deras respektive jobb. Naturen är onaturligt skakad ur balans.


Omdöme: Det här är nog mitt allra första möte med skräck i bokform tror jag. Spontant trodde jag inte att det skulle vara min genre, men Vattnet drar tycker jag faktiskt verkligen om. "It grows on you" (eller i alla fall mig), sakta men säkert.

Början var helt ärligt ganska seg, eftersom det är tre/fyra perspektiv som introduceras i rask följd. Man får ingen riktig kontext kring hur de hänger ihop, vilket gjorde boken i helhet svår att greppa. MEN med det sagt tycker jag också att de många perspektiven och bristen på information var något av det bästa med boken. Det var väldigt svårt att veta vart berättelsen skulle ta vägen eller vilken roll de olika personerna hade.

Gillar man att tänka och pussla mycket när man läser tycker jag Vattnet drar är perfekt, så den är nog inget för de som gillar att bara dras med och få allt förklarat i realtid. Men jag älskar verkligen känslan när allt faller på plats och man verkligen ser hur alla trådarna tillsammans bildar en väv genom berättelsen.

Mitt enda frågetecken är nog kring huruvida det egentligen borde vara en ung vuxen-bok. Många av perspektiven är nämligen vuxna, och de yngsta karaktärerna är ca 22 år gamla. Vad jag läst i vissa recensioner är att yngre personer haft lite svårt att identifiera sig med dem, och jag tycker också att boken känns lite "vuxen". På skräcksidan är det mer groteskt (med många fantastiskt äckliga och unika detaljer!) än direkt läskigt, vilket jag uppskattar, och väldigt bundet till Sverige och svensk natur, kultur och historia.

Betyg: Är man skräckfan (eller sån som gillar mörkare fantasy) och gillar böcker som kräver en del tankekraft av läsaren så rekommenderar jag definitivt Vattnet drar! Tonen är väldigt rå, vilket kan ta ett tag att vänja sig vid, men passar Bäcks Gästrikland som handen i handsken.

Friday, July 21, 2017

Spionen på spökskolan - Jesper Lundqvist

- Kära vän. Jag försäkrar dig om att inget är fel med Silas, sa hon lugnt. Tvärtom. Hans tillstånd är fullkomligt normalt, under omständigheterna.
  - Omständigheterna? Lamita hade darr på rösten igen. Vad då för omständigheter?
  Vingela brast ut i ett stort leende.
  - Omständigheterna i att vara ett spöke så klart!

När Silas vaktmästare Vingela upptäcker att han kan bli osynlig blir han flyttad från Algbackaskolan tills dess nattliga version - i spöktimmen fylls skolan utav spöken, gastar och vampyrer. Men hör Silas hemma där?


Omdöme: Tokgillade! En sådan där mysrysig kapitelbok för de lite modigare (den var faktiskt mycket läskigare än jag hade förväntat mig). Lundqvist vågar verkligen ladda på oddsen och försätta sin stackars rädda huvudkaraktär i jobbiga situationer. Det känns verkligen som att han tar läsarna på allvar på det sättet.

Silas situation i skolan, där han känner sig ensam och förbisedd, är nog tyvärr delad av många. Likaså är känslan av att vara väldigt rädd innerst inne något jag tror att många barn upplever vid något tillfälle. Speciellt när man blir lämnad att själv ta ansvar för något väldigt stort som man inte vet om man klarar, utan att få hjälp. När vuxna sviker, liksom.

För Silas blir det lite som att alla lämnar honom att själv deal:a med en situation som skrämmer honom. Han hamnar dessutom emellan två läger, och släpps inte helt in i något utav dem, om han inte låtsas vara någon (och något) han inte är. Det bygger på både rädsla och ilska inom honom, som svämmar över när konflikten på skolan blir för mycket. Han är ju bara en vanlig, go kille, inte någon dubbelspion i konflikt med gastar och demoner. Eller?

Betyg: En bok jag definitivt kan rekommendera till lite modigare läsare (speciellt om man gillar att bli småskrämd!). Men jag kan också tänka mig att det kan bli en spännande högläsningsbok som öppnar upp för fina diskussioner.

Spionen på spökskolan

Monday, July 17, 2017

Book Haul: Sommar 2017

Jag har faktiskt (äntligen!) kommit igång med läsningen igen nu i sommar, och jag hoppas verkligen att det håller i sig. Förutom det har jag inte mycket annat än övningskörning och jobbsök på gång, så allt är ganska lugnt. Har ni en bra sommar?

Eftersom jag tekniskt sett är arbetslös och inte får studiestöd längre har jag planerat att dra ner lite på bokköpande (vi får väl se hur det går, haha). Men hittills i sommar har jag både köpt, fyndat på second hand och fått hem en del böcker.


Först ut är mina studentböcker, som jag fått av olika anledningar i samband med studenten. How to be Parisian (wherever you are) fick jag utav min brorsas flickvän, som faktiskt är från Paris. Den är fylld av tongue-in-the-cheek sorters life advice, och superfin att bläddra i! De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en Novellix-novell som jag fick utav en jobbarkompis till mamma.

Sedan fick jag Jonathan Safran Foers Extremely Loud & Incredibly Close utav mitt gymnasieprogram. I varje avgångsklass delar de ut böcker till tio personer som personifierar något av karaktärsdragen från IB:s "learner profile" lite extra. Jag var klassens reflective så, då fick jag just den här boken, som jag antar ska passa lite extra.

Den sista böcken, Bodil Malmstens Det är fortfarande ingen ordning på mina papper, fick jag av min fantastiska lärare från Svenska litteratur-kursen. Hon ger alla sina Swe Lit-elever varsin bok med en hälsning i när de tar studenten, vilket jag tycker är så otroligt fint! 
 

På rec-ex sidan har jag bland annat fått hem de här tre ovanför. Kärlek på en gul cykel är Fredrik Frängsmyrs nya bok som inte alls verkar vara i samma genre (thriller) som hans förra, vilket är spännande! Mamma blev för övrigt så kär i omslaget när boken trillade ner i bokhyllan att hon "lånade" den av mig till semestern. Så den var populär!

De förlorade av Henrik Fexeus och Papperssjälar av Emma Johansson vet jag inte jättemycket om. Fexeus är dock mentalist, vilket gör mig väldigt nyfiken på hur hans dystopi kommer att vara att läsa. 

Papperssjälar är från Opals nya syster/dotter-förlag, VOX, som bara kommer ge ut unga vuxen-böcker. Fortsätter de i samma stuk som denna kommer det dessutom gälla URSNYGGA böcker. Jag älskar det lite "boxiga" formatet!


De ofria av Janne Lundström och Det här kalla landet av Pernilla Gesén vet jag verkligen INGENTING om. De var med i goodie bag:en från bokträffen i Stockholm med bl.a. Opal, Natur&Kultur och Berghs.

Jag har mest kikat på dem så här långt, men De ofria är verkligen än otroligt fint formgiven bok, innanför dustjacken såväl som utanpå. Lite älsk på det? Den är dock väldigt tjock så vi får se när jag vågar mig på den. 


Whoops för oskarp och suddig bild! Men det är tre mellanåldersböcker det gäller. De två till höger, Spionen på spökskolan av Jesper Lundqvist och Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren, är lite svårare med mer text, medan Klappsnapparna och skoltjuven är lite enklare med många (superfina!) bilder.

Båda böckerna från OLIKA förlag hade tyvärr lite tråkiga omslag kan jag tycka, även om de får en bonus för att kanterna på sidorna är färgade (svart och grönt). Men för den åldern kan det väl få vara lite mer action på omslaget? Om inte på framsidan, åtminstone något mer på baksidan! Så det inte blir så svart. (Kan ju avslöja att jag tokgillade innehållet i alla fall, så döm inte hunden efter håret!)


Sist men inte minst har vi böcker jag införskaffat själv. The Handmaid's Tale av Margaret Atwood köpte jag efter att ha sett en Actors on Actors-intervju mellan Elizabeth Moss (som spelar huvudpersonen i serien) och Riz Ahmed. Uprooted har jag redan recenserat, här. Helt klart en ny favorit!

Vita Tigern köpte jag på SweCon efter ett utav Christin Ljungqvists panelsamtal, och den står som nästa på min TBR-lista. Också sådär härligt boxig, och liksom smart formgiven? Älskar framförallt ryggen på den. 


Och några bokfyndade böcker, från en regnig dag. Maria Langs Kung Liljekonvalj av dungen hittade jag på ett loppis när vi stannade för att fika på en roadtrip. Hennes böcker har så fina kartor i början, så jag hade svårt att låta bli!

Sedan köpte jag Erik Axel Karlfeldts Samlade dikter och Lars Gustafssons Berättelser om lyckliga människor och Fåglarna via Bokbörsen (så smidig och bra hemsida ju!). 

Karlfeldt var inför en uppsats jag skulle skriva, vilket blev en intressant bekantskap. För oss på 2000-talet är det ju lätt att haka upp sig på en del lite problematiska delar av Karlfeldt, som också finns i vissa dikter, eller bli avskräckta av alla bibelallusioner. Men samtidigt är han ju en älskad nationalskald av en anledning: han har verkligen skrivit så otroligt mycket fint.

Lars Gustafsson är ju författaren till vars minne jag fick ett stipendium, så jag försöker att samla på mig en del av hans verk så sakteliga. Han var otroligt produktiv som författare och poet så det finns väldigt mycket att välja på! Och speciellt Fåglarna är jag väldigt glad över, den är så otroligt fin. 

Wednesday, July 12, 2017

When Dimple Met Rishi - Sandhya Menon

She looked too sincere to be messing with him. He felt the beginnings of doubt begin to creep in. "You are Dimple Shah, right? From Fresno? The daughter of Vijay and Leena Shah?"
  Her eyes widened and she stepped back. "You know an awful lot about me."
  Oh great. Now he was freaking her out again. He should just say it. "That's because we... we're supposed to be getting married."

Dimple och Rishi åker på ett sommarläger för unga datorprogrammerare. Hon är där för att uppfylla sin dröm om karriärlivet - han är där för att träffa sin blivande fru. Problemet är att deras önskningarna (och personligheter) krockar totalt. Rishi är traditionalist. Dimple raka motsatsen.

Omdöme: Den här boken finns alltså som e-bok för 10 kr på Bokus, så fynda på! Det är en sån där gullig kärleksroman som passar perfekt för sträckläsning på stranden eller i hängmattan. Större delen av tiden jag läste hade jag ett leende lika stort som tjejen på omslaget och jag skrattade definitivt högt ett par gånger.

Vartannat kapitel är skrivet ur Dimples perspektiv och vartannat ur Rishis. De ger båda varsin inblick i en indisk-amerikansk vardag, vilket jag verkligen gillade. Dimple håller nämligen hårt på den amerikanska delen av sin nationalitet medan Rishi väljer att framhäva sin indiska. Det skapar en frontalkrock mellan dem när de först träffas (Dimple har ju PRECIS lyckats övertala sin mamma att se henne som något annat än en framtida brud, medan Rishi är SÅ förväntansfull över att få påbörja de första stegen mot ett traditionellt, arrangerat äktenskap) men det öppnar också upp för ömsesidig karaktärsutveckling.

På det stora hela tycker jag att When Dimple Met Rishi är urgullig. Den har lite Bollywood-film-känsla men är samtidigt väldigt amerikansk och jag tror att den skulle kunna göra sig väldigt bra som tonårsfilm. Förutom romansen gillade jag verkligen Dimples relation med sina föräldrar (speciellt mamman), den var fint skildrad och sådär jobbig som föräldrarelationer ofta är.

Det enda minuset är väl att jag ibland tyckte att författarens feministiska/pk-punkter blev väldigt påklistrade istället för naturliga, och speciellt i Dimples fall ofta ganska skenheliga. Är man en sådan som ofta stör sig på karaktärer och tycker de är irriterande finns också en liiiiten risk att Dimple blir en jobbig bekantskap, men mig störde det som tur var inte förrän möjligen efteråt.

Betyg: En rolig, fartfylld och lite pirrigt kärleksfylld tonårsbok (för alla åldrar!) som är perfekt för sommarläsning. Är man ett fan av Bollywood-filmer så är den, i alla fall om man ska tro Goodreads, ett måste! Men den funkar förstås lika bra för alla som bara gillar en härlig ungdomsbok om kärlek med många tillfällen för skratt.

When Dimple Met Rishi

Friday, July 7, 2017

Uprooted - Naomi Novik


Our Dragon doesn't eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. We hear them sometimes, from travelers passing through. They talk as though we were doing human sacrifice, and he were a real dragon.

Agnieszka bor i byn Dvernik, i dalen närmast den mystiska och blodtörstiga Skogen. Allt som skyddar folket i dalen från Skogens ondska är trollkarlen the Dragon. Vart tionde år väljer han ut en flicka från dalen till sitt vita torn, vilket förändrar dem för alltid. Agnieszka och hennes familj har alltid vetat att vackra Kasia, den bästa vännen, kommer bli tagen. Men när dagen väl kommer är det inte Kasia som Draken väljer.


Omdöme: Åh vad jag älskar den här boken! Den var fantastisk från början till slut, och jag hoppas verkligen att den tar sig till Sverige, så att fler kan läsa den. Jag älskade språket, karaktärerna, premissen, världen, och så vidare, och så vidare (ni fattar!). Ellen DeGeneres står dessutom som producent om den blir film, så hur mycket bättre kan det bli?!

Novik har ett språk som verkligen låter sig själv ta tid och följer sin egen rytm. Det gjorde att texten ibland fick nyanser som jag fick läsa två gånger för att få ordning på, men det gjorde också att man som läsare blir helt invävd i berättelsen. Uprooted gjorde för mig det som fantasy ultimat ska göra, den där upplevelsen av att man helt enkelt kliver in i världen tillsammans med karaktärerna.

Polsk folktro väger tungt i boken, vilket jag älskar. Det ger allting mer djup och man märker verkligen hur det är skrivet med kärlek, som ett led i en lång berättartradition. På sätt och vis för Novik vidare sin mammas berättelser till sin dotter, som hon skriver i efterordet. Jag kan knappt något alls om polsk eller slavisk kultur, men känner igen en del av stämningen från de svenska folksagorna och kan inte låta bli att dras med.

Sen älskar jag förstås också Agnieszka och the Dragon (i all hans snobbighet), och jag gillar verkligen systerskapet mellan Agnieszka och Kasia. Men häftigast var nog själva idén med the Woods, och hur skickligt och dynamiskt Novik bygger upp den. Samt de två olika sorternas magi, och sättet de interagerar på, det tyckte jag verkligen var fint.

Betyg: Storrekommenderas! Är du lite avig när det kommer till "poetiskt" språk kanske du får känna dig fram lite försiktigt, men jag blev verkligen kär. Uprooted är som en bubbla man helt enkelt inte vill kliva ut ur. Jag sträckläste i sängen över två dagar och ville inte släppa taget (istället satt jag och läste om partier flera gånger innan jag kände mig redo).

Uprooted

Thursday, June 29, 2017

Tips: "When Dimple Met Rishi" för 10 kr!

Jag slösurfade lite imorse och kollade igenom olika booktube-videor med hauls och rekommendationer. En bok som dök upp i två olika sammanhang var Sandhya Menons "rom-com" young adult-bok When Dimple Met Rishi.

En snabb googling senare upptäckte jag att den finns som e-bok för bara 10 kr på Bokus, här!


Jag har inte läst den än, men den ska handla om två indisk-amerikanska ungdomar som är varandras totala motsats. Dimple har ingen lust att leta efter den perfekta indiske maken, som hennes mamma vill, utan drömmer om att flytta bort från familjen och börja satsa mot ett karriärliv. Rishi å andra sidan är en romantiker som funnit sin plats i familjetraditionerna - när han får höra att hans föräldrar planerar ett arrangerat giftermål mellan honom och en tjej som han kommer träffa under ett sommarläger blir han glad. Problemet är bara att ingen berättat för Dimple om planerna, så lägervistelsen blir inte alls som han tänkt. 

Det låter väl ganska spännande?! Jag vet helt ärligt väldigt lite om indisk kultur, så jag är helt klart nyfiken. Tycker det låter lite som en rom-com-film, som alla baksidestexter tjatar om. Passa på!


I övrigt har det varit lite tyst här eftersom: JAG TAGIT STUDENTEN! Och åkt på en två veckor lång semester till Japan. Nu är jag hemma, och arbetslös (om någon har ett ledigt jobb i Uppsala/Stockholmstrakten - hook me up! haha), så jag tänker försöka satsa på bloggen igen! Om några dagar kommer en recension på Uprooted av Naomi Novik, som var sååååå bra. 

Wednesday, June 7, 2017

Noveller! Är det något ni läser?



Noveller är ju en sådan där litterär form som man ofta hör "nu!! NU kommer det hända!!" om, när förlag och författare och kritiker och så vidare tror att genren ska få en uppsving. När Alice Munro vann Nobelpriset till exempel. Eller "nu" när 2010-talsmänniskorna tros inse att de har alldeles för lite tid över för romaner och istället borde gå över till de betydligt snabbare novellerna.

Men det verkar aldrig riktigt vilja sig. Samma sak på förlagssidan, åtminstone utifrån det man kan läsa i senaste numret av tidningen Skriva:  bara om det är en sensationell debutant, eller en stor författare, eller, åtminstone bara ibland.

Samtidigt finns det ju många antologier med kända författare, t.ex Gilla Böckers Het som kom för några år sedan, eller några av de översatta med bl.a. John Green. Och andra undantag (jag passar på att plugga lite här, för min kompis har skrivit en av novellerna i Bonnier Carlsens och Berättarministeriets nya antologi Stormiga känslor, skriven av tonåringar, läs den!).



Men hur känner ni? Läser ni noveller?
Jag kan tycka spontant att "de är så korta och snabba att läsa" ibland snarare är en nackdel i ett samhälle där allt ska gå så fort. Då måste man ju hela tiden PÅ NYTT sätta sig in i en berättelse och dess personer när man börjar en novell, jämfört med att plocka upp en roman med strax välbekanta karaktärer en snabbis här och där. För inledningen är oftast den jobbigaste delen att ta sig igenom.

Dessutom upplever jag det lite som att noveller kräver att man måste tänka mer, utifrån sättet de är skrivna. En novell väcker nästan alltid fler frågor än den besvarar då mycket hänger oskrivet, mellan raderna, och mycket fortsätter att hänga mystiskt öppet mot slutet. Underbart, men också lite krävande, jämfört med en roman där man hela tiden blir "matad" med berättelsen och förloppet.

Men det bästa med noveller enligt mig är nog hur de visar upp ett "akrobatiskt skrivande" med skrivsätt, bildspråk och tankevärldar som jag aldrig kunnat föreställa mig i förväg. De utmanar, och är ofta språkligt väldigt säregna och fantastiska. Med tydlig mersmak och genuint uppmuntrad eftertänksamhet.

Denna, samt bilden ovan, är lånade från Novellix hemsida.

I alla fall!
Anledningen till att jag går och tänker på noveller är att novellförlaget Novellix utlyst en stor novelltävling. Ni känner väl igen Novellix, med noveller utgivna en och en som små söta böcker med ursnygga omslag? Sista tävlingsdatum är 30:e juni och man kan vinna en utgiven novell, en bok på 40 st Novellix-noveller, eller en prenumeration.

Men för att kunna skriva en bra novell (eller åtminstone försöka) tjänar man ju på att läsa MASSVIS av noveller, för att lära känna formen bättre. Så jag har djupdykt (bildligt talat, den är faktiskt ganska liten ;)) i Uppsala Stadsbiblioteks Novellix-låda och gjort flera fina bekantskaper.

Och fått ganska stor lust att skriva något surrealistiskt... men det är väl något helt annat!
Mina favoriter hittills, som jag kan tipsa om, är nog Riikka Pulkkinens Ett köns bekännelser och Johanna Thydells Han tänkte på dem som färger. Ett icke-Novellix-tips är Tove Janssons noveller, som bland annat ges ut i en superfin samlingsutgåva av Modernista i år!

Har ni några bra tips åt mig? Någon novell som verkligen fastnat? Berätta gärna!

Tuesday, May 30, 2017

Swecon (Kontur) 2017!

Sisådär två dagar innan själva Swecon skulle börja upptäckte jag (via en kompis) att årets upplaga, Kontur, hölls i Uppsala. Med studentskivor och mera i samma veva hann jag inte gå mer än en dag, men vi prickade in lördagen med ett riktigt späckat schema och jag är verkligen supernöjd!


Programpunkten jag var mest taggad inför var förstås "Att skriva fantastik för barn och unga", som dessutom var öppen för allmänheten och inte bara con-deltagare. Medverkande var Anders Björkelid (Ondvinter), Christin Ljungqvist (Kaninhjärta och Vita Tigern), Mats Strandberg (Cirkeln), Sofia Falkenhem (illustratör, Monstret i natten tillsammans med Mats) och Henrik Fexeus (De förlorade, jag har inte läst något om honom men han är tydligen mentalist också vilket låter spännande).

Det var allt som allt en bra och rolig panel (även om jag önskat mer prat om skriv ;)) och författarna var så klart himla proffsiga. Allra roligast var nog att få lyssna på Christin Ljungqvist som ganska nyssens kom ut med sin Vita Tigern och vars blogg jag följt ett bra tag. 

Jag passade på att norpa åt mig (läs: köpa) ett ex av Vita Tigern och få det signerat nu när hon ändå var där. Himla fin bok är det trots allt!


Ibland dubblade alla intressanta programpunkter, och ibland var det lite lugnare så att man kunde gå och äta lunch/middag eller strosa runt i säljarrummen och titta på böcker mm utan ångest över att man missar något roligt. 

Programpunkterna vi gick på var:
  • "Vi" och "de": Konstruktionen av de Andra i Science Fiction (även om jag så här i efterhand kanske hellre prickat in "Russian Folklore and Fantasy" för att lyssna på Katherine Arden en gång till!)
  • Att skriva fantastik för barn och unga
  • Så gör vi för att få något skrivet!
  • Folklore, Fantasy and Retellings
  • Environmentalism and Speculative Fiction
  • Novellen och karaktärerna
  • Guests of Honor panel: On Worldbuilding


Överlag kan jag känna att ett ganska stort problem var låg kvalité på moderatorerna. Ofta kändes det som att de blev valda mer för sitt kunnande inom SF/Fantasy och desto mindre för deras talanger i att hålla diskussioner. 

Ett exempel var nog panelen "Environmentalism and Speculative Fiction". I beskrivningen handlade det om diskussion om environmentalism i sf/fantasy litteratur samtidigt som panelen "also discusses examples of eco-SF". Men helt ärligt blev det 35 min av rent boktipsande från panelens sida där alla frågor moderatorn ställde, i princip, handlade om "ja men den häääär grenen inom eco-SF då, har ni nåt exempel på deeeet?" eller att han själv försökte komma på namnet på egna exempel...

Sen ställde jag och en kompis varsin fråga i en annan riktning, för varken vi eller Christin Ljungqvist (som också var med och som var fantastisk!) verkade tycka det var särskilt givande. Varför slösa tid på det när man har tre författare att fråga saker om skrivande och idéer? Vad har man Google till liksom?!

Den bästa moderatorn jag fick chansen att lyssna på var Nahal Ghanbari (som var påläst, rolig, och i stort sett alltid styrde samtalet smidigt och bra).

"Så gör vi för att få något skrivet"-panelen

Bästa programpunkten var nog "Folklore, Fantasy and Retellings" med Siri Pettersen (Odinsbarn) och Katherine Arden (The Bear and the Nightingale, har inte läst men vill verkligen!!). Siri är OTROLIGT underhållande, speciellt tydligen i sällskap av amerikaner, haha. Jag lyssnade på henne i Guest of Honor-panelen också, men där spårade det nästan ur lite, vilket i och för sig var välkommet med tanke på att det började bli sent!

Diskussionen med Katherine Arden balanserade däremot jättefint mellan informativ och underhållande, så man fick massor av bra tips och intressanta tankar, kombinerat med magont ifrån skratt tack vare deras fantastiska kemi och villighet att bjuda på sig själva.


Siri Pettersen och Katherine Arden 


Swecon är då en primärt litterär konvention med fokus på science fiction och fantasy. Det är ju inte alls mina genrer direkt (med undantag för barn och ungdoms samt ung vuxen-litteraturen dårå), men helt ärligt var det jätteroligt ändå! Så om det visar sig att nästa Swecon arrangeras nära er, ta chansen och gå! Ett perfekt tillfälle att träffa författare (jag såg bl.a. Alex Haridi även om han inte deltog, och såg på instagram att Anna Ahlund var i krokarna, även om jag inte vet om hon var på själva Swecon).

Jag har aldrig varit på Bokmässan, så jag vet inte hur de jämställer sig publikmässigt, men jag kan tänka mig att Swecon har en mycket mer familjär och avslappnad känsla med lite mindre folk. Mer tillfälle att ställa frågor och kanske smyga fram och prata med folk alltså!

Sen den där "öppna famnen" som fantastik-fansen sägs ha, "där alla är välkomna" osv osv, vet jag inte riktigt om jag kände av till 100%. Jag kände väl kanske lite mer (i alla fall i vissa publikgrupper) att "alla som kan en massa om SF, framförallt klassiker är välkomna med öppna armar!". Men de är i alla fall trevliga, så kör på!


Friday, May 26, 2017

Lägret - Lena Ollmark

"När polisen kom hade Louisa inte gjort något motstånd. Det var som om hon ville bli inspärrad och bestraffad", sa Amanda. "Som om det på något sätt skulle skydda henne från det onda hon bar inom sig."
  Det blev alldeles tyst runt elden. 

Hannah har åkt på konfirmationsläger på gården Björknäs mitt ute i ingenstans. Hon tror visserligen inte på Gud och tycker att kristna verkar rätt tråkiga, men barndomskompisen Emil ska dit, och hon vill knyta kontakt med honom igen. Dessutom vill hon äntligen lära sig spela gitarr. Men ingenting blir riktigt som hon tänkt sig på lägret, där den främmande varma kristna gemenskapen tycks gömma en hel del mörker. Vad händer egentligen på Björknäs?

Omdöme: Det här är nog faktiskt mitt första möte med skräck i bokform (om inte Miss Peregrines hem för besynnerliga barn räknas) vilket helt klart var spännande! Kanske speciellt med tanke på att det här är en ungdomsbok för cirka 12+, som därmed balanserar mellan gränserna "läskigt" och "inte för läskigt". Kusligt, men kanske inte "du kommer sova med nattlampa och ändå drömma mardrömmar i flera veckor framöver"-skrämmande.

Det coolaste med skräck som genre är ju hur "monstren" och det okända kan användas som metaforer för saker som händer i samtiden, saker som skaver eller skrämmer. Jag var och lyssnade på Ollmark prata på en bokträff anordnad av några Stockholms förlag, och då pratade hon om att skräck är som en kontrollerad plats för barn och unga att möta rädsla och skrämmande saker på.

Även om man skulle kunna tro att Lägret diskuterar religiös extremism eller liknande, så är det inte alls fallet. Snarare är det en ganska realistisk bild av konfirmation och Svenska Kyrkan idag (så som jag upplevt det under konfirmationsläger med två olika församlingar); en plats som förespråkar gemenskap och tillit och inte ställer krav på den enskilda individens Gudstro. Det boken istället riktar in sig på är känslan av utanförskap, vilket jag tror är något många unga oroar sig för, och följder av kunskap och okunskap, när sanningen borde komma fram och inte.

Jag älskar just utanförskapstemat, för Hannah blir i själva verket verkligen insläppt i gruppen där alla är öppna och vänliga, men känner sig ändå utanför. Och jag har alltid älskat "ensam bland andra"-koncept, för de är så vanliga och realistiska.

Det enda jag egentligen kunde önska annorlunda är nog slutet. Jag tycker verkligen om epilogen och hur tråden med Jonatan (och Hannahs egen utveckling) löstes på ett bra sätt, men dessförinnan finns det en del jag tycker saknas. Det som verkligen var intressant med skräckdelen var trots allt egentligen en specifik karaktärs beteende, vilket inte alls blev utforskat i större omfattning efter "the big reveal". Kontrasten mellan skräcken och verkligheten, samt tråden med Emil, blev också väldigt abrupt avklippta - jag skulle ha velat se alla tre behandlade närmare. Men men!

Betyg: En mysrysig och snabbläst bok som passar bra att läsa innan man själv ska konfirmera sig om man är i den åldern, eller om man bara är sugen på ett skräckmysterium som får en att tänka och känna. Mer kuslig än läskig, men jag tror att det passar de flesta bra!

Lägret

Thursday, May 18, 2017

Lite upp och ner mitt i allt!

Maj månad 2017 har nog varit en utav mina mest stressiga (eller åtminstone mest innehållsrika) perioder någonsin. Det har varit tre final exams-veckor under vilka jag skrivit 13 prov som står för ca 70% av alla mina betyg för gymnasiet (STRESSIGT!) och också månaden då jag blev den första stipendiaten till Lars Gustafssons minne för unga skribenter - vilket har varit fantastiskt och ganska galet!

Bild: Cassandra Grönlund


Är man nyfiken på texter jag skrivit eller vill läsa en intervju med mig så finns det på VLT:s hemsida. Jag var i Västerås igår och tog emot stipendiet under en fantastisk kväll med trerätters middag då en skådespelerska läste upp min diktsvit live, vilket var bland det häftigaste jag varit med om. Det var dessutom samma dag som jag skrev mitt sista prov, så det blev verkligen ett rejält avslut på allt som snurrat den senaste tiden.

Annars börjar ju studenten närma sig med stormsteg och därefter ett sabbatsår. Men innan dess har jag två dagar på mig att läsa så många böcker jag hinner inför en bokträff i Stockholm anordnad av flera förlag, vilket ska bli jättetrevligt!

Nu blir det ju nämligen ett år av bloggande, skrivande och kanske jobb (vi får hålla tummarna!) - jag har ett berg av recensionsexemplar väntande som jag längtar efter att få börja beta av, och sen får vi se vad som händer!

Ett litet snabbt tips jag kan göra sådär i förbifarten är att kolla in Modernistas sommarkatalog: de ska bland annat ge ut två ursnygga samlingsvolymer av Tove Janssons noveller och romaner. Wow??

Ha en fin sommar allihop!

Saturday, April 1, 2017

The Drowning of Arthur Braxton - Caroline Smailes

That's when she sings again, louder this time. I stay very still, I can't move. 
  She stops. She stares at me. 
  "Why aren't you moving?" she asks.
  I don't speak.
  "Why aren't you drowning, like the others?" she asks.

Arthur är mobbad i skolan, har en frånvarande pappa, och är allmänt trött på livet. Men allt förändras när han kliver in i det stängda badhuset The Oracle och hittar en naken kvinna simmande i en av bassängerna. De magiska källorna som rinner igenom badhuset skyddar inte bara henne, utan en mängd udda figurer, däribland Delphina. Den vackraste person Arthur någonsin sett. Men under all magi i The Oracle gömmer sig också ett mörkt förflutet som hotar att komma upp till ytan.

Omdöme: Det bästa sättet att beskriva The Drowning of Arthur Braxton på är nog "udda och unik". Den har fått lite utav en kult-following i Storbrittanien och jag tror det är en sådan bok som antingen verkligen fascinerar, blir en storfavorit, eller som man helt enkelt inte förstår sig på.

Jag är kanske inte upp-över-öronen förälskad i boken, men den är verkligen speciell. Dels både hatar jag och älskar hur Smailes valt att berätta Arthurs delar av boken på genuin nordbrittisk engelska (med tillkommande slang, så som "maybes", "owt" och "nowt") och dels är jag ganska såld på den gåtfulla strukturen. Berättelsen är både formmässigt och innehållsmässigt ett mysterium och uppmuntrar under läsningens gång smått besatthet av att försöka ta reda på hur allt verkligen hänger ihop.

Ex: Vad betyder de små "missing people"-inslagen i början av alla Arthurs delar? Vem är egentligen Lauren? Vad har the flood för betydelse för storyn? Vilka personer representerar resten av elementen, utöver Arthur och Delphina? Vad betyder det? Och VART ÄR ALLT PÅ VÄG???!

Det är en modern, ärlig och närapå brutal uppväxtskildring full av magi, som växlar mellan förtrollande lätthet och ett mörker som påminner mig om gamla sagor. Vackert, men hotfullt. Det som verkligen fascinerade mig var hur Smailes hela tiden fick mig att undra vems historia det egentligen var hon berättade  och slutet är en perfekt blandning av en käftsmäll och ett happily ever after. (Ja, jag grät, jag erkänner).

Betyg: En av de mest innovativa och fängslande ung vuxen-böcker jag läst på länge, i all sin underlighet! Jag rekommenderar den verkligen till alla som vill prova något lite ovanligt, och som gillar böcker med trolska och mörka stämningar.

The Drowning of Arthur Braxton

Saturday, March 18, 2017

Döden i Skuggmyra - Elsie Petrén

"Jag har nu pratat med alla Harrys söner", sa Tobbe. "Tyvärr är det så att... Harry har... dött."
  "Va?!" utropade Selma och såg förtvivlad ut. "Varför då?"
  "Allt tyder på att han dog av ett ovanligt kraftigt epilepsianfall", sa Tobbe. "Han var ju dessutom åttio år..."

Det är sommarlov när Selma, Tim och Marvin hittar Selmas granne Harry avsvimmad i trädgården. De vuxna säger att Harry dött av ett epilepsianfall, men kompisarna är inte lika säkra... Varför har Harrys tre söner blivit så osams med både honom och varandra, och vad är det egentligen för pengar de snackar om? Kan Harry till och med ha blivit mördad?


Omdöme: Åh vilken positiv överraskning! Boken är riktad till mellanåldern (9 till 12 ungefär) och gav mig direkt samma känsla som de fantastiska deckarna jag själv läste i slukaråldern (Lasse-Maja, Laura Trenter, tvillingarna Petrini!).

Det som verkligen lyfter Döden i Skuggmyra är dynamiken mellan huvudpersonerna. Speciellt just rivaliteten och osäkerheten hos Tim och Marvin, som brottas med deras nya kompisformation som trio: Tim gillar inte att behöva dela Selma med någon och Marvin är rädd för att hamna utanför, nu när hans egen bästis är bortrest. Fast bäst av allt är nog coola Selma som bara kör på utan att tycka det är konstigt alls att de ska hänga alla tre.

Sedan var själva mysteriet precis så som man vill att det ska vara, kompisarna lyckas med nyfikenhet och list upptäcka skurkarna och det hela trappas upp till en superspännande upplösning. Jag kan avslöja att det innehåller en biljakt, en stentuff mormor, och en maffig sportbil. Plus ett par korkade poliser, så klart.

Betyg: Storrekommenderar verkligen den här deckaren för mellanåldern! Härligt kompisgäng, spännande mysterium och rejält bladvändartempo när storyn väl tar fart. Allt det man letar efter i en mysdeckare!

Döden i Skuggmyra

Sunday, February 26, 2017

Tre böcker jag är sugen på ur vårutgivningen

Tre svenska böcker jag är intresserad av ur vårutgivningen kommer ifrån tre författare vars bloggar jag följer! Två av tre ser härligt (somriga?) och kärleskssprängda ut. Den tredje har jag väntat på sen innan Christin ens fick kontrakt - för jag menar, svensk retropunk? Hur häftigt?!

 



Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck 
Saker inger ser av Anna Ahlund 
Vita tigern av Christin Ljungqvist 

Om Anna Ahlund-boken kan jag ju bara säga 1) jag älskar novellformatet! ska bli så spännande att se hur alla noveller hakar i varandra, och 2) jag älskar Uppsala-böcker! Så jag känner redan på mig att den kommer bli fantastisk.

Tuesday, February 21, 2017

Funderingar: Kronisk smärta & "Dödens märken" (Carve the Mark)

Veronica Roth kommer nu med första boken sen Divergent-serien: "Dödens märken", en fantasyberättelse i två delar.

Jag har inte hunnit läsa boken än (den står i bokhyllan och väntar!) men har smygläst lite recensioner på andras bokbloggar och Goodreads. En sak jag sett många reagera på, "omkring" boken, är Roths inställning till kronisk smärta.

I en intervju satt nämligen hon och intervjuaren och diskuterade karaktären Cyras "gift"; att ge, men också ha, smärta. (Sideline: tycker det börjar bli lite kliché i YA att kvinnliga huvudpersoner har kraften att ge andra smärta, men Roth kanske gör nåt nytt av det, vem vet).


Tre saker folk har reagerat på/tolkat utifrån intervjun:

  • Att Roth ser kronisk smärta som en "gift" eller gåva
  • Att huvudpersonen är "worthy of pain" tillsammans med andra karaktärer (?)
  • Att inspirationen är kronisk smärta, sedan Roth har vänner som lider av endometrios
Efter att ha läst intervjun väljer jag att lägga tonvikten på ordet tolkat. För även om jag förstås förstår att personer som lider av kronisk smärta upprörts väldigt av intervjun och det den tycks säga om kronisk smärta, tycker jag att den har blivit felaktigt läst.

1) När Roth säger att den kroniska smärtan är en gåva/"gift", så menar hon ju inte faktiskt att det är en fin present som huvudpersonen förärats med. Det bara råkar vara namnet på "superkrafter" i hennes fantasyvärld, vilket är logiskt med tanke på att de flesta andra personer inte har krafter som nödvändigtvis är negativa. Det blir därför snarare ironiskt för huvudpersonen att folk kallar det en gåva.

Problemet med det här tror jag ligger hos intervjuaren, som rätt ignorant säger:
 "Yeah. Well, I was struck by the - and maybe I'm getting carried away with the metaphor, but I - to me it meant that chronic pain I guess can be a gift. It makes us sensitive about the world despite our pain or because of it.
Med andra ord, att Roth bokstavligt menar att det är en gåva och att folk som lider av kronisk smärta ska vara tacksamma för hur det möjliggör extra känslighet för världen omkring en. Vilket HELT KLART är problematiskt, men ingenting Roth själv sagt?

Hon pratar istället om hur kronisk smärta kan ta över ens liv, hindra ens potential och att det kan vara fruktansvärt när ingen tar en på allvar. Vilket är något av en hyllning till vännerna som lider av endometrios, som många läkare inte ville ta på allvar.



2) Ordvalet "worthy of pain" är ju helt klart olyckligt, men också ofta taget ur kontext när man diskuterar intervjun. Citat är nämligen "why she thinks she is worthy of pain". Det är med andra ord Cyras eget resonemang, och en form av psykiskt självskadebeteende, att inbilla sig att man förtjänar smärtan som getts till en. 

Jag väljer att inte läsa det som att Roth säger att Cyra är "värdig" smärta som en sorts nobilitet, utan snarare som ett tecken på hur hon inte mår särskilt bra psykiskt.

3) Med tanke på ovanstående tycker jag faktiskt att det verkar som ett ganska vettigt sätt att försöka porträttera kronisk smärta i fantasymiljö? Men sen vet jag ju inte hur hon faktiskt utförde det hela i själva boken, så jag ska väl inte säga för mycket. Någon som läst och vet? 

Till skillnad från det som sagts om den rasistiska vinkeln och förstärkandet av stereotyper i romanen (vilket helt ärligt inte borde gå att rädda i min mening) så tycker jag att just det här dragits ur proportion. Jag ser det mer som ignorans från intervjuaren än Roth själv, på temat kronisk smärta. 

Vad tycker ni?

Saturday, February 18, 2017

The Princess Bride - William Goldman

Hello there," Inigo hollered when he could wait no more.
  The man in black glanced up and grunted.
  "I've been watching you."
  The man in black nodded.
  "Slow going," Inigo said.
  "Look, I don't mean to be rude," the man in black said finally, "but I'm rather busy just now, so try not to distract me."
  "I'm sorry," Inigo said.
  The man in black grunted again.
  "I don't suppose you could speed things up," Inigo said.
  "If you want to speed things up so much," the man in black said, clearly quite angry now, "you could lower a rope or a tree branch or find some other helpful thing to do.” 


Omdöme: Får man säga att det här är en "klassiker"? För det känns som en klassikerrecension, även om filmen kanske är kändare än boken. Och precis som jag älskar filmen finns det en hel del älsk med boken också, men det är lite blandat med fundersamheter också, så lika mycket fullträff är det kanske inte.

The Princess Bride är skriven som en "abridgment", en förkortad version av en fiktiv historisk roman med samma namn, som bara innehåller "the good bits". Det vill säga pirater, fäktning, jättar, bestar, eldträsk, tortyr och äkta kärlek. Inte så mycket drabbel om klänningar. Till förkortningen medföljer även författarens egna kommentarer samt tre olika förord, där författaren berättar om sitt (fiktiva) liv och hur det hör ihop med boken.


Jag vet inte hur man bäst ska lägga upp läsningen, men jag läste det första (tidsmässigt) förordet, sedan boken, sedan nästa förord, sedan det första och enda kapitlet Goldman var "juridiskt tillåten" att bifoga, och sedan det absolut sista förordet. Men nästa gång jag läser kommer jag nog göra en liten egen abridgment med bara de bästa bitarna: dvs skippa de två sista förorden. För det är själva huvudhistorien som är bäst, helt klart.

Det jag älskar med boken är hur den visar mer bakgrund till ens favoritkaraktärer. Speciellt Iñigo! Älskade hans bakgrundshistoria. Sen är tonen förstås fenomenal, Buttercup får en helt annan personlig utveckling, och början av historien (med Buttercup och Westley) är himla härlig.



Det jag är tveksam till är det lite sunkigt sexistiga perspektivet ibland, speciellt i Goldmans "egna" delar (eftersom det är fiktivt gissar jag att han gör sig själv till ett asshole med flit? den är ju dessutom skriven på 70-talet). Men även när det kommer till Buttercup och Westley, de ca 40 sidorna mellan bergsrullningen och slutet av the fire swamp-delen. Hon är självisk och bidrar med 0, medan han, av någon oförklarlig anledning, älskar henne ännu mer för det och arbetar ännu hårdare för att hjälpa och rädda henne osv osv.

Men å andra sidan räddar Goldman det sedan genom just Buttercups personliga utveckling, på ett sätt som faktiskt är bättre genomfört än i filmen. Och helt ärligt, älskar man filmen så går man verkligen miste om något ifall man inte sedan läser boken!

Betyg: Trots lite tveksammare partier så måste jag ju säga att det är en favorit ändå! En av höjdarna inom sarkastisk äventyrsfantasy som klarar av att driva med sig själv och genren, och gör det med bravur. Den illustrerade versionen är också galet fin!

The Princess Bride 

Monday, February 13, 2017

Ordbrodösen - Anna Arvidsson

Du ska ha svarta kläder. Det är en gammal säkerhetsåtgärd. 
  "En säkerhetsåtgärd?" 
  Om någonting går fel tas ditt block ifrån dig. Det har bara hänt en gång, men den kvinnan bar vita kläder och lyckades skriva vidare på dem. Konsekvenserna Svarta kläder är det som gäller. 

Alba tillhör en gammal värmländsk släkt av ordbrodöser. När hon fyller arton ska hon genomgå ett inträdesprov för att i sin tur få kraften, men något går snett, trots att provet egentligen bara är en formalitet. Nu skickas hon iväg till Stockholm medan släkten tar reda på vad som blockerar hennes kraft. Men tillsammans med sin handledare inser Alba att hemligheten är större än någon kunnat ana - och hon vet inte vem hon kan lita på.

Omdöme: Åh den är så förbaskat fin! Vill mest krama hela boken, känns det som. Jag gillar verkligen bakgrunden med den gamla värmländska släkten och dess traditioner, och hur Alba sedan tvingas ifrågasätta allting hon någonsin vetat när hon kommer därifrån och får mer (otäcka) perspektiv på saker och ting.

Boken är skriven som ett mysterium, där det finns både en hemlighet och ett hot att luska ut. Varför misslyckades Alba med provet? Vem är det som är så angelägen om att ändra på detta? Jag vill inte avslöja så mycket mer än att det blir en kamp mot klockan, och jag tyckte att Arvidsson gjorde det väldigt skickligt. Ledtrådarna är invävda hela vägen genom texten, leder än hit än dit, och man förstår alltid delarna, men aldrig helheten. På så sätt blir det inte förutsägbart sådär så att man stör sig på ledtrådar huvudpersonen missar, utan snarare spännande när man försöker pussla ihop allting.

Jag kan säga att jag var väldigt nära, alla bitarna fanns där vid slutet, men det var först i upplösningen som allt föll helt på plats. Och det är väl precis så man vill att böcker ska vara?

Sedan älskade jag verkligen personerna. Mormodern som kommunicerar genom lappar, fantastiska Lo och Klara som är riktiga powerkvinnor borta i Stockholm, de mystiska trillingsystrarna, de två personerna Alba hittar i sitt sökande efter svar... Allt föll så fint på plats i slutändan, det kändes verkligen som att det inte kunnat bli på något bättre sätt. Sen får jag väl erkänna att jag grät lite i epilogen? För det gjorde jag.

Betyg: En lågmäld fullträff, men fullträff likaså! Vet inte om det är något med Värmland vs. Stockholm (är halv värmlänning själv, men bor i Stockholm/Uppsalatrakten), det enkla men fina språket, eller användandet av ord och bilder i berättandet, men Ordbrodösen var verkligen den där sortens bok man bara vill gå tillbaka och bläddra i.

Ordbrodösen

Thursday, February 9, 2017

Book Haul: februari 2017

Så: Jag firar så klart in det nya året med böcker! Det är två rec-ex, och så två böcker jag köpte med ett presentkort i julas.


Först ut på rec-ex sidan är Anna Arvidssons Ordbrodösen som jag längtar galet efter att läsa! Förutom ett suuuperfint omslag älskar jag också konceptet med ordbrodöserna, en lång tradition av kvinnor med kraft att kunna kontrollera andra människor med hjälp av skrivna ord. 

Sedan är det Veronica Roths nya fantasybok Dödens märken. Jag vet inte alltför mycket om den, även om jag hört lite kontroversiella diskussioner, men tänkte att jag ska läsa utan att ta reda på för mycket och se vad jag själv tycker. Förhoppningsvis blir det lika bra som Divergent-serien!



Och de två böckerna jag köpte var The Princess Bride (i en ursnygg illustrerad utgåva efter att ha "återupptäckt" filmen och blivit alldeles kär i historien) och The Drowning of Arthur Braxton. Princess Bride har jag redan läst, med blandade känslor, då det finns mycket jag verkligen gillar, men också saker jag är mer tveksam till. Åh så svårt!

The Drowning of Arthur Braxton vet jag inte alltför mycket om, men har varit sugen på att läsa den sen jag såg youtubern Luke Cutforths kickstarter-kampanj där han samlade in donationer för filmen, som han ska regissera. Videorna om projektet var för lockande för att jag skulle kunna låta bli!

Sunday, February 5, 2017

The Awesome - Eva Darrows


"Do you want me to..."
  "No. Stay put."
  'Stay put' apparently meant 'vacate his vehicle and follow me into my yard as I jog toward the house'.
  "Maggie, wait", he hissed. "What's wrong?"
  "The vampire job from yesterday. We nuked some elder's first born. Go back to the car. I don't want you getting killed."
  "No! I'm not going to let you go in there alone if it's dangerous."
  "Don't have time for this chivallry crap, Ian."  I pulled out my keys to unlock the van, sliding the back door open and fumbling for a couple of silver blades that I strapped to my wrists.


Omdöme: Jag har helt ärligt ingen aning om varför jag någon gång köpte den här (med tanke på dess sjuka koncept) men det berodde nog på A) att den var billig, B) att sidorna är svarta på utsidan (så snyggt!) och C) att den verkade som rolig och kravlös läsning. Vilket det var! Med vissa bonusar, dessutom.

Handlingen är så här: Maggie är en bad-ass tonårig monsterjägare. Eller, hon ska bli en bad-ass tonårig monsterjägare i alla fall. Än så länge är hon bara lärling hos sin mamma. Som lärling får man ta hand om tre-stjärniga jobb som spöken, vålnader och tomtar. Men Maggie vill slåss mot the real deal: vampyrer och varulvar. Problemet är att vampyrer är off limits för oskulder, vilket lägger upp för ett helt nytt sorts uppdrag - att hitta en dejt. Och ha sex för första gången, med sagda dejt.

Med tanke på alla möjliga YA-klichéer den här boken skulle kunna falla in i blev jag faktiskt positivt överraskad. The Awesome är egentligen en sorts girlpower-skildring om allt läskigt nytt som händer i tonåren, som att försöka passa in, gå på fester, ha sex, bli kär för första gången... med lite extra krydda i form av vampyrkomplotter, en ny sorts mutantzombie, och en monstermördande hjältinna med förkärlek för svordomar.

Även om Maggies berättarröst ibland var lite väl sarkastisk och inriktad på humor, så gillade jag verkligen sårbarheten det också öppnade upp för. För Maggie må vara definitionen av en "självständig ung kvinna" med god självkänsla (hon kallar sig trots allt för THE Awesome), men hon har också ögonblick av osäkerhet som hon försöker täcka upp. Som när hon råkar hamna i ett jobbigt gräl med sin mamma. Eller när hon börjar undra vad hennes dejt tycker om hennes utseende. Det kändes väldigt mänskligt, och Darrows sätt att behandla ämnet var väldigt fint, insprängt mellan alla vampyrslagsmål och komplotter.

Betyg: En positivt överraskande bok! The Awesome blandar häftig monsterjägaraction med tonårens alla överraskningar och utmaningar på ett sarkastiskt men ärligt vis, med en stentuff tjej i huvudrollen. En helt ny take på den första kärlekens alla highs and lows.

The Awesome

Thursday, January 26, 2017

Olyckornas tid - Moïra Fowley-Doyle

"Vi måste hitta henne, Cara", säger Sam. "Allvarligt talat."
  "Jag vet", viskar jag. Jag är så glad att han också förstår det. Behovet av att prata med Elsie är så starkt, det fyller alla mina sinnen. "Vi måste hitta henne snart."

Oktober är olyckornas tid för familjen Morris. De gömmer sig i lager av kläder, lindar in möbler i bubbelplast och stoppar undan elektriska föremål. Allt för att försöka skydda sig mot oundvikliga blåmärken, brutna benen och krossade hjärtan. Men det här året ska bli ett av dem värsta. Allt börjar med en flicka från Caras barndom, som plötsligt tycks ha försvunnit, med en vak av hemligheter bakom sig. Vad händer när de kommer upp till ytan?

Omdöme: Alltså wow vad häftigt med en genuint irländsk YA paranomal bok! Älskade verkligen att få ett icke-amerikanskt perspektiv på saker och ting, och att få suga åt sig den där trolska, förhäxande stämningen som Fowley-Doyle lyckats skapa.

Till en början verkade det här som en vanlig YA-historia, med den udda bästa kompisen, outsiders gänget, den söta killen, och så det paranormala hotet. Väldigt high school över alltsammans. Men sen gjorde Fowley-Doyle något helt annat av komponenterna, och jag kan inte låta bli att älska det. Hur dynamiska huvudpersonerna och deras relationer är. Hur fantasin och det övernaturliga flyter samman med verkligheten i de märkliga gråzonerna som skapas inuti hemligheter.

Cara, Alice, Bea och Sam hade ett eget sätt att se på världen som man gärna dras med i. Det är som om de berättar en berättelse för sig själva om allt som händer, inuti själva handlingen, på ett mer mystiskt och häxlikt poetiskt, men samtidigt hemlighetsfullt sätt. På så sätt blir de där gråzonerna lite av ett pussel - precis som personerna. Tillsammans med Cara (och ibland före henne) får man bit för bit av allas hemligheter och kan pussla ihop historien och sanningen om olyckssäsongen.

Jag tyckte det blev himla fint gjort! Och jag tyckte det var lite intressant att slippa den amerikanska snällhetscensuren också. Tonåringarna var fria att dricka alkohol och röka, kyssa tjejer som killar, på ett sätt som inte är lika vanligt i den amerikanska tonårslitteraturen. Det gjordes ingen större grej av det och det blev varken förskönat eller svartmålat.

Betyg: En lite "svårare" och trolsk paranormal young adult historia som lämnar mycket att tolka och ta ställning till som läsare. Men samtidigt otroligt inbjudande, egen, och lockande! Man vill veta hur det utvecklar sig för Cara och de andra, vad den här olyckssäsongen gör med dem och vad som egentligen lurar där under ytan.

Olyckornas tid 

Thursday, January 19, 2017

Och så blev det 2017!

2016 var ett uselt bloggår för min del (åtminstone sista halvan) främst på grund av skola. Orken har liksom inte funnits till för läsande och bloggande. MEN, nu är det 2017, imorgon lämnar jag in min sista inlämningsuppgift på gymnasiet och sen är det bara fyra månaders sprint till slutproven kvar.

Med andra ord kommer det (äntligen!) finnas mer utrymme för att läsa. Och med läsningen kommer förhoppningsvis också bloggandet tillbaka på köpet, haha. Jag har bland annat massor av otroligt fina recensionsexemplar på hög, samt en del omläsningar jag längtar efter.

Det här blev en väldigt tråkig uppdatering, men det var väl ungefär det jag hade på hjärtat!

PS! Om någon här har läst Björnstad av Fredrik Backman - rekommenderar ni den?! DS.


Den här "godingen" läser vi i svenska litteraturkursen just nu.
Tror att det är första verket vi läser som inte är från 1880-talet?
Riktigt modern med andra ord!