Nanowrimo-rapport

Nu är november slut (för alla er som inte är klara med Nano än - håll ut, andas, ni har fortfarande en och en halv timme på er!) och jag klarade faktiskt av utmaningen. Det var lite på håret, men gjort, och jag är jättenöjd!

När man skriver för att uppa en wordcount istället för att satsa på kvalitén blir kanske inte alla sidor vidare bra, och speciellt i min berättelse var det en massa saker jag ville ändra på som jag inte ändrade eftersom man bara ska skriva framåt och inte bakåt (eller om) när man skriver till Nano. Men jag har antecknat alla mina tankar och rättningar i en bok, redo att skriva om boken, så det är vad jag ska göra i december. När omskrivningen är klar ska jag nog skriva färdigt boken, om jag inte blivit less på den tills dess.

En annan god nyhet är att jag nu kommer ha mer tid till att blogga och läsa igen, så förhoppningsvis blir det mer uppdatering här på bloggen! På måndag börjar till exempel min PRAO-vecka på Modernista Förlag, och det är så klart jättespännande :)

Dikt.

saknad älskar lustar 

glömmer

ensam hoppas undrar

drömmer

elak ljuger hotar

döljer

lycklig blundar.

~¤~

Vi jobbar med poesi på engelskan just nu, där vi analyserar dikter från första världskriget. Jag tycker väldigt mycket om dikter (funderar till och med på att starta en bokblogg med den "nischen") och skriver ofta "mobilpoesi" på bussen, alltid korta dikter. Det här är en av dem :)

Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg

"Finns inget sorgligare än att vakna naken utan någon bredvid"

Handling: Cassiopeja Larsson vet inte riktigt vem hon är. Visserligen juriststudent med prettokompisar (som är ganska trevliga), en fin andrahandslägenhet och en längtan att bli något stort. Men också någon som sitter och skriver brev till Sveriges första och enda astronaut för att få svar på sina frågor. När hon träffar Casper två trappor upp inser hon att hon kanske snart också är någon som möter kärleken för första gången. Om den verkligen finns, vill säga.

Omdöme: Åh, vilket jäkla fint språk! Jag var kär igenom hela boken, förälskade mig i berättarstilen redan på de första tre sidorna och var sedan fast. Sandberg leker verkligen med språket, vrider och vänder på det tills det blir helt unikt och underbart. Det är som att sitta och läsa poesi, fast ändå inte. Rekommenderas verkligen, ta chansen och bara njut av en riktig språkupplevelse.

Helt ärligt tror jag att berättarstilen på sätt och vis dämpade vissa andra viktigare faktorer. Till exempel känner jag inte riktigt att man fick lära känna de andra karaktärerna, för även om jag förstår hela Casper och Cassiopejas relation fullt och fast hela tiden, så har jag bara en vag bild av honom. Jag får liksom känslan karaktärerna väcker hos Cassiopeja serverad åt mig, men kan inte själv bilda mig en egen åsikt om dem och deras personligheter. Men Vi är inte sådana som i slutet får varandra var som sagt fortfarande riktigt, riktigt bra.

Cassiopeja älskade jag verkligen. Rösten och känslan och allt. Bilden jag själv fick av Casper växlade, för han var lite som en mystisk varelse som ändrade form och skepnad hela tiden (kändes det som), men i början tyckte jag om honom i alla fall. Upplevde samma fladder i bröstet som Cassiopeja. Nästbästa karaktären var förstås Agnes. Hon verkar som en riktigt cool person, men kanske inte någon jag själv skulle vilja vara kompis med.

Betyg: Som sagt: En riktigt underbart häftig språkupplevelse, det blir svenska språket på ett sätt man nästan aldrig sett det förut. Läste, älskade, och inspirerades. 4.8 av 5.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Utdrag ur Avgrundens Änglar

"Ja, hon trodde honom. Trodde på vartenda ord han sa.
    Ville väl tro.
Konstigt att hon mindes det där ögonblicket så tydligt. Som om Noa verkligen hade funnits. Som om hon inte riktigt kunde släppa den där sprittande lyckokänslan som dessa tre simpla ord väckt hos henne:
    du
    är
    vacker."

- Utdrag ur Magnus Nordins "Avgrundens Änglar"

Utav hela boken var nog det här stycket det jag gillade allra bäst. För det är så hemskt men förståeligt och ännu hemskare för att det är så sant. Ni som letade efter lite ruskiga böcker att läsa i november men som inte känner er redo för Stephen King-nivå än (eller är en lite yngre läsare) kan ju prova den här. Vill ni läsa min recension, klicka på den blå texten under bilden! 

Fler skrattord!

...tycker jag att svenska språket ska uppfinna. Eller alltså, jag vill att vi svenskar uppfinner fler synonymer till ordet "skratta" så  att de kan komma med i Svenska Akademins Ordlista så man slipper sitta och ha ångest när man skriver för att DET FINNS INTE ETT ORD FÖR "CHORTLE" PÅ SVENSKA (!!!) och man kan bara inte nöja sig med "skrocka".

 För ärligt, vem vill ha ordet skrocka i en modern text för ungdomar? Vilken tonåring tänker så, typ: "'haha', skrockade han tyst"? Det funkar ju inte alls.

Chortle och chuckle.
Giggle blir fnittra och skratta blir laugh och snicker blir med lite fantasi till flina. Men chortle och chuckle finns bara inte! Usch, vad jobbigt det är! Det enda svenska språket har att erbjuda som variation där är (förutom vårt muntra skrockande) lite kacklande. Eller kucklande. Båda delarna är något mina karaktärer inte kommer få göra så länge jag bestämmer.

Och jag älskar mina två språk, svenskan och engelskan. Jag älskar att skriva på båda språken. Men ibland är det jättejättejobbigt när ord och fraser liksom försvinner från ena hållet till det andra. Typ som att engelskans bästa ekvivalent till "garva" är "guffaw".

Jag ger upp. Nu får min karaktär skrocka.
Eller om det kanske blir ett kort flabb. Fast det låter lite fel när man provar att säga det högt. Det lät okej  i huvudet.

 Jag börjar förstå varför författare använder sig av svengelska i sina texter. Vad tycker ni, får ni också problem med ord som "saknas" mellan två språk?

Att låna ut en bok...

...och sedan få tillbaka den i smutsigare och trasigare och sämre skick än man lånade ut den i - det gör lite ont i bokälskarhjärtat. Den var ju så himla fin precis innan. Så mysig och trevlig och välvårdad. Om den ser ut som om den varit med om en hel del (vilket den säkert har) när den kommer tillbaka är det ju himla, himla roligt. Speciellt när personen som lånat boken också tyckte jättejättemycket om den. Men ändå. Ändå ändå. Ser det inte lite sorgligt ut med de där grå fläckarna? Eller?

Tur då att man har dustcovers väntandes hemma, redo att svepa in den stackars trötta utlånade boken i ett färgglatt och glansigt täcke hemma i bokhyllan igen. Så där ja. Ordning och reda.

Två utlånade böcker, en som just

blivit tillbakalämnad. Älskar. Dustcovers.

Är det bara jag som har det liiiite kämpigt att låna ut böcker? Som inte kan låta bli att våndas över vikta sidor, bucklor i pärmar, underliga fläckar? Jag har börjat låna ut böcker först i år. När jag väl kommer över panikkänslorna över bokens aktuella skick tycker jag att det är superkul att få dela med mig av mina favoriter till andra.
Så jag är alltså ingen bibliotaf längre. (<- klicka på länken för att se vad ordet betyder! :) Det är väl trevligt?

(Och ja, jag kanske överdriver en liten aning  ganska mycket, men ni fattar vad jag menar)

Reading Habits Tag

Eftersom jag inte hunnit läsa något alls under november, utan bara kämpat på med Nanowrimo och läxor, tänkte jag göra en tagg istället. Den här känner ni säkert igen :)

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Jag gillar nog soffan bäst, men när jag vill ha lugn och ro brukar jag lägga mig i mamma och pappas rum på deras dubbelsäng, för där är det alltid så tyst och mysigt!

2. Bokmärke eller random pappersbitar?
Det är litet blandat, men oftast inget bokmärke alls.

3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller efter ett visst antal sidor?
Också väldigt blandat! Jag föredrar förstås att läsa klart ett stycke eller kapitel, men ibland lägger jag bara ifrån mig boken hur som haver. Speciellt när jag läser ett stycke som är extra härligt eller läskigt eller provocerande brukar jag lägga ifrån mig boken och hoppa runt lite, haha ;)
4. Äter du eller dricker du någonting när du läser?
Nej, inte direkt. Jag är dålig på att multitaska medan jag läser.

5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n medan du läser?
Helst inte, men när jag läste Audrey följde jag bokens låtlista för en bättre upplevelse. 

6. En bok i taget eller flera samtidigt?
För det mesta läser jag ärligt talat flera samtidigt. Det brukar komma sig av att jag oftast har någon bok jag tycker om, men som av någon anledning tar mig lång tid att läsa klart, medan jag vid sidan av läser många böcker som jag läser ut i ett nafs. Så jag har inget problem med att läsa flera böcker samtidigt, jag har lätt att komma in i böcker :)

7. Läsa hemma eller överallt?
Gärna hemma, men också på bussen om jag har en e-bok på mobilen.

8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Helt klart tyst i huvudet!

9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Jag märker snabbt om det är en bok jag verkligen gillar eller inte. Böcker jag tycker är bra läser jag från pärm till pärm. Böcker med intressanta handlingar och häftiga händelser hoppar jag för det mesta i, men sedan brukar jag inte räkna det som en läst bok.

10. Bryta rygg eller inte?
Jag antar att man syftar på pocketböcker här? Jag kan ju avslöja på en gång att jag alltid är väldigt försiktig med mina böcker. Har de i plastpåsar i väskan för att inte repa/smutsa ner dem, aldrig öppnar dem helt... jag har därför svårt att låna ut böcker och får oftast lite ångest när jag får tillbaka dem som smutsiga. 

11. Skriver du i böcker?
Jag önskar att jag gjorde det, för jag gillar hur personliga böcker blir då. Men jag är oftast för uppslukad av läsningen för att kunna göra det. Ska dock försöka när jag fått hem Kalle och Chokladfabriken på spanska, det ska bli spännande!

12. Vilka taggar du?
Jag tror de flesta redan gjort den här taggen (den har cirkulerat ganska länge i bokbloggosfären) så jag tänker vara tråkig och säga att jag taggar alla som vill göra den, helt enkelt :)

Det här med svengelska i ungdomsböcker

Här kommer ett till temainlägg! Den här gången tänkte jag reflektera lite kring en lite nyare trend i ungdomslitteraturen: svengelska uttryck och inblandningen av engelska ord i svenska böcker.

Jag vet att det här är något som många läsare reagerar på och för att vara helt ärlig gör jag det själv också. Däremot har jag svårt att avgöra vad jag tycker om det, ibland är det okej och ibland blir det helt fel. Det beror alltså på boken och på hur det görs.

I böcker som är översatta från engelska tycker jag inte om när det blir svengelska (läs min recension på Evermore för att se mina åsikter om det) det blir nästan aldrig bra. Om det utspelar sig i en engelskspråkig miljö men språket är på svenska, då kan man inte fega ur halvvägs och behålla bara ett par ord eller fraser, inte enligt mig i alla fall. Det känns bara halvfärdigt, som om översättaren råkat hoppa över ett par ord ungefär. Framförallt sänks miljöns trovärdighet.

När det kommer till svenska böcker däremot blir jag mer kluven. Jag läste ett inlägg författaren Johanna Lindbäck skrev någonstans (kommer inte ihåg exakt varifrån) där hon skrev att det som vuxen gäller att lyssna mycket på verklighetens ungdomar för att få till dialogerna i ungdomsböcker. Och tonåringar idag (enligt henne) blandar in mycket engelsk slang. Det håller jag med om. Samtidigt läste jag en kommentar på en annan bokblogg (klicka här för att läsa det) där både recensenten och personen som  kommenterade svengelskan i Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbos bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" klagade på att det blev för mycket engelska. I kommentaren skrev hen också att hen "aldrig hört någon använda det så extremt mycket".

Om just det håller jag faktiskt  inte med (eller, jag skulle snarare säga att jag både gör det och inte gör det). De flesta ungdomar jag känner använder faktiskt ganska mycket engelska/svengelska när de pratar. Vi får det trots allt lassat på oss från alla håll: TV, internet, filmer, musik och spel. Speciellt så kallade "gamers" använder mycket engelska termer.

Björn Gustavsson med sin karaktär "Wow-Jocke"

På min skola använder vi ofantligt stora mängder engelska/svengelska när vi pratar. Jag använder alldeles för mycket svengelska när jag pratar. På Johanna Lindbäcks gamla skola där hon undervisade är jag övertygad om att de också gör det. Men det jag vill förtydliga är ju också att hon undervisade på den engelska linjen gymnasielinjen, IB. Och att jag går i en Internationell Engelsk skola. Så det är givet att vi använder mycket svengelska (himla mycket mer än i den där boken, kan jag avslöja). Fast även om vi kanske överanvänder svengelskan lite så ligger faktiskt resten av Sveriges ungdomar inte så långt efter.

Jag tycker inte riktigt att frågan är huruvida språket i böckerna speglar hur vi ungdomar pratar i verkliga livet, utan snarare om det är okej att använda svengelska i böcker. Precis som annat talspråk, t. ex. "ja" istället för "jag" och "e" istället för "är" och "å" istället för "och" så tror jag att det är lite av en smaksak.

Så vad tycker ni? :)

Skakig November-uppdatering pga NaNoWriMo

Jag tror att rubriken är ganska tydlig i sig självt, men jag kan ju ta det i lite mer detalj. Nu i november är det (som en del av er kanske vet) ett stort internetevenemang på gång som heter NaNoWriMo. Det går ut på att man under novembermånad ska försöka skriva en bok på 50 000 tkn. Jag skrev även lite om det förra året. Här under ser ni hur många ord jag har just nu:

Jag tänkte delta igen och i år hoppas jag på att vinna, förra året gav jag upp någonstans halvvägs. I årets "novel" fokuserar jag på en liten mix av fairytale retellings i en svensk miljö med lite olika perspektiv och twister (vilket som krävde en himla massa planering, kan jag avslöja) och det är verkligen jättekul!

På grund av detta blir det kanske lite dålig uppdatering på bloggfronten. Hade jag tänkt efter lite längre hade jag kanske sparat på inläggen jag skickat den här veckan så att jag hade lite förberedda uppdateringar, men gjort är gjort! :) Jag hoppas kunna skriva åtminstone någon recension och kanske göra en del taggar och om ni vill kan jag också skriva lite om hur det går med Nano. Till alla andra Wrimos därute, lycka till!