Jag har börjat jobba på ett nytt manus nu (eller egentligen ett gammalt, som jag ska skriva om från scratch) och tja... det här med perspektiv har visat sig bli lite förvirrande. Åtminstone nu i början av processen.
Mina senaste manus har alla varit skrivna i första person ("jag-form") vilket passar väldigt bra om man bara följer huvudpersonens synvinkel. Men det jag skriver nu har flera olika viktiga personer som jag vill kunna följa och då blir det förvirrande med första person.
Den enklaste lösningen är ju att skriva i tredje person, men det finns två olika sådana. Antingen skriver man "nära tredje person" och det är ungefär likadant som första person, dvs man följer en enda person (per stycke) och skildrar det denna ser, gör och tänker, men skriver han/hon/hen istället för "jag". Eller så använder man sig av ett allvetande perspektiv; lite mer "berättare" som vet och ser allt osv. Oftast mer distanserat.
Jag vill skriva nära tredjepersonsperspektiv. Men eftersom jag inte alls är van vid det misstänker jag att jag ibland snubblar mellan de två olika formerna och att det... ja... inte blir så bra. Jag har hittills svårare för att få till en genomgående ton i texten på det sättet.
Vilket perspektiv föredrar ni? Har ni någonsin haft problem med att ni blivit inkonsekventa?
Japp, blandar perspektiv (i misstag) hela tiden när jag skriver - så irriterande! Sen får jag för mig att jag vill ändra perspektiv helt och hållet och då ... slutar det oftast me att jag ger upp. Har också märkt att jag haft samma problem som du - jag VILL skriva ur ett perspektiv men får bättre känsla med ett annat ... hoppas det blir bra till slut iallafall!
ReplyDeleteAtt behöva ändra sig halvvägs är SÅ OTROLIGT JOBBIGT! Jag kom på att jag ville ändra tempus efter tolv kapitel någon gång och det var så drygt att jag också la det på hyllan...
DeleteOch ja, i huvudet ser man hur perfekt det faktiskt är! Sen skriver man det på papper så blir det helt fel berättat, haha. Tack!
Jag brukar också blanda och byta perspektiv jämt när jag skriver. Jag föredrar att skriva i jag-form, det passar mig bra och kommer ganska naturligt för mig. Oftast skriver jag historier där jag vill att man ska ha nära kontakt med huvudpersonen och få ta del av tankar och sådant. Men det finns undantag då det blir krångligt att använda sig sv första person och man har flera olika karaktärer man vill följa, då känns tredje person som ett bättre alternativ. Sedan får jag, som du Elvira, problem med att jag av misstag kan råka blanda eller helt plötsligt vill byta perspektiv...vilket inte blir så bra. Ja, det är lite krångligt det där med perspektiv ;) Lycka till med skrivandet! :)
ReplyDeleteJa, men tredje person är så otroligt svårt när man är van vid första person (tycker jag, haha). Första person är ju ALLTID berättad "nära" medan tredje rätt trillar in i det allvetande eller vice versa och så blir hela tonen fel! Jag-form är nog det bästa ;)
DeleteTack! :)
Svar (förlåt för otroligt segt svar! Man skulle kunna tro att jag var släkt med en sengångare, men jag tror inte att jag är det): Jag har aldrig hört talas om "Hur gick det sen?". Måste helt klart kolla upp den på biblioteket och se om den har något mer unikt än bara ett hål! ^^
ReplyDeleteEn klassiker! (Tror jag, haha). Läste i Tove Janssons biografi att den var "revolutionerande" i bilderboksbranschen, så speciell är den nog. Jag har för mycket nostalgi för att kunna avgöra ;)
DeleteJaaaaaa, alltså mitt största problem när jag ska skriva längre grejor är det. Det blir så lätt tråkiga meningar med jag perspektiv tycker jag, samtidigt som det verkligen är enklast. Jag brukar försöka utmana mig själv, men på något sätt känns det som om orden flödar ur mig på ett annat sätt och är mycket enklare. Men jag antar att man måste öva på det och tillslut sitter det liksom :)
ReplyDeleteHoppas verkligen att övningen till slut lönar sig! Och ja, första person är ju himla mycket enklare med flow och allt... ;)
Delete