"I really like you, Midori. A lot."
"How much is a lot?"
"Like a spring bear," I said.
"A spring bear?" Midori looked up again. "What's that all about? A spring bear."
"You're walking through a field all by yourself one day in spring, and this sweet little bear cub with velvet fur and shiny little eyes come walking along. And he says to you, "Hi, there, little lady. Want to tumble with me?" So you and the bear cub spend the whole day in each other's arms, tumbling down this clover-covered hill. Nice, huh?"
"Yeah. Really nice."
"That's how much I like you."
Två kvinnor, en låt, en sorg, en ung man: ett liv.
Omdöme: Jag har länge velat läsa något japanskt och vad bättre att börja med än Haruki Murakami? Visserligen har jag hört att han skriver mer västerländskt än många andra japanska författare, men so-far so good och nu är jag nyfiken på mer av både honom och andra!
Det som förvånade mig mest när jag läste var nog att det är väldigt mycket (och öppet) prat om sexuella saker. Personerna kan häva ur sig frågor om folks sexvanor, hur de runkar och hur ofta, utan vidare. Jag antar att det var för att Murakamis böcker ibland kallas nya klassiker som det överraskade mig så pass mycket.
Boken hade ett ganska lulligt tempo som jag tyckte om. Personerna var lite udda, men jag tyckte om dem, alla på sitt sätt. Jag tycker om när människor är något trasiga, det känns verklighetstroget. Det känslomässiga djupet gick också hem och jag gillade verkligen att det berättades och analyserades med ett visst avstånd av Toru efterhand.
Betyg: Knappast någon favorit, men en bok jag tyckte om att läsa. Vill man grotta ner sig i en känsla snarare än en handling (och det behöver man ibland) kan jag rekommendera den här, så länge man inte är rädd för lite melankoli.
Norwegian Wood
No comments:
Post a Comment