Det var egentligen hela tio dagar sedan jag läste den här boken, men bättre sent än aldrig?
Plot: Gracie och Savannah är bästa kompisar, även om de är varandras motsatser. Gracie är en ganska tyst person som älskar reptiler och gamla filmer, kämpar för miljön och är väldigt ordentlig av sig. Savannah är en av "those girls" - utåtriktad, snygg, rolig och en smula ytlig. De gör allt tillsammans och Gracie har alltid trott att de kommer vara vänner för evigt. Men saker och ting börjar förändras när Savannah träffar en spännande ny kille hos tandläkaren.
Opinions: Jag fick med mig den här boken hem lite som av en slump, var nämligen jättestressad och såg den ligga där på en hylla i biblioteket och såg så ny och... tjejig ut. Vilket som visserligen inte är vad som brukar locka mig hos böcker, men jag tänkte varför inte?
Jag gillar att det är den sortens bok jag trodde att alla amerikanska tonårstjejer läste när jag var liten (jag bodde i USA på den tiden) och att jag faktiskt tycker om den. Det kanske beror på att även om boken innehåller allt det där typiskt tjejiga och engelska med de populära osv så är Gracie mer min typ av karaktär. Hon har ett roligt men lite udda sätt att tänka på och är den där sortens halvnördiga men coola personen jag tror jag hade kunnat bli kompis med.
En bit in i boken började jag bli orolig att det inte skulle bli någon kärlek alls (utom för Savannah's del förstås) men jag behövde inte oroa mig. Det kom tillslut, det med. Fast tro nu inte att jag bara läser kärleksböcker, men den här typen av ungdomsbok tycker jag kräver lite kärlek^^ Boken handlar en del om att inte falla för grupptryck, våga vara dig själv, stå upp för dig själv, men också att man kan hitta lyckan på ställen man aldrig ens skulle ha letat.
Lite om karaktärerna: Savannah var visserligen ofta ganska irriterande, men samtidigt en väldigt rolig karaktär. Hon är som tagen direkt ur en Disney-serie, fast mer verklig. Jag kunde riktigt höra hennes röst när jag läste, speciellt hennes sätt att använda ordet "like" hela tiden och sättet hon ibland sa samma ord tre gånger i följd väldigt snabbt. T. ex: "Well, I reallyreally hate to bother you, but Gracie thought... We, like, have this mega emergency? We're at Food First, you know, over by me? And we've got all these groceries and it's raining like in the bible and - You will? Really? Oh, you are an absolute, total angel. Kisskisskisskisskiss. We'll se you soon." När hon pratar i telefon.
Sedan är det Cooper (eller Zebediah) som är så underbart udda, konstig, rolig och charmig på sitt eget underliga vis. Bara hans ärlighet och det faktum att han på något sätt fick berättelsen att kännas mer trovärdig genom hans öppna känslor, även om han inte alltid var så bra på att uttrycka dem.
Betyg: Jag tyckte den var fräsch, tjejig, rolig och smart, så böcker i stil med "My Worst Best Friend" är inget jag har något emot att läsa då och då.
Boken hade också ett till omslag som jag inte riktigt gillade lika mycket, även om den kanske reflekterade den mest uppenbara storyline:en. Men jag tycker ändå att boken har en mer tjejig och mindre ytlig och hetsig ton, så jag gillar den mer rosa versionen bättre.
No comments:
Post a Comment