Gail Carrigers steampunk värld med varulvar och vampyrer är tillbaka, denna gång med unga flickor på en internatskola vars syfte är att träna upp spioner och lönnmördare. I huvudrollen finns (som vanligt) en färgstark hjältinna som inte alltid följer konvenansen men helt klart får saker och ting gjorda. Att vänta finns också färgsprakande bikaraktärer, knäppa maskiner, viktorianskt mode och förstås ett spännande mysterium.
Omdöme: Kan jag börja med att säga hur missvisande omslaget är? Jag menar, det är ursnyggt, men kvinnan på omslaget ser ut att vara minst tjugo och har man läst Carrigers första serie, Själlös, förväntar man sig en ung vuxen kvinna. Men Sophronia är faktiskt bara fjorton! Blev väldigt överraskad. Å andra sidan är språket definitivt inte förenklat för den sakens skull (tack och lov) utan den enda stora skillnaden är att det inte är något sex i den här boken.
Jag älskar verkligen världen Carriger byggt upp, samt hennes rappa språk och underbara namn. Den här boken är inget undantag. Boken hör på sätt och vis ihop med den andra serien och några utav karaktärerna från Själlös går att känna igen i Etiquette & Espionage fast i yngre tappning, vilket var uppskattat! En ny favorit är däremot sootien Soap, som hade en riktigt härlig personlighet. Men även Dimity och mechanimalhunden Bumbelsnoot gick förstås hem.
Mysteriet delar plats med Sophronias upptäckter kring själva skolan som huvudhandling och rör sig inte alltid framåt alltför snabbt, men det gjorde åtminstone mig ingenting. Det var inte mycket pussel för läsaren att underhålla sig med men spänningen och den rappa dialogen gjorde upp för det. Några ställen fick mig faktiskt att skratta högt.
Betyg: Behöver jag säga mycket mer än att den rekommenderas? Gillar man steampunk, vampyrer, varulvar, spioner och internat är den här perfekt. Är man nyfiken på Själlös-serien men inte mycket för erotik passar den också ypperligt.
Etiquette & Espionage
