Handling: Allting börjar med en svindlande känsla i magen, kanske en lätt huvudvärk och sedan kommer Charlotte Montrose att försvinna bakåt i tiden. Gwendolyn Shepherd och hennes familj har väntat på det sedan hennes kusin Charlotte var liten och det fastställdes att hon hade familjens "tidsresegen". Problemet är bara att även om kusinen drabbades av både yrsel och huvudvärk, så är det Gwendolyn som råkar ut för en viss tidsturbulens...
Motvilligt släpps Gwendolyn sedan in i en värld full av hemligheter där ingen verkar säga hela sanningen. Vem kan hon lita på? Vem är hon ens själv? Och vad är den stora hemligheten med hemligheten?
Omdöme: Rubinröd överraskade mig väldigt mycket, på ett positivt sätt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var nog något mer barnsligt på något sätt. Eller snarare en mildare personlighet, kanske genom tredjepersonsperspektiv. Men nej, Gwendolyn berättar sin historia i jag-form och hon har mycket personlighet, vilket som gör det så mycket roligare att läsa.
Egentligen är tempot i boken nog ganska långsamt - den sträcker sig knappt över en vecka - men det tänker man inte på förrän man läst ut boken. Själv satt jag där ganska snopet och undrade - vad händer sen? för Gier hade byggt upp för värsta äventyret, men jag tror att det mest maxade kommer att ta del i de kommande böckerna, Safirblå och Smaragdgrön. Vilket som i och för sig är positivt, eftersom det lovar att de inte kommer bli någon flopp - vilket som händer ganska ofta med den här typen av trilogi, enligt min erfarenhet.
Karaktärerna: Något jag tycker var väldigt bra i den här boken är just alla karaktärerna. Varesig det är ett pompigt - och lite fjolligt - skolspöke eller en neurotisk moster. Det var liksom väldigt tydliga personlighetsdrag hos varje person, så historien får ett naturligt flyt utan att man behöver stanna upp och försöka komma på vem Mr Falk de Villier är.
Mina favoritkaraktärer var nog Gwendolyn själv, hon var rolig och ändå ganska verklighetstrogen. Visst, hon hade missat en hel del fäktnings- och fiollektioner men hon klarade sig ändå, utan att plötsligt förvandlas till värsta superhjälten. Spökpojken Robert var också väldigt söt. Gideon som kärleksintresse tyckte jag faktiskt om mer än vad jag trodde. För genom Gwendolyns ögon ser man så tydligt att han inte är perfekt, men dras med i charmen ändå. Min absoluta favorit var dock nog Leslie, Gwendolyns filmberoende, smått galna amatördeckare till bästis. Jag älskar idén med hennes klippbok - pärm? - med saker hon googlat och hon balanserar bra med Gwen och historian.
Vänster: Nya svenska omslaget. Höger: Tänkta, tyska omslaget
Två engelska omslag. Ärligt talat föredrar jag båda de svenska, "Tidlös Kärlek"-serien känns inte riktigt som den sexiga tonårstjejen med svallande klänningar och whatnot. Hon är väldigt långt ifrån min bild av både serien och Gwendolyn, så då tycker jag bättre om den mer anonyma stilen när det är silhouett-tecknat eller helt ansiktslöst.
Rubinröd : tidlös kärlek (2012)
