Origin - Jennifer L. Armentrout

"I would do it all over again" 

- basically allt de sa i hela boken.

Usch, usch, usch, vilket fult omslag :(

Nu råkar det vara så att en sammanfattning av Origin skulle innehålla så ofantligt mycket spoilers och förstöra hela tredje boken om man inte hunnit läsa den än, så jag tänkte skippa det helt och hållet. Tänker man läsa Origin har man trots allt antagligen redan läst (eller tänker läsa) dess föregångare!

En klar fördel med den här boken jämtemot de andra är att historian berättas växelvis ur Kats och Daemons perspektiv. Det förhindrade Kats röst från att bli utsliten, och helt ärligt tycker jag Daemon är mer intressant när man vet vad han tycker och tänker, gentemot när man försöker gissa sig igenom all hans attityd.

Som jag skrev fetstilt ovanför omslaget så är den särklart vanligaste repliken i boken "I would do it all over again." Denna används för att trösta en karaktär som känner sig skuldmedveten över något som hänt eller någons död (Armentrout har till skillnad från Stephenie Meyer inga problem med att mörda karaktärer höger som vänster) och i 90% av fallen får den tröstande karaktären samma replik kastad tillbaka på sig när denna drabbas av skuldkänslor. Ett riktigt kretslopp med andra ord. Helt ärligt hade jag ingenting emot det, karaktärerna är precis så pass bra att de kan göra lite vad som helst och det blir ändå underhållande.

Lite spoilers (markera för att läsa) jag brydde mig ärligt talat inte ett dyft när Ash, Andrew, Matthew eller hon kvinnan dog, vilket gjorde deras dödsfall lite onödiga. Däremot blev det rätt känslomässigt när Paris dog, jag tyckte verkligen synd om Luke. Sen en sak bara: vem åker och gifter sig i ett sådant läge?! 

Min egentliga reaktion efter att ha läst ut boken:

HOLY CRAP VILKET SLUT!!! Jag vill inte säga något för jag vill inte spoila, men... åh vilken cliffhanger. Jag är så glad att Armentrout avslutade starkt inför sista delen, nu kommer det bli omöjligt att inte vilja läsa nästa bok, till skillnad från Onyx som jag tyckte hade ett ganska svagt slut. Det här var otroligt spännande!

Betyg: Efter Onyx (andra boken) var jag ganska osäker på om jag verkligen ville fortsätta läsa den här serien. Jag har lite svårt för långa serier med många böcker nämligen, standard trilogierna eller till och med duologier är större favoriter. Men jag har verkligen ändrat åsikt om åtminstone den här  serien, även om jag tyckte fem böcker lät lite mycket. Den blir bara bättre och bättre!

Origin

Opal - Jennifer L. Armentrout

"You really shouldn’t trust a soul in this game. 

Not when everyone has something to gain or lose."

Katy och Daemons värld verkar aldrig kunna bli enkel. Dee hatar henne, Blake är tillbaka, Wills hotfulla skugga hänger över dem och Daemons hemkomna bror verkar inte vilja stanna gömd. Vill de behålla Dawson i säkerhet kommer de bli tvungna att ta risker...

Det var rätt längesedan jag läste tvåan i Lux-serien, eftersom slutet på Onyx var lite svagt, och jag hade glömt bort allt som hände i den. Så fort man öppnade Opal kom allt emellertid tillbaka med stormfart och man kände sig genast hemma med karaktärerna och storyn. 

Katy är en underbar huvudperson med läcker berättarröst, dialogerna är roligt fräcka och historien har hela tiden ett ganska rappt tempo. Det fanns en hel del spännande och häftiga delar som jag läste om ett par gånger innan jag gick vidare i boken (läs: delen med Will) och slutet var känslomässigt mördande, så du bör ha nästa del redo på en gång.

Gillar man Paranormal Romance när det kommer till YA-böcker, eller är nyfiken på genren, så kan jag rekommendera den här serien. Tvåan var möjligen lite svagare än restererande, men serien har hållit en hög kvalité hela vägen igenom, och jag ser verkligen fram emot sista delen. (Ja, jag har läst Origin redan, recension kommer imorgon.)

Betyg: Vet inte om jag behöver säga så mycket? En grym serie, är nästan förvånad över att den inte är särskilt populär i Sverige. Jag älskar verkligen humorn och kemin mellan huvudkaraktärerna.

Opal 

Cursed - Jennifer L. Armentrout

Handling: När man är sjutton år gammal handlar livet för det mesta om killar, kläder, vännerna och skolan, men inte för Ember McWilliams. Hon brukade vara den flirtiga tjejen som alltid hade ett rappt svar på tungan, men allt förändrades när hennes familj var med i en bilolycka som hon och hennes pappa dog i. Problemet var bara att Ember's lillasyster Olivia har svårt att låta döda saker vara - och när hon rör vid de blir de levande igen. 

Efter att ha återvänt från de döda har Embers liv förändrats en hel del. När hennes mamma blir deprimerad och aldrig lämnar sitt rum börjar pengarna snart gå åt, för att inte tala om att hon måste se efter Olivia hela tiden - och se till att hon inte återupplivar något mer - och ja, så var det det där lilla också. Embers beröring dödar.

Omdöme: Jag har ju läst två böcker av Jennifer Armentrout redan - de två första i Lux-serien - och jag tycker mycket om hennes skrivsätt och framförallt tjejkaraktärerna, de är lite lagom kaxiga och är ingen man trampar över i första taget, men inte heller överdrivet cool eller smart eller stark osv. Ember är inget undantag, även om hon bär på "lite tyngre bagage". Hon måste ju t. ex ta hand om hushållet själv, men också deala med det faktum att hon aldrig någonsin kommer kunna röra en annan människa igen - eller nåt djur heller för den delen. Ordet förälskelse är mer eller mindre raderat från hennes ordbok.

Boken är spännande, eftersom det hela tiden dyker upp mer och mer ledtrådar som pekar på att bilolyckan kanske inte var en olycka trots allt. Ember får svårare och svårare att veta vem hon kan lita på ju längre in i boken man kommer. Hon får också lite problem med Hayden, den überheta killen som citerar Oscar Wilde och som påstår att det finns ett sätt för henne att kontrollera sin "gåva". Jag gillar Hayden, även om jag trodde att han skulle vara lite mer som Joe Fontaine i "Himlen Börjar Här" - det var han inte. Han är lite mer av Armentrouts vanliga, hunkiga kille - jag jämför med Daemon i Lux - men han är kanske lite känsligare och gullig på ett sätt Daemon aldrig var.

Det finns lite olika personer med olika krafter i boken, men de är alla ganska basic. Karaktärer jag gillar är Ember och Hayden  - så klart - hennes syrra Olivia - ibland, i alla fall - Kurt, för att han var både rolig och cool med sin knäppa Cowboy-stil och torra humor och så Parker, en av tvillingarna. Han kan läsa tankar och är ganska tyst och mystisk och jag skulle gärna vilja läsa mer om honom. 

Mest negativa/mest positiva: Det jag tyckte var sämst med boken var väl att - tyckte åtminstone jag - skurken var rätt så uppenbar. Och att jag hade lite svårt att hata honom så mycket som jag borde även om jag visste att han var "ond". Det mest positiva, eller snarare en positiv sak, var att det här var en fristående bok som inte. tillhör. en. serie. För jag känner att alldeles för många trilogier och uppföljare är påtvingade och framförallt att tvåan inte är ens i närheten av samma standard som ettan. Plus att det är lite skönt att veta att när man klar med boken så är allting löst osv, då behöver man inte oroa sig så mycket för slutet.

Betyg: Riktigt bra, rekommenderas till alla som gillar YA-böcker med paranormal fantasy och som inte har något emot att läsa på engelska - Cursed är inte översatt till svenska såvitt jag vet. 4.5 av 5.

Cursed (Inbunden)

Jennifer L. Armentrout

Jag råkade snubbla över den ganska korta boken (ca 200 sidor) "Tempting The Best Man" av J. Lynn. Och jag hade väl egentligen ingen direkt tanke på att läsa den, men så råkade jag öppna de sista sidorna... och fick syn på något jag kände igen.

Det visar sig att "J. Lynn", författaren som skriver Adult Romance är samma författare som "Jennifer Armentrout" som skriver Paranormal Romance / Young Adult. Det var ett ganska stort hopp mellan Chase Gambler och Daemon Black och jag hade nog inte kunnat gissa att det var samma författare (skillnaden på genren gjorde också ganska mycket).

Jag har sett en del liknande användningar av pseudonymer på sistone, där mer "kända" (ett relativt uttryckt) författare använder pseudonym när de byter genre. Jag kanske förstår att Armentrout inte vill att alla hennes tonårsfans ska ut och läsa lite mer smoky-stuff men ibland undrar jag om det är förlagen eller författarna som bestämmer det?

Jaja, det här var en ganska mysig-och-kort läsning och jag längtar tills tredje Lux boken, Opal kommer i december. Vill ha lite mer YA-armentrout - kanske ska läsa någon av Covenant böckerna? Om det är någon som läst dem, berätta gärna vad ni tycker, var de bra?

Och sen är det ju hennes andra, nya bok, som jag också vill läsa: Cursed. Den låter lovande.

Onyx - Jennifer Armentrout

Handling: Efter allt action från förra bokens slut har Katy's tillvaro med de bästa vännerna, Lesa, Carissa och Dee  lugnat ner sig. Så lugnt det kan vara när ens grannar, tillika Dee och hennes storebror, är utomjordingar. Katy har varit attraherad (och irriterad) av Daemon sedan de allra först träffades, och Daemon verkar plötsligt också intresserad av ett seriöst förhållandet. Problemet är bara att Katy inte kan vara säker på om huruvida hans känslor är äkta eller bara kommer från deras övernaturliga band. Dessutom börjar underliga, skrämmande saker hända Katy och den enda som verkar kunna hjälpa henne är Blake. En het, rolig, nyinflyttad kille. Daemon har fått konkurrens.

Omdöme: Jag gillar verkligen Lux-serien så självklart tyckte jag att den här boken var  väldigt bra den också. I många fall blir tvåan i böcker av den här typen väldigt tjatig/dålig/twilight-kopia men den här tyckte jag om. Den hade action, spänning, kärlek, attraktion och en chans för Katy att bli mer badass. Samtidigt handlar den mycket om val och hur det man tror är det rätta kan bli väldigt fel.

Ibland blev jag väldigt frustrerad på Katy för att hon aldrig riktigt gjorde något, men inte tillräckligt frustrerad för att lägga ifrån mig boken. Hennes berättarröst väger helt klart upp för allt. Boken hade en bra spänningsuppbyggnad, en välplanerad plot-twist och ett spännande klimax, även om jag kanske önskat lite mer av slutet.

Förresten, vad hände mer omslaget egentligen? Katy ska ju vara jättekort och knappt nå honom till axlarna. Sen ser hon väldigt gammal ut också, knappast någon tjej med en "My Blog is better than your Vlog" t-shirt. Gillar inte riktigt bilderna för den hör serien, men den är väldigt trevlig att hålla i annars.

Betyg: Så länge man gillar Young Adults-böcker med kärlek, urban fantasy och spänning och gillar att läsa böcker på engelska så rekommenderar jag verkligen både Obsidian och Onyx, de är skitbra! Jag längtar redan till att läsa trean Opal!

Obsidian - Jennifer Armentrout

Beautiful face. Beautiful body. Horrible personality. It was the holy trinity of hot boys.

Katy flyttar tillsammans med sin mamma till en liten stad ute på landet i West Virginia. I huset intill bor ett par tvillingar - den våldsamt snygga Daemon, som Katy både hatar och finner sig hopplöst dragen till, och Dee, som genast blir hennes bästa vän.

Men allt verkar inte stå helt rätt till i huset, och ju mer Katy umgås med Daemon och Dee... desto underligare saker börjar hända. Hint: det har något med aliens att göra.

Omdöme: Obsidian har upplägget för att vara den mest klichéartade paranormal romance-romanen i historien. Men den är faktiskt både välskriven och underhållande och inte alltid helt förutsägbar. Dialogen är rapp och rolig, fylld med sarkasm och nördiga referenser, vilket var roligt.

Ett stort plus med boken är att Daemon och Katy inte föll huvudstupa för varandra. Visst blir de omedelbart attraherade - men deras starka personligheter kolliderar med dunder och brak. En stor del av boken består av deras underhållande, ibland sexuellt laddade, gräl. Något annat jag tyckte om var att Katy lyckades med att både vara en stark huvudkaraktär och vara verklighetstrogen på samma gång. Plus att hon bokbloggar!

Armentrout lade även till tre kapitel i slutet av boken som innehöll ett urval av de viktigaste händelserna berättade ur Daemons perspektiv istället för Katys. Jag måste erkänna att jag är en sucker för sådant, riktigt mysig detalj.

Betyg: Är man sugen på något som riktigt osar paranormal romance kan jag verkligen rekommendera den här. Men även om man är sugen på något roligt och fartfyllt med överjordiska inslag.

Obsidian