Uppstigandet - Karen Bao

"Jag kunde inte sova. Jag borde ha slagits mot Jupiter... Det var fullkomligt hänsynslöst av honom att klubba ner någon som inte ens har hälften av hans massa." Fastän han ser bestört ut höjer han inte rösten utan viskar. Kanske vill han ändå dölja vårt samtal från tjuvlyssnare. "Håll dig borta från honom... Snälla?"
- Wes till Phaet

När Phaets mamma blir bortförd under mystiska omständigheter blir hon som äldsta barnet ansvarig för sina två syskons överlevnad. För att hålla dem utanför det fruktansvärda Härberget tar hon värvning i Milisen, där hon utsätts för flera test.

Insatserna höjs hela tiden, faror och mysterier hopar sig, och mycket snart visar det sig att ingenting är som Phaet tidigare trott.

Omdömet: En glad överraskning! För det mesta är jag inte överdrivet förtjust i böcker som utspelar sig på stationer i yttre rymden (Enders Spel av Orson Scott undantaget) och Uppstigandet kombinerar just rymdstation med YA dystopi, vilket börjar bli uttjatat. Ändå tyckte jag tyckte jag bara att den blev bättre och bättre ju mer jag läste.

Första halvan av boken påminner väldigt, väldigt mycket om Divergent-serien. Det är väl oundvikligt med det liknande upplägget, men faktiskt inte något negativt. Tvärtom tyckte jag om att återfå känslan från Divergent i ny miljö med nya förutsättningar. Sista halvan är också helt och hållet Baos och väldigt spännande - det bygger upp för en storslagen serie som jag redan har höga förhoppningar på.

Språket är enkelt och rakt på sak och jag uppskattar hur Bao sprängt in vetenskapliga tankar och resonemang för att fånga Phaets röst och vardag på månen. Persongalleriet är omfångsrikt med många karaktärer man fastnar för, och jag tycker verkligen om den interna konflikten mellan gamla och nya relationer. Phaet slits mellan personen hon var hemma med sina syskon och vännen Umbriel, och den Strimma hon tvingas utvecklas till inom milisen. Uppfräschande var också att allt fick lov att ta sin tid, vilket annars ofta glöms bort i Young Adult-sammanhang.

Världsuppbyggnaden var väldigt intressant även om jag till att börja med blev väldigt avskräckt av hela rymdstationsstämningen. Sättet månen och jorden samexisterar på (nätt och jämt) och folket hålls bakom ljuset var typiskt dystopiskt, men inte kvävande att läsa om. Det ska bli väldigt intressant att se vart allt leder i följande böcker.

Betyg: Definitivt något jag kommer rekommendera till kompisar när de frågar om böcker som liknar Divergent! Med komplex världsuppbyggnad, fascinerande karaktärer och ett rappt tempo (för att inte tala om en riktigt spännande upplösning) är serien på god väg att kunna bli en framtida favorit.

Uppstigandet

Om jag var journalist...

Det är inget yrke jag överväger direkt (mina people-skills är inte tillräckligt bra för journalistik) men om jag var journalist, så skulle jag vilja skriva texter som den här.

Carina Bergfeldt är så himla grym.

Breakable - Tammara Webber

"The night we met-" I'm not him. I'm not him. "I'm not like that guy."

För alla som läste och älskade Tammara Webbers Easy och inte känner sig redo att lämna varesig historian eller karaktärerna - grattis! Här får man återuppleva allt som hände ur Lucas perspektiv, och dessutom lära sig mer om hans förflutna.

Han är en tatuerad f.d. bad boy som tar sig igenom sista året på college jonglerande flera deltidsjobb. Hon är en elev i en av klasserna han är tutor för - off limits, med andra ord. Men ändå kan han inte sluta titta på henne, förtrollas av den imaginära musiken i hennes huvud, och när hon sedan blir överfallen och han hennes räddare... då blir det svårt att släppa taget.


Omdöme: Det här är som sagt en sådan där bok där författaren inte velat släppa taget om sin historia och sina karaktärer och väljer att återberätta kärlekshistorien ur partnerns perspektiv. Andra exempel är Jamie McGuires Walking Disaster och Stephenie Meyers påbörjade Midnight Sun. Jag tycker fortfarande att det är mysigt, eftersom jag är en sådan som tycker om att läsa böcker mer än en gång, och på det här sättet kan göra det fast "uppfräschat". En annan fördel är att man kan välja om man tycker bäst om kvinnliga eller manliga berättarröster och välja hur man vill läsa historian efter det.

När jag skrev om Easy tyckte jag att författaren gjort det lite för lätt för sig i och med hur Lucas dök upp överallt hela tiden utan synbara anledningar. Det tänkte jag överhuvudtaget inte på när jag läste det ur hans perspektiv, vilket gjorde historian mycket mer trovärdig. Hans tillvaro som någon som måste kämpa för precis allt som college-elev var också en skön kontrast mot den vanliga sortens college-romaner.

Breakable är strukturerad så att vartannat kapitel, döpt till Lucas, handlar om Lucas nutid när han träffat Jaqueline och övriga, döpta Langdon, utspelade sig i det förflutna. Han råkade ju ut för något traumatiserande som gjorde honom till Bad Boy och man får se hela hans utveckling genom de kapitlen. I början störde jag mig lite på att det bröt flytet eftersom jag var mer intresserad av Lucas-Jaqueline än vad som hänt innan, men allteftersom började jag verkligen tycka om dem kapitlen. Det var intressant att se vad som format honom osv. Plus att jag på något sätt fäste mig väldigt mycket med Boyce som karaktär.

Betyg: En swoonig historia om en kille med ett brutet förflutet som träffar Tjejen med stort T. Nöjesläsning där handlingen och inte språket är i fokus, rekommenderas till dem som vill läsa något med mycket kärlek och känslor.

Breakable

When You Reach Me - Rebecca Stead

I am coming to save your friend's life, and my own. I ask two favours. First, you must write me a letter. Second, please remember to mention the location of your house key. 

Livet består av många mysterium. Som hur en främling helt plötsligt bestämmer sig för att slå någon annan, bara så där, vilket leder till att två vänner slutar prata med varandra. Eller som hur en man kan ligga på gatan och få öknamn av ett par barn. Miranda tar del av flera mysterium, vissa stora som hon inte kan sluta tänka på, och andra små, som passerar i förbifarten.

Vissa mysterium hör ihop. Och allt börjar med en lapp någon placerat i hennes lånebok från biblioteket.


Omdöme: Det här är en fantastisk roman på mer än ett sätt. Bland annat har den lyckats med att A) vinna ett pris för bästa ungdomsbok, B) ha alla komponenterna jag förväntar mig av en litterärt "fin" sådan bok, och C) ändå vara riktigt, riktigt bra.

Hela When You Reach Me är lite utav ett pussel med många komponenter, och en del lyckades jag gissa mig till ganska långt i förväg, medan andra kom som ett gud, att jag inte tänkte på det! i slutet. Nu har jag bara läst den en gång, men jag får en känsla av att man kan hitta nya saker varje gång man läser, för det finns ett så stort djup och så många detaljer som spelar roll. Samtidigt upplevde åtminstone jag att man fick allt förklarat för sig i slutet. Det fanns inga bortglömda lösa trådar och jag  var väldigt tillfredsställd med upplösningen, det var utformat på ett väldigt skickligt sätt.

Kapitlen är korta, vilket alltid är en fördel i ungdomsböcker, och karaktärerna trovärdigt utformade med klara personligheter. Mirandas vardagsliv som en helt vanlig tjej spelar trots allt lika stor roll i handlingen som det stora mysteriet med breven och den fronten tycker jag att Stead lyckats väldigt bra med. Detaljrikedomen i vem som känner vem hur och varför, vad folk faktiskt känner, och hur de beter sig, är väldigt intressant, speciellt eftersom den är skildrad genom ögonen på någon så ung som Miranda. (Jag köpte boken i tron att hon var tonåring, men det visade sig att hon är ungefär tolv.)

Boken har ett bra driv eftersom den hela tiden antyder små saker och ting, trådar man genast blir väldigt nyfiken på och vill få förklarade. Dels är det Miranda själv som i sitt berättande säger saker i stil med "jag förstod inte då men..." med mera, eller den mer klassiska, "om jag inte gjort det skulle inte det här hänt..." men också mer subtila hemligheter och sidospår.

Betyg: Vill man ha en tankvärd, fin och kort ungdomsroman rekommenderar jag verkligen den här! Den talar om vardagsliv, relationer och känslor, men innehåller också ett intressant pusselmysterium som verkligen får en att tänka till när man läser.

When You Reach Me

Julklappstips: Outtalat av Sarah Rees Brennan

Det här var en av mina favoriter i våras, när jag läste den på engelska (recension hittar ni här) och eftersom den nyligen givits ut på svenska av förlaget Modernista tänkte jag passa på alla som letar julklappar till ungdomar runt tonåren.

Det är en roman med fantasyinslag, humor, spänning och kärlek. Outtalat har en självständig tjejkaraktär som vågar stå för den hon är, härliga sidokaraktärer och ett nagelbitande mysterium... för att inte tala om en rejäl cliffhanger på slutet!

Med tanke på att den är väldigt ny på svenska bokmarknaden är chansen också stor att mottagaren inte läst den än - så det är ett säkert kort till och med till bokslukarna.

Jag går dit du går - Nina Lacour

Jag plockar fram Ingrids dagbok och är ganska säker på att jag förtjänar att läsa lite med tanke på att klockan bra är halv sju och det redan är en dålig dag. Men när jag läser blir allt bara värre.

Caitlins bästa kompis Ingrid tog sitt liv under sommaren. Nu är hon tillbaka i skolan igen och måste försöka samla ihop spillrorna av sitt liv igen, men hon vill inte. Vill ingenting utan Ingrid, egentligen. Ändå rullar livet på. Föräldrarna rör sig oroligt i kulisserna, nya vänner är redo att kliva in i hennes värld... och en dagbok hittas gömd under sängen, ett sista brev från Ingrid. Sorg, vänskap och kärlek blandas och förenas under ett par intensiva månader medan Caitlin lär sig att leva med sorgen och släppa in det vackra, fina i livet igen.

Omdöme: Jag går dit du går är en riktigt bra bok. Formgivningen med illustrationer m.m. är bland annat jättesnygg, ämnet gripande men lättillgängligt, och karaktärerna helrundade. Ändå är den kanske inte riktigt favoriten jag hoppats på, synd nog. Däremot har jag en känsla av att det beror på att jag läst för många liknande böcker i rad, eftersom jag antagligen älskat den bara någon månad tidigare, men som det var nu höll den sig ständigt någonstans mittemellan "bra" och "underbar".

Själva storyn med hur Caitlin tar sig igenom sorgperioden efter bästavännens självmord, samt upptäckten att hon varit ovetande om smärtan och svårigheterna Ingrid bar på, tycker jag verkligen om. Men faktiskt tycker jag ännu mer om allt omkring Caitlin och hennes sorg. Hur Taylor mjukt och försiktigt försöker ta sig närmare, hur en kantig Dylan är beredd att gå halva vägen om Caitlin bara tar resten själv, och hur hennes föräldrar står vid hennes sida även om de inte har någon aning om vad de ska göra. För att inte nämna trädkojan. Alltså, jag älskade verkligen idén med den. Så fint, inspirerande, lugnt och passande.

Boken har stort fokus på relationer och hur de förhåller sig till sorgen. Som tidigare nämnt är familjen, vännerna och kärleken fokus, och jag tycker om hur alla delar får lika stor plats. Caitlins liv är realistiskt skildrat på så vis att hennes föräldrar och kompisar inte bara är till för att driva hennes romans med Taylor vidare (sådana böcker är så enformiga...) utan finns till i sin egen rätt. Jag tror faktiskt att jag har börjat gilla när författaren är mer sparsam med beskrivningarna av kärleken, och blandar upp det med all annan röra livet har att erbjuda, det blir mycket mer betydelsefullt då. Taylor tyckte jag dessutom verkligen om! Beskrivningen av honom i början, som tafatt och smått nördig skateboardkille, i kombination med all den där omtänksamheten kändes bara så rätt.

Betyg: Jag började ju recensionen med att säga att den inte var en favorit... men ju mer jag skriver om den desto bättre börjar den kännas (igen). I vilket fall som helst är det en väldigt fin bok om sorg, vänskap, kärlek och familj. Samt att hitta sig själv när allt är som mest turbulent. En mysig lässtund, helt enkelt.

Jag går dit du går

Fangirl - Rainbow Rowell

"You've read the books?"
  "I've seen the movies."
  Cath rolled her eyes so hard, it hurt. (Actually.) (Maybe because she was still on the edge of tears. On the edge, period.) "So you haven't read the books."
  "I'm not really a book person."
  "That might be the most idiotic thing you've ever said to me."

Cath är halvt paralyserad över tanken på att dela rum med en främling. College är annorlunda än allt hon är van vid och hon måste komma upp med överlevnadstaktiker för den främmande miljön och skaffa tid att skriva klart sin facfiction så att tusentals fans kan få ett tillfredställande slut på favoritserien. Men ibland går det inte att gömma sig på sitt rum - inte när det finns människor som Levi, Nick och Reagan i närheten. Och det kanske inte är så illa?

Omdöme: Rowell är väl mest känd för Eleanor & Park men jag måste säga att Fangirl gjorde ett mycket större intryck på mig. Jag känner igen mig så galet mycket i huvudkaraktären, och älskar verkligen historian. Det är ungefär en vecka sedan jag läste ut boken och jag bombarderas dagligen med det här påminner mig om den där scenen i Fangirl när...-tankar, och jag längtar redan efter att få läsa om den igen!

Utav alla college-böcker jag läst är det här också den som gett mig mest känsla för omgivningen och hur det är. Genom Caths ögon får man verkligen se de lite mer undanskymda sidorna, men lära sig att tycka om dem ändå. Det är så mycket atmosfär, man bara andas in den! Sedan gör karaktärerna också otroligt mycket. Jag älskar att Rowell verkligen gör sina karaktärer till människor, så att de är imperfekta, man identifierar sig så mycket mer med historian då.

Kärleken till böcker (i det här fallet den fiktiva serien om Simon Snow som Cath skriver fanfiction till) är förstås väldigt bekant. Jag har till och med skrivit lite fanfiction själv för längesen, och ibland, tillsammans med andra. Caths intresse känns därför väldigt verkligt. Däremot är jag nyfiken på hur Simon Snow placeras in i världen, för det finns väldigt uppenbara paralleller mellan Snow och Harry Potter, så jag antog att Simon Snow faktiskt var Caths världs Harry Potter, men HP nämndes ju i boken som en existerande serie. Hur går det ihop, att två så snarlika fenomen kunnat bli kända?

Karaktärerna är förstås underbara! Älskar Levi jättejättemycket för hans lyckliga attityd och livssyn, samt hur mysig och snäll han är i allmänhet. Reagan var en annan favorit, eftersom jag gillar när alla människor inte är perfekta, men lyckas bli älskvärda utan att alltid vara perfekt och till lags. Hennes kantighet är så himla charmig. Jag gillar också hur karaktärer som t. ex. Nick passar in i historian, alla har sin plats på ett naturligt sätt som får historian att kännas flerdimensionell.

Betyg: Favorit! Helt klart! Vet inte vad jag kan säga annat än att jag rekommenderar den starkt om man vill läsa om college, att "växa upp" och bryta sig fri från sitt gamla jag men också hålla fast vid den man är, om kärlek... och fangirling ;)

Fangirl

Bok till Film Gif-tag

Jag har blivit taggad av Bella att göra Bok till Film Gif-taggen - tack så mycket! :D

Regler: Varje person som blivit taggad får 7 filmatiseringar baserade på böcker 
som man sedan ska sätta en passande gif till baserat på vad man tycker om just den filmatiseringen. Filmerna kan vara sådana som är gamla, nya eller sådana som inte ens blivit släppta än (bara fantasin och förmågan att googla sätter gränserna!). 
Varje person som blir taggad får sedan tagga 5 personer och ge dem 7 filmatiseringar.

Love, Rosie av Cecelia Ahern (varken läst boken eller sett filmen)

Mockingjay: Part 1 av Suzanne Collins

Var inte överdrivet förtjust i den halvan av boken, men älskade filmatiseringen!

The Mortal Instruments: City of Bones av Cassandra Clare



En man som heter Ove av Fredrik Backman (varken läst boken eller sett filmen)

Stolthet och Fördom av Jane Austen

The Fellowship of the Ring av J.R.R. Tolkien

Insurgent av Veronica Roth

Nervös, men förväntansfull!

Försöker så gott som möjligt att inte dubbel-tagga någon, de här taggar jag:

Emma på Hundraböcker
Elvira på The World I live in
Hannah på Drawreadandtakeaphoto
Alba på Boklyckan
Dola på Dolas Bokblogg
Rebecca på Bokintresse

Filmerna jag valt:

The Host av Stephenie Meyer
The Hobbit av J.R.R. Tolkien
Vampire Academy av Richelle Mead
Paper Towns av John Green
Book Thief av Markus Zusak
Eleanor and Park av Rainbow Rowell
Enders Game av Orson Scott Card

Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld

- Jana, sa jag.
  Rösten liksom skör. Rädd?
  Ingen svarade. Snabbt, hårt tryckte jag handen mot dörren. Den slogs upp så där som dörrar gör i gangsterfilmer. Smällde våldsamt mot sänggaveln och studsade tillbaka igen.
  Men jag hann se.
  Det var ingen där. 

En dag råkar Maja skära av sin tumspets på en skulpturlektion. När hon sedan ringer till sin mamma får hon inget svar - vad betyder det? Jana skulle aldrig glömma bort henne. Eller?

Vid sidan av en försvunnen mamma finns också Justin, killen i grannhuset, som hjälper henne plocka stickor ur en fot och paddla kajak. Vad vill han egentligen?

Omdöme: Jag hade svårt att komma förbi första kapitlet i den här boken. Trodde inte att jag var så farligt squeamish med blod och sår, men en avskuren fingertopp var tydligen för mycket för mig. Som tur är dröjde det bara några sidor innan jag var fast och det mesta obehagligt grafiska var borta.

Här ligger jag och blöder har ett bra flyt, enkelt men underhållande språk, utpräglade karaktärer och är en sådan där bok man läser ut i ett nafs. Det finns väldigt mycket jag tycker om i boken; som relationerna Maja har till sina medmänniskor, men också miljön. Svenskt och så där djupt förankrat vardagligt som Sverige brukar vara - men också spännande och exotiskt i det lilla. Jag tror att det är karaktärerna som gör det, och jag gillar verkligen att det känns helsvenskt utan att för den delen bli för vardagligt tråkigt.

Relationerna är så underbara eftersom allt krut inte läggs på kärlekshistorien. Faktiskt är det rätt lite fokus på den, som tar ungefär lika stor plats som allt annat i Majas liv. Föräldrarna, skolan och kompisen Enzo är närvarande, precis som det ska vara. Inget glöms bort. Relationen mellan mamman och Maja var förstås den mest intressanta, men jag tyckte om hennes och Justins förhållande också. Sättet han är beskriven på, med alla bristerna tydliggjorda, all charm verkligt utspridd, får mig att fästa mig vid alla bitar de delar tillsammans. Att de inte är för många gör det också lite extra speciellt.

Betyg: Rekommenderas! Vardagshistoria med starka kryddor i form av särpräglad huvudperson med underbart vasst språk och krass levnadssyn, levandegjorda karaktärer och relationer där bristerna är presenterade så ärligt att de ofta förvandlas till fördelar och en förmåga att göra små saker spännande.

Här ligger jag och blöder

The Evolution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"The boy is destined for greatness, but with you, he is in danger. You are linked, the two of you. You must leave him. This is what I have seen."

  I grew frustrated. "Is he in danger because of me?"
 "He will die before his time with you by his side, unless you let him go. Fate or chance? Coincidence or destiny? I cannot say." Her voice turned soft.
  Soft and sad.
  A fist closed around my heart. I tried to let him go once before. It didn't work.
  "I can't," was all I said to her, and quietly.
  "Then you will love him to ruins," she said, and let my hands go.

Bok två, spoilers kan förekomma i recensionen för dem som inte läst första boken! 

Omdöme: Efter förra boken, som hade bra början och slut men segt mittparti, var jag lite tveksam på resten av serien. Skulle jag orka mig igenom hela trilogin? Svar: ja! Tvåan är så oändligt mycket bättre än ettan, med ett klarare fokus och högre tempo, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen nu.

Stor del av den här boken spenderas på Horizons, ett sorts psykhem, där tonåringar med störningar är på dagarna. Jag tycker om det mer än skolfokuset i ettan - det är mindre high school-roman och mer fokus på det viktiga i serien. Nu när Jude är konfirmerad "skurk" blir allt som händer Mara intressantare och tydligare definierat. Gällande sina krafter har Mara och Noah inte kommit särskilt långt sedan ettan, men det lär komma i nästa del.

Mara kunde ibland irritera mig när hon valde att hålla saker hemliga eller fokusera på saker som jag tyckte var onödiga, medan Daniel och Noah växte starkare som favoriter. Daniel är visserligen helt ovetande om allt som händer Mara men jag tycker verkligen om deras syskonband.

Till skillnad från de potentiellt förvirrande delarna i förra boken (tillbakablickar från olyckan) är Maras "resor" till en flicka i Indien mycket mer fascinerande. Jag längtar efter att se hur det ska spela in med historien, och vad ledtrådarna om mormodern kommer leda till...

Betyg: Är du beredd att ta dig igenom en okej första bok för något riktigt bra? Eller har du redan tagit dig igenom The Unbecoming of Mara Dyer min inte bestämt dig för om du ska fortsätta eller inte? Gör det! Utvecklingen i berättarförmåga från Unbecoming till Evolution får mig att hoppas på stordåd när det kommer till Retribution.

The Evolution of Mara Dyer