Friday, July 21, 2017

Spionen på spökskolan - Jesper Lundqvist

- Kära vän. Jag försäkrar dig om att inget är fel med Silas, sa hon lugnt. Tvärtom. Hans tillstånd är fullkomligt normalt, under omständigheterna.
  - Omständigheterna? Lamita hade darr på rösten igen. Vad då för omständigheter?
  Vingela brast ut i ett stort leende.
  - Omständigheterna i att vara ett spöke så klart!

När Silas vaktmästare Vingela upptäcker att han kan bli osynlig blir han flyttad från Algbackaskolan tills dess nattliga version - i spöktimmen fylls skolan utav spöken, gastar och vampyrer. Men hör Silas hemma där?


Omdöme: Tokgillade! En sådan där mysrysig kapitelbok för de lite modigare (den var faktiskt mycket läskigare än jag hade förväntat mig). Lundqvist vågar verkligen ladda på oddsen och försätta sin stackars rädda huvudkaraktär i jobbiga situationer. Det känns verkligen som att han tar läsarna på allvar på det sättet.

Silas situation i skolan, där han känner sig ensam och förbisedd, är nog tyvärr delad av många. Likaså är känslan av att vara väldigt rädd innerst inne något jag tror att många barn upplever vid något tillfälle. Speciellt när man blir lämnad att själv ta ansvar för något väldigt stort som man inte vet om man klarar, utan att få hjälp. När vuxna sviker, liksom.

För Silas blir det lite som att alla lämnar honom att själv deal:a med en situation som skrämmer honom. Han hamnar dessutom emellan två läger, och släpps inte helt in i något utav dem, om han inte låtsas vara någon (och något) han inte är. Det bygger på både rädsla och ilska inom honom, som svämmar över när konflikten på skolan blir för mycket. Han är ju bara en vanlig, go kille, inte någon dubbelspion i konflikt med gastar och demoner. Eller?

Betyg: En bok jag definitivt kan rekommendera till lite modigare läsare (speciellt om man gillar att bli småskrämd!). Men jag kan också tänka mig att det kan bli en spännande högläsningsbok som öppnar upp för fina diskussioner.

Spionen på spökskolan

Monday, July 17, 2017

Book Haul: Sommar 2017

Jag har faktiskt (äntligen!) kommit igång med läsningen igen nu i sommar, och jag hoppas verkligen att det håller i sig. Förutom det har jag inte mycket annat än övningskörning och jobbsök på gång, så allt är ganska lugnt. Har ni en bra sommar?

Eftersom jag tekniskt sett är arbetslös och inte får studiestöd längre har jag planerat att dra ner lite på bokköpande (vi får väl se hur det går, haha). Men hittills i sommar har jag både köpt, fyndat på second hand och fått hem en del böcker.


Först ut är mina studentböcker, som jag fått av olika anledningar i samband med studenten. How to be Parisian (wherever you are) fick jag utav min brorsas flickvän, som faktiskt är från Paris. Den är fylld av tongue-in-the-cheek sorters life advice, och superfin att bläddra i! De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en Novellix-novell som jag fick utav en jobbarkompis till mamma.

Sedan fick jag Jonathan Safran Foers Extremely Loud & Incredibly Close utav mitt gymnasieprogram. I varje avgångsklass delar de ut böcker till tio personer som personifierar något av karaktärsdragen från IB:s "learner profile" lite extra. Jag var klassens reflective så, då fick jag just den här boken, som jag antar ska passa lite extra.

Den sista böcken, Bodil Malmstens Det är fortfarande ingen ordning på mina papper, fick jag av min fantastiska lärare från Svenska litteratur-kursen. Hon ger alla sina Swe Lit-elever varsin bok med en hälsning i när de tar studenten, vilket jag tycker är så otroligt fint! 
 

På rec-ex sidan har jag bland annat fått hem de här tre ovanför. Kärlek på en gul cykel är Fredrik Frängsmyrs nya bok som inte alls verkar vara i samma genre (thriller) som hans förra, vilket är spännande! Mamma blev för övrigt så kär i omslaget när boken trillade ner i bokhyllan att hon "lånade" den av mig till semestern. Så den var populär!

De förlorade av Henrik Fexeus och Papperssjälar av Emma Johansson vet jag inte jättemycket om. Fexeus är dock mentalist, vilket gör mig väldigt nyfiken på hur hans dystopi kommer att vara att läsa. 

Papperssjälar är från Opals nya syster/dotter-förlag, VOX, som bara kommer ge ut unga vuxen-böcker. Fortsätter de i samma stuk som denna kommer det dessutom gälla URSNYGGA böcker. Jag älskar det lite "boxiga" formatet!


De ofria av Janne Lundström och Det här kalla landet av Pernilla Gesén vet jag verkligen INGENTING om. De var med i goodie bag:en från bokträffen i Stockholm med bl.a. Opal, Natur&Kultur och Berghs.

Jag har mest kikat på dem så här långt, men De ofria är verkligen än otroligt fint formgiven bok, innanför dustjacken såväl som utanpå. Lite älsk på det? Den är dock väldigt tjock så vi får se när jag vågar mig på den. 


Whoops för oskarp och suddig bild! Men det är tre mellanåldersböcker det gäller. De två till höger, Spionen på spökskolan av Jesper Lundqvist och Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren, är lite svårare med mer text, medan Klappsnapparna och skoltjuven är lite enklare med många (superfina!) bilder.

Båda böckerna från OLIKA förlag hade tyvärr lite tråkiga omslag kan jag tycka, även om de får en bonus för att kanterna på sidorna är färgade (svart och grönt). Men för den åldern kan det väl få vara lite mer action på omslaget? Om inte på framsidan, åtminstone något mer på baksidan! Så det inte blir så svart. (Kan ju avslöja att jag tokgillade innehållet i alla fall, så döm inte hunden efter håret!)


Sist men inte minst har vi böcker jag införskaffat själv. The Handmaid's Tale av Margaret Atwood köpte jag efter att ha sett en Actors on Actors-intervju mellan Elizabeth Moss (som spelar huvudpersonen i serien) och Riz Ahmed. Uprooted har jag redan recenserat, här. Helt klart en ny favorit!

Vita Tigern köpte jag på SweCon efter ett utav Christin Ljungqvists panelsamtal, och den står som nästa på min TBR-lista. Också sådär härligt boxig, och liksom smart formgiven? Älskar framförallt ryggen på den. 


Och några bokfyndade böcker, från en regnig dag. Maria Langs Kung Liljekonvalj av dungen hittade jag på ett loppis när vi stannade för att fika på en roadtrip. Hennes böcker har så fina kartor i början, så jag hade svårt att låta bli!

Sedan köpte jag Erik Axel Karlfeldts Samlade dikter och Lars Gustafssons Berättelser om lyckliga människor och Fåglarna via Bokbörsen (så smidig och bra hemsida ju!). 

Karlfeldt var inför en uppsats jag skulle skriva, vilket blev en intressant bekantskap. För oss på 2000-talet är det ju lätt att haka upp sig på en del lite problematiska delar av Karlfeldt, som också finns i vissa dikter, eller bli avskräckta av alla bibelallusioner. Men samtidigt är han ju en älskad nationalskald av en anledning: han har verkligen skrivit så otroligt mycket fint.

Lars Gustafsson är ju författaren till vars minne jag fick ett stipendium, så jag försöker att samla på mig en del av hans verk så sakteliga. Han var otroligt produktiv som författare och poet så det finns väldigt mycket att välja på! Och speciellt Fåglarna är jag väldigt glad över, den är så otroligt fin. 

Wednesday, July 12, 2017

When Dimple Met Rishi - Sandhya Menon

She looked too sincere to be messing with him. He felt the beginnings of doubt begin to creep in. "You are Dimple Shah, right? From Fresno? The daughter of Vijay and Leena Shah?"
  Her eyes widened and she stepped back. "You know an awful lot about me."
  Oh great. Now he was freaking her out again. He should just say it. "That's because we... we're supposed to be getting married."

Dimple och Rishi åker på ett sommarläger för unga datorprogrammerare. Hon är där för att uppfylla sin dröm om karriärlivet - han är där för att träffa sin blivande fru. Problemet är att deras önskningarna (och personligheter) krockar totalt. Rishi är traditionalist. Dimple raka motsatsen.

Omdöme: Den här boken finns alltså som e-bok för 10 kr på Bokus, så fynda på! Det är en sån där gullig kärleksroman som passar perfekt för sträckläsning på stranden eller i hängmattan. Större delen av tiden jag läste hade jag ett leende lika stort som tjejen på omslaget och jag skrattade definitivt högt ett par gånger.

Vartannat kapitel är skrivet ur Dimples perspektiv och vartannat ur Rishis. De ger båda varsin inblick i en indisk-amerikansk vardag, vilket jag verkligen gillade. Dimple håller nämligen hårt på den amerikanska delen av sin nationalitet medan Rishi väljer att framhäva sin indiska. Det skapar en frontalkrock mellan dem när de först träffas (Dimple har ju PRECIS lyckats övertala sin mamma att se henne som något annat än en framtida brud, medan Rishi är SÅ förväntansfull över att få påbörja de första stegen mot ett traditionellt, arrangerat äktenskap) men det öppnar också upp för ömsesidig karaktärsutveckling.

På det stora hela tycker jag att When Dimple Met Rishi är urgullig. Den har lite Bollywood-film-känsla men är samtidigt väldigt amerikansk och jag tror att den skulle kunna göra sig väldigt bra som tonårsfilm. Förutom romansen gillade jag verkligen Dimples relation med sina föräldrar (speciellt mamman), den var fint skildrad och sådär jobbig som föräldrarelationer ofta är.

Det enda minuset är väl att jag ibland tyckte att författarens feministiska/pk-punkter blev väldigt påklistrade istället för naturliga, och speciellt i Dimples fall ofta ganska skenheliga. Är man en sådan som ofta stör sig på karaktärer och tycker de är irriterande finns också en liiiiten risk att Dimple blir en jobbig bekantskap, men mig störde det som tur var inte förrän möjligen efteråt.

Betyg: En rolig, fartfylld och lite pirrigt kärleksfylld tonårsbok (för alla åldrar!) som är perfekt för sommarläsning. Är man ett fan av Bollywood-filmer så är den, i alla fall om man ska tro Goodreads, ett måste! Men den funkar förstås lika bra för alla som bara gillar en härlig ungdomsbok om kärlek med många tillfällen för skratt.

When Dimple Met Rishi

Friday, July 7, 2017

Uprooted - Naomi Novik


Our Dragon doesn't eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. We hear them sometimes, from travelers passing through. They talk as though we were doing human sacrifice, and he were a real dragon.

Agnieszka bor i byn Dvernik, i dalen närmast den mystiska och blodtörstiga Skogen. Allt som skyddar folket i dalen från Skogens ondska är trollkarlen the Dragon. Vart tionde år väljer han ut en flicka från dalen till sitt vita torn, vilket förändrar dem för alltid. Agnieszka och hennes familj har alltid vetat att vackra Kasia, den bästa vännen, kommer bli tagen. Men när dagen väl kommer är det inte Kasia som Draken väljer.


Omdöme: Åh vad jag älskar den här boken! Den var fantastisk från början till slut, och jag hoppas verkligen att den tar sig till Sverige, så att fler kan läsa den. Jag älskade språket, karaktärerna, premissen, världen, och så vidare, och så vidare (ni fattar!). Ellen DeGeneres står dessutom som producent om den blir film, så hur mycket bättre kan det bli?!

Novik har ett språk som verkligen låter sig själv ta tid och följer sin egen rytm. Det gjorde att texten ibland fick nyanser som jag fick läsa två gånger för att få ordning på, men det gjorde också att man som läsare blir helt invävd i berättelsen. Uprooted gjorde för mig det som fantasy ultimat ska göra, den där upplevelsen av att man helt enkelt kliver in i världen tillsammans med karaktärerna.

Polsk folktro väger tungt i boken, vilket jag älskar. Det ger allting mer djup och man märker verkligen hur det är skrivet med kärlek, som ett led i en lång berättartradition. På sätt och vis för Novik vidare sin mammas berättelser till sin dotter, som hon skriver i efterordet. Jag kan knappt något alls om polsk eller slavisk kultur, men känner igen en del av stämningen från de svenska folksagorna och kan inte låta bli att dras med.

Sen älskar jag förstås också Agnieszka och the Dragon (i all hans snobbighet), och jag gillar verkligen systerskapet mellan Agnieszka och Kasia. Men häftigast var nog själva idén med the Woods, och hur skickligt och dynamiskt Novik bygger upp den. Samt de två olika sorternas magi, och sättet de interagerar på, det tyckte jag verkligen var fint.

Betyg: Storrekommenderas! Är du lite avig när det kommer till "poetiskt" språk kanske du får känna dig fram lite försiktigt, men jag blev verkligen kär. Uprooted är som en bubbla man helt enkelt inte vill kliva ut ur. Jag sträckläste i sängen över två dagar och ville inte släppa taget (istället satt jag och läste om partier flera gånger innan jag kände mig redo).

Uprooted

Thursday, June 29, 2017

Tips: "When Dimple Met Rishi" för 10 kr!

Jag slösurfade lite imorse och kollade igenom olika booktube-videor med hauls och rekommendationer. En bok som dök upp i två olika sammanhang var Sandhya Menons "rom-com" young adult-bok When Dimple Met Rishi.

En snabb googling senare upptäckte jag att den finns som e-bok för bara 10 kr på Bokus, här!


Jag har inte läst den än, men den ska handla om två indisk-amerikanska ungdomar som är varandras totala motsats. Dimple har ingen lust att leta efter den perfekta indiske maken, som hennes mamma vill, utan drömmer om att flytta bort från familjen och börja satsa mot ett karriärliv. Rishi å andra sidan är en romantiker som funnit sin plats i familjetraditionerna - när han får höra att hans föräldrar planerar ett arrangerat giftermål mellan honom och en tjej som han kommer träffa under ett sommarläger blir han glad. Problemet är bara att ingen berättat för Dimple om planerna, så lägervistelsen blir inte alls som han tänkt. 

Det låter väl ganska spännande?! Jag vet helt ärligt väldigt lite om indisk kultur, så jag är helt klart nyfiken. Tycker det låter lite som en rom-com-film, som alla baksidestexter tjatar om. Passa på!


I övrigt har det varit lite tyst här eftersom: JAG TAGIT STUDENTEN! Och åkt på en två veckor lång semester till Japan. Nu är jag hemma, och arbetslös (om någon har ett ledigt jobb i Uppsala/Stockholmstrakten - hook me up! haha), så jag tänker försöka satsa på bloggen igen! Om några dagar kommer en recension på Uprooted av Naomi Novik, som var sååååå bra. 

Wednesday, June 7, 2017

Noveller! Är det något ni läser?



Noveller är ju en sådan där litterär form som man ofta hör "nu!! NU kommer det hända!!" om, när förlag och författare och kritiker och så vidare tror att genren ska få en uppsving. När Alice Munro vann Nobelpriset till exempel. Eller "nu" när 2010-talsmänniskorna tros inse att de har alldeles för lite tid över för romaner och istället borde gå över till de betydligt snabbare novellerna.

Men det verkar aldrig riktigt vilja sig. Samma sak på förlagssidan, åtminstone utifrån det man kan läsa i senaste numret av tidningen Skriva:  bara om det är en sensationell debutant, eller en stor författare, eller, åtminstone bara ibland.

Samtidigt finns det ju många antologier med kända författare, t.ex Gilla Böckers Het som kom för några år sedan, eller några av de översatta med bl.a. John Green. Och andra undantag (jag passar på att plugga lite här, för min kompis har skrivit en av novellerna i Bonnier Carlsens och Berättarministeriets nya antologi Stormiga känslor, skriven av tonåringar, läs den!).



Men hur känner ni? Läser ni noveller?
Jag kan tycka spontant att "de är så korta och snabba att läsa" ibland snarare är en nackdel i ett samhälle där allt ska gå så fort. Då måste man ju hela tiden PÅ NYTT sätta sig in i en berättelse och dess personer när man börjar en novell, jämfört med att plocka upp en roman med strax välbekanta karaktärer en snabbis här och där. För inledningen är oftast den jobbigaste delen att ta sig igenom.

Dessutom upplever jag det lite som att noveller kräver att man måste tänka mer, utifrån sättet de är skrivna. En novell väcker nästan alltid fler frågor än den besvarar då mycket hänger oskrivet, mellan raderna, och mycket fortsätter att hänga mystiskt öppet mot slutet. Underbart, men också lite krävande, jämfört med en roman där man hela tiden blir "matad" med berättelsen och förloppet.

Men det bästa med noveller enligt mig är nog hur de visar upp ett "akrobatiskt skrivande" med skrivsätt, bildspråk och tankevärldar som jag aldrig kunnat föreställa mig i förväg. De utmanar, och är ofta språkligt väldigt säregna och fantastiska. Med tydlig mersmak och genuint uppmuntrad eftertänksamhet.

Denna, samt bilden ovan, är lånade från Novellix hemsida.

I alla fall!
Anledningen till att jag går och tänker på noveller är att novellförlaget Novellix utlyst en stor novelltävling. Ni känner väl igen Novellix, med noveller utgivna en och en som små söta böcker med ursnygga omslag? Sista tävlingsdatum är 30:e juni och man kan vinna en utgiven novell, en bok på 40 st Novellix-noveller, eller en prenumeration.

Men för att kunna skriva en bra novell (eller åtminstone försöka) tjänar man ju på att läsa MASSVIS av noveller, för att lära känna formen bättre. Så jag har djupdykt (bildligt talat, den är faktiskt ganska liten ;)) i Uppsala Stadsbiblioteks Novellix-låda och gjort flera fina bekantskaper.

Och fått ganska stor lust att skriva något surrealistiskt... men det är väl något helt annat!
Mina favoriter hittills, som jag kan tipsa om, är nog Riikka Pulkkinens Ett köns bekännelser och Johanna Thydells Han tänkte på dem som färger. Ett icke-Novellix-tips är Tove Janssons noveller, som bland annat ges ut i en superfin samlingsutgåva av Modernista i år!

Har ni några bra tips åt mig? Någon novell som verkligen fastnat? Berätta gärna!

Tuesday, May 30, 2017

Swecon (Kontur) 2017!

Sisådär två dagar innan själva Swecon skulle börja upptäckte jag (via en kompis) att årets upplaga, Kontur, hölls i Uppsala. Med studentskivor och mera i samma veva hann jag inte gå mer än en dag, men vi prickade in lördagen med ett riktigt späckat schema och jag är verkligen supernöjd!


Programpunkten jag var mest taggad inför var förstås "Att skriva fantastik för barn och unga", som dessutom var öppen för allmänheten och inte bara con-deltagare. Medverkande var Anders Björkelid (Ondvinter), Christin Ljungqvist (Kaninhjärta och Vita Tigern), Mats Strandberg (Cirkeln), Sofia Falkenhem (illustratör, Monstret i natten tillsammans med Mats) och Henrik Fexeus (De förlorade, jag har inte läst något om honom men han är tydligen mentalist också vilket låter spännande).

Det var allt som allt en bra och rolig panel (även om jag önskat mer prat om skriv ;)) och författarna var så klart himla proffsiga. Allra roligast var nog att få lyssna på Christin Ljungqvist som ganska nyssens kom ut med sin Vita Tigern och vars blogg jag följt ett bra tag. 

Jag passade på att norpa åt mig (läs: köpa) ett ex av Vita Tigern och få det signerat nu när hon ändå var där. Himla fin bok är det trots allt!


Ibland dubblade alla intressanta programpunkter, och ibland var det lite lugnare så att man kunde gå och äta lunch/middag eller strosa runt i säljarrummen och titta på böcker mm utan ångest över att man missar något roligt. 

Programpunkterna vi gick på var:
  • "Vi" och "de": Konstruktionen av de Andra i Science Fiction (även om jag så här i efterhand kanske hellre prickat in "Russian Folklore and Fantasy" för att lyssna på Katherine Arden en gång till!)
  • Att skriva fantastik för barn och unga
  • Så gör vi för att få något skrivet!
  • Folklore, Fantasy and Retellings
  • Environmentalism and Speculative Fiction
  • Novellen och karaktärerna
  • Guests of Honor panel: On Worldbuilding


Överlag kan jag känna att ett ganska stort problem var låg kvalité på moderatorerna. Ofta kändes det som att de blev valda mer för sitt kunnande inom SF/Fantasy och desto mindre för deras talanger i att hålla diskussioner. 

Ett exempel var nog panelen "Environmentalism and Speculative Fiction". I beskrivningen handlade det om diskussion om environmentalism i sf/fantasy litteratur samtidigt som panelen "also discusses examples of eco-SF". Men helt ärligt blev det 35 min av rent boktipsande från panelens sida där alla frågor moderatorn ställde, i princip, handlade om "ja men den häääär grenen inom eco-SF då, har ni nåt exempel på deeeet?" eller att han själv försökte komma på namnet på egna exempel...

Sen ställde jag och en kompis varsin fråga i en annan riktning, för varken vi eller Christin Ljungqvist (som också var med och som var fantastisk!) verkade tycka det var särskilt givande. Varför slösa tid på det när man har tre författare att fråga saker om skrivande och idéer? Vad har man Google till liksom?!

Den bästa moderatorn jag fick chansen att lyssna på var Nahal Ghanbari (som var påläst, rolig, och i stort sett alltid styrde samtalet smidigt och bra).

"Så gör vi för att få något skrivet"-panelen

Bästa programpunkten var nog "Folklore, Fantasy and Retellings" med Siri Pettersen (Odinsbarn) och Katherine Arden (The Bear and the Nightingale, har inte läst men vill verkligen!!). Siri är OTROLIGT underhållande, speciellt tydligen i sällskap av amerikaner, haha. Jag lyssnade på henne i Guest of Honor-panelen också, men där spårade det nästan ur lite, vilket i och för sig var välkommet med tanke på att det började bli sent!

Diskussionen med Katherine Arden balanserade däremot jättefint mellan informativ och underhållande, så man fick massor av bra tips och intressanta tankar, kombinerat med magont ifrån skratt tack vare deras fantastiska kemi och villighet att bjuda på sig själva.


Siri Pettersen och Katherine Arden 


Swecon är då en primärt litterär konvention med fokus på science fiction och fantasy. Det är ju inte alls mina genrer direkt (med undantag för barn och ungdoms samt ung vuxen-litteraturen dårå), men helt ärligt var det jätteroligt ändå! Så om det visar sig att nästa Swecon arrangeras nära er, ta chansen och gå! Ett perfekt tillfälle att träffa författare (jag såg bl.a. Alex Haridi även om han inte deltog, och såg på instagram att Anna Ahlund var i krokarna, även om jag inte vet om hon var på själva Swecon).

Jag har aldrig varit på Bokmässan, så jag vet inte hur de jämställer sig publikmässigt, men jag kan tänka mig att Swecon har en mycket mer familjär och avslappnad känsla med lite mindre folk. Mer tillfälle att ställa frågor och kanske smyga fram och prata med folk alltså!

Sen den där "öppna famnen" som fantastik-fansen sägs ha, "där alla är välkomna" osv osv, vet jag inte riktigt om jag kände av till 100%. Jag kände väl kanske lite mer (i alla fall i vissa publikgrupper) att "alla som kan en massa om SF, framförallt klassiker är välkomna med öppna armar!". Men de är i alla fall trevliga, så kör på!


Friday, May 26, 2017

Lägret - Lena Ollmark

"När polisen kom hade Louisa inte gjort något motstånd. Det var som om hon ville bli inspärrad och bestraffad", sa Amanda. "Som om det på något sätt skulle skydda henne från det onda hon bar inom sig."
  Det blev alldeles tyst runt elden. 

Hannah har åkt på konfirmationsläger på gården Björknäs mitt ute i ingenstans. Hon tror visserligen inte på Gud och tycker att kristna verkar rätt tråkiga, men barndomskompisen Emil ska dit, och hon vill knyta kontakt med honom igen. Dessutom vill hon äntligen lära sig spela gitarr. Men ingenting blir riktigt som hon tänkt sig på lägret, där den främmande varma kristna gemenskapen tycks gömma en hel del mörker. Vad händer egentligen på Björknäs?

Omdöme: Det här är nog faktiskt mitt första möte med skräck i bokform (om inte Miss Peregrines hem för besynnerliga barn räknas) vilket helt klart var spännande! Kanske speciellt med tanke på att det här är en ungdomsbok för cirka 12+, som därmed balanserar mellan gränserna "läskigt" och "inte för läskigt". Kusligt, men kanske inte "du kommer sova med nattlampa och ändå drömma mardrömmar i flera veckor framöver"-skrämmande.

Det coolaste med skräck som genre är ju hur "monstren" och det okända kan användas som metaforer för saker som händer i samtiden, saker som skaver eller skrämmer. Jag var och lyssnade på Ollmark prata på en bokträff anordnad av några Stockholms förlag, och då pratade hon om att skräck är som en kontrollerad plats för barn och unga att möta rädsla och skrämmande saker på.

Även om man skulle kunna tro att Lägret diskuterar religiös extremism eller liknande, så är det inte alls fallet. Snarare är det en ganska realistisk bild av konfirmation och Svenska Kyrkan idag (så som jag upplevt det under konfirmationsläger med två olika församlingar); en plats som förespråkar gemenskap och tillit och inte ställer krav på den enskilda individens Gudstro. Det boken istället riktar in sig på är känslan av utanförskap, vilket jag tror är något många unga oroar sig för, och följder av kunskap och okunskap, när sanningen borde komma fram och inte.

Jag älskar just utanförskapstemat, för Hannah blir i själva verket verkligen insläppt i gruppen där alla är öppna och vänliga, men känner sig ändå utanför. Och jag har alltid älskat "ensam bland andra"-koncept, för de är så vanliga och realistiska.

Det enda jag egentligen kunde önska annorlunda är nog slutet. Jag tycker verkligen om epilogen och hur tråden med Jonatan (och Hannahs egen utveckling) löstes på ett bra sätt, men dessförinnan finns det en del jag tycker saknas. Det som verkligen var intressant med skräckdelen var trots allt egentligen en specifik karaktärs beteende, vilket inte alls blev utforskat i större omfattning efter "the big reveal". Kontrasten mellan skräcken och verkligheten, samt tråden med Emil, blev också väldigt abrupt avklippta - jag skulle ha velat se alla tre behandlade närmare. Men men!

Betyg: En mysrysig och snabbläst bok som passar bra att läsa innan man själv ska konfirmera sig om man är i den åldern, eller om man bara är sugen på ett skräckmysterium som får en att tänka och känna. Mer kuslig än läskig, men jag tror att det passar de flesta bra!

Lägret

Thursday, May 18, 2017

Lite upp och ner mitt i allt!

Maj månad 2017 har nog varit en utav mina mest stressiga (eller åtminstone mest innehållsrika) perioder någonsin. Det har varit tre final exams-veckor under vilka jag skrivit 13 prov som står för ca 70% av alla mina betyg för gymnasiet (STRESSIGT!) och också månaden då jag blev den första stipendiaten till Lars Gustafssons minne för unga skribenter - vilket har varit fantastiskt och ganska galet!

Bild: Cassandra Grönlund


Är man nyfiken på texter jag skrivit eller vill läsa en intervju med mig så finns det på VLT:s hemsida. Jag var i Västerås igår och tog emot stipendiet under en fantastisk kväll med trerätters middag då en skådespelerska läste upp min diktsvit live, vilket var bland det häftigaste jag varit med om. Det var dessutom samma dag som jag skrev mitt sista prov, så det blev verkligen ett rejält avslut på allt som snurrat den senaste tiden.

Annars börjar ju studenten närma sig med stormsteg och därefter ett sabbatsår. Men innan dess har jag två dagar på mig att läsa så många böcker jag hinner inför en bokträff i Stockholm anordnad av flera förlag, vilket ska bli jättetrevligt!

Nu blir det ju nämligen ett år av bloggande, skrivande och kanske jobb (vi får hålla tummarna!) - jag har ett berg av recensionsexemplar väntande som jag längtar efter att få börja beta av, och sen får vi se vad som händer!

Ett litet snabbt tips jag kan göra sådär i förbifarten är att kolla in Modernistas sommarkatalog: de ska bland annat ge ut två ursnygga samlingsvolymer av Tove Janssons noveller och romaner. Wow??

Ha en fin sommar allihop!

Saturday, April 1, 2017

The Drowning of Arthur Braxton - Caroline Smailes

That's when she sings again, louder this time. I stay very still, I can't move. 
  She stops. She stares at me. 
  "Why aren't you moving?" she asks.
  I don't speak.
  "Why aren't you drowning, like the others?" she asks.

Arthur är mobbad i skolan, har en frånvarande pappa, och är allmänt trött på livet. Men allt förändras när han kliver in i det stängda badhuset The Oracle och hittar en naken kvinna simmande i en av bassängerna. De magiska källorna som rinner igenom badhuset skyddar inte bara henne, utan en mängd udda figurer, däribland Delphina. Den vackraste person Arthur någonsin sett. Men under all magi i The Oracle gömmer sig också ett mörkt förflutet som hotar att komma upp till ytan.

Omdöme: Det bästa sättet att beskriva The Drowning of Arthur Braxton på är nog "udda och unik". Den har fått lite utav en kult-following i Storbrittanien och jag tror det är en sådan bok som antingen verkligen fascinerar, blir en storfavorit, eller som man helt enkelt inte förstår sig på.

Jag är kanske inte upp-över-öronen förälskad i boken, men den är verkligen speciell. Dels både hatar jag och älskar hur Smailes valt att berätta Arthurs delar av boken på genuin nordbrittisk engelska (med tillkommande slang, så som "maybes", "owt" och "nowt") och dels är jag ganska såld på den gåtfulla strukturen. Berättelsen är både formmässigt och innehållsmässigt ett mysterium och uppmuntrar under läsningens gång smått besatthet av att försöka ta reda på hur allt verkligen hänger ihop.

Ex: Vad betyder de små "missing people"-inslagen i början av alla Arthurs delar? Vem är egentligen Lauren? Vad har the flood för betydelse för storyn? Vilka personer representerar resten av elementen, utöver Arthur och Delphina? Vad betyder det? Och VART ÄR ALLT PÅ VÄG???!

Det är en modern, ärlig och närapå brutal uppväxtskildring full av magi, som växlar mellan förtrollande lätthet och ett mörker som påminner mig om gamla sagor. Vackert, men hotfullt. Det som verkligen fascinerade mig var hur Smailes hela tiden fick mig att undra vems historia det egentligen var hon berättade  och slutet är en perfekt blandning av en käftsmäll och ett happily ever after. (Ja, jag grät, jag erkänner).

Betyg: En av de mest innovativa och fängslande ung vuxen-böcker jag läst på länge, i all sin underlighet! Jag rekommenderar den verkligen till alla som vill prova något lite ovanligt, och som gillar böcker med trolska och mörka stämningar.

The Drowning of Arthur Braxton