Bad Girls Don't Die - Katie Alender

Handling: Alexis vardag skulle kunna kallas  för milt annorlunda. Hennes bästa vän är en överdramatisk gothtjej, hon är ärkefiende till stadens cheerleaders och hon har rosa hår. Utöver det råkar hon bo i ett gammalt kråkslott som folk påstår spökar. Alexis syster Kasey har visserligen aldrig varit precis som alla andra, men hennes kärlek till dockor växer sig en dag väldigt stor - och saker och ting börjar förändras.

Kasey låser in sig på sitt rum med gamla släktträd, börjar plötsligt prata underligt vid flera tillfällen och, det knäppaste av allt, ibland byter hennes ögon färg. Vad är det som har hänt med den snälla lilla tjejen som bara lekte med dockor? Och vad är det egentligen som pågår i det gamla huset?

Omdöme: Den här boken ser så underbar ut, lite läskig men också spännande. Alender beskriver sin bok som "en spökhistoria för tonåringar" och jag antar att man skulle kunna säga det. Men den har också de moderna ingredienserna för en bra ungdomsbok - coola personligheter, ett gulligt kärleksintresse och ett ganska kämpigt liv på high school.

Jag gillar faktiskt Alexis, som är cool med sin egna stil och det rosa håret. Hon passade bra som huvudperson och gjorde de flesta ögonblicken i boken roligare än de egentligen var med någon sarkastisk kommentar eller så. Hennes lilla syster Kasey gav mig ibland "the creeps" och jag kunde verkligen inte jämföra henne - eller hennes relation med Alexis - med min egen lillasyster. Men de flesta karaktärerna var bra och ganska uttänkta, mina favoriter var Megan eftersom hon var en sådan person man upptäcker att man kan gilla bara man ser förbi det yttre. Och så klart Carter Blume - jag tyckte att författaren lyckades ypperligt med honom som person. Han kändes verklig, som en person som faktiskt skulle kunna finnas på riktigt, samtidigt som han var väldigt gullig.

På minussidan är väl det faktum att själva kärleksdelen av den här boken inte är särskilt framstående, alls. På det planet irriterar både Alexis och Katie Alender mig lite, för jag tycker att det hade kunnat vara mer. Men man kan väl inte ha allt. De som letar efter något riktigt läskigt kan nog också bli lite besviken, för medan det är en spökhistoria är den inte överdrivet läskig. Jag kunde läsa den till två på natten och sedan somna utan problem. Men lite skräck är det kanske.

Betyg: Jag gillade verkligen den här boken, den var mysig och lite som en pusseldeckare fast med mordiska spöken. Om jag får tag på den kommer jag nog läsa tvåan också. Rekommenderas till de som vill läsa om något lite lagom läskigt men som samtidigt vill ha väldigt mycket av en "vanlig bok" som utspelar sig i vardagen. 4 av 5.

Warm Bodies - Zombies?

När första Twilightfilmen kom ut var ju nästan hela världen fast i någon sorts vampyrfeber - allt skulle handla om vampyrer. Serier som Sookie Stackhouse och Vampire Diaries fick också lite mer uppmärksamhet än vad de haft innan. Nu har vampyrfrenzien lugnat ner sig lite och paranormal romance-genren är mer varierad igen. Dystopiska kärlekshistorier har blivit mer populära med bl. a Hungerspelen, Matchad och Divergent. Men jag har också hört en del snack om att zombiesar kanske ska bli den nya inne-grejen.

Själv har jag aldrig läst en zombiebok och jag har lite svårt att tro att det ska bli lika populärt som vampyrerna - vampyrer är trots sexiga och snygga. Varulvar? Jo men visst, de blir lätt hunkiga. Zombiesar däremot? Nja. Så vitt jag vet ska de ju vara lite hjärndöda, ganska långsamma och fula och ja... inte direkt min version av drömkille.

MEN, jag tänkte i alla fall prova att läsa minst en (helst tre, då känns det som om jag gett det en ärlig chans) zombiebok. Efter att ha tittat runt lite snabbt har jag valt "Warm Bodies" av Isaac Marion. Jag vet inte om den är "bäst" eller ens särskilt bra, men jag hörde att den filmatiserats och kommer på bio i februari (i USA i alla fall) så det kändes som en bra start.

Någon annan som läst en bra zombiebok? Kanske kan rekommendera någon? Jag funderar lite på "Alice in Zombieland" även om det inte är kärleksintresset som är en zombie. 

Beautiful Disaster - Jamie McGuire

Fick som sagt den här i födelsedagspresent av mina föräldrar och upptäckte när jag öppnade boken att det är ett signerat exemplar! Det var verkligen a pleasant surprise ;D

Handling: Abby Abernathy försöker lämna sitt gamla liv bakom sig när hon börjar på Eastern University. En ny stad, där ingen vet vem hon är eller vem hon varit. Men när Abby följer med sin bästa kompis America till en fight träffar hon Travis Maddox, skolans badboy som sägs ha haft onenightstand med i princip hela universitetet. Travis blir omåttligt intresserad av Abby och deras liv vävs oåterkallerligt ihop. Problemet är bara att Travis står för allt det Abby försökt lämna bakom sig - kommer hon fastna i samma mardröm som tidigare? Och kan hon verkligen gå om det skulle behövas, eller är det försent?

Omdöme: Beautiful Disaster är många saker, bl. a så är den inte särskilt verklighetstrogen. Men den är också rolig och fängslande och riktigt bra. Jag blir i alla fall glad när jag läser den, även om jag kanske såg lite fler brister i trovärdigheten den här gången än förra. Men mer till det senare.

Travis påminner lite (skulle jag tro) om någon form av drömkille, den där man sitter och fantiserar om som älskar en så troligt mycket, mer än något annat, som har pengar, som är skitsnygg (het, sexig etc), som är värsta geniet och som samtidigt är lite av en badboy. Han slåss som en gud och håvar in massvis med pengar och är inte sen att försvara Abby. Sedan var han ju världens playboy från början, men när han hittade ”den rätta” så gav han upp alla andra. Han har dock kanske fått en del av dragen lite i överkant och då tänker jag mest på hur våldsam/aggressiv han är. Inte bara genom det faktum att han är snabb att ta till våld (och ibland var lite kliché på samma gång) men han lyckades också alltid nästan slå ihjäl någon. För att inte tala om vissa andra raseriutbrott han fick. Sådär sitter han på gränsen mellan drömkille och galning.

Men egentligen hade man nog klarat sig utan det mesta av det där. Pengarna, hans ganska otippade genistatus och hans överdrivna styrka hade man egentligen kunnat klara sig lika bra utan, det är hans personlighet som är det gulliga. Travis som person är underbar och det är han som håller  igång boken, som gör att man hela tiden vill fortsätta läsa.

Abby är då en skitsnygg tjej (Travis är trots allt inte den enda som gillar henne) men som varken skyltar med eller förnekar sitt utseende – vilket som är en lättnad. Det spelar helt enkelt inte så stor roll. Jag gillar vinkeln med Lucky Thirteen, även om den inte heller känns jätteverklig, men den är spännande. Däremot är hon ibland lite störande när hon tänker för mycket på sin framtid och försöker avgöra vad som är bra för henne och vad som inte är det, på ett sätt som känns lite okänsligt och inte riktigt stämmer överrens med min bild av henne.

Favorit-citat: "I had died and woken up in High School Musical" - Abby, när Travis plötsligt börjar sjunga "I ain't got no satisfaction" i kafeterian.

Några saker som inte känns så verkliga:

·         Den enorma summa pengar Travis verkar tjäna på sina fighter. Jag menar, det är college-fighter, hur mycket kan det egentligen bli?

·         ….hans slagsmål på skolan. Är det verkligen ingen som bryr sig om att han halvt slår ihjäl folk hela tiden?

·         Parker – vem ger nån ett diamantarmband efter en vecka?

Betyg: Jag tycker att Beautiful Disaster helt enkelt är underbar. Den har en viss mängd feelgood-känsla, men är också spännande och rolig och på vissa ställen blir man lätt lite tårögd. Den är helt klart med på min topp tre av ”bara” kärlekshistorier, alltså de som inte har övernaturliga inslag. 4 av 5.

Beautiful Disaster (Simon & Schuster Ltd, 2012)

Cursed - Jennifer L. Armentrout

Handling: När man är sjutton år gammal handlar livet för det mesta om killar, kläder, vännerna och skolan, men inte för Ember McWilliams. Hon brukade vara den flirtiga tjejen som alltid hade ett rappt svar på tungan, men allt förändrades när hennes familj var med i en bilolycka som hon och hennes pappa dog i. Problemet var bara att Ember's lillasyster Olivia har svårt att låta döda saker vara - och när hon rör vid de blir de levande igen. 

Efter att ha återvänt från de döda har Embers liv förändrats en hel del. När hennes mamma blir deprimerad och aldrig lämnar sitt rum börjar pengarna snart gå åt, för att inte tala om att hon måste se efter Olivia hela tiden - och se till att hon inte återupplivar något mer - och ja, så var det det där lilla också. Embers beröring dödar.

Omdöme: Jag har ju läst två böcker av Jennifer Armentrout redan - de två första i Lux-serien - och jag tycker mycket om hennes skrivsätt och framförallt tjejkaraktärerna, de är lite lagom kaxiga och är ingen man trampar över i första taget, men inte heller överdrivet cool eller smart eller stark osv. Ember är inget undantag, även om hon bär på "lite tyngre bagage". Hon måste ju t. ex ta hand om hushållet själv, men också deala med det faktum att hon aldrig någonsin kommer kunna röra en annan människa igen - eller nåt djur heller för den delen. Ordet förälskelse är mer eller mindre raderat från hennes ordbok.

Boken är spännande, eftersom det hela tiden dyker upp mer och mer ledtrådar som pekar på att bilolyckan kanske inte var en olycka trots allt. Ember får svårare och svårare att veta vem hon kan lita på ju längre in i boken man kommer. Hon får också lite problem med Hayden, den überheta killen som citerar Oscar Wilde och som påstår att det finns ett sätt för henne att kontrollera sin "gåva". Jag gillar Hayden, även om jag trodde att han skulle vara lite mer som Joe Fontaine i "Himlen Börjar Här" - det var han inte. Han är lite mer av Armentrouts vanliga, hunkiga kille - jag jämför med Daemon i Lux - men han är kanske lite känsligare och gullig på ett sätt Daemon aldrig var.

Det finns lite olika personer med olika krafter i boken, men de är alla ganska basic. Karaktärer jag gillar är Ember och Hayden  - så klart - hennes syrra Olivia - ibland, i alla fall - Kurt, för att han var både rolig och cool med sin knäppa Cowboy-stil och torra humor och så Parker, en av tvillingarna. Han kan läsa tankar och är ganska tyst och mystisk och jag skulle gärna vilja läsa mer om honom. 

Mest negativa/mest positiva: Det jag tyckte var sämst med boken var väl att - tyckte åtminstone jag - skurken var rätt så uppenbar. Och att jag hade lite svårt att hata honom så mycket som jag borde även om jag visste att han var "ond". Det mest positiva, eller snarare en positiv sak, var att det här var en fristående bok som inte. tillhör. en. serie. För jag känner att alldeles för många trilogier och uppföljare är påtvingade och framförallt att tvåan inte är ens i närheten av samma standard som ettan. Plus att det är lite skönt att veta att när man klar med boken så är allting löst osv, då behöver man inte oroa sig så mycket för slutet.

Betyg: Riktigt bra, rekommenderas till alla som gillar YA-böcker med paranormal fantasy och som inte har något emot att läsa på engelska - Cursed är inte översatt till svenska såvitt jag vet. 4.5 av 5.

Cursed (Inbunden)

Försenade Födelsedagspresenter

Skulle fått böckerna till min födelsedag ett par dagar sen, men de hade inte kommit då, så jag kunde inte skriva om det. Igår kom tre av dem i alla fall, de jag beställde från adlibris. En riktigt nöjd tjej här borta xD

Böckerna är då:

• Cursed av Jennifer L Armentrout (som jag läste ut idag)
• Bad Girls Don't Die av Katie Alender (och Gud, jag är så sjukt kär i omslaget)
• Beautiful Disaster av Jamie McGuire (Som jag läste någon gång i början av året, fast i eboksform. Blev så kär i den då att jag verkligen ville läsa om den, så nu har jag köpt den, jättefin är den)

Till min stora lycka (eller lättnad) var Beautiful Disaster och Cursed i samma storlek. Det gjorde det lite lättare att få till det i bokhyllan. Däremot var de typ två millimeter högre än De Utvalda-böckerna, vilket som kändes lite onödigt, men men. Bad Girls var en av de svenska standardstorlekarna så den passade också in hyfsat lätt. Nu väntar jag bara på två till, men de lär dröja lite <3

Överenskommelser - Simona Ahrnstedt

Handling: Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon – Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han – karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat – planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth …

Omdöme: Om jag skulle beskriva den här boken med ett ord skulle det vara "sorglig". Den blev liksom bara hemskare och hemskare ju längre in i boken man kom och även om man visste att slutet skulle vara lyckligt (det är en oskriven regel inom romance som jag har förstått det) så blev man allt säkrare på att det skulle vara omöjligt. Det är liksom den typen av bok där allt som kan gå fel faktiskt går fel.

Jag tror jag tyckte om början av boken mest av allt. Det var så tindrande hoppfullt och intressant och Seth och Beatrice svepte liksom in en i det där århundradet med korsetter, frasande klänningar och svenska gentlemän. Det börjar bara så bra på något sätt och är så otroligt gulligt. Sen börjar boken sakta men säkert röra på sig, lite smygande, till något man inte förväntat sig. Jag bölade en hel del och kände mig nästintill riktigt olycklig på ganska många ställen.

Men jag tror att den här boken passar bäst som den är och allt sorgligt passar in som det ska. Mitt största problem var nog snarare hur karaktärerna utvecklades, för Seth flöt t. ex väldigt långt från min första uppfattning om honom, väldigt snabbt. Det kändes lite onaturligt, men det störde inte så mycket. Sedan tyckte jag att Beatrice kanske blev lite väl  frispråkig i slutet, för det kändes inte riktigt som om det stämde överens med societets reglerna på den tiden att det ens skulle falla henne in att bli sådan. Men det var bara vad jag tyckte.

Betyg: Ibland blev den bara lite lång och ibland hade jag som sagt lite problem med hur snabbt karaktärerna utvecklade sig - över en tidsperiod som jag tror är två år, något sånt - men mitt slutbetyg är avgjort positivt. 3.5 av 5.

Överenskommelser

Delirium - Lauren Oliver

Lena växer upp i en framtid då kärlek är en sjukdom. Men sjukdomen kan botas med den behandling som ges till landets alla 18-åringar. Lena räknar dagarna, det är inte många kvar, sedan kommer hon att vara trygg för alltid. Det är i alla fall vad hon tror tills hon möter Alex…

Alex är speciell. Han får henne att tappa koncentrationen, få svettiga handflator och känna ett lyckorus hon aldrig tidigare upplevt. Lena vet att allt detta är första stadiet av sjukdomen amor deliria nervosa. Hon vet att hon borde påskynda sin behandling, men kan det vara så fel att få vara lite lycklig några sommarveckor med Alex?

Det är inte lätt att växa upp i ett land där regeringen kontrollerar allt och där nästan alla vuxna människor saknar känslor. Lena slits mellan det hon uppfostrats till att tro på och det som uppenbarar sig för henne när hon lär känna Alex. Han påstår att det finns människor utanför elstängslet och vaktkurerna som inte blivit behandlade mot sjukdomen ändå lever bra liv.

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag längtade efter den som en galning innan jag läst den, satt sedan och sträckläste i timmar för att bli klar samma dag och tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Men sen - och nu - så vacklade det  där omdömet lite. Bara en aning. 

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tror att jag har läst väldigt många böcker av den här typen (Dystopi, knäpp myndighet som begränsar folks frihet osv osv, tjej som alltid trott på samhällets lögner träffar kille och börjar inse att det kanske inte är hela sanning, blir värsta revolutionskämpen - alternativt, i alla fall och.... ja. Typ så.) Och jag tycker ju om sådana böcker också, så jag ska ju inte klaga. Jag menar, jag tyckte ju om den här också, faktiskt. Men jag tror att jag har blivit kräsen och vill ha lite, lite, lite MER.

Det som verkligen sänkte betyget var dock det lilla jag fått höra om tvåan. Mitt andra stora problem med - ärligt talat - i princip alla bokserier jag läser just nu. Det känns som en hel del böcker bara kunde ha fått typ trettio sidor till och slutat mycket, mycket bättre. I de flesta fall blir tvåan värsta floppen som man knappt orkar läsa. Nu har jag i och för sig hört och läst att Pandemonium - uppföljaren - ska vara riktigt bra och att de flesta som läst den gillar den, men jag tappade intresset för serien när jag fick höra om den pga (Varning för spoilers, markera för att läsa!) att Lena ska få ett annat kärleksintresse. Och med tanke på att det stora fokuset på just kärlek i den här serien - det är ju vad hon ska revoltera för - så tycker jag att det vore ganska bra om det var lite mer äkta kärlek, så att hon håller fast vid en kille. Även om han nu kanske råkade dö (är inte riktigt säker). I andra böcker är det för det mesta okej, Bella kunde lugnt ha lämnat Edward för Jacob och Sookie Stackhouse byter ju kille för jämnan. Men här? Njaa... Slut på spoiler. 

Men eftersom jag nu faktiskt tyckte om den här boken när jag läste den, även om jag nu antagligen inte kommer läsa tvåan, så ska jag väl skriva om varför den är bra.

Det är ett bra flow i boken för det mesta och speciellt början av boken, sisådär de första hundra sidorna, är både spännande, underhållande och ger en intressant och lättförstådd bild av det dystropiska samhället som Lena lever i. Och första gången Alex presenteras så... wow. Det sög till lite i magen där och man ville bara läsa mer! 

Sedan fick jag lite problem med att Lena tog väldigt många beslut som jag inte riktigt höll med om. Eller ibland så dröjde hon lite väl länge med att ta dem, när det gällde grejer jag hade bestämt ögonblickligen. Jag tror ärligt talat aldrig jag haft så stor skillnad i beslutsprocessen mellan mig och en huvudperson. Men sedan har jag inte växt upp i ett samhälle där alla hatar - alternativt är livrädda för - kärlek. Så jag förstår henne, på sätt och vis.

Det kanske låter som väldigt mycket negativt, men jag tycker att Lauren Oliver skriver väldigt bra och lyckas hålla kvar läsaren på något sätt. Det kändes nästan lite som om hon lurade mig igenom hela boken utan att jag märkte det, fick mig att gilla historien jättejättemycket och på något sätt glömma bort allt jag inte var lika positivt inställd till. Och det höll i sig i nästan en vecka, då jag tyckte den var underbart bra. Nu nöjer jag mig istället med bara bra, det räcker gott. 

Det bästa med boken: Ett ord, eller snarare ett namn: ALEX. Från och med beskrivningen av honom under utvärderingen och jag fick bilden av en någon sorts mystisk och vild alv, eller åtminstone den mänskliga motsvarigheten så var jag kort sagt fast. Sen blev han lite mer verklig och mänsklig och allt det där, men han var fortfarande gullig. Och slutet? Gud, jag skulle gilla en kille som han för evigt. 

Betyg: Som sagt, en bra bok, rekommenderas starkt till alla som gillar ungdoms dystopier med kärlek och spänning och allt det där. Även om jag har dissat en massa saker så ska man nog försöka läsa den - vilket som antagligen resulterar i att man fastnar framtills sista sidan, Lauren Oliver gör så med en - och sen avgöra själv vad man tycker, om både den och tvåan. Jag är lite fördomsfull när  det gäller böcker ;) 3.5 eller (4) av 5.

Delirium (Bonnier Carlsen)

Rubinröd - Kerstin Gier

Handling: Allting börjar med en svindlande känsla i magen, kanske en lätt huvudvärk och sedan kommer Charlotte Montrose att försvinna bakåt i tiden. Gwendolyn Shepherd och hennes familj har väntat på det sedan hennes kusin Charlotte var liten och det fastställdes att hon hade familjens "tidsresegen". Problemet är bara att även om kusinen drabbades av både yrsel och huvudvärk, så är det Gwendolyn som råkar ut för en viss tidsturbulens...

Motvilligt släpps Gwendolyn sedan in i en värld full av hemligheter där ingen verkar säga hela sanningen. Vem kan hon lita på? Vem är hon ens själv? Och vad är den stora hemligheten med hemligheten?

Omdöme: Rubinröd överraskade mig väldigt mycket, på ett positivt sätt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var nog något mer barnsligt på något sätt. Eller snarare en mildare personlighet, kanske genom tredjepersonsperspektiv. Men nej, Gwendolyn berättar sin historia i jag-form och hon har mycket personlighet, vilket som gör det så mycket roligare att läsa.

Egentligen är tempot i boken nog ganska långsamt - den sträcker sig knappt över en vecka - men det tänker man inte på förrän man läst ut boken. Själv satt jag där ganska snopet och undrade - vad händer sen? för Gier hade byggt upp för värsta äventyret, men jag tror att det mest maxade kommer att ta del i de kommande böckerna, Safirblå och Smaragdgrön. Vilket som i och för sig är positivt, eftersom det lovar att de inte kommer bli någon flopp - vilket som händer ganska ofta med den här typen av trilogi, enligt min erfarenhet.

Karaktärerna: Något jag tycker var väldigt bra i den här boken är just alla karaktärerna. Varesig det är ett pompigt - och lite fjolligt - skolspöke eller en neurotisk moster. Det var liksom väldigt tydliga personlighetsdrag hos varje person, så historien får ett naturligt flyt utan att man behöver stanna upp och försöka komma på vem Mr Falk de Villier är.
     Mina favoritkaraktärer var nog Gwendolyn själv, hon var rolig och ändå ganska verklighetstrogen. Visst, hon hade missat en hel del fäktnings- och fiollektioner men hon klarade sig ändå, utan att plötsligt förvandlas till värsta superhjälten. Spökpojken Robert var också väldigt söt. Gideon som kärleksintresse tyckte jag faktiskt om mer än vad jag trodde. För genom Gwendolyns ögon ser man så tydligt att han inte är perfekt, men dras med i charmen ändå. Min absoluta favorit var dock nog Leslie, Gwendolyns filmberoende, smått galna amatördeckare till bästis. Jag älskar idén med hennes klippbok - pärm? - med saker hon googlat och hon balanserar bra med Gwen och historian.

Vänster: Nya svenska omslaget. Höger: Tänkta, tyska omslaget

Två engelska omslag. Ärligt talat föredrar jag båda de svenska, "Tidlös Kärlek"-serien känns inte riktigt som den sexiga tonårstjejen med svallande klänningar och whatnot. Hon är väldigt långt ifrån min bild av både serien och Gwendolyn, så då tycker jag bättre om den mer anonyma stilen när det är silhouett-tecknat eller helt ansiktslöst.

Rubinröd : tidlös kärlek (2012)