Arytmi - Fredrik Frängsmyr

Doktorns blick vilade tungt på Vincent.
  "Så vad är det du säger egentligen? Vad är din diagnos?"
  "Du är döende."
  Surrealistiskt. Det overkligaste med att höra overkliga saker är att de låter precis som allting man hör.
  "Vad får dig att bli upphetsad?"

Vincent är på toppen av allt. Han har drömkarriären, drömfamiljen, ska snart flytta till ett nytt drömhus... så har det alltid varit. Ända tills han får höra av en dyr doktor att hans hjärta håller på att stanna. Då får Vincent för första gången uppleva hur det är att falla istället för att stiga. Och det går snabbt.

Omdöme: Den här recensionen har varit flera månader in the making (förlåt Fredrik! förlåt boken!) men nu kommer den, till sist. För lite bakgrundsinfo var Fredrik Frängsmyr en av fem bloggare på Debutantbloggen 2015. Om ni är nyfikna på honom kan ni klicka er in dit och läsa alla hans inlägg (hela 52 stycken). Jag följer Debutantbloggen sedan något år tillbaka, så jag kände igen omslaget därifrån... och blev nyfiken på själva boken.

Nu är vuxenthrillers inte något jag brukar läsa (än mindre svenska) men det fanns en hel del jag gillade här. Kanske inte nödvändigtvis den supersnygga förföriska och livsfarliga skurkkvinnan (och allt sex som kom med henne) eller alla actionscener, ni vet det där man förväntar sig i Bond-stuk.

Men jag tyckte om hur familjen fanns med i bilden. Även om (eller kanske till och med för att?) den ibland blev försummad. Jag gillade även verkligen utgångsläget, med en dalande puls som måste höjas - och definitivt frågorna om livet. Vad lever man för? Vad händer om man kliver ur maskineriet och går sin egen väg? Vad är egentligen viktigast?

Faktiskt tyckte jag om storyn väldigt mycket. Problemet var väl bara att Arytmi på sina ställen blev som en fyra timmar lång actionfilm (där regissören lämnat kameran på av misstag, ungefär) och en del partier blev alldeles för utdragna och sänkte tempot för mycket. Kanske hade man inte behövt följa med Vincent på allt det nya (med allt det gamla vid sidan av) i så mycket detalj. Helhetsintrycket drogs nog tyvärr ner på grund av det, och jag tycker det är synd på storyn att det blev så. Tänk om det bara kortats lite, lite!

Jag tänkte sluta på en positiv punkt, för det finns nämligen något jag verkligen älskade med Arytmi. Nämligen hur Frängsmyr tog vår värld och gjorde om den till sin egen. Hundravåningshus, palmer, nattklubbar och organiserad brottslighet i Hollywood-klass? Klart det finns i Stockholm! Han lyckades väldigt, väldigt bra med det och alla de partierna kändes så otroligt fantasifulla och färgglada. Älsk!

Betyg: Från Arytmi kan man plocka lite som man vill. Lite spänning, lite vardag, lite action, lite filosofi... välj och vraka! En spännande debut som skapar förhoppningar för mer. (Men då kanske tajtare redigerat?)

Arytmi