Evermore - Alyson Noël

Handling: Efter kraschen där Evers hela familj dog vaknade hon upp med nya förmågor. Plötsligt hade alla människor fått auror som visade deras känslor och när Ever rörde vid dem kunde hon läsa deras tankar. Innan olyckan var hon en populär cheerleader, nu gömmer hon sig i säckiga kläder och har bara två (lite udda) kompisar i hela världen. Om man inte räknar hennes döda lillasyster som kommer tillbaka som spöke förstås.

Ever börjar bli trött på att ständigt tvingas dras med i andras kaotiska och hetsiga liv. Hon önskar att hon slapp höra allas innersta tankar slängda på henne. Då träffar hon den nya, mystiska och skitsnygga killen, Damen August. Han som av någon anledning inte verkar ha någon aura.

Omdöme: Det här är en sån där bok som jag tror är hyfsad egentligen, men som tack vare översättningen blev ganska irriterande eller åtminstone mindre verklighetstrogen än vad den annars kunde varit. Jag menar, handlingen var väl ganska bra i typisk YA Paranormal Romance stil, men översättningen? Nej tack!

Buster Nordic är ju ett ganska litet förlag så jag kan förstå om översättningen inte håller samma klass som de allra största, men ett stort tips: låt ungdomar provläsa boken. De vet nämligen hur de vill ha det. Ingen av mina kompisar skulle t. ex  säga "den där freaken" utan snarare "det där freaket" istället. Det var ganska många andra svengelska grejer som blev lite halvbra, men också ett par meningar som inte alls lät som dialog ungdomar emellan. Tråkigt.

Annars tyckte jag väl att karaktärerna var lite för platta, man fäste sig liksom aldrig vid någon av dem. Personligheterna hade coola element till dem, men något (inte bara dialogen) gjorde att de ändå inte fick det där lilla extra. Sen gick väl upplösningen på slutet kanske lite för fort fram, eller kom i alla fall lite för plötsligt. Det var liksom ingen ordentlig uppladdning.

Sedan fattade jag inte alls Damen + Ever förhållandet. (Spoiler!) För någon som spenderat typ trehundra år med att vara dödskär i en tjej märks det inte direkt i hur han beter sig omkring Ever. Edward Cullen är grymt mycket mer kärleksfull och avgudande osv osv och han har bara suktat efter Bella i ett år. Inte sprang han efter massvis av andra tjejer under tiden heller. Appropå det, kom det ens någon förklaring till varför Damen var efter hon dryga tjejen? Eller glömde författaren bara det? (Slut på spoiler.)

Betyg: En mindre kräsen läsare som gillar Paranormal Romance och YA kanske gillar den här. Själv tycker jag att många idéer och delar av boken hade kunnat bli bra, men inte riktigt lyckades. Översättningen fick också rejäla minuspoäng, så rekommenderas nog tyvärr på engelska istället. 

Evermore