Paper Towns - John Green

Margo always loved mysteries. And in everything that came afterward, I could never stop thinking that maybe she loved mysteries so much that she became one.

Quentin Jacobsen har varit kär i Margo Roth Spiegelman sedan han var liten. Vem har inte varit kär i Margo Roth Spiegelman trots allt? Hon är mer än en tjej, snarare en legend, hon är någon som kräver tre namn för att kunna beskrivas. Quentin har alltid varit säker på det.

En kväll knackar Margo på Quentins fönster och drar med honom på en natt av pranks. Det är startskottet för hur hans värld förändras, han kan inte längre titta på den på samma sätt. Vem är egentligen Margo Roth Spiegelman?
(Ledsen för en lång och kompakt recension!)


Omdöme: Nu tänker jag komma med ett litet erkännande: jag är inte ett die hard-fan av John Green. Jag är den sortens person som (Gud förbjude!) inte ens tog mig igenom hela Var är Alaska? men som på ett väldigt mainstream sätt älskade The Fault in Our Stars. Jag tror det beror på att när Green använder sig av en manlig huvudperson blir hela miljön och människorna omkring honom mycket krassare. Som om han placerat ett lite smutsigt filter över hela boken nästan. Precis i början upplevde jag lite samma sak när jag läste den här boken, Quentin blev till en början lite svår att ta till sig. Sedan bara klickade det. Plötsligt fick jag grepp om alla karaktärerna, kände mig hemma i Quentins värld, och kunde koncentrera mig på storyn.

Det jag egentligen skulle vilja kalla den här boken är väldigt smart. Faktiskt så smart att jag hela tiden medan jag läste hade en "shit vad mycket han måste planerat!"-tanke i bakhuvudet. För det känns så genomtänkt, man kan nästan känna hur varje ord har en mening, utan att det känns styltigt. Allting sitter på precis rätt plats, Margos ledtrådar klaffar, Quentins karaktärsutveckling klaffar... det är det faktum att det känns naturligt som avslöjar planeringen bakom. Green har helt klart lagt ner en hel del jobb. Hans enorma allmänkunskap är dessutom alltid tydlig i hans böcker, vare sig det gäller psykologi eller poesi. Sådana saker gör berättelsen mer trovärdig och får det att kännas verkligare.

Karaktärerna är alla väldigt verklighetstrogna, och till skillnad från i många andra böcker, sammanvävda med sina brister. Ben hade inte varit Ben om han inte varit lite egoistisk. Lacey må vara en rätt stereotypisk bild av den populära cliquens sidekick, men hon har andra sidor också, och är inte rädd för att förstöra sitt rykte genom att umgås med "Bloody Ben." Radars föräldrar har en galen samling av svarthyade tomtar. Quentins föräldrar är psykologer, både hemma och på jobbet. Det är svårt att inte tycka om dem. Quentin är förstås favoriten. Han bär på många filosofiska tankar som växer fram under bokens gång, och hans personliga resa från första till sista kapitlet var nästan mer intressant än jakten på Margo.

Det särklass coolaste med den här boken: diskussionsfrågorna längst bak. Författare planerar ju som sagt väldigt mycket när de skriver en bok, men man får oftast bara se slutprodukten. Boken. I och med frågorna får man se ännu tydligare hur mycket jobb som ligger bakom boken. Varför han valt saker och ting, vad han vill säga med det. Jag har tagit det lite lugnt och läst ett par i taget så att jag verkligen hinner tänka igenom det. Rekommenderas!

Betyg: En smart bok, som (förhoppningsvis) får en att tänka väldigt mycket. Det här ska inte vara en lättsam läsning där man bara glider med utan för att uppnå full potential måste man koncentrera sig på den också. Det tycker jag helt klart att den är värd! Väldigt fin och tankvärd bok.

Paper Towns