Vi sitter på golvet - Bev lutar sig mot soffan, Alexa sitter med benen i kors under ett av de öppna fönstren. Jag väntar på att Meg ska dela ut papperslapparna och pennorna och förklara reglerna.
"Så här går det till: Alla skriver tre frågor var - en till varje person i rummet minus en själv. Skriv personens namn och en fråga du verkligen vill ha svar på. Det är lite som sanning och konka, fast utan konka, och bättre eftersom man svarar anonymt."
Omdöme: Jag kan sammanfatta mina känslor för den här boken i tre meningar: 1) det är en riktigt mysig feelgood 2) den är uselt korrekturläst 3) det gör ingenting, för den är riktigt bra ändå.
Fast ärligt talat blev jag förvånad över tidigarenämnda korrfel när jag började läsa boken. Den ges trots allt ut av ett av de större ungdomsförlagen, vilket skulle kunna ses som lite utav en kvalitésgaranti till viss grad, men här dök det första felet upp på första sidan. Det känns ju som om det borde ha blivit upptäckt innan det gick till tryck? Sedan fortsätter det på samma sätt hela boken igenom.
Sisådär första kapitlet störde jag mig mycket på det, men sedan hakade storyn tag i mig, och det försvann lite i skymundan. Helt ärligt har jag aldrig varit extrem med småfel i böcker (tänkte inte ens på det när jag läste Simona Ahrnstedts De skandalösa första gången och där finns det också i multum) utan det berodde väl mest på att det började i och med första sidan. Det är definitivt inget som kommer förstöra läsupplevelsen längre fram i boken.
Handlingsmässigt var det inte alls vad jag väntat mig efter att ha läst baksidan, vilket på sitt sätt är ett plus. Jag gillar inte när man får hela storyn serverad på förhand. Boken utspelar sig under bara några dagar (stor överraskning) och är därför väldigt detaljrik. Uppskattningsvis 70 % är också dialog, vilket gör att man snabbt kommer karaktärerna nära och får ett dubbelt driv i berättelsen.
Eftersom jag inte gillade Bev till att börja med hade jag svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om själva historien. Trots att Colby är huvudperson handlar den ju väldigt mycket om just Bev. Men allteftersom tog man del av den riktiga Bev, och inte bara Colbys bild av henne, och då förstod jag henne mer. På samma sätt blev det med boken som helhet. Helt plötsligt var jag bara kär i den, trots alla mina tvivel.
Jag gillade Nina LaCours första bok, Jag går dit du går starkt, så hoppas mycket på Inte vem som helst - att döma av vad du skrev verkar den riktigt bra! :)
ReplyDeleteJag har faktiskt hört att "Jag går dit du går" ofta kallas den bästa boken efter som den behandlar starkare teman (så den vill jag jättegärna läsa!) men tror absolut inte du kommer tycka illa om den här, den var så himla mysig! :)
Delete