Two Boys Kissing - David Levithan

Love is so painful, how could you ever wish it on anybody? And love is so essential, how could you ever stand in it's way?

Vardagslivet myllrar på för jordens alla miljarder människor. De älskar, hatar, gråter, dansar... lever. Några av dem är, utan att veta om det, aldrig ensamma. Inte när de sover, inte när de äter, inte när de kysser varandra, inte när de bråkar. De människorna råkar vara pojkar som älskar pojkar. I deras resa genom livet följs de åt av tidigare resenärer - män och pojkar som dött i Aids flera år tidigare. Nu får vi ta del av några pojkars liv under några dagar i en historia berättad av de döda. I centrum av allt står två pojkar som ska dela en väldigt viktig, och väldigt lång, kyss. Two boys kissing.


Wow-wow-wow-wow! Vilken bok! 
David Levithan för mig är lite udda, unika, och otroligt varma böcker. De har visserligen varit av varierande kvalité (vissa var bara bra, andra älskade man men läste aldrig igen) men alltid väldigt speciella. Den här boken är inget undantag.
       Kanske är den inte exceptionellt bra. Men innehållet! Men upplägget! Men karaktärerna! Men budskapet! Jag kan inte låta bli att älska det. Snilledraget att berätta om de olika pojkarnas liv genom aidssmittade från 80-talet(-ish) gör historien så otroligt starkt. Perspektivet blir universellt och personligt på samma gång vilket som inte bara får boken att sticka ut från mängden men också att tala till en personligen.

Förutom den väldigt verkningsfulla berättarrösten så blir handlingen väldigt centrerad trots de många olika huvudkaraktärerna tack vare idén med att försöka slå världsrekord i längst kyss, Det var så smart, roligt och gjorde att de andras vardagsliv fick mer lyster. Boken hade inte blivit densamma utan det.

Ett annat enormt plus med den här romanen är att det inte bara är språket som är kaxigt vackert, utan även innehållet. Det finns så otroligt många kloka tankar intryckta på så få sidor att det är helt galet. Orkar ni inte läsa boken, googla i alla fall på citat från den. Så. Värt. Bäst är det förstås att läsa allt, för det är inte bara tankarna utan även stunderna som är fina. När Neil fick en familjekris vid matbordet och hans lillasyster stod upp för honom till exempel. Eller Coopers del i den främmande staden.

Jag kan rekommendera Levithans böcker till alla, speciellt om man är intresserad av att läsa lite pride-böcker. Helt klart en bra bok att läsa som tonåring, kanske till och med i skolan? Tänk en hel klass som satt och läste om människor som hanterar kärlek och fördomar istället för... ja, vad jag gissar att många klasser läser år efter år.

Two Boys Kissing (28/3)