World After - Susan Ee

I'm not usually a girl who hopes for a damsel-in-distress rescue but no 

matter the odds against it, this would be a freakin' fantastic time 

for Raffe to come and sweep me into the sky.

Handling: Raffe tror att hon är död, "the resistance" tror att hon och hennes familj är monster och Penryn själv har svårt att veta vad hon ska tro om sin syster. Världen Efter har förvandlats till en mörkare plats än någonsin och det lugna liv Penryn drömt om är borta för alltid. Vad som än händer på fiendesidan verkar de, om än oavsiktligt, inte kunna låta henne vara ifred.

Omdöme: Nu har jag äntligen läst uppföljaren till Angelfall, och kan (med lättnad), avslöja att det här inte är en av de många trilogier där tvåan bara är en transportsträcka. Det blev aldrig tråkigt, aldrig utdraget, kändes aldrig onödigt. Efter att ha läst den här boken är jag grymt taggad för den avslutande delen!

"Världen Efter" är spännande, väldigt mörk, men ändå full av ljusa glimtar. Jag älskar till exempel tvillingarna, Raffes svärd, och, så klart... Raffe själv. Jag tror inte att jag behöver förklara mer än så. Penryn är fortfarande än så pass realistiskt badass som karaktär. Att hon ofta är så rädd att hon helst bara vill försvinna men ändå kastar sig in livsfarliga situationer är jättehäftigt. Dessutom gör kombinationen av lagom mycket känslor och självständighet henne till en bra balanserad karaktär. Varken för romantisk á la Bella Swan eller för likgiltig á la Katniss Everdeen. Hon gör aldrig något som får en att tänka: "men va? Varför? Nej, vad gör du!" och vi var på samma sida hela tiden. Det gick verkligen att förstå henne.

Handlingen är fartfylld men full av detaljer. Det ger en tid att utforska karaktärerna, men håller en på tårna hela tiden. Den stora änglakomplotten börjar både skingra sig och bli mer mystisk. Jag ser verkligen fram emot att se hur allt ska lösa sig i nästa bok.

Betyg: En post-apokalyptisk bok fylld med läskiga monster från labb, fientliga änglar, ett stort politiskt val och en modig, om än motvillig, hjältinna. För att inte tala om en heting i demonvingar.

The World After

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time - Mark Haddon

*pust* Vilken lång titel!
Nu råkar det vara så att vi arbetade med den här boken på engelskan och skrev recensioner på den m.m och eftersom jag är lat tänker jag mer eller mindre kopiera hela den recensionen (eller åtminstone plocka ut delar av den) och köra på ett lite annorlunda bloggformat än vad jag brukar.

Föreställ dig att du kliver in på din grannes tomt och upptäcker att dennes hund är död. Det var en fin hund, du tyckte jättemycket om honom, och nu ligger han där spetsad av en högaffel. Vad skulle du göra? Antagligen skrika. Definitivt inte krama honom. Christopher Boone å andra sidan, skulle göra det. Har redan gjort det, till och med.

Christopher är den femtonåriga protagonisten i Mark Haddons succé roman The Curious Incident of the Dog in the Night-Time. Han har Aspergers syndrom, och hans sätt att tänka skiljer sig därför lite från de flesta andras. Siffror, ordning och logik är viktiga för honom medan saker som oväsen, människor och känslor är väldigt jobbiga. Han tycker inte om kramar, har svårt för att avgöra folks känslor, och vill helst stanna på sitt rum för sig själv. 

När han hittar hunden Wellington död bestämmer han sig för att inleda en spaning efter mördaren. Sedan skriver han en bok om det hela, på uppmaning från sin lärare i skolan. Det här är förstås just den boken.

Jag kan inte låta bli att älska hur skickligt skriven den här boken är. Hur mycket planering måste det inte ha legat bakom? Klassiskt tips bland aspirerande författare är "show, don't tell" och hela den här romanen är ett exempel på det. Som läsare får jag förstås veta svart på vitt att Christopher har Aspergers och att det gör att han tycker si och så, men det är allt jobb mellan raderna, all struktur och hur hela texten är skriven som verkligen berättar det. Kapitlen är t. ex. döpta efter primtal, meningarna är systematiska och börjar ofta med "and" och inga andra connectives, och vartannat kapitel handlar om historian och vartannat om något beskrivande, t. ex. ett minne eller en förklaring. Min favorit är dock dialogerna:

And she said, 'You'd probably like a dog, wouldn't you?'

And I said, 'I have a rat.'

And she said, 'A rat?'

And I said, 'He's called Toby.'

And She said, 'Oh.'

Det är så briljant, för man förstår verkligen hur blind Christopher är för saker som tonfall, ansiktsuttryck och känslor, utan att Haddon behöver skriva ut det i var och varannan dialog. Det och alla listor och matematiska problem gjorde boken helt underbar.

Ett annat plus för boken är den skickliga plot-twisten. Den byggde för både spänning, viss överraskning, och framförallt karaktärsutveckling. Ändå läste man (jag) inte boken för handlingen utan för den intressanta skildringen av ett liv med Asperger. Jag tyckte att den suddade ut många frågetecken.

Betyg: Tycker du om böcker som får dig att tänka mycket så rekommenderar jag den här. Väldigt väldigt intressant, på sätt och vis gripande, och helt klart unik. 

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time

Lola and the Boy Next Door - Stephanie Perkins

Cricket Bell grins. "Hi, Lola."

Handling: Lola Nolan lever ett underbart liv med sina två härliga pappor, sin underbara bästa kompis och sin coola pojkvän. Eller nästan i alla fall. Hennes biologiska mamma kanske ställer till med lite trubbel ibland, och pojkvännen och papporna kanske inte riktigt går ihop... men allt är bra. Åtminstone fram tills familjen Bell flyttar tillbaka in i huset bredvid och Lola tvingas konfronteras med begravna minnen från tiden då Cricket Bell var en del av hennes liv.

Omdöme: Om ni har läst min rant om den här boken tror ni kanske att jag inte tyckte om den alls och fick kämpa mig igenom den, men det är inte alls sant. För det första kan vi väl alla komma överens om att Perkins är oändligt bra på att skriva swooniga tonårsböcker? Killarna är urgulliga, miljöbeskrivningarna får en att vilja köpa en biljett till Paris/San Fransisco med detsamma, dialogerna kan man nästan dö för.... jättebra med andra ord. För det andra så ändrade boken riktning åt hållet jag ville kapitlet efter att jag klagat så mycket. Jag vet inte om det var meningen, men jag tänker helt klart ta det som ett tecken på skickligt författarskap, för när vändningen kom tyckte jag att den var helt fantastisk. Det hade jag inte tyckt utan att ha spenderat flera kapitel av ilsket knorrande över Lolas omdöme.

Om man bortser från det där med omdömet tycker jag om Lola som karaktär. Att hon vågar stå ut och har så fenomenala outfits gör henne till en dröm som huvudperson. Sedan älskar jag hennes familj också, både de supermysiga papporna och hennes något instabila mamma. Främst av allt gillar jag förstås tvillingarna Bell (ja, båda två faktiskt) och det kommer antagligen inte som en överraskning att Cricket är hur underbar som helst. Jag tycker till och med bättre om honom än St. Clair tror jag.

Apropå honom var det så mysigt att "träffa" Anna och han igen. Älskar verkligen när författare låter sina karaktärer mötas över bokgränserna, så det blir som en familjär liten bokvärld. Vinnande koncept, säger jag bara!

Betyg: Swoon, swoon, swoon, undrar om Stephanie Perkins kan skriva ut sina underbara killkaraktärer ur böckerna? Skulle definitivt inte ha något emot att träffa Cricket i verkligheten. Letar ni efter en serie med söta YA-romanser rekommenderar jag definitivt den här.

Lola and the Boy Next Door

Frustration. (vadgörhonegentligen?!)

Okej, jag tänkte bara berätta att jag läser Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins just nu. Precis som med Anna and the French Kiss så tycker jag jättemycket om alla detaljer, schargongen, dialogerna, romansen, karaktärerna.... eller nej, vänta nu, hur var det? Just det. JAG AVSKYR (ogillar starkt) MYCKET MED DEN HÄR BOKEN. För den har allt det som skulle kunna göra den perfekt. Men det är den inte.

 

Bilden kommer här ifrån.

 

Jag kan ju säga så här: jag hatar-hatar-hatar-HATAR triangeldraman. Och otrogenhet. Och folk som förnekar sina känslor fastän de är hur uppenbara som helst. Gäller det verkliga livet tänker jag verkligen inte döma någon, men i böcker är det bara för mycket. Jag hatar det.

Det är anledningen till att jag inte plockat upp den här boken förrän nu. Jag läste baksidestexten, fattade att det inte var något för mig, och lät bli den. Tills nu. 

 

Vad är grejen med att man ska låtsas som om man inte känner något för en kille? Är det inte så himla obvious att man gillar honom om man A) mår illa vid tanken på honom och en annan tjej B) tänker på honom hela tiden C) nästan brinner upp så fort man rör honom D) varit kär i honom förut och uppenbarligen inte kunnat släppa taget? Varför förneka men ändå söka sig nära fastän man vet att det dessutom skadar honom? Jag håller med Calliope här: Lola är en bitch. Finns inga ursäkter för det.

 

Det finns så himla många böcker där just det här händer och jag hatar dem mer eller mindre allihop. Det är bara så dumt. I Annas fall tyckte jag inte att det var irriterande alls att det tog dem så lång tid att bli tillsammans trots att de älskade varandra hela tiden (eller okej, jag störde mig lite på St. Clair) eftersom hon i alla fall inte förnekade sina känslor. Bara tvivlade på hans. Helt okej. Lola håller bara på och ljuger för sig själv och förstör för andra. Avgå, tack :/

(I övrigt tycker jag dock verkligen om boken; önskar bara att problemen blir lösta i kapitel 23 där jag är nu, och att de sista hundra sidorna spenderas på hur deras liv blir tillsammans eller något i den stilen. Snälla?)

Jane - April Lindner

"Let him unmake me into a thousand glittering

 pieces" / "Until reason trumpled fantasy."

Handling: Tänk dig en Jane Eyre född på 2000-talet. En ung konststudent med komplicerade hemförhållanden som söker jobb som nanny. Med sin likgiltighet för populärkulturen och kändisar blir hon det perfekta valet för en rätt udda anställning... hos rockstjärnan Nico Rathburn (läs: Mr. Rochester).

Omdöme: Jag älskar ju retellings i allmänhet och om det inte gäller sagor tycker jag att de brittiska klassikerna från Austen och Brontë gärna får fräschas upp lite. Stolthet och Fördom är kanske lite väl uttjatad vid det här laget, men Jane Eyre var riktigt spännande att läsa om i ny tappning! Precis som författaren själv hade jag lite svårt att få ihop det rent logistiskt, för det mesta som skapade dramat i originalboken har ingen motsvarighet idag. Men efter massor av pusslande på Lindners sida kan jag konstatera att: ja, det gick ju faktiskt!

Jag tycker hela romanen var skickligt skriven och framförallt skickligt utformad. De flesta av de allra viktigaste och mest älskade Jane Eyre-scenerna finns med, även om de är finurligt förnyade. Det bidrar till en hel del gissande över vem som föreställer vilken karaktär, hur det där och det där kommer gå till... med mera. Bara roligt.

Apropå karaktärer tyckte jag om både Jane och Nico Rathburn. I alla fall tills sista delen av boken. Jag gillar inte när karaktärer gör tvärvändningar i personligheten, även om kärlek förstås ursäktar det mesta. Men att en karaktär som  är känd för att vara förnuftig och eftertänksam plötsligt tillåter sig dras med på ett hastigt och hafsigt äventyr känns inte helt trovärdigt. Jag menar... (Spoiler, markera för att läsa!) om hon visste att Mr. Rathburn gifte sig med sin f.d. fru "on a whim" och att det äktenskapet gick uruselt, är det inte ett tecken på att de borde ta det lugnt för att vårda relationen? (Slut på spoiler.) Sen Nico själv... älskade honom i första delen av boken, då satsade författaren verkligen på hans personlighet. Sedan blev han lite mer tvådimensionell och knäpp. Maddy var bra hela vägen igenom å andra sidan, tack och lov!

Betyg: Gillar du kombinationen klassiker och rockstjärnor är det här definitivt boken för dig. Samma sak gäller för dig som älskar retellings. Romantik, glamour, galenskaper och en massa hemligheter. Det låter väl bra om något?

Jane 

The Merlin Conspiracy - Diana Wynne Jones

"That's all very well," I said, "but what should we do?"

Finns en massa bilder till den här boken, den till vänster läste jag, den till höger tycker jag passar bäst.

Handling: Det är inte särskilt lätt att växa upp som häxa i ett ständigt kringresande hov. Inte blir det lättare av att ens enda vän råkar vara en rätt konstig pojke med in-och-utvänd magi. Ibland är det dock saker som att inte passa in, och att ha underliga vänner, som räddar en. När en ny Merlin väljs börjar underliga saker hända i Roddys hov - och hon och Grundo är de enda som verkar veta om det! Det verkar nästan som om allt och alla har något emot henne, för när hon ber om hjälp, får hon en ung tonårstrollkarl som aldrig tränat magi till hjälp. Nick. Problemet är bara att han inte ens befinner sig på samma värld som henne.

Omdöme: Det här är en riktigt rolig, härligt udda, och spännande middle grade-fantasy. Den har en fantasifull och simpelt komplex världsuppbyggnad, karaktärer man kan känna igen sig i, och det där färgglatt fartfulla som en fantasy för unga ska ha. Det enda negativa med hela boken var väl det här: det var inte Det levande slottet. De liknar inte ens varandra. Men när jag väl släppt det så gick det fort att komma in i boken och tycka om den.

Nick och Roddy är, om inte perfekta, åtminstone väldigt trevliga karaktärer. Vem älskar inte någon som heter Roddy? Hon är så härligt tjurig att jag inte kan låta bli att älska det. Nicks kapitel varierade i kvalité och vissa stack inte ut särskilt mycket, men Roddy och hennes kompis Grundo förbättrade boken väldigt, så det gjorde inget.

Det är också lite utav en deckare, det dyker hela tiden upp nya detaljer och samband som hjälper en att försöka gissa sig till slutet. Jag hade väldigt många teorier om allt möjligt, från vilken roll vilken karaktär ska ha till vad som kommer hända i slutet och hur de ska rädda världarnas magi. Tyvärr var det bara tre av mina c.a. fyrtio teorier som visade sig stämma. Med så virriga världar som hoppar mellan tid och rum finns det rum för många olika kombinationer och helt klart mycket kaos!

Favoritkaraktärer var nog elefanten Mini, Grundo och de otroligt jobbiga tvillingarna Isadora och Ilsabil. Älskar när det finns färgstarka bikaraktärer som faktiskt har egna personligheter.

Betyg: Gillar man middle grade-böcker ska man helt klart läsa den här. Eller om man är ute efter ett riktigt mästerverk, Jones andra bok Det levande slottet. Bara ett litet tips!

The merlin conspiracy

Eleanor & Park - Rainbow Rowell

Hon fick lust att föda hans barn och donera sina njurar till honom

(Förlåt, jag kunde inte låta bli, det var så himla roligt skrivet!)

Park är en mittimellan. Inte riktigt populär, men inte töntig heller. Det är så han vill ha det också. När Eleanor börjar i Parks skola är det rätt uppenbart att hon kommer hamna längst ner i skolans hierarki. Ett tvättäkta mobboffer. Park vill hålla sig så långt ifrån henne som möjligt för, men låter henne sitta bredvid honom på bussen, av medlidande. Han är inte intresserad av henne och hon är inte intresserad av honom... eller?

Omdöme: Här har vi en bok som både är A) precis så himla underbar som alla säger! och B) inte så speciell egentligen. Det är inte så  att jag pendlar mellan de olika uppfattningarna, utan snarare så att... tja, jag kan bara konstatera att jag tycker den är både makalös och medelmåttig på samma gång. Fast det kanske är en bra sak?

Eftersom det här var en väldigt hajpad bok inom bloggosfären, eller hur man nu ska säga, har jag läst superdupermånga recensioner på den. 98% positiva, helt klart. Av någon anledning fick jag ändå en annan bild av boken från recensionerna jämfört med hur den faktiskt är. Till exempel utspelar den sig under åttiotalet. Inte alls vad jag hade väntat mig. Och den var väldigt trovärdigt verklighetstroget skriven. Vilket jag inte heller hade väntat mig.

Eleanor och Park liksom hoppar ut ur boken och berättar sin historia medan man läser. Åtminstone känns det så. Jag är helt bergsäker på att jag skulle kunna träffa någon av dem i verkligheten. Det var det bästa med romanen, att det var så realistiskt, gillade det oändligt mycket bättre än det sockersöta jag hade väntat mig.

Det "smartaste" författarmässigt med den här boken: den spännande och hemska prologen. JÄTTESMART! Jag ville egentligen bara bläddra fram till slutet hela tiden, för att försäkra mig om att allt skulle sluta okej, och man fick en riktig klump i magen på de finaste bitarna. Ökade både spänningen och djupet rejält.

Sist men inte minst: en pytteliten sak om översättningen. Jag störde mig bara jättelite på den, jag lovar. Men håll med om att man inte sa "fjortisaktigt" 1986?

Omdöme: Varning till dig som börjar läsa boken och tycker den verkar rätt medelmåttigt... fortsätt läsa, det blir bättre! Himla mycket bättre faktiskt. Jag tror inte att man kan beskriva Eleanor & Park utan att använda ordet "underbar".

Eleanor & Park 

The Dream Thieves - Maggie Stiefvater

There are three kinds of secrets

Handling: Blue Sargent och hennes "raven boys" är tillbaka. Jakten på Glendower är fortfarande i full gång, men vännerna stöter på oförutsedda problem på alla plan. Staden Henrietta döljer många hemligheter, och de verkar bara känna till en bråkdel av dem. I The Dream Thieves delar Ronan med sig av några av hans egna hemligheter... och lär känna några nya.

Handling: Jag blev jättelurad av den här boken först. På något sätt hade jag nämligen lyckats glömma bort att Maggies vanliga stil handlar om att sakta lulla in en genom första halvan och sen slå på farten och lämna en med känslan att wow, det där var en riktigt bra bok. Så jag satt och övervägde att sluta läsa mest hela tiden och kom inte in i det direkt. Det slutade med att jag, efter att ha kommit en bit in i den där mittpunkten, gick tillbaka  och läste om allt en gång till för att riktigt kunna njuta av det där mysigt detaljrika, vackra och personliga som är Maggie Stiefvater.

Med det sagt är första halvan lite seg att komma in i, speciellt om man inte kommer ihåg exakt vad som hände i förra. Men det blir helt klart värt det i slutet. I början är det väldigt mycket fokus på relationerna, men den är också väldigt centrerad på Ronan, som är min favorit, så det gjorde ju inte mig något direkt.

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga, älskar Maggie Stiefvaters böcker. The Raven Boys-serien har mer kontakt med omvärlden i stort, men den behåller fortfarande den mysiga småstadskänslan som kännetecknar Stiefvater. Längtar förstås efter trean.

The Dream Thieves