"Åh. Om vadå?"
Jag ryckte på axlarna. "Att vi är så olika. Jag pratar inte om killar. Eller med killar. Och det gör hon. Typ nåt sånt i alla fall. Jag vet faktiskt inte riktigt."
"Eeh, jaha? Är det... Vad tråkigt."
"Mmm."
"Fast vi pratar ju nu?" sa han prövande. "Och jag är en kille."
Nu var det jag som slängde en blick på honom och han slog ursäktande ut med händerna igen. Jag lovar, jag är det.
Majken går i sexan. Med en trygg bästis och en supercool fiollärare är det mesta bra. Men när kompisen börjar umgås med någon annan istället (och prata killar) blir allt plötsligt mycket jobbigare. Varför vill hon inte vara med Majken? Det känns som om det är på grund av just killar. För att inte verka sämre blir Majken kompis med Ivan. Han är nyinflyttad, så det är ett perfekt tillfälle. Men vad gör man egentligen när man umgås med killar?
Omdöme: Jag vet inte om det var för att det var en bok för mellanåldern, eller för att Johanna Lindbäck skriver bra (jag har bara läst en annan bok av henne, så jag har ingen aning) men den här boken sträckläste jag verkligen. Sträckläste som i: jag lånade hem den som e-bok från bibliotekets hemsida klockan åtta på morgonen efter att ha läst en inspirerande recension och tre timmar senare hade jag läst ut den. Som i: jag spenderade hela morgonen i min säng och bara läste. Det var den helt klart värd.
När det kommer till språket är det lite sisådär vad jag tycker, jag kan inte riktigt bestämma mig. Ganska motvilligt tvingas jag erkänna att sexor antagligen låter/pratar/tänker så där som de gjorde i boken (antagligen med ännu värre språk till och med) men det bär mig ändå emot att se det i en bok. Svengelska. Lindbäck har ju gjort det förut, i Vi måste sluta ses på det här sättet, men i den här boken var det mycket mycket mer. Det enda jag kan säga är väl egentligen att vid slutet av boken är man van.
Förutom svengelskan var det bara en sak jag hade lite problem med, och det var det väldigt stereotypiskt velandet över "vuxengrejer" som kyssar och killar etc. etc. Jag förstår att man tänker mycket på sådant i den åldern, men nivån i den här boken är inget jag känner igen mig i direkt. Räknar man bort de här detaljerna så tyckte jag om allt med boken. Karaktärerna kändes levande, så det var väldigt lätt att bara kasta sig in i historian och uppslukas.
Betyg: En rolig, välskriven och trevlig bok om hur det känns när killar plötsligt blir killar och när man kanske börjar utvecklas åt olika håll jämfört med sina kompisar. Tror det finns en hög igenkänningsfaktor i den här boken och jag skulle rekommendera den till alla som gillar feelgood, vare sig man är på väg in i mellanåldern, mitt i den, eller passerat den för längesen.
Lite Ihop
No comments:
Post a Comment