The Retribution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"So we can't start a fire. We can't fly. We can't create a force field. We are the most bullshit superheroes."

OBS! Spoilers från tidigare delar förekommer
Mara vaknar upp (förvirrad, drogad, tom) på Horizon Residentual Treatment Center. Med osannolik hjälp utav Jude lyckas hon och hennes vänner ta sig ut därifrån och tvingas fly genom landet i jakt på en lösning som kan hjälpa dem ta reda på mer om sig själva. Vad är de egentligen? Hur kan de kontrollera sina krafter? Och viktigast för Mara: vad har egentligen hänt med Noah?

Omdöme: Sista delen i Mara Dyer-trilogin! Med tanke på att jag inte varit jättemycket för serier på den senaste tiden är jag glatt förvånad att jag tuggat mig igenom de här på bara några månader.

Den här boken var egentligen inte särskilt mörkare än de tidigare två (de mest obehagliga sakerna, enligt mig, hände med Jude i första delen) men Mara har däremot blivit väldigt, väldigt mörk. Faktiskt finns det så mycket mörker i henne att jag stundtals känner mig helt avskild från henne för jag kan bara inte förstå den där mördarlusten. De tillfällena läste jag vidare för de andra karaktärernas skull för jag hejade helt ärligt inte på Mara längre i mitten av boken, även om jag började tycka bättre om henne igen framemot slutet.

Det absolut bästa med boken var Jamies humor som äntligen fick ta den plats det förtjänar. Han kastar nästan aldrig ur sig något som inte är en fullpoängare, och jag tänkte bjuda på ett exempel:

I planted a kamikaze kiss on Jamie's cheek.
 "FUCK," he shouted, wiping it off. "What if you killed me!" He threw a Skittle at my face. It hit my forehead.
 "Ow!"
 "Taste the rainbow bitch."

I övrigt blev det klart redan i förra delen att Hodkin blir bättre och bättre för varje bok hon skriver och så i det här fallet. Med undantag för något sega segment med tillbakablickar från mormorns liv (som jag tyckte om i förra boken men som nu mest fördröjde tempot) och en otroligt cheesy sexscen (har aldrig sett någon skildra sex på det sättet förut och det blev mest hoppigt) så var den faktiskt väldigt bra. Är man sugen på en gammal hederlig Paranormal Romance YA-bok rekommenderar jag verkligen den här.

Betyg: Som sagt, är man sugen på klassisk Paranomal Romance (komplett med swoonigt kärleksintresse, häftig övernaturlighet, rapp dialog och visst mörker) i format av trilogi, så läs den här. Med undantag för första boken är den ganska klichéfri och tempot är läsvänligt.

The Retribution of Mara Dyer

The Evolution of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"The boy is destined for greatness, but with you, he is in danger. You are linked, the two of you. You must leave him. This is what I have seen."

  I grew frustrated. "Is he in danger because of me?"
 "He will die before his time with you by his side, unless you let him go. Fate or chance? Coincidence or destiny? I cannot say." Her voice turned soft.
  Soft and sad.
  A fist closed around my heart. I tried to let him go once before. It didn't work.
  "I can't," was all I said to her, and quietly.
  "Then you will love him to ruins," she said, and let my hands go.

Bok två, spoilers kan förekomma i recensionen för dem som inte läst första boken! 

Omdöme: Efter förra boken, som hade bra början och slut men segt mittparti, var jag lite tveksam på resten av serien. Skulle jag orka mig igenom hela trilogin? Svar: ja! Tvåan är så oändligt mycket bättre än ettan, med ett klarare fokus och högre tempo, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen nu.

Stor del av den här boken spenderas på Horizons, ett sorts psykhem, där tonåringar med störningar är på dagarna. Jag tycker om det mer än skolfokuset i ettan - det är mindre high school-roman och mer fokus på det viktiga i serien. Nu när Jude är konfirmerad "skurk" blir allt som händer Mara intressantare och tydligare definierat. Gällande sina krafter har Mara och Noah inte kommit särskilt långt sedan ettan, men det lär komma i nästa del.

Mara kunde ibland irritera mig när hon valde att hålla saker hemliga eller fokusera på saker som jag tyckte var onödiga, medan Daniel och Noah växte starkare som favoriter. Daniel är visserligen helt ovetande om allt som händer Mara men jag tycker verkligen om deras syskonband.

Till skillnad från de potentiellt förvirrande delarna i förra boken (tillbakablickar från olyckan) är Maras "resor" till en flicka i Indien mycket mer fascinerande. Jag längtar efter att se hur det ska spela in med historien, och vad ledtrådarna om mormodern kommer leda till...

Betyg: Är du beredd att ta dig igenom en okej första bok för något riktigt bra? Eller har du redan tagit dig igenom The Unbecoming of Mara Dyer min inte bestämt dig för om du ska fortsätta eller inte? Gör det! Utvecklingen i berättarförmåga från Unbecoming till Evolution får mig att hoppas på stordåd när det kommer till Retribution.

The Evolution of Mara Dyer 

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin

"Fix me," I commanded him. "This thing, what I've done - there's something wrong with me, Noah. Fix it."
   Noah's expression broke my heart as he brushed my hair from my face, and skimmed the line of my neck. "I can't."
  "Why not?" I asked, my voice threatening to crack.
  "Because," he said. "You're not broken."

Mara Dyers mamma tror att hon blivit psykotisk efter att ha vaknat från koma utan ett minne av den underliga olyckan hon själv skadades i och hennes tre närmaste vänner dog till följd av. Villkoret för att få stanna utanför psyket är att flytta till en ny skola. Där träffar Mara Noah Shaw - och brottas med sin egen existens. Vad har hänt med henne sedan olyckan? 

Omdöme: Jag har väldigt blandade tankar om den här boken, men den överhängande är att jag vill läsa tvåan, och vågar ha någorlunda höga förhoppningar på den. Början av boken var väldigt bra, spännande och annorlunda - mittpartiet var tråkigt, insprängt med klichéer, och missledande. Sedan i slutet rättade den upp sig igen, och jag började förstå varför serien är så populär.

Det här var vad jag inte tyckte om med mittpartiet: mer än något annat kändes det onödigt långt. Detta berodde bl. a. på de många klichéerna (ny i skolan, den beryktade bitchen fattar genast agg mot henne, hon har en bisexuell killkompis som bekvämligt försvinner när romansen tar vid, etc. etc.) men även hur det övernaturliga paranormal temat på något sätt försvann. För det finns sådana teman i Mara Dyer, och är egentligen det som större delen av boken handlar om förutom mysteriet med hennes minnesförlust, vilket hintas i början av boken. Men i hela mitten glöms det under stora delar bort och boken förvandlas till en vanlig high school-circus.

Men framemot slutet blev som sagt boken väldigt, väldigt bra igen. Detta har mycket att göra med Noah Shaws charm; utan honom hade boken fallit platt. (Även om han i hela början mest verkar dryg och stereotypisk). Spänningen förhöjs även, man kommer närmare Mara, börjar förstå vad allt verkligen ska handla om, och den blir en riktig bladvändare... tills den absolut sista delen. (Spoiler, markera för att läsa!) Mara inser vem som tidigare kidnappat hennes lillebror och anser att han måste betala för det, med andra ord tänker hon använda sina nyfunna krafter för att mörda honom. Noah står hela tiden bredvid henne och kommer med resonabla argument till varför hon borde låta bli, men hon gör det ändå. (Slut på spoiler) Där tappade jag kontakten med Mara helt, och ville mest lägga ifrån mig boken. Som tur är var den absolut sista sidan så bra att jag verkligen känner för att läsa nästa bok ändå.

Betyg: Trots att jag tycker att mittpartiet kunnat kortats ner rejält och skrivas om en aning för att helhetsintrycket ska vara jämnare så levererar slutet på boken så pass att jag ser fram emot att få läsa nästa del. Rekommenderas främst till de som antingen letar efter charmiga, fiktiva killar, eller tycker om lite klichéartade YA-böcker med en mysterie-twist.

The Unbecoming of Mara Dyer