I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you - Ally Carter

“Oh.' I shot upright. 'I was in Mongolia.'

Note to self: learn to be a less extreme liar.” 

Handling: Cammies skola är inte som alla andras. Tjejerna som går där - som visserligen verkar vara snobbiga överklassare - utbildas till framtidens spioner. Det måste helt enkelt vara den coolaste skolan någonsin. 

Det verkar dock finnas en nackdel. Hur ska man hitta killar på en internatskola för tjejer? Cammie vet att det antagligen inte kommer bli några killar förrän efter att hon tagit examen. Men vad händer när hon, under ett specialuppdrag, råkar bli sedd av en pojke från byn? Är det okej att bryta några ytte-pytte-små regler ibland?

Omdöme: Jag har läst så himla många positiva recensioner på den här boken och gillade dessutom Ally Carters andra serie om Katarina Bishop jättemycket. När jag såg den här boken på Foyles, min favoritbokhandel i London, i somras, var det därför självklart att jag köpte den. Tyvärr blev jag ganska besviken.

Jag skulle inte säga att boken är dålig, definitivt inte, speciellt början högg tag i en och de första hundra sidorna eller något försvann i ett nafs. Men sen tror jag att mina höga förväntningar sakta men säkert började grusa sig, för precis så fantastisk som boken ser ut att vara och låter som om den ska vara... så bra var den faktiskt inte.

Det beror nog främst på att jag inte tyckte spänningen i boken riktigt höll eller ens passade in. Precis som boken i helhet blev den lite väl överhajpad. Jag menar, det är trevligt att Cammie blir kär i en kille, men efter ett tag kändes det mesta dumt. Helt ärligt var det väl efter att hon träffat Josh som allt gick down-hill.
     Jag förstår spänningen för Cammie när hon gång på gång smyger ut från skolan för att träffa Josh, men för mig som läsare väcktes det inte direkt några pirriga känslor. Vad skulle egentligen hända om hon åkte fast? Det värsta jag kunde tänka mig var att de skulle tvingas göra slut. Och jag menar, med tanke på kemin emellan dem (eller bristen därpå) så kändes det inte direkt som världens undergång.

Vissa av karaktärerna tyckte jag om, även om de flesta mest kändes ytliga. Själva idén med skolan och hur den framställs är väldigt häftigt, men även det förlorar lite av sin charm efter ett tag. Tyvärr inte alls en favorit med andra ord. Carters andra serie lovsjunger jag dock fortfarande.

Betyg: En bok som jag upplever inte riktigt höll måtten eller överlevde hypen. Kan tänka mig att den skulle passa mycket bättre som TV-serie än som bok. 


I'd tell you I love you, but then I'd have to kill you

Härligt Oärligt - Ally Carter

Handling: Katarina Bishop har vuxit upp i en familj med konsttjuvar. Nu vill hon lämna familjeföretaget och skapa sig ett normalt liv. Men gamla trix är svåra att glömma.

Hon lurar sig in på en framstående internatskola, men även om hon gör allt för att hålla sig undan trubbel kommer hon inte undan sitt förflutna. När hennes far blir anklagad för att ha stulit en ovärderlig konstsamling som "tillhör" en mäktig maffiaboss förstår Kat att hon måste komma sin far till undsättning. Hon måste hitta tavlorna, stjäla dem och ge tillbaka dem – alltihop inom loppet av två veckor, och dessutom med Interpol och en än farligare förföljare i hälarna. Tillsammans med den stilige Hale planerar hon den största kuppen som någon i släkten någonsin har genomfört. Och om fadern är oskyldig, vem är då den skyldige?

Omdöme: Jag har hört så sjukt mycket positivt om Ally Carter och alla hennes mästertjuvar och spioner och jag kan helt klart säga att jag inte är besviken. Det här känns lite som om jag tagit ett steg tillbaka till den där perioden i barndomen då jag som liten tjej trodde jag var (önskade att jag var) skittuff och värsta undercover agenten. Bryta sig in på Louvren och sno några tavlor? Lätt som en plätt!

Härligt Oärligt känns lite som en TV-serie med alla de där intressanta och "juicy"-bitarna och intrigerna. Samtidigt har den tagit ett steg längre upp än alla mina gamla TV och film-upplevelser, för den är lite vuxnare och lite coolare. Men även om Katarina Bishop planerar årets stöt och lugnt konverserar med gangsters så är hon samtidigt väldigt mänsklig som karaktär, något jag tror är viktigt. Hon har sina egna problem och känsliga punkter.

Kat och hennes gäng är väldigt mycket humor och väldigt mycket fart och fläkt. Det faktum att de försöker göra något som är snudd på omöjligt - och som krävs väldigt mycket planering - märks knappt. Ärligt talat är det väldigt få tråkiga bitar och snarare ett väldigt äventyr, bara lite modernare.

Sedan är det hela Kats stora och galna familj som står ganska mycket i centrum. Och de är ganska underbara. Det fanns inte ens någon karaktär jag inte tyckte om i hela boken och det händer verkligen inte ofta. Favoriter är väl Simon, Hale och till viss del Gabrielle. Men Kats pappa var också ganska cool.

Betyg: En fartfylld, smart och rolig bok om ett gäng tonåriga superskurkar som satsar på årets stöt. Trots att den är nästan 300 sidor lång så är det ett härligt flyt i texten och den tar slut snabbar än man anar (och önskar). Jag kommer helt klart läsa tvåan så snart som möjligt! 4.5 av 5.

~ ¤ ~ 

Lite extra: Warner Bros. har tydligen köpt filmrättigheterna till boken och enligt vad jag hittade när jag surfade runt lite så verkar Drew Barrymore ha sagts vara teamets producent. Om det blir något av det så lär det nog bli riktigt coolt i alla fall!

Och så till den här beskrivelsen: "Härligt oärligt är Harry Potter och Twilight på samma gång, med en modern jetset till Ronja Rövardotter i huvudrollen" - nja.... inte direkt. Ser varken någon episk fantasygrej med t. ex trollkarlar eller några känslostormande halvt-kliché-artade karaktärer i Bellastil. Så den får en liten diss.

Härligt oärligt (Bazar Förlag) - Tack så mycket för boken!