Matti och hans kompis Niila växte upp i en utav Sveriges tuffaste mijlöer, Pajala i Tornedalen. Det är ett kärvt samhälle med långa tuffa vintrar, stenhuggna könsroller och bakåtsträvande ideal. För två unga pojkar som inte känner sig delaktiga i det traditionella "riktig karl"-stuket utan snarare dras till något så knapsu, alltså kärringaktigt, som att spela rock'n'roll musik var det inte alltid helt lätt. En uppväxtsaga på gränsen mellan tokig och genial.
Omdöme: Populärmusik från Vittula är ett exempel på magisk realism, en berättarstil som är vanlig i Sydamerika, men inte lika välkänd här i Sverige. Det grundar sig i realistiska händelser men leder ofta till mer magiska utslag, vilket blir tokigt och roligt. Skrönor man skrattar åt för att de är så galna, eller mer tankvärda episoder där situationen förvandlas till en tolkningsfråga.
Som läsare är den stora fördelen med romanen, förutom den uppenbart komiska faktorn, möjligheten att få just tolka de fantastiska episoderna som sprängts in i texten. Det är kreativa metaforer och roande skrönor. På så sätt fungerar romanen utmärkt både för de som vill slöläsa något enkelt roligt och för dem som vill tänka lite under läsningens gång. Vad menar Niemi egentligen när han låter Matti berätta om att ha stängts in i värmepannan? Finns det något underliggande till mötet med Ryssi-Jussi?
Romanen innehåller också en hel del av Tornedalskulturen, allt från stereotyper till typiska testosteronstest. Den delen är väldigt intressant. Som en äkta svensk uppväxtskildring innehåller den också en hel del pubertalt snusk och alkohol (verkar svårfrånkomligt) och en väldigt närvarande tidsanda. Störst behållning av romaner har nog därför generationskamrater till Niemie eftersom Populärmusik från Vittula till stor del är en nostalgitripp för sextiotalister.
Betyg: Intressant att få läsa en lite ovanligare genre i svensk miljö, och även att få se andra delar av Sverige än vad man vanligtvis läser. Lite utav en kult-roman, skulle jag säga, och absolut inget jag ångrar att jag läst.
Populärmusik från Vittula
Svar: Åh, vad roligt att jag kunde träffa rätt med skolliknelsen! Jag tror att det är många som har gått igenom det, för det hände för mig också :) Jag hade visserligen redan en kompis i klassen, men redan efter några dagar hittade jag en ny tjej som jag trodde skulle bli min bästa kompis, men jag förstod ganska snart att det inte skulle bli så^^
ReplyDeleteJag håller med dig om din tanke om Levithan! Oftast blir jag dock rätt besviken på hans böcker, därför vet jag inte riktigt om jag orkar lägga tid på "Världens viktigaste kyss" även om jag tycker att handlingen verkar intressant.
SV: Vad skönt att det inte bara är jag som känner så! Det skulle vara jätteintressant om du ville skriva lite mer om din situation i något inlägg, då kan vi peppa varandra :)
ReplyDelete