Rösten liksom skör. Rädd?
Ingen svarade. Snabbt, hårt tryckte jag handen mot dörren. Den slogs upp så där som dörrar gör i gangsterfilmer. Smällde våldsamt mot sänggaveln och studsade tillbaka igen.
Men jag hann se.
Det var ingen där.
En dag råkar Maja skära av sin tumspets på en skulpturlektion. När hon sedan ringer till sin mamma får hon inget svar - vad betyder det? Jana skulle aldrig glömma bort henne. Eller?
Vid sidan av en försvunnen mamma finns också Justin, killen i grannhuset, som hjälper henne plocka stickor ur en fot och paddla kajak. Vad vill han egentligen?
Omdöme: Jag hade svårt att komma förbi första kapitlet i den här boken. Trodde inte att jag var så farligt squeamish med blod och sår, men en avskuren fingertopp var tydligen för mycket för mig. Som tur är dröjde det bara några sidor innan jag var fast och det mesta obehagligt grafiska var borta.
Här ligger jag och blöder har ett bra flyt, enkelt men underhållande språk, utpräglade karaktärer och är en sådan där bok man läser ut i ett nafs. Det finns väldigt mycket jag tycker om i boken; som relationerna Maja har till sina medmänniskor, men också miljön. Svenskt och så där djupt förankrat vardagligt som Sverige brukar vara - men också spännande och exotiskt i det lilla. Jag tror att det är karaktärerna som gör det, och jag gillar verkligen att det känns helsvenskt utan att för den delen bli för vardagligt tråkigt.
Relationerna är så underbara eftersom allt krut inte läggs på kärlekshistorien. Faktiskt är det rätt lite fokus på den, som tar ungefär lika stor plats som allt annat i Majas liv. Föräldrarna, skolan och kompisen Enzo är närvarande, precis som det ska vara. Inget glöms bort. Relationen mellan mamman och Maja var förstås den mest intressanta, men jag tyckte om hennes och Justins förhållande också. Sättet han är beskriven på, med alla bristerna tydliggjorda, all charm verkligt utspridd, får mig att fästa mig vid alla bitar de delar tillsammans. Att de inte är för många gör det också lite extra speciellt.
Betyg: Rekommenderas! Vardagshistoria med starka kryddor i form av särpräglad huvudperson med underbart vasst språk och krass levnadssyn, levandegjorda karaktärer och relationer där bristerna är presenterade så ärligt att de ofta förvandlas till fördelar och en förmåga att göra små saker spännande.
Här ligger jag och blöder
No comments:
Post a Comment