Denna bok vill varken vara en anklagelse eller en bekännelse. Den vill endast vara ett försök att berätta om en generation som förstördes av kriget -- även om den undkom granaterna. På västfronten intet nytt är en till stor del självbiografisk roman om E.M. Remarques upplevelser under första världskriget. Den är berättad ur perspektivet av den unga tyska soldaten Paul Baumer. Han beskriver det tuffa, eländiga, omänskliga samt den nödvändiga mentaliteten hos soldaterna på ett sätt som fått många att kalla romanen "den mest skakande krigsskildringen".
Omdöme: Det här är onekligen en klassiker, men utav den sorten jag har mer respekt för än t. ex. Brott och straff eller något verk av Jane Austen. Remarques sätt att skildra kriget är så absolut att det inte riktigt går att värja sig ifrån - till och med i soldaternas bästa stunderna får jag som läsare en tydlig obehagskänsla och det går verkligen inte att blunda för hur meningslöst kriget var. Det är de små detaljerna som gör det, de vardagliga sakerna bara en av soldaterna skulle kunna tänka på eller komma ihåg, som får boken att kännas brutalt verklig och gå hem på ett sätt andra krigsskildringar oftast inte gör.
Det är inte en bok att sträckläsa, utan att läsa lite i taget utav. Berättelsen är skickligt skriven, med mycket stämning och känsla under raderna, och den ställer hela tiden frågor. Varför dör soldaterna för ett krig de själva inte bett om? Vad gör det med en människa att ligga där ute vid fronten? Vad händer efteråt? Varje kapitel har även ett underliggande tema och gemensamt cementerar de verkligen den där "skakande" känslan.
Jag skrev ner många tankvärda citat under läsningens gång och tog även till mig en del berättarteknik av Remarque. Framförallt tänker jag då på hans otroligt effektfulla slut, där han använde en ovanlig, men väldigt intressant teknik som man verkligen kan analysera.
Betyg: Det här är en bok jag tror aldrig kommer att bli inaktuell. Remarque lyckas med konststycket att skildra första världskriget på ett brutalt sätt utan att fokusera på våldet och det dramatiska man ser i filmer, utan genom känslorna hos en liten grupp individer, och det är verkligen läsvärt. Krig kan man aldrig lära sig för lite om.
På västfronten intet nytt
Hm, det kanske är dags att man läser den där boken på riktigt nu ... Vi skulle läsa den i åttan men det gick så trögt att jag bara läste en liten bit. Jag frågade klasskompisarna vad den handlade om och kunde svara alldeles lysande på frågorna (som vi skulle svara på i stället för att skriva en recension) och fick bra betyg. Detta var ett återkommande mönster när det gällde läsning på högstadiet men jag tror inte att min lärare listade ut hur det låg till. ;) Nu är jag bättre på att läsa ut böckerna (gör det alltid numera!) men min dåliga vana att läsa sista sidan när jag kommit ungefär halvvägs har jag kvar. :)
ReplyDeleteLite lustigt att du recenserar denna bok precis nu eftersom jag i fredags satt och diskuterade den med en kompis. :) Hon gillade den och du gillade den så jag kanske måste göra ett försök jag också.
Ha de bäst!
Kramelur!!!!!!
Det där med att fuska lite smått i skolläsningen känner jag igen... ;) och jag måste erkänna att jag också, ofta, läser sista sidan i förväg. Det kanske vi får jobba på båda två!
DeleteEtt försök kan man alltid göra, och jag hoppas att du tycker bättre om den nu. Jag hittade (som sagt) väldigt många citat ur den som jag tyckte om och till och med klottrade ner lite här och var för inspiration :)
Detsamma! Och jag älskar uttrycket kramelur förresten. Låter energisprängt! :D
Än en gång känns det som om någon har klonat mig och så blev det du. :) Trodde att jag var ensam om att läsa sista sidan i förväg! Vad härligt att det inte var så. :) Läser "Insurgent" just nu och får kämpa emot den där dåliga vanan hela tiden ...
DeleteHa ha, lite småfusk (eller i mitt fall storfusk!) med skolläsningen är bra för fantasin, kan vi ju säga. Då måste man vara kreativ med recensionerna! :) Minns en bok som jag bara läste en tredjedel av i skolan och lärarens kommentar på recensionen var: "Kul att du gillade en bok utan en enda häst." Japp, jag gillade den så mycket att jag bara läste en tredjedel. ;) Lite kreativt skrivande kan vara väldigt användbart. :) Och ja, jag läste typ bara hästböcker på den tiden...
Kul att du gillade kramelur! :)
Kramelur igen!
Haha, vad roligt! Och med just Insurgent hoppas jag verkligen att du kan hålla dig, för det är ändå en utav mina favorittwister ;)
DeleteHästböckerna "växte" jag nog ifrån för några år sedan, men det beror nog mest på att det inte skrivs så många nya nuförtiden. De på biblioteket har jag nog läst nästan alla av...
Roligt ändå att läraren faktiskt kommenterade på det!
Kramelur!
Most couples start a relationship in the expectation of building simply a particularly association married-dating.org Regularly dazed by the expectation of a cheerful excursion through coexistence in a top of the line lodge. All things considered, numerous associations experience extraordinary frustration when they need to while away long exhausting nights on a sloppy deck fully expecting the awful need to go to one room.
ReplyDelete