Har skrivit om det två gånger redan (jag vet, det är tjatigt, men är så himla glad!) och fick se juryns motivering idag så jag tänkte lägga upp både den och dikten. Temat var som sagt "inspiration från en låttext" och jag valde Sam Smith's "Leave Your Lover".
Tyvärr är diktraderna för långa för att få plats på som de ska i det officiella bidragshäftet (men tydligen inte på bloggen!), så ni får ha lite fantasi ;) Vill ni läsa alla bidragen hittar ni dem
här.
Det finns två regndroppar som inte rimmar med alltid hör ihop
för vi satt på hotellrummet och blossade rök
och Harry hon påstod att det var just ingen som dög
hon vill ut och dansa inte sitta här
hitta kärleken och inte lyssna till våra besvär
men vi är fast i en tjock ömklig bubbla
ingen tid ingen lust att dra ut igen och snubbla
för vackra för livet
det fanns aldrig det drivet
allt vi kan är att sucka ligga still
önska att det fanns nåt mer än det här att finnas till
din blick på honom hans blick på dig (ingen blick på mig)
jag kan fortfarande inte fatta att du är hans tjej
Harry skrattar ute på balkongen
kraxande svarta lungor som kan jargongen
ibland önskar jag att jag kunde falla ner
att inte älska önska tråna smärta något mer
fattar inte längre vad vi gör här
Paris är inte vackert när man väl blivit kär
vad hände med äventyret
adrenalinet?
jag var kung du var drottning Harry var frälst
dörrar öppnade sig närhelst hursom varhelst
vi klinkade vår väg från bar till bar
så inne de visste vi hade alla svar
någonstans på vägen föll jag in i ditt hår
men det var ett förbannat törnigt snår
när dina armar trasslades in i nån annans
blev det aldrig nåt mer än nån sunkig ettids dans
vi möglar på vårt hotellrum och jag svär han är hög
till och med Harry tycker han är stök
vad hände med alla dina drömmar?
jag vill skrika snart brister alla sömmar
du har alltid velat vara kliché helt felfri
att tappa bort dig själv var en djup jävla fobi
med mig skulle det aldrig kunna bli enkelt
är man regent är inget reellt
men nog är det bättre än det där?
jag kan bättre jag kan mer jag svär
vi kommer kunna skratta varje stund
skaffa barn och hus och hund
ligga vakna ljusa sommarnätter
drunkna i handplockade kärleksbuketter
visst är jag svår men mitt hjärta bultar så hårt
ditt skulle också om du visste allt kan bli vårt
jag önskar inte mycket bara att du följer med
vill inte tänka tillbaka på en resa som enbart sved
ser du våra packade väskor och tillhandaliggande pass?
Harry och jag vi far nästa gång din snubbe stönar om
överklass
jag har aldrig nånsin varit blödigt sentimental
men mina tankar dryper honung inför dina val
titta på våra väskor snälla packa din lämna honom här
du vill bli lycklig rynkig kär pensionär
följ med följ med följ med gå innan det blir kallt
av det jag har ska jag ge dig allt
jag hoppas att du vet att om du inte lämnar honom kvar
är det bara Harry och jag som drar
och jag fattar det är svårt när alla fördömer
hellre blundar man och glömmer
men jag är här och jag vill ha dig så mycket
bli inte en sån som faller för trycket
är det för illa får jag väl gå
ska du vara regnbågen får väl jag vara blå
ser du att jag älskar dig så mycket att jag kan ge upp?
inte längre sån som ger mig på nån farlig hjärtlös kupp
det finns bara du och du får välja!
en bitter dom och jag kan bara svälja
några timmar till och du har fortfarande chansen
men går vi ut ikväll så
blir det sista dansen
Vääääldigt mastigt, jag vet. Så här i efterhand finns det en del formuleringar jag skulle velat ändra på pga dåligt flyt eller töntigt ordval men jag har valt att lägga upp den (nästan) i originalskick. Och alltså - det där omdömet? Det är så fint att jag nästan började gråta! haha <3
