Tuesday, September 17, 2013

Insurgent (Svenska) - Veronica Roth





Handling: Efter simuleringen i slutet av Divergent är De tappra delade i två halvor, de som är lojala mot falangen och så förrädarna som slagit ihop med De lärda. Tobias och Tris försöker själva skapa sig en uppfattning över vad som hänt och vad som behöver göras. Vem har egentligen rätt och vem har fel? Vad är det Jeanine från De lärda planerar? Och kan de lita på någon överhuvudtaget, ens varandra?

Omdöme: Tris som karaktär är kanske lite jobbigare i den här boken. Hon är uppslukad av sina skuldkänslor och lyckas på något sätt mota bort alla andra. På ett väldigt realistiskt sätt så sätts Tris och Tobias kärlek på prov under de hårda förhållandena  som gäller för att kunna hålla sig vid liv. Kampen i den här boken står egentligen mellan De lärda, De osjälviska och De falanglösa. På alla sidor har både Tris och Tobias bekanta som de känner olika saker för. Kärlek, vänskap, hat. Även om de är kära och vill göra allt tillsammans kan de inte alltid tänka i perfekt samförstånd. En enkel vit lögn blir lätt ganska stor.

Jag tycker om hur realistiska karaktärerna blir i den här boken. De kanske inte är som man vill att de ska vara, perfekta på det sättet som i Twilight när man alltid tycker om dem, utan de blir trötta och irriterade. Man märker tydligt hur kriget mellan falangerna påverkat alla på olika sätt och  under vissa tillfällen tycker man inte ens om vissa av ens tidigare favoritkaraktärer längre. För de är arga och impulsiva och gör inte alltid det mest heroiska eller omtänksamma eller smartaste valet. Det blir så mänskligt på något sätt. Riktigt, riktigt bra av författaren. För även om karaktärerna är lite i obalans på det sättet så är själva historian riktigt stark. Man kan liksom inte sluta läsa, vad som än händer, för allt är så himla bra. Fast det är hemskt och jobbigt och inte går som man vill.

Något annat jag verkligen gillar med den här boken var "twisten" (om man får kalla det så) i slutet. Tänker inte säga något för att spoila för er som inte läst, men det fick mig verkligen att tycka om Roth som författare ännu mer. Hon tog sin idé och sitt koncept, som är bra, likt många andra författare i den här genren. Men sen tog hon det hela ett steg längre. Ska bli ruskigt spännande att få se vad som händer i tredje och sista boken säger jag bara, längtar redan!

Betyg: För er som också älskade Divergent kommer det kanske inte som en överraskning att jag tycker den här är så himla himla bra. Dock blev den kanske lite för känslomässigt tung på vissa ställen för att nå upp i nivån som ettan, men den var för all del absolut inte dålig. För er som inte ens läst Divergent - gör det nu! 5 av 5. 


...PST! Ni har väl inte missat att Divergent ska bli film?




Insurgent

Friday, September 13, 2013

Dansar Elias? Nej! - Katarina Kieri




Handling: Elias är en helt vanlig kille (kanske lite för tyst och bara en aning tråkig) som kämpar sig igenom nian, precis som alla andra. På utsidan i alla fall. På insidan är Elias mest trött och ensam och ointresserad av allt och alla. Han och farsan bor i en lägenhet. I samma hus bor också en liten flicka som heter Anna och en gammal tant som heter Signe. Kan de hjälpa honom sluta tänka på breven som gömmer sig i hans garderob?

Omdöme: Här har vi en skolbok igen. Tyvärr känns det lite som om det faktum att man läst en bok i skolan drar ner på kvalitén. Eller så beror det bara på att jag annars inte skulle valt att läsa själv, även om den vunnit ett augustpris, är en fin historia, och är svensk.

Dansar Elias? Nej! är en sån där bok högstadielärare ofta väljer att ge sina elever i uppgift att läsa. Ungefär som Sandor /slash/ Ida och Tusen Gånger Starkare. Vad har de tre gemensamt? Jovisst, de har alla nominerats till Augustpriset. Något annat? Just det! Drivor med deprimerade/asociala/mobbade/pessimistiska ungdomar som hatar sitt liv (och som med största trolighet mår bättre i slutet av boken).

Jamen, det är väl ett fint tema? Borde inte alla ungdomar läsa om och ta lärdom av det för att kunna se klarare på sin omgivning? (Jag antar i alla fall att det är mina lärares motiveringar till varför jag ska kämpa mig igenom två av tre ovannämnda romaner.) Eller råkar det vara så att de tror att det är precis så där alla tonåringar är? Pessimistiska, sura, utstötta, ensamma, mobbade och misstroende? Jag vet inte, men jag hoppas att andra högstadielärare kan komma fram till lite roligare alternativ. Någon av David Levithan t. ex, de böckerna har jättebra teman i sig! Eller om det ska vara en svensk bok, varför inte något av Jenny Jägerfeld? Gör det lite gladare, snälla!

Nu till själva romanen; när jag började läsa Dansar Elias? Nej! var jag av ovannämnda skäl inte särskilt pigg på den. Att min lärare vräkte på mig läsförståelsefrågor om Katarina Kieris bildspråk hjälpte inte direkt. Men det är ändå en ganska bra bok. Kanske inte min favorit, men fortfarande bra.

Jag gillar Elias personutveckling och själva budskapet med att man kan hjälpa varandra att må bättre, eller som bokens baksidetext beskriver det: "bygga varandras liv." Konceptet med att de små sakerna Julia och Anna med flera gör bidrar till förbättring gillar jag. Det känns verkligt och efter ett tag ganska mysigt.

Boken har lite kärlek (men inte på ett flickaktigt och "swoonigt" sätt), familjerelationer, en dos deprimerande tonårsliv och ett lyckligt slut. Den passar nog många men rekommenderas framförallt till (och av) svensklärare - kanske inte alltid deras elever.

Betyg: En historia som känns som om den är tagen direkt från verkligheten, väldigt ärlig. Elias smyger sakta men säkert på en tills man upptäcker att man faktiskt bryr sig om vad som händer med honom. Positiv vändning på en bok jag inte trodde jag skulle gilla från början.

Dansar Elias? Nej!

Friday, September 6, 2013

En Varm Vinter - Christina Wahldén





Handling: Alex upptäcker ungefär tre veckor innan skolstarten att båda hennes föräldrar bestämt sig för att dra iväg och upptäcka världen - åt olika håll. Ensam i Sverige vill hon inte vara, så hon tänker försöka sig på samma sak som sina föräldrar. Ett eget äventyr. Med alla sina sparpengar köper hon flygbiljetter till Australien för ett halvår, utan att fråga någon om råd eller hjälp. Kommer hon kunna hitta sig själv på andra sidan jorden?

Omdöme: En så himla modig sak att göra! Att bara dra till Australien ett halvår, det är något riktigt stort det. Hushålla på pengarna, försöka skaffa jobb, hålla sig säker... wow, wow, wow. Den delen av boken fångade mig väldigt mycket. Tyvärr var jag inte överförtjust i berättarstilen, speciellt inte dialogerna som ibland blev lite krystade. Karaktärens tankegångar och reaktioner på vissa saker känns också lite stela ibland, men själva historien var riktigt trevlig.

Det märks att författaren är intresserad av Down Under, för hela boken är lite som en sorts turistguide inflätad i en mysig historia om en svensk tonårstjej som försöker bli hippiesurfare (typ). I annat fall kanske det hade irriterat mig men nu var det mest intressant. Det kändes som om man fick ut mer ur boken än bara läsupplevelsen. Enda störningen på den fronten var minimal och bestod av inblandningen av engelska fraser m.m. i dialogerna här och där. Vet inte vad det är, men det kändes väldigt fejk för mig på något sätt, gillar det inte riktigt.

Alex är en trevlig huvudperson, väldigt svensk och balanserad. Jag tyckte om hennes sätt att resonera kring och tackla problem. Och jag är såååå oändligt avundsjuk på henne för att hon träffar Ed. Önskar verkligen att det var jag, som vågade åka till Australien (eller USA eller England) om ett par år och träffar en söt kille. Det kändes som ett väldigt verkligt och nära förhållande, som om det är något som kan hända. Najs, najs, najs!

Betyg: Positivt överraskad, inte en favorit direkt, men riktigt mysig. Rekommenderas starkt till de mellan tolv och femton, men även lite yngre (jag läste "överåldriga" böcker när jag var liten - Austen när jag var tio till exempel). En typ av svensk ungdomsbok som inte följer Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck-mallen men som ändå har en härlig feelgood-touch. Kanske något för föräldrar att satsa på i julklapp om ett par månader för sina yngre tonårsdöttrar? 4 av 5.

En Varm Vinter

Saturday, August 31, 2013

Flickan från Ingenstans - Justin Cronin



Handling: Det otänkbara inträffar: Ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats. Allt som återstår för de chockade överlevarna är en kamp för tillvaron som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen strax innan det fruktansvärda hände. Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta bara början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymt, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde ha påbörjats.


Omdöme: Precis innan skolan slutade för nästan tre månader sedan, var jag inne i en liten lässvacka. Någonstans hade jag dock hört att det bästa sättet att bota just det är att i lugn och ro försöka läsa en tegelsten. Det låter ju helt ologiskt, tänkte jag. Borde inte en tunn och mer lättläst bok vara bättre? Men sen vandrade jag runt lite planlöst på biblioteket och fick syn på en sagolikt vacker bok. På 907 sidor. Och jag tänkte, varför inte försöka?

Vanligtvis läser jag inte så många vuxenböcker (det händer regelbundet förstås, men inte i alltför stora skalor) så jag var lite tveksam över hur jag skulle reagera på stilen, tonen och handlingen i boken. Det skulle kännas så himla ovärt att ge upp mitt i boken, om jag ändå kämpat igenom drygt 400 sidor. Som tur är upplever jag det här som en ganska "lättläst" bok på det sättet att man sugs in i den väldigt enkelt. Meningarna kanske inte är ovanligt vackra och handlingen kanske inte alltför spännande hela tiden, men det här är en bok där sidorna bara fladdrar förbi utan att man knappt ens märker det. Eller som Stephen King säger det: "Läs denna bok och den vanliga världen försvinner."

Boken är uppdelad i olika delar, men jag ser mest på det som två stora "halvor". Första halvan handlar om Agent Wolgast och Amy, en flicka som från början var helt vanlig men som långt senare kommer att betyda allt för mänskligheten. Relationen mellan Wolgast och Amy trollbinder mig på något sätt medan den växer fram, men framförallt efteråt. Jag tyckte verkligen om den för att den var annorlunda och fin på ett sätt den egentligen kanske inte borde vara. Den här delen handlar också mest om att man ska få förstå, och gissa sig till, olika saker om själva viruset. Vem skapade det? Hur kommer det att bli? Vad händer med de smittade och vilka är de tolv?

Andra halvan utspelar sig flera hundra år senare, i ett skyddat litet samhälle där en kvarlevande rest av mänskligheten försöker föra sina liv i skydd från de virussmittade pyrerna. Japp, historien handlar om en sorts vampyrer. De skiljer sig dock ganska mycket ifrån Twilighttypen och dylikt, mycket läskigare än så. Där blir en ung man vid namn Peter tvungen att ge sig ut från sitt någorlunda trygga hem och ut i vildmarken. Till viralerna. Den här delen var lite mer apokalyptisk och action-späckad och innehöll framförallt fler karaktärer. Eftersom jag väldigt snabbt föll för Peter och Alicia tyckte jag väldigt mycket om den här delen, speciellt när den blev lite läskigare med Babcock osv.

Betyg: En riktigt välskriven bok med mänskliga karaktärer, en massa intressant läsande mellan raderna för den intresserade och en hel del välplanerad action. Riktigt bra, 4.5.


Wednesday, August 28, 2013

Dash och Lilys Utmaningsbok - Rachel Cohn och David Levithan

Herregud, vilket fint omslag!


Handling: I New York ska två unga människor för första gången fira julen själva. Eller nästan i alla fall. För Dash del är solitäriteten självklar, men för Lily-även-kallad-Lillybjörnen... inte direkt. I och för sig är ju hennes brorsa och hans pojkvän hemma men de verkar inte vara förtjusta i att umgås med henne. Istället kommer de på en genialisk idé som innehåller en gammal dammig bokhandel, en röd anteckningsbok och en vilt främmande människa. Som råkar vara Dash. Det blir en jul likt ingen annan.

Omdöme: Åh vad härligt! Jag lyckades få julkänslor fast det är augusti och nästan sommar och fortfarande varmt och ljust och soligt. Vilket som var rätt välbehövligt nu när skolan börjat, julen är en så mysig tid känslomässigt. Riktigt bra stämningsmässigt av Cohn och Levithan i alla fall.

Dash och Lily var två ganska härliga figurer. Jag gillar speciellt att Dash var en ganska imperfekt snubbe. Visst, han såg väl helt okej ut och var en schysst kille men han kunde samtidigt uppfattas som snäsig. Att lyckas med att göra så att man kan tycka om en karaktär trots att man får hans sämre egenskaper slängda i ansiktet på en är skickligt. Lily tycker jag också om som karaktär, speciellt alla små komplicerade detaljer som gjorde henne till den hon var. Vrålis, till exempel. Och hela tjocka släkten.

Om man tittat lite regelbundet på min blogg kan man kanske ganska snabbt se att jag gillar David Levithan. Eller man kan anta det i alla fall. Nu har jag läst nästan alla hans böcker som finns på svenska (alla utom "...Parlör..."?) och jag tycker verkligen om dem. Både stilen, karaktärerna och den glada känslan som alltid finns där i bakgrunden, även när ämnet är jättejobbigt. Böckerna utstrålar på något sätt att: det är okej, det blir faktiskt bättre! Urgrymt tycker jag. Dessutom är det ju det där jag tjatat om ganska mycket; hur självklar homosexualitet är i hans böcker. Så som hans karaktärer framhävs i böckerna, så önskar jag att alla såg på sina medmänniskor, oavsett sexuella preferenser, utseende eller bakgrund.

Idén i den här boken, med två främlingar som lär känna varandra genom gåtor som passas runt i form av en röd anteckningsbok, gillar jag starkt. Blir nästan sugen på att försöka mig på något liknande, om väldigt många personer bestämde sig för att alla köpa en anteckningsbok och placera ut den någonstans med instruktioner... det hade varit riktigt häftigt. Jag undrar hur många som faktiskt skulle lyckas? Och hur man skulle genomföra det? En cool idé i alla fall.

Betyg: En riktigt julig feelgoodroman som man kan läsa när som helst, året om. Hett tips till de som gillar New York, lite pusselgåtor och varma, goa karaktärer som sveper med sig en i Levithans och Cohns påhittade julyra. Rekommenderas starkt!

Dash och Lilys Utmaningsbok

Friday, August 23, 2013

Scarlet - Marissa Meyer


"Jag tror att jag insåg att jag hellre skulle dö för att jag förrådde dem 
än att leva för att jag förrådde dig."



Handling: Linh Cinder är inte typen som snällt sitter kvar i ett fängelse och väntar på att en psykopatisk drottning från månen ska komma och avrätta henne. Inte helt säker på vem hon gör en (o)tjänst, sig själv eller folket i Östra Samväldet, ger hon sig iväg ut i rymden med en "charmig" ung "kapten".

I en liten stad i Frankrike är Cinder det enda man snackar om, den galna cyborgen som till på köpet visat sig vara en illegal immigrant från månen! Men en ung flicka vid namn Scarlet har annat att oroa sig för. Hennes farmor, den tidigare militärapiloten, har försvunnit. Scarlet vet att farmor blivit kidnappad - aldrig i livet att hon gett sig av själv! - men ingen verkar tro henne. Ja, utom den där fightern borta vid tavernan, Wolf. Men honom kan man väl inte lita på?

Omdöme: Jag måste erkänna att när jag hörde talas om Scarlet, både boken och karaktären blev jag väldigt besviken. En helt ny huvudkaraktär? Mitt i allting? På en helt annan världsdel? Det lät inte särskilt lockande i alla fall. Men ibland (kanske till och med ofta) har jag fel om uppföljare. Det här var definitivt ett sådant fall. Scarlet var UNDERBAR.

Det var väldigt längesedan jag läste Cinder, så jag har lite svårt att komma ihåg hur jag uppfattade henne som karaktär i den boken. Men om jag jämför Cinder mot Scarlet i den här boken (ja, oroa er inte, Cinder har vart tredje kapitel, minst) så tycker jag mycket bättre om den senare. Det är lite mer go! i Scarlet och definitivt mycket mer humör. Jag gillar också att hon kan hålla humöret uppe även om hon är på väg mot ett livsfarligt gäng utan att ens veta om hennes farmor fortfarande är vid liv. Hon och Cinder har så olika personligheter.

Både Cinder och Scarlet är ju s.k "Fairytale-retellings" (något jag tänkte skriva lite av ett temainlägg om innan sommaruppehållet, men det ligger och skräpar lite halvfärdigt...) och redan i första boken blev jag imponerad över det fräscha upplägget på sagan. Att placera Askungen i en futuristisk värld med androider och cyborger och vem vet vad var riktigt snyggt. Då fattade jag dock inte riktigt varför man behövde blanda i månmänniskor (även om jag tyckte det var skitcoolt) och hennes genmanipulerade soldater (tänker inte avslöja mer om det där eftersom det kan uppfattas som spoiler, men ni som läste Cinder vet vad jag menar.)
Så klart fanns det ju en mening med detta, ett sätt att väva in ännu fler sagor.
    Jag gillar verkligen vad Meyer gjort med Rödluvan. Den försvunna farmorn och sen "vargen" som verkar vara villig att hjälpa till, men kan man lita på honom? Min uppfattning om Wolf ändrades hela tiden, vilket jag tycker gjorde honom till en intressant karaktär. Samtidigt hade man en hunch, eller om det var önsketänkande, om hur det skulle bli.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till folk som YA och Paranormal Fantasy/Romance. Jag kan kanske avslöja att det är lite mer action på det romantiska planet i den här boken än i ettan, så om ni saknade det i Cinder kommer ni gilla den här mycket mer. För att inte tala om att jag tyckte mycket bättre om Wolf än Kai, som blev lite platt enligt mig.

Betyg: Ett jättebra tempo, intressanta och roliga karaktärer man bryr sig om, ett mysterium med en massa pusselbitar och en härlig Sci-fi/Fantasy-tappning på de gamla sagorna. För att inte tala om en riktigt lyckad uppföljare. 5 av 5. 

Scarlet

Saturday, August 17, 2013

Smaragdgrön - Kerstin Gier

"Jag behöver helt enkelt mer tid."
"Ja, vem gör gör inte det?" 



Handling: Ädelstenstrilogin börjar nå en mycket spännande - och kanske lite knepig - upplösning där tiden plötsligt inte alls är en rak linje längre utan snarare som ett rent tunnelbanesystem utav tidsresenärers påhitt och planer. Plötsligt kan man inte lita på någon, oavsett tidsperiod.

Gwendolyn har egentligen mycket att tänka på, till exempel Grevens mycket oklara motiv, en påstådd förrädare inom logen och en morfar som väntar på besök i ett rum med en grön soffa många år i det förflutna. Men det hon egentligen tänker på är förstås oftast Gideon, som även han har en massa viktiga göromål att reda ut. Vad har han egentligen i kikaren när han ber Gwendolyn att de ska vara vänner?!

Omdöme: Som jag har längtat efter den här boken! Ädelstenstrilogin är en serie som jag faktiskt tycker passar som en trilogi. Ingen utav böckerna känns som en filler/transportsträcka som i så många YA/Paranormal Romance/Fantasy-böcker. Istället är jag nästan imponerad över hur hon lyckades trycka in så pass mycket i sina böcker. Även om hela serien bara utspelar sig på några veckor.

I Smaragdgrön var det en hel del mer snurrande än i de tidigare två, i och med att Gwendolyn själv bekantar sig lite närmare med sin tidsresegen och tillsammans med olika bundsförvanter i det förflutna gör upp planer både framåt och bakåt i tiden. Men för det mesta tyckte jag att det gick bra att följa med och det var absolut inget som störde.

Jag tror inte att det introduceras någon större ny karaktär i hela boken, men däremot får man se lite nya sidor av de redan existerande. Xemerius är förstås lika charmigt demonisk som tidigare, Gideon börjar äntligen bli lite mer älskvärd, Leslie och Raphael leker små deckare vid sidan av... och mycket mer. Man sätts direkt in i en trevlig och välbekant Rubinröd-atmosfär där man kan känna igen sig från tidigare böcker, väldigt mysigt. Sen gäller det ju att kunna läsa lite mellan raderna i den här serien för det finns en massa som gömmer sig där. Ni som har läst boken (Spoiler, markera för att läsa) vad tycker ni om hinten att Mr Bernhard är nära släkt med Gwendolyn? Han syskonbarnsbarn eller något? Eller var det bara jag som fattade det så? Och herregud, att greven faktiskt var Mr Whitman... den hade jag faktiskt inte gissat! (Slut på spoiler)

Betyg: Ett jättebra avslut på en jättebra serie som definitivt kommer läsas om vid tillfälle. Roligt med en serie som inte är av en brittisk eller amerikansk författare. 5 av 5.

Smaragdgrön

Wednesday, August 7, 2013

Hemlös - Gail Carriger





Handling: Alexia Tarabotti är tillbaka, fullt upptagen med att (åtminstone är Londons societet övertygade om det) återhämta sig från årets största skandal. Men allt är inte lugnt för Lady Maccon, som kanske helst skulle vilja ta det lugnt och vara rasande på sin make. Ett par ondskefulla nyckelpigor, ett ovanligt inspektakulärt vampyrförsvinnande och en flirtig hattmakare tvingar henne till slut att fatta ett beslut. Italien nästa!

Omdöme: Jag älskar Alexia Tarabotti/Maccon. Hon är underbar. Jag älskar också Gail Carriger för hennes språk. Kort sagt älskar jag hela den här serien. Men om jag ska vara ärlig tyckte jag lite sämre om den här boken än de tidigare två. Det var fortfarande en underbar miljö, charmiga underbara karaktärer och en snärtig dialog - MEN översättningen höll inte riktigt i den här. Eller jo, den var underbar och jättebra, men den höll inte riktigt måttet.

Var det bara jag som störde mig på hur texten skrevs när Lord Maccon var full? Eller på alla evinnerliga "nä" och "nåt"? Enligt mig ska språket vara ganska korrekt för att jag ska känna mig helt inne i världen. Adekvat osv. Texten fick liksom inte samma "blåstrumpe-sväng" som de tidigare böckerna. Men det är klart: får jag välja mellan att böckerna släpps snabbare eller att översättningen bearbetas längre är jag helt klart för det första. Den var trots allt långt ifrån dålig, bara inte lika bra. Enligt mig, då.

Men den är ändå helt klart LÄSVÄRD, precis som de andra böckerna. Så det jag mest av allt vill säga är läs!läs!läs!

I Hemlös kommer vi mycket närmare bl. a Professor Lyall och Madame Lefoux. Vissa karaktärer tycker jag har förändrats lite överraskande i personligheten, men det kan bero på att det var så länge sedan jag läste de tidigare två. Själv kan jag inte låta bli att lite spontant tycka om Channing Channing, fast man kanske inte ska. Någon annan som tycker så? Och någon annan som grät vid Lord Akeldamas bit? Jag gjorde det helt klart.

Om ni vill höra lite mer om den här serien eller Gail Carrigers underbara språk, dialoger, karaktärer, miljöer osv osv så kan ni kolla några av mina tidigare recensioner på Själlös eller Chanslös.

Betyg: Jag kanske inte behöver skriva så mycket här. Fem av fem.

Hemlös

Saturday, July 6, 2013

Sommaruppehåll!

Nu ska jag på läger i tre veckor i Norrland och konfirmera mig, åka till London en vecka och se på musikaler, Hamlet och besöka Harry Potter-stället och sedan åka på ännu ett läger. Kort sagt ska jag äntligen få lite fart på mitt sommarlov - mestadels på platser där det inte fick så mycket internet åtkomst.

Tänkte därför att jag direkt kan berätta att nej, här kommer inte skrivas mer på ett tag. Inte tills jag kommer tillbaka i alla fall. Jag hade faktiskt tänkt skriva en massa inlägg och "schedule" dem så att de postades medan jag var borta, men - som William Spets säger - livet kom emellan. Och så är det ibland och det får det jättegärna göra.

Ha en fortsatt trevlig sommar (jag vet att jag ska det i alla fall)! :)


Tuesday, July 2, 2013

Kontrollerande och våldsamma pojkvänner i mainstream-böcker

Jag var ju med i Street Teamet som Kalla Kulor Förlag ordnade för sin bok "Underbara Helvete" (vilket som var jätteroligt, förresten, jag gillar när förlag hittar på roliga sätt att involvera bloggare) för ett tag sedan. Själv tycker jag om boken, även om jag förstår att man får ta det med en nypa salt. Många andra såg dock stora problem med boken och oroades över att bl. a tonårstjejer skulle komma att läsa den. Varför? Jo, på grund av den missvisande bilden att en våldsam och kontrollerande man ska vara "romantisk".

Det här är något jag diskuterat med några av mina kompisar sedan dess, men också sett på lite videor om (ja, jag vet, youtube igen). Så jag tänkte ta upp tre exempel utav böcker jag läst. Underbara Helvete, 50 shades of Grey och Twilight. Om ni vill kan ni gå in på den här sidan och jämföra lite.





Travis Maddox - Svartsjuk och våldsam
Det mest uppenbara när man läser den här boken är kanske hur våldsam Travis är. Han har inga problem med att slå ner folk när han blir arg, eller halvt demolera sin lägenhet i sin förtvivlan. Detta i sig är ju ett litet varningstecken. Sedan är han otroligt svartsjuk - Abby får helst inte prata med andra killar på t. ex baren och när hon dejtar en annan kille försöker han gång på gång komma emellan.

Han har också mindre synliga, men lika stora "varningstecken". Till exempel....

  • sätter han Abby på en piedestal. Hon är den bästa tjejen som finns, hon får honom att må bättre etc. Det här låter jättegulligt och romantiskt men är ett sätt att kontrollera tjejen, bl. a genom att kanske ge henne skuldkänslor. Om hon försöker lämna killen blir han trots allt offret i allas ögon (vi ser lite smakprov på det här i boken). 
  • Vill han flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen, så att han kan "äga" tjejen. 
  • Han kan också köpa stora och överflödiga gåvor när han gjort något fel, så att tjejen inte ska lämna honom, för att sedan falla tillbaka i kontrollspåret. (Ni som läst boken kanske vet vad jag syftar på?)

(MEN FÖR ALLDEL, läs boken ändå! Jag säger inte alls att den är dålig, jag gillar den ju själv, jag tycker bara att man ska ha ögonen öppna inför killar av den här typen. Det är INTE okej.)


Christian Grey - Behöver jag ens skriva något här?
50 shades-serien började ju som en överdriven version av Twilight, där författaren gjorde sig lite lustig över bl. a Edwards kontrollbehov och förstorade dem. Christian visar, uppenbarligen, många problem och tecken på att inte vara någon "snäll" partner. Och då menar jag faktiskt inte BDSM grejen, för om folk gillar sånt får de gilla sånt, men snarare sättet han gör saker på. Och det mest oförlåtliga med den här serien: Tjejen lyckas "bota" killen med hjälp av sin kärlek. Det där är bara fantasier, det händer inte på riktigt. Är man fast i ett destruktivt förhållande, kontakta en jour, skaffa hjälp - det blir inte bättre.

Lite kort då:

  • Han misshandlar Ana. "Det här är bara en del av BDSM, det är inte misshandel" - Jo, det är det. Inom BDSM ska båda parter vara överens och redo inför vad som kommer komma INNAN de gör det. De ska se framemot det. Absolut inte bara skriva på ett kontrakt, eller som i det här fallet: INTE skriva på kontraktet och INTE vara säker på vad hon vill och ändå gör han det.
  • Han tvingar henne till att göra sexuella saker hon inte är redo för.
  • Han behandlar henne annorlunda när de är ensamma och när de är bland folk.
  • etc. etc. etc. Läs hemsidan och jämför - ni kommer hitta mycket.


Edward Cullen - kontrollerande 
Här kommer många tjejers drömkille (och många andras hatobjekt) men jag förvånas över hur lite Edwards drag av kontrollbehov och våldsamhet påpekas. Fast det är klart: han är ju vampyr. Allt ursäktas väl då?
  • Edward väljer även han att sätta Bella på piedestal (ååååh, vad romantiskt....)
  • Han är OTROLIGT kontrollerande, hon får inte köra bil, hon måste äta mat då, hon måste göra si...
  • Han måste hjälpa henne hela tiden, och blir sur om hon tackar nej
  • ...Han attraheras av svaghet 
  • Han vill också gifta sig tidigt i relationen
Om ni vill höra lite mer (och mer påläst) information om det Edward kan den här videon rekommenderas:
Speciellt delen om Jacob. DÄR ser vi något som är fel på hög nivå.

Om ni själva tycker att ni känner igen några som helst utav tecknen skrivna här och har en dålig magkänsla om ditt eller någon du känners förhållande, eller bara är nyfiken på destruktiva förhållanden se denna:


De här böckerna kan så klart läsas och tyckas om, jag menar inte att dissa karaktärerna, alls! Jag vill bara att folk (speciellt tonårstjejer) ska vara lite mer aware av vad det är de läser. Media som böcker och film ger en ibland ideal och "messages" som kan vara missvisande. En man/kille som behandlar dig på det här sättet är INTE en drömprins, acceptera ingen skit!