Plot: Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen?
Opinions: Bara wow, det här är en bok som är så mycket. Det är som om den är fullproppad, fast den egentligen är ganska tunn (eller, min pocketversion ser väldigt liten ut. Den är faktiskt nästan 270 sidor). Den är poesi, den är sorglig, den är rolig, den är knäpp... ja, framsidan passar på sätt och vis väldigt bra, för Lennies liv är egentligen som en enda salig röra. En väldigt underhållande röra.
Om författaren stod det att hon skrev poesi tidigare och det märks på de små meddelandena och dikterna skrivna av Lennie som finns mellan olika kapitel i boken. Jag gillar att de skrivit på vad hon skrivit den och vart den ligger, som t. ex: (På en pappersmugg på stranden vid Rain River.)
Det är en lite annorlunda grej, att lägga lappar lite här och var, men jag tycker om idén.
I boken finns det en massa olika problem som Lennie redan har och som hon måste lösa och så en massa problem som hon skapar åt sig själv i sorgen. Hon blir ganska inåtvänd när hennes syster dör och slutar umgås lika mycket med sin familj och sina vänner och så är det det där med killar. Hon verkar helt plötsligt ha blivit galen i dem och hon är ganska säker på att man inte ska bete sig så när ens syster dött. Men det är inte riktigt något hon kan göra åt.
I skolan finns den där nya, underbara killen: Joe Fontaine. Han är både amerikansk och fransk, väldigt musikalisk (han tycks kunna spela alla instrument) och hela han lyser när han ler. Den franska delen av honom påminde mig lite om St Clair i Anna and the French Kiss (fast de är inte särskilt lika) och det gjorde att jag genast tyckte att han var mysig. Sen kan man bara inte låta bli att gilla en kille som skriver låtar till en, seriöst. (Så länge de är bra, förstås.)
Betyg: När man läser den här boken så blir man närmast attackerad av en enorm läsupplevelse. Man får skratta, gråta, bli lite irriterad, rörd och ibland riktigt lycklig. Rekommenderas verkligen.
Sorg är ett hus
som försvinner
så fort någon knackar på dörren
eller ringer på
ett hus som flyger i luften
vid minsta vindpust
som begraver sig djupt i marken
medan alla sover
Okej, jag blev lite kär i några av dikterna. Jag erkänner. Jag blev också kär / tyckte mycket om några av uttrycken i boken som unfreakingbelievable och Quel Dork. Mina vänner har redan börjat använda dem, haha.
Himlen börjar här av Jandy Nelson (Gilla Böcker, 2012)