Reboot - Amy Tintera

"Screaming is my very least favorite thing."

Handling: När Rebootarna först kom tyckte mänskligheten att de var något fantastiskt. Människor som återuppstod från de döda! Det var innan de upptäckte att en reboot faktiskt inte är samma person som innan de dött - ju längre tid mellan döden och rebooten desto mindre mänsklig blir man. Wren One-seventy-eight har det högsta numret av alla reboots. Efter 178 minuter som död har hon nästan inga känslor kvar. Åtminstone inte tills Callum Twenty-two "rekryteras". Han är praktiskt taget mänsklig med sina ynka 22 minuter, och kanske har han tillräckligt med känslor för dem båda? Frågan är bara om det är något positivt i en värld där reboots endast kan leva som förslavade soldater.

Omdöme: På bokomslaget finns ett citat från C.J. Redwine som lyder: "Riveting, fast-paced, and full of heart - I simply couldn't put it down." Jag tycker det är en riktigt bra beskrivning av boken, speciellt det där med fast-paced och full of heart.

Reboot är både gullig och spännande på samma gång. Det är kombinationen mellan starka, farliga One-seventy-eight och den oskyldiga och lite clueless Wren som gör det så himla bra. Speciellt i början blev det en riktigt härlig kombination och de första hundra sidorna rann förbi på ett supermysigt sätt. Sen var det en skicklig spänningsuppbyggnad som tog över resten av boken, sakta men säkert. Det händer saker hela tiden, utan att bli för mycket, och den tappar aldrig farten.

Konceptet med reboots var också häftigt. Precis i början föreställde jag mig nästan robotar (på grund av streckkoderna) eller zombier (på grund av den döda lukten o.s.v.) men ju längre in i boken man kan desto mänskligare blev de. Samtidigt gillar jag det faktum att Wren inte känner sig mänsklig och inte vill vara det heller.

I princip allting mellan Wren och Callum var jättegulligt. Han gjorde på något sätt alla scener så rätt, och dialogerna dem emellan var riktigt bra. Inte smart, men rätt. Karaktärsmässigt gillar jag också hur de förändras och utvecklas hela tiden.

Betyg: För att citera boken: "You shouldn't let the fact that you're badass go to waste" - "you" är i det här fallet boken. Läs den! (Rekommenderas till YA-läsare, gillar man generellt sådana böcker lär man gilla den här.)

Reboot

Jennifer L. Armentrout

Jag råkade snubbla över den ganska korta boken (ca 200 sidor) "Tempting The Best Man" av J. Lynn. Och jag hade väl egentligen ingen direkt tanke på att läsa den, men så råkade jag öppna de sista sidorna... och fick syn på något jag kände igen.

Det visar sig att "J. Lynn", författaren som skriver Adult Romance är samma författare som "Jennifer Armentrout" som skriver Paranormal Romance / Young Adult. Det var ett ganska stort hopp mellan Chase Gambler och Daemon Black och jag hade nog inte kunnat gissa att det var samma författare (skillnaden på genren gjorde också ganska mycket).

Jag har sett en del liknande användningar av pseudonymer på sistone, där mer "kända" (ett relativt uttryckt) författare använder pseudonym när de byter genre. Jag kanske förstår att Armentrout inte vill att alla hennes tonårsfans ska ut och läsa lite mer smoky-stuff men ibland undrar jag om det är förlagen eller författarna som bestämmer det?

Jaja, det här var en ganska mysig-och-kort läsning och jag längtar tills tredje Lux boken, Opal kommer i december. Vill ha lite mer YA-armentrout - kanske ska läsa någon av Covenant böckerna? Om det är någon som läst dem, berätta gärna vad ni tycker, var de bra?

Och sen är det ju hennes andra, nya bok, som jag också vill läsa: Cursed. Den låter lovande.

Under The Never Sky - Veronica Rossi

Handling: Det är en sorts framtida eller parallel värld till våran, där Aria lever i ett skyddat samhälle, en s.k. "Pod". Hon har aldrig varit utanför den och spenderar det mesta av sin tid genom i "Realms" som är virtuella världar där allt känns verkligt. Men hennes mamma försvinner under arbetet och Aria blir orolig, så hon försöker ta reda på vad som hänt henne. Det hon gör är olagligt och hon sänds därför ut i ödemarken, där det ska finnas tusen sätt att dö på. Och där hon möter Perry.

Opinions on the book: Jag tyckte den var underbar, en lagom blandning mellan fantasy och YA, som en annan sorts version av "Matched" skulle man kunna säga, fast med helt andra karaktärer och fängslande på ett väldigt annorlunda sätt. Jag gillar verkligen friheten i den här boken, men också fighterna, fantasy inslagen - och Aria och Perry. Boken skiftar mellan bådas perspektiv, vilket jag också tycker om.

Den är mysig med lite lägereldsscener, kampen om överlevnad, hopp, sorg och kärlek. Titeln är också riktigt häftig. Längtar nu efter tvåan i alla fall, "Through the Ever Night" som roligt nog, släpps i USA på min födelsedag. (8:e januari) jag kanske kan önska mig den i födelsedagspresent? :)

Boktrailern: Jag tycker att själva idén med boktrailers är ganska rolig men onödig och oftast inte särskilt skickligt gjorda, men jag tänkte visa den här eftersom den var vad som hookade mig. Jag vet att effekterna är så dåliga att det är skrattretande och att hennes röst inte är den bästa, men tänk på det runt omkring... eller nåt. Replikerna är tagna direkt ur boken iaf.

Under the Never Sky (ATOM) <- Min bok har dock den här covern. (Från Bokus)

Obsidian - Jennifer Armentrout

Beautiful face. Beautiful body. Horrible personality. It was the holy trinity of hot boys.

Katy flyttar tillsammans med sin mamma till en liten stad ute på landet i West Virginia. I huset intill bor ett par tvillingar - den våldsamt snygga Daemon, som Katy både hatar och finner sig hopplöst dragen till, och Dee, som genast blir hennes bästa vän.

Men allt verkar inte stå helt rätt till i huset, och ju mer Katy umgås med Daemon och Dee... desto underligare saker börjar hända. Hint: det har något med aliens att göra.

Omdöme: Obsidian har upplägget för att vara den mest klichéartade paranormal romance-romanen i historien. Men den är faktiskt både välskriven och underhållande och inte alltid helt förutsägbar. Dialogen är rapp och rolig, fylld med sarkasm och nördiga referenser, vilket var roligt.

Ett stort plus med boken är att Daemon och Katy inte föll huvudstupa för varandra. Visst blir de omedelbart attraherade - men deras starka personligheter kolliderar med dunder och brak. En stor del av boken består av deras underhållande, ibland sexuellt laddade, gräl. Något annat jag tyckte om var att Katy lyckades med att både vara en stark huvudkaraktär och vara verklighetstrogen på samma gång. Plus att hon bokbloggar!

Armentrout lade även till tre kapitel i slutet av boken som innehöll ett urval av de viktigaste händelserna berättade ur Daemons perspektiv istället för Katys. Jag måste erkänna att jag är en sucker för sådant, riktigt mysig detalj.

Betyg: Är man sugen på något som riktigt osar paranormal romance kan jag verkligen rekommendera den här. Men även om man är sugen på något roligt och fartfyllt med överjordiska inslag.

Obsidian