Ibland slutar det förflutna aldrig att fascinera - kanske för att det som hänt då kan ligga så nära det som händer nu. Joel bor mittemot Jonathan Anderssons hus och kan historien som alla andra. Det är något man berättar för varandra för att skrämmas. Men när det blir dags att skriva uppsats till en tävling och Joel smugit in i huset med sin kompis Kalle... blir det början på ett nytt kapitel i husets historia.
Vad hände egentligen? Och varför känner Joel igen sig så mycket i Jonathan och hans liv?
Omdöme: Väldigt positiv överraskning! Huset mittemot är en sådan där historia med flera lager som kan uppskattas av läsare av olika åldrar och erfarenheter. Allting är upp till tolkning och stämningen i boken väger minst lika tungt som handlingen.
Alla karaktärer i boken har små brister, rädslor eller problem som skiner igenom på ett subtilt sätt. Jag älskar verkligen hur Haridi gjort det. Vill man läsa sig in i vad varje karaktär går igenom har han lämnat allting där; bakgrund, tankar, hur de pratar eller beter sig. Men han säger det aldrig rätt ut. Så vill man bara koncentrera sig på handlingen går det, men annars finns det en mängd tolkningar att göra, vilket gett karaktärerna djup utan att ha slösat på ord.
Det kanske inte fungerar för alla, men jag tycker om det där, med att man får tänka medan man läser. Att det är otroligt stämningsfullt och enhetligt är förstås också ett jättestort plus i kanten (känslan är precis samma som omslaget!) och jag tycker om vart allt tog vägen i slutändan. Det var trösterikt och fint.
Betyg: Läsvärd bok som ligger i gränslandet mellan mellanåldern och vuxna läsare, den är liksom både och på samma gång. Kanske inte så mycket skrämsel, men mycket psykologiskt och suspense. Plus att boken är så otroligt skön att ha i handen!
Huset mittemot
No comments:
Post a Comment