Caymen och hennes mamma bor i en liten lägenhet ovanför en affär full med porslinsdockor. Trots att stan de bor i är full av rika människor med stora plånböcker och stora hus för prydnadssaker, så går det inte så jättebra med ekonomin. De är inte fattiga, inte än åtminstone, men Caymen är rädd att det kommer hända.
Hon har uppfostrats hela sitt liv till att misstro de rika sedan hennes rikemansson till pappa övergav mamman när hon blev gravid. Men de illasinnade skämten om allehanda krösusar tycks försvinna ur bilden när Caymen träffar Xander. Det hjälper inte hur mycket hon intalar sig att han knappast ser henne som mer än en leksak... han smyger sig in i hennes liv, och kanske till och med hennes hjärta.
Han öppnar också dörren för hemligheter, och får Caymen att inse att människorna i hennes närhet inte alltid varit ärliga mot henne.
Omdöme: Himla himla mysig bok. Tror faktiskt inte att det fanns någonting jag inte tyckte om med den, allt var så charmigt. Dialogerna var klockrena, Caymen briljant, och man bara mös av alla detaljer. Den lyckades också med bedriften att kännas kort och snabbläst trots att den är 300 sidor lång. Jag läste den som e-bok och hade gissat på hälften!
Jag tycker West har gjort ett bra jobb med karaktärerna, de är detaljerade och mångsidiga. Det är trots allt ofta de små sakerna som gör en person, och alla deras quirks som får det att kännas som om karaktärerna är ens vänner. Nu var det mer än en månad sedan jag läste boken, och i vanliga fall minns jag knappt karaktärernas namn efter så lång tid, men det finns många detaljer från The Distance Between Us som gjorde intryck på mig. Caymens sarkasm är förstås rätt given, men också hur Xander alltid smakade på Caymens drinkar innan hon drack (som ett internt skämt), Henrys förkärlek till hemska smeknamn, hur det kom sig att Tic fick sitt namn... de blev liksom tredimensionella. Speciellt drink-grejen gillade jag.
Tack vare Caymens förträffliga sarkasm blev ingen dialog tråkig. När Xander var inkluderad berodde det nog lika mycket på honom själv, han var rolig på ett gulligt sätt. Rätt clueless, men alltid redo att visa sig från sin bästa sida. Jag gillade att Caymen stod upp för sig (även om hon ofta var rätt förvirrad) och att det här inte var typen av bok där tjejen bara smälter för den snygga rika killen.
Betyg: En lättsam bok som man läser ut på ett nafs - den har ett högt tempo, älskvärda karaktärer och högklassig sarkasm. Nästintill fullpott?
The Distance Between Us
No comments:
Post a Comment