Tuesday, October 30, 2012

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children - Ransom Riggs

Jag såg den här i Akademibokhandeln för någon månad sen (eller om det var mer?) precis när den kommit på svenska och jag minns att min kompis tyckte den såg spännande ut, så hon köpte den. Sedan fick jag syn på den på en hylla på biblioteket, ny och bara väntandes på att få läsas... så jag lånade den och trots att jag inte hade några större förhoppningar på den så tycker jag att den var väldigt bra.



Plot: Jacob har alltid sett upp till sin farfar, som berättade storslagna berättelser om sitt liv för honom när han var liten. I farfar Abes historier fanns det monster med långa tungor, barn med besynnerliga krafter och ett gammalt barnhem på en liten ö borta i Storbritannien. När Jacob blev äldre slutade han tro på historierna utan väljer hellre att tro att hans farfar blivit lite snurrig på äldre dar och att monstrerna i själva verket var Nazisterna under andra världskriget (Abe var nämligen en polsk jude) - ända tills hans farfar på ett mystiskt sätt blir  attackerad och mördad i skogen utanför hans hus. Efter händelsen börjar Jacob drömma mardrömmar om monsterna från hans barndomshistorier och beslutar tillsammans med en psykiatriker att det bästa sättet att konfrontera skräcken är att resa tillbaka till stället där det hela började - Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn.

Opinions: Först och främst tycker jag om sättet boken blandar gammalt med nytt och det smarta sättet gamla fotografier används. Bokens utsida bidrar till känslan att allt egentligen skulle kunna vara sant, utan att vi vet om det. Sedan gillar jag verkligen Jacob som huvudperson, för jag har läst så mycket UF & Romance YA att jag har vant mig vid de kvinnliga karaktärerna som är typiska i sådana berättelser. Jag har saknat den lite klumpiga och egentligen räddhågsna killen som verkligen försöker visa sig användbar och modig, som brukade finnas i de böcker jag läste när jag var lite yngre. Att det lyckas med en sådan karaktär i en lite "svårare" bok är underbart.
Sedan var de besynnerliga barnen och deras krafter också väldigt roliga, speciellt de mer kreativa, även om jag ibland blandade ihop några av barnen. Emma blev snabbt en av mina favoritkaraktärer för även hon känns som en gammal vän från andra böcker. Den modiga, mer insatta tjejen som stundtals tycker att huvudpersonen är ganska korkad. Och så hade boken lite läskiga tillägg då och då, speciellt i början och sen lite i slutet, vilket som mest var roligt för det gjorde på något sätt att boken kändes verkligare.

Betyg: Den skiljer visserligen mycket från den typen av böcker jag oftast läser, men jag tycker om den och kan säga direkt att de flesta av mina vänner hellre skulle läsa den här än många av de andra böckerna jag brukar läsa :)

Boktrailer: Hittade den nu i efterhand, men måste bara dela med mig av den, för det är en av de mest skickliga booktrailers jag har sett hittills. Den sätter en i precis rätt ställning, ser inte fejkad ut och... den känns rätt magisk. Regisserad av författaren själv.


1 comment:

  1. Svar: Haha, kul att du tycker det!

    Jättefin blogg förresten. Älskar pandor! :)

    ReplyDelete